Me and tekniken

Ingen kan ju ha missat att jag har skaffat en såkallad SMARTPHONE. Är på det stora hela nöjd, fast vissa grejer tycker jag var bättre förr. Med min gamla Nokia kunde jag sköta allt med en hand, för den var så liten och behändig. Men till en SMARTPHONE måste man uppenbarligen ha nävar som dasslock samt "den rätta knycken" för att kunna hantera den. Om så mitt liv hängde på det skulle jag inte kunna svara, sms:a eller ta ett foto med bara en hand, utan jag måste hålla mobilen med ena handen och fippla med den andra så att det riktigt syns hur nybörjaraktig jag är på den här fronten.

Men vad jag har varit mest missnöjd med är kontaktlistan. På min gamla Nokia kunde man minsann lägga in flera olika telefonnummer till en och samma person, men TJI FICK JAG när jag försökte göra samma sak i SMARTPHONEN. Först fick jag en fråga om jag ville "synka" telefonen med Google. Okej, det kunde jag väl göra, tänkte jag aningslöst och VIPS låg varenda djävla människa jag någonsin skickat ett mail till i min kontaktlista. Plus att de som redan fanns på simkortet hamnade i dubbel upplaga, så att det plötsligt såg ut som att jag hade tusentals vänner. Sudda sudda sudda bort allt utom det på simkortet och sen tänkte jag inte så mycket mer på det förrän jag skulle jag lägga in en persons mobilnummer.  Bläddrade fram till "Christer" och...tja, där var det liksom fullt. Det fanns en ruta och där stod hemnumret och någon mer ruta eller rad att fylla i fanns helt enkelt inte. Bläddrade genom manualen, men där stod bara skryttext om hur enkelt det var att lägga till "telefonnummer, e-post och andra kontaktuppgifter". JAHA. Inte i min lur uppenbarligen. Jag fick lägga upp två olika kontakter, "Christer hem" och "Christer mobil" SOM MAN GJORDE PÅ NITTIOTALET. Vafan. Men jag orkade inte greja mer med det just då, så det fick vara så.

Idag på jobbet nämnde vår städerska i förbigående att hon var en riktig hejare på mobiltelefoner, så jag frågade om inte hon kunde hjälpa mig med min djävla kontaktlista. Visade den ynkliga kontaktlistan och hon bara "ööh, har du en bruksanvisning...det kanske står där hur man gör". Inte för att jag någonsin har tyckt att städerskan är det fluffigaste fåret i fållan, men det där var väl kanske inte riktigt den hjälp jag hade förväntat mig av en som enligt sig själv var "jättebra på mobiltelefoner".

Beklagade mig i fikarummet, och fick hjälp av Per och Marcus, så nu har jag en maffig kontaktlista som jag kan sitta och dona med i min g-mail och sedan synka hela skiten därifrån. SÅ. DJÄVLA. SMIDIGT. Ja, jag är väl sist in på 2000-talet, men någon ska ju vara det också.