Boktipset: Tjockare än vatten/Fältöversten

Alla andra, eller en del i alla fall, är ju så himla duktiga och bloggar om vad de läser och vad de tyckt om boken, lite ni-na-ni-na-ni-na-na, BOOOOING: dagens boktips, för er som minns detta episka barnprogram där Stefan Mählkvist (var blev det av honom egentligen?) satt i en regnbågsfärgad soffa och hade högläsning för litteraturtörstande barn i ett tempo där begreppet "långsamhet" hamnar i en helt ny dimension. DET VAR TIDER DET.

Barnprogram à la 70-tal
 

Tänkte i alla fall att jag skulle skärpa mig lite på den fronten och boktipsblogga jag med. Nyss läste jag till exempel Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen. Den var riktigt bra. Det underlättar om man har läst de tidigare delarna om Hammarbypoliserna, men det är gissningsvis inget måste eftersom allting som är relevant för berättelsen återberättas lite i förbifarten. För mig som då faktiskt har hängt med Conny, Jens, Petra, Jamal och de andra snutarna ända sedan Pepparkakshuset så blir det pyttelite tjatigt. Men det kan man ta, för den här storyn är faktiskt spännande. Man tror: jaha, var det XX som var mördare? Eller vänta lite nu, det var det ju inte alls, det är ju YY! Eller nej för helvete, det måste vara ZZ! Eller? Sånt gillar jag, när man liksom blir elegant inledd på ett spår och man tycker att alla detaljer stämmer och allt är solklart, och sen ändras förutsättningarna och så vips är man någon helt annanstans. Sån är den här boken. Tummen upp.

En annan bok jag läser nu är Fältöversten av Jonas Malmborg. Jag är ju lite svag för böcker om ungdomsgäng i allmänhet och ungdomsgäng på 80-talet i synnerhet, och tyckte att det kunde vara kul att läsa om ungdomsgäng från Östermalm i Stockholm som omväxling till ungdomar på glid. Fast de här är väl också på glid, kan man väl säga utan att avslöja för mycket. Jag, som inte har någon som helst anknytning till överklassen, tänkte mig att tonårsproblemen där kanske mer handlade om att kaskadkräkas årgångsviner på den fiskbensmönstrade ekparketten i våningen på Strandvägen istället för  istället för Kir och Parador på någon linoleummatta i förorten, men riktigt så var det väl inte enligt den här boken då. Så visst är det en del action och en del miljöer som jag kanske inte riktigt hade räknat med, men i övrigt är den faktiskt inte särskilt bra enligt mig. Den har ett så taffligt språk. En gång köpte jag boken Sökarna i tron att det var boken som bygger på filmen där Liam Norberg spelade huvudrollen som sig själv som värsting (eller hur det nu var), men det visade sig vara en bok som byggde på filmmanuset till denna film, en film som inte var särskilt bra och boken blev ju därefter. Böcker som bygger på filmmanus borde fan i mig FÖRBJUDAS. Fältöversten bygger mig veterligen inte på ett filmmanus, men den är skriven lite i samma stil och det stör mig sjukt mycket. Det är mycket rabblande beskrivningar, som om författaren känner sig piskad att redogöra för varenda detalj i folks utseende även om det bara är en bifigur som aldrig mer omnämns. Tycker dessutom inte att man behöver lägga så djävla mycket krut på att beskriva hur folk ser ut, det ger sig ju liksom av sig själv om man har lite fantasi. ALLA vet ju hur störigt det är när man ser en film som bygger på en bok man har läst och det visar sig att någon har castat en skådespelare som inte alls ser ut som man har föreställt sig. Alla utom Jonas Malmborg då kanske.
Så sorry, Jonas: Det blir tummen ner för Fältöversten.