I morse försov jag mig. Eller det gjorde jag egentligen inte, men jag skulle kunna ha gjort det. Hade nämligen sovmorgon idag eftersom jag skulle på kurs. I vanliga fall går jag upp 04.30. Har skapat ett alarm i telefonen som ringer vid den tiden måndag till fredag, men nu skulle jag minsann få sova ända till 06.30 så då skapade jag ett nytt alarm för denna enstaka händelse. Min gamla telefon fattade av sig själv att om man ställde in alarmet på 06.30 så ringde den nästa gång klockan blev 06.30, men min såkallade SMARTPHONE gör uppenbarligen inte det utan tycker att "nä, men om du skapar ett alarm en onsdag så kommer jag att ringa nästa gång händelserna "onsdag" och "06.30" sammanfaller". SERIÖST, hur smart är detta? Och JA, jag kunde ha kollat lite mer noga, men nu gjorde jag inte det. Vaknade ändå a. 04.30 eftersom då tycker hjärnan att det är dags att dra igång, b. klockan 05.15 när min mans klocka ringde, samt c. cirka 06.15 när min man åkte hemifrån. Kollade på klockan efter några minuter, då var den 06.18 och jag tänkte att jag minsann inte skulle stiga upp förrän halv sju. Låg kvar och drönade och tänkte lite slött efter en stund att det var hemskt vad tio minuter är lång tid när man bara ligger rätt upp och ner och inte gör någonting. Kastade en ny blick på klockan och då var den plötsligt 06.45 och först DÅ såg jag att det djävla alarmet inte tänkte ringa förrän sex dagar senare. Hade planerat att åka hemifrån klockan strax efter 7, så nu blev det plötsligt MEGA(som Adrian skulle ha sagt)BRÅTTOM. Fick ju dessutom sopa bort en massa djävla SNÖ som Kung Bore passat på att bjussa på under natten, generös som han är.
Den här vintern har ju, som alla vet, varit osedvanligt segdragen och TRÄLIG. Men de senaste dagarna har det ändå känts att det gått "på rätt håll". Kallt förvisso, men solsken gjorde att snöhelvetet sakta men säkert drog sig tillbaka både här och där. Igår spanade jag upp mot Körsbärsdalen och kunde konstatera BARMARK. Inte i vår trädgård förvisso, för den ligger på norrsidan av allting, men på det stora hela taget. Men Kung Bore låg förstås på lur och passade på att gå till lömsk motattack när man minst av allt anade det. Jaja, tänkte jag drygt och överlägset, jag bryr mig inte. För ikväll började faktiskt Hildings hundkurs, och varenda människa vet ju att hundkurser = vår (eller höst).
Jag gillar verkligen att gå på kurs. Tror faktiskt ALDRIG jag har lämnat återbud. Come rain or hail or wind or snow, jag klär bara på mig varmare kläder, stoppar köttbullar i fickorna och hunden i bilen och susar iväg. Så också idag. Men när jag kommit en bit på väg förvandlades det "lätta snöfallet" till mer ihållande sådant. Eller "mer ihållande" var nästan en för lam beskrivning av de dasslock till flingor som dansade in från alla håll och kanter i helt irrationella mönster och med en helt förödande hastighet. Efter ett tag gick det knappt att urskilja var vägen svängde eller var den slutade och diket började någonstans, och då var jag fortfarande i utkanten av en by med gatubelysning. Merparten av vägen till hundkursen går INTE genom någon civilisation om man säger så, utan det är typ en sån där kreatursstig genom skogen. Mörkt var det också. Såg framför mig hur jag skulle köra av vägen och bli ståendes där långt ute i Tjottahejti och kände att...nää. Det var faktiskt inte värt det. Eller? Vel vel, men till sist fegade jag ur och stannade och ringde återbud. Var sedan tvungen att krypköra vidare för att hitta någonstans att vända, och det var fan i mig helt OMÖJLIGT att se vad som var vägar och vad som inte var det. TROR jag vände på en lagårdsplan, men jag är inte helt säker, det kan ha varit en betåker också.
Så nu sitter jag här och surar, för helgens viltspår blev också inställt. Okej, man får kanske räkna med snö i december och januari, men FAN inte så här i mitten av mars. Inte i Skåne. Det är INTE okej.
Mvh
Bitter_68:a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar