Igår började vi titta på Åsa-Nisse - wälkom to Knohult. Jag tror att en bit av min själ dog under de tio minuterna som jag av ren slöhet inte reste mig och stängde av tv:n, vilket naturligtvis hade varit det enda rätta. Eller åtminstone byta kanal. Istället gick jag och lade mig i ett fåfängt hopp om att "sova bort" det lilla otäcka dagisviruset som bestämt att min hals är ett trevligt stället att vara på. Naturligtvis gick det inget vidare. Det är Åsa-Nisses fel. Måste vara det.
Vaknade alltså med ännu värre halsont än igår. Tradigt. Gick upp och gjorde en rejäl frukost med bacon och äggröra i ren protest. Bakade bröd. Sedan åkte vi till The Wendels för att fira Olivers 1-årsdag. Födelsedagsbarnet själv slokade med feber och hosta, så det var en ganska avslagen tillställning. Ingen var dock rädd för smitta, för det var ju liksom redan kört. Nu är vi hemma igen. Lagar Leif Mannerströms kyckling som han gör reklam för, ni vet den där han ryter: OCH GOTT BLIR DET OCKSÅ! DET ÄR JU JAG SOM HAR GJORT RECEPTET! Antar att det är hans grej det där med att vara bufflig och otrevlig. Få se nu om hans djävla Guldfågelkyckling med fond blir så god som det påstås.
Ja, det var väl allt för den här helgen. Inte jättemycket att hurra för (bortsett från världens gölligaste ettåring förstås).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar