tisdag 12 november 2013

Jojo-mensan

Jaha, men här händer det tydligen grejer utan att jag är medveten om det. Med ens heliga Jojo-kort alltså. För oinvigda, om jag mot förmodan skulle råka ha någon läsare utanför Skånes gränser är Jojo-kortet alltså Skånetrafikens svar på SL-kort eller motsvarande, vet ej vad det heter i andra delar av landet för där har jag inte åkt kollektivt i modern tid eller ens någonsin. Oklart varför det heter just Jojo-kort, men jag antar att tanken är att man ska se det som att det är möjligt att fara som en skottspole fram och tillbaks över hela södra Sverige och halva Danmark. Eller som en jojo då, fast jag har då aldrig hört någon uttrycka sig på det viset. Men Skottspolekort blev väl för jobbigt att säga.

Jag är väl inte den som är flitigast med att utnyttja kollektivtrafiken, det ska jag villigt erkänna. För det första så bor jag på landet och utbudet är skapligt, men ändå rätt begränsat och passar inte riktigt med mina arbetstider. Hade det funnits en buss som stannade i hyfsad närhet av jobbet hade jag ändå kunnat överväga att åka buss, för det är ju hur lökigt som helst att liksom låta sig transporteras fram istället för att köra själv, skrapa rutor, tanka, se upp för älgar och vildsvin och trafikdårar och blixthalka och allt annat som man dagligen och stundligen råkar ut för som bilist. Men som det är nu så tar det alldeles för lång tid. Att gå upp före fan själv gör det på morgonen och komma hem två timmar senare jämfört med när jag rullar omkring i The Queen of Volvo känns inte som ett rimligt alternativ, inte när de där två timmarna bara handlar om att ta sig till och från samt vänta på lokalbussar som inte är synkade. Det blir ju liksom inget vettigt av den tiden, det är ju inte som att man kan läsa eller sova under tiden.

Hur som helst. På fredag ska jag åka buss. Inte på dagen, men väl på kvällen, för då ska jag och Jenny gå på lokal och äta dyrt, dricka gott och prata skit, allt samtidigt. Helt oförenligt med att sätta sig bakom ratten efteråt, däraf bussfärden, så jag in på Skånetrafikens hemsida för att kolla busstiderna. Och då stod det med yttepyttesmå bokstäver att man skulle ta och kolla om sitt Jojo-kort var giltigt, för om det var äldre än fyra år blev det nämligen per automatik ogiltigt av någon outgrundlig anledning (ja, det stod ju inte så, men det stod heller ingen förklaring VARFÖR). Mitt Jojo-kort är hur som helst så gammalt att Jesus skulle kunnat ha fått låna det om Han hade velat ta bussen in till Jerusalem istället för att rida dit på en åsna, så det var förstås ogiltigt. Pengarna på det fick man dock behålla när man besökte någon av Skånetrafikens "serviceombud" för att skaffa ett nytt kort. JAHA. Då måste jag ta mig till ett "serviceombud" någon gång innan fredag. Trodde i min enfald att man skulle kunna fixa det på Konsum hemma i byn, men det finns tydligen gradskillnader i återförsäljarhelvetet, så vårt Konsum är bara "ombud" och inte "serviceombud" och därför kan man knappt göra ett skit där mer än att köpa ett redan laddat Jojo-kort.

Jag antar att jag ska vara glad för att jag upptäckte detta NU, och inte på fredag när jag står på bussen och vill betala med mitt urgamla och ogiltigförklarade Jojo-kort. Vet ej hur man gör när man köper biljetter längre, om man kan betala med pengar eller om begreppet "biljett" ens existerar. Det finns säkert någon app som man kan skaka fram, men orka. Känner i och för sig likadant för att baxa mig in till stan och hitta "serviceombudet" för de bygger om hela Ankeborg och det är snudd på omöjligt att ta sig fram med bil. Och buss går ju inte eftersom mitt Jojo-kort inte gäller. Moment 22, typ. KUL. Not.

När vi var i Stockholm i somras så skulle vi skaffa ett sånt där SL-kort som varade i 72 timmar. Vi fick lägga, och jag skojar inte nu, en halv dag på att gå runt till olika SL-återförsäljare för att hitta ett ställe där inte själva plastkorten var slut. Hade man redan ett kort var det inga problem, men hade man inte, och det hade man ju inte, så var det kalla handen. Och SL ska ju vara DÖDEN att ha att göra med om man bara vill spontanåka lite kollektivt, har jag hört.

Så jag har: Ett Jojo-kort som är ogiltigt. Samt ett SL-kort som också är ogiltigt men som kan vara värt sin vikt i guld om plastkortsleverantören fortsätter att vara lika sölig som den tydligen hittills varit. Har i och för sig inga direkta planer på att åka till Stockholm i rappet, men sånt vet man aldrig. Det gäller att vara beredd.



2 kommentarer:

  1. Jag har ett SL-klippkort med markeringar kvar som jag köpte i Stockholm en gang pa 90-talet. Ett sant där som en riktig människa stämplar. Menar du verkligen att det inte gäller längre? Nu blir jag fan sur.

    Undertecknat,
    Skjuta budbäraren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dessvärre är det nog så. Man kan definitivt inte åka på dom längre och är de från 90-talet kan man nog inte heller lösa in dom och få pengar tillbaks, vilket jag tror man kan med moderna "remsor", åtminstone ett tag till. Spara klippkortet i sådär 50 år och sälj dyrt på Tradera som "kuriosa" är budbärarens råd.

      Radera