Idag, den 20 mars, är det vårdagjämning. Smaka på ordet. Vårdagjämning. Man skulle mer kunna tro att det rörde sig om vintersolståndet. I natt dråsade det ner en decimeter snö över de redan vita nejderna, så det var ingen lek att köra till jobbet i morse. Snöröjningen hade visserligen gjort sitt, inget att klaga på där utan tvärtom. Måste lämna en eloge till den lokala snöröjningen. Det har alltså snöat rätt rejält i natt, men när jag körde hemifrån vid femsnåret så var det plogat till och med på cykelbanan och de höll som bäst på med Konsums parkering. Men ändå. Vårdagjämningen. Vilket djävla hån.
När jag kom till stan hade det inte kommit så mycket som en flinga där. Blev mycket bitter och avundsjuk, oklart varför för så mycket som jag hatar snö så borde jag ju jubla över varje kvadratcentimeter barmark. Men ska inte jag slippa jävelvintern ska ingen annan heller göra det, var den spontana och helt omotiverade känslan. Ni ser själva vad vintern gör med mig.
Jobbade, jobbade över, åkte hem, skottade snö, slavade ner till Konsum för att posta ett brev och handla smör, pulsade hem igen, gjorde en paj på spenat och resterna av helgens köttfärssås. Spelade Ruzzle och Quizkampen, brände mig på handen när jag tog ut pajen ur ugnen. Duschade, både handen och resten av kroppen. Nu är det snart läggdags och jag har fan i mig inte gjort NÅGOT vettigt. Satte på tv:n för att höra på nyheterna, men insåg efter en kvart att det var fel kanal. Jamenvadfan, det var nån tråkig gubbe på den kanalen också.
Nu siktar jag på att ta mig igenom upplösningen av MONS Kallentoftboken, givet att jag orkar hålla mig vaken tills spänningen griper tag. Om den gör det. Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar