I onåd

Har nu äntligen läst ut den där rätt så träliga boken Fältöversten. Slutet var inte heller bra, det var faktiskt jättekonstigt. Alltså: om man tänker sig att man berättar om saker som hände förr, för att så småningom hoppa lite framåt i tiden, då vill man väl ändå VETA LITE vad som har hänt? Inte bara förutsättas att man har all information om vad karaktärerna har varit med om de senaste 20 åren, få en liten glimt av nutid och sedan är boken slut. BU vad dåligt.

Loggade sedan muntert in på e-boksidan för att ladda ner någon ny bok. Hade funderingar på Visning pågår av Sofie Sarenbrant (eftersom den låg rätt högt upp på "mest utlånade"-listan så jag slapp tänka), har läst några av hennes tidigare böcker och tyckt att någon var rätt bra, någon annan lite sämre men jag gillar ju i allmänhet svenska polisdeckare och så är det ju så himla gött att ha en bok i sin SMARTPHONE så att man kan ta upp och slöläsa om man kommer till en död punkt. Det är dock till en fördel om denna bok inte är alltför invecklad eftersom det ofta bara blir korta lässtunder med ojämna mellanrum. Har testat med Järntronen-böckerna och nja, det är väl inte att rekommendera. De gör sig nog bäst i pappersform, alternativ får man skapa en mer seriös läsmiljö där man kan hålla fokus, det gäller ju att hålla tungan rätt i mun när man ska ha koll åå alla medlemmar i de rätt så omfattande ätterna Stark och Lannister och Targaryen och Barathreon MED FLERA, och på vilket vis de är på kant med varandra sedan århundraden tillbaka, och då duger det inte att råka ha några minuter över i ett reklamavbrott eller medan man väntar på bussen.

Sedan har jag läst Sörja för de sina av Kristina Sandberg, och ÅH, vad jag gillar Maj. Även om det mest handlar om att hon går omkring och städar och bakar och lagar mat och ängslas för Tomas och känner sig lite socialt missanpassad emellanåt, men jag gillar dom ändå (har även läst Att föda ett barn, tack till DN som ger sina prenumeranter e-böcker emellanåt). Läsvärt! Dock har tredje boken. Liv till varje pris, inte kommit som e-bok än så jag håller mig nog innan jag ska sätta tänderna i den. Lånade dock Insekternas sång på bibblan igår som jag ser fram emot att läsa, men först måste jag beta av Offer utan ansikte av Stefan Anhem eftersom det var fjortondagarslån på den.


Så det är ju inte att jag inte har att läsa, men jag vill ändå ha en e-bok i telefonen. Loggade som sagt då in på e-boksidan, valde bok, knappade in mitt lånekortsnummer och fick ett grinigt felmeddelande att "maximalt antal lån var uppnådda" och att biblioteket "tills vidare har spärrat" mitt kort för utlåningar. Menvadfan. Vet att biblioteket har en maxgräns på två e-böcker i veckan, för den gränsen uppnådde jag i samband med att jag hade strul med programvaran i min nya SMARTPHONE och därför fick ladda ner flera gånger än biblioteket tyckte var rimligt. Systemet borde väl kanske fatta att om man laddar ner samma bok fem gånger i rad så är det inte att man försöker tänja på marginalerna, men men. En vecka går ju fort, och det var hur som helst flera veckor sen. Var jag fortfarande i onåd på grund av detta? Fick maila bibblan och fråga, men det var jag inte, det var bibblan själv som inte fick låna ut mer än 1800 e-böcker på en månad. Till alla låntagare då alltså. Skumt, men det har väl med någon budgetgrej att göra antar jag. E-böcker är ju inte precis gratis även om de är det på bibblan, men någon måste ju alltid betala.

Jag var i alla fall välkommen att börja låna den 1 december igen, skrev bibblan, så jag får väl hålla mig till dess. Alternativt försöka hitta mitt gamla lånekort på Tomelilla stadsbibliotek som jag skaffade en gång för att kunna hyra världens bästa julkalender, Håll huvet kallt på VHS för att kunna spela av den på dvd till min son. Har inte varit där sedan dess, men någonstans borde jag ju ha ett lånekort som borgar för säker tillgång till e-böcker. Får rota i gömmorna helt enkelt, bara det att jag inte har så många "gömmor" eftersom jag har den där ÄH SLÄNG SKITEN-genen. Men ett lånekort är ju en värdehandling, så den måste finnas, som Helen Sjöholm skulle ha uttryckt det. Eller Björn & Benny då.