onsdag 2 november 2016

Birdman

I helgen skulle vi se film, och min man kom dragandes med ett av alla sina miljoner tvivelaktiga fynd från såna där stora korgar som brukar stå utslängda lite här och var i affärerna och som han älskar och jag aldrig har tålamod till att stå och rota i. Nu var det Birdman som han hade fått tag på och entusiastiskt läste upp alla utmärkelser den fått: tusen miljoner Oscarsnomineringar, Oscar för bästa film, bästa regi, bästa originalmanus och bästa foto, Golden Globe för bästa manliga huvudroll och bästa manus och så vidare. Förväntningarna var minst sagt höga när vi bänkade oss framför detta mästerverk. Och som vanligt blir man ju bara Så. Himla. Besviken. Det handlade om en misslyckad före detta skådespelare som skulle sätta upp en pjäs på Broadway, en av huvudrollsinnehavarna fick en lampa i huvudet, en ersättare fick kallas in med kort varsel, han visade sig vara lysande men hade allvarliga alkoholproblem och så var det en dotter som varit på rehab, en missnöjd exfru, en ny flickvän som var gravid, det blev tjafs och konflikter och zzzZZZzzz. Det enda som var lite spännande med den här filmen var att det i princip inga klipp, tagningarna var helt enkelt oändligt långa och det var ju såklart skickligt gjort men till sist blev det extremt tjatigt med en massa zoomande och kameraåkningar i evighetslånga och trånga korridorer bakom scener och i loger och upp och ner i trappor och prång. Och handlingen var ju minst sagt torftig, bara en massa dialog och inte en enda av karaktärerna var det minsta trevlig. Det var som en Tarantinofilm minus allt schysst videovåld som gör Tarantinofilmerna bra. OCH DET STÅR JAG FÖR.

Sågade den ordentligt i fikarummet på jobbet, och naturligtvis visade det sig att det var min chefs absoluta favoritfilm. Lär väl inte få någon löneökning med mindre än att jag höjer någon Bergmanfilm till skyarna, och det kommer ju aldrig att ske. För övrigt handlade mitt allra första blogginlägg om denne gigant, eller rättare sagt hans hädangång. Det är ett tag sen nu, men jag minns det som igår.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar