Sitter här och väntar på Barbie som ska komma hit och leka med mig. Gårdagens inlägg uppfattades tydligen som ett desperat rop på hjälp av en som håller på att drunkna i tristessens djupa träsk, och så var väl inte fallet. Men det är ju ändå trevligt med vänner som sträcker ut en hjälpande hand och kommer och hälsar på här ute i den idylliska landsbygden. Eller vad man nu ska kalla det, omgiven av onda grannar och döda färghandlare som man är.
På Barbies Facebook kan man för övrigt läsa följande:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar