Eller snygg vet jag förstås inte, men jag är hemskt nöjd med min Den gröna milen. Att jag har den i sex volymer som släpptes en i taget med någon månads mellanrum, så som det var tänkt från början alltså, och inte i en samlad volym som det senare blev och som är FUSK. Som en liten bonus för sitt idoga rännande till Ica Maxis bokavdelning (där jag köpte mina, av någon outgrundlig anledning fanns de bara där och inte i bokhandeln som man skulle kunna förvänta sig) får man alltså till slut även en idolbild på Stephen King, vars dolska blick är det första som möter den som inträder i vårt sovrum. Detta är alltså inte en författare jag skulle vilja hångla med, men det är klart, under pistolhot så är det möjligt att man omvärderar situationen en smula.
För övrigt en mycket bra bok som även blev en mycket bra film. Man kan mycket väl läsa boken först och se filmen sen, man blir inte besviken (vilket ju annars är rätt vanligt). Med Stephen King är det ju så att antingen är det en bra bok som blir en bra film (t ex Nyckeln till frihet, Stand by me, Dolores Claiborne, Lida) eller så är det en bra bok som blir en fördjävla dålig film (Running Man, Maximum Overdrive, The Mangler, Salem's Lot, Carrie) eller en bra bok som blir en film som både är bra och dålig på samma gång (The Shining). Ja, den är jättebra på ett sätt, men samtidigt inte speciellt trogen boken plus att både ungen OCH mamman spelar rent ut sagt fördjävla dåligt.
Ja, men det var väl en liten parentes bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar