The photochallenge is here

Fick en fotoutmaning av randigkatt för ett tag sen. Som jag tänkte att "den gör jag till helgen". Fast förra helgen blev det inte av eftersom jag barnvaktade. Men nu så. Håll i hatten. Sen vet jag inte varför blogspot väljer att köra världsmästerskap i radbrytning, men det spelar ingen roll hur mycket jag redigerar, det ser likadant ut ändå och nu ORKAR jag inte mer. Scrolla och njut. Eller nåt.


1. Antikrundan kommer hem oanmälda till just Ert hus - ta kort på det föremål som du tror att de skulle gå igång på mest.

Här är vår lilla antika hörna. Bordet är ett sånt där gammalt som är hopfogat med träpluggar, ålder okänd. Telefonen och radion är från tidigt 1900-tal, cirka. Ovanför radion hänger en SKITGAMMAL klocka (min man påstår att det är typ 1700-tal, jag vet inte ens om det fanns klockor på den tiden så det får stå för honom) som inte fungerar, men jag tycker inte den är så värst snygg så därför får den inte vara med på bilden. Men man ser loden. Stolen och tavlan är också gamla som gatan. Fotbollen och hundburen under bordet är det dock inte.


2. Lulu Carter eller Ernst Kirschstiger knackar på - ta kort på det ställe som du helst vill att de fixar till.

DET HÄR HÖRNET AV KÖKET, tack. Här stod tidigare två höga nästan-från-golv-till-tak-skåp, vi tog bort det ena för att få plats med en frys. Frysen är 185 cm hög, och nu ser de alltså ut så här. Någon gång ska min man såga av listen och montera dit ett överskåp. Till dess får man gå och reta sig på trasig tapet och en utstickande list som täcker tomma intet. Ernst, kom hit. Eller är det Martin Timell eller Arga Snickaren jag behöver? Jag ser inte på inredningsprogram så jag har bara ytterst dimmiga begrepp om vad Ernst och Lulu pysslar med egentligen.


3. När inredarna och antikexperterna har gett sig av och du tror att du kan pusta ut...DÅ ringer Stilpoliserna på. Jobbigt! Ta kort på det eller de plagg som de kommer bötfälla dig för.

Detta! Fattar inte hur den ens har kommit i min ägo, för jag är verkligen inte typen som har rosa. Ändå ses jag då och då slafsa omkring i en farfarströja i förfärlig 80-talsrosa kulör som på något sätt har krympt på längden och töjts ut på tvären så att den är lika bred som den är lång. Och den är inte så lång heller utan slutar typ i midjehöjd, vilket verkligen inte är smickrande för figuren på något sätt. Varje gång jag har den på mig och råkar se mig i spegeln så tänker jag att den får mig att se ut som om jag vägde cirka 150 kg och samtidigt har drabbats av sjukdom som man blir blek och glåmig av, och då kan man ju undra varför jag helt enkelt inte bara petar ner den här i en klädinsamlingsbox så jag slipper utsätta mig för detta? (Note to self: VERKSTÄLL)