I väntans tider

Sitter här och väntar på Barbie som ska komma hit och leka med mig. Gårdagens inlägg uppfattades tydligen som ett desperat rop på hjälp av en som håller på att drunkna i tristessens djupa träsk, och så var väl inte fallet. Men det är ju ändå trevligt med vänner som sträcker ut en hjälpande hand och kommer och hälsar på här ute i den idylliska landsbygden. Eller vad man nu ska kalla det, omgiven av onda grannar och döda färghandlare som man är.

På Barbies Facebook kan man för övrigt läsa följande: Sebbe fick sitt körkort igår kvart i tolv. Har varken sett till honom eller bilen sen dess. Undrar om han körde till Norrland :)) 

Så nu har Sebbe också blivit stor, han som alltid varit minst av alla barnen. Fattar inte hur det här gick till, om någon frågade skulle jag säga att han var cirka tio år gammal. 

Återstår hur som helst att se om Barbie kommer med buss eller bil.