SWOOOOSSSSCCHHHH. Var det någon som lyckades fånga det där som for förbi i cirka 190 km/h och som var helgen vecka 45? Inte jag i alla fall. Sitter nu här och suktar efter mer helg som den latmask jag är. Längtar till och med efter JUL, alltså inte efter tomtar och glögg och fet mat med rätt medioker smak, utan snarare efter en längre tids obruten ledighet, med sovmorgnar men utan måsten. Helst utan sjukdom och annat elände som tycks kanta mina ledigheter (sommarsemester med magsjuka hundar och egenodlad borrelia i färskt minne), det är väl ändå inte för mycket begärt? Va? Va? VA?
Längtar däremot inte det minsta efter snö och kyla, så jag hoppas att den här långa milda hösten håller i sig till...mars eller så. Har köpt vinterdäck av märket PIRELLI för snuskigt mycket pengar, men det kan jag ta. Att jag inte får möjligheten att sladda omkring och testa deras braiga egenskaper alltså. Och det spelar ju ingen roll hur vintrarna är, fästingar och mördarsniglar verkar överleva ändå. Nu inbillar jag mig i och för sig att det var något färre mördarsniglar i år jämfört med förra året, men antalet fästingar var ju desto fler. Och måste jag välja så väljer jag mördarsniglar även om jag blir skogstokig när jag kommer på dom med att ligga och rapa av vällust i min plocksallad, men de sprider åtminstone inga (kända) sjukdomar. Och är inte fullt lika äckliga heller, även om de inte direkt kategoriseras som gosedjur.
Vi har börjat kolla på säsong 5 (tror jag det är) av Sons of Anarchy, som har legat hemma i hyllan och pockat på uppmärksamhet ett tag. Men vi hade The Walking Dead och Breaking Bad (säger alltid fel på dom, men det är något med betonigen där, de låter nästan likadant) att kolla på, plus att vi följer Vikings och Downtown Abbey och Bron. Mycket att stå i med andra ord, så Jax & Co fick vänta, men nu är vi färdiga med zombies och har avslutat en säsong av idogt meth-kokande, så igår blev det alltså dags att åter stifta bekantskap med gullgossarna i det kalifornska motorcykelgänget. Eller NJA. Om jag blev ilandspolad på en öde ö och var tvungen att välja någon av SoA-karaktärerna som sällskap för en oöverskådlig framtid så hade jag KANSKE valt Chibs, bara för han har en mysig dialekt och det kan ju vara trevligt om man nu bara skulle ha en enda person att prata med. Fast då hade han säkert visat sig vara en sån där svårmodig fan som inte säger flaska om han inte är hotad till livet, så då hade man lika gärna kunnat sitta där och sura med vem som helst av de andra töntarna.
Hur som helst, om vi lämnar tankeexperimentet med den öde ön och fokuserar på själva serien så tycker jag att det börjar bli lite tjatigt med alla dessa gäng och uppgörelser hit och dit. Mycket att hålla reda på och så plötsligt så jobbar den man trodde var en värstingskurk för FBI och det finns så många skenmanövrar och dolda agendor att hålla reda på att man blir helt matt. Men det var kanske bara för att vi hunnit glömma ett och annat sen vi såg förra säsongen i våras någon gång. Hoppas det. Dvd-boxar ska vara avkoppling, inte som något himla matteprov. Ju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar