Det är nog att hålla på och oroa mig i förväg för hur saker ska bli och alltid ha en plan B, C, D och resten av hela det djävla alfabetet för allt som kan tänkas inträffa. Visst, det är ju praktiskt att inte stå helt handfallen när saker inte blir som man har tänkt sig, men det tar rätt mycket energi att gå omkring och tänka ut vad som skulle kunna hända och vad man i så fall måste göra då, och vad man får göra istället om inte det heller funkar. Vill gärna tro att det mesta löser sig ändå på något sätt.
"Skulle vilja vänja mig av med" är alltså inte synonymt med "realistiskt" eftersom "Herren hjälper den som hjälper sig själv" är hårdkodat i min DNA-spiral och inte så himla lätt att sätta sig över.
Mvh
Kontrollfreak_68:a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar