Vad gör man på sin semester när man har semester ensam och inte tillsammans med sin man? kan man fråga sig eftersom vi bara har två veckors gemensam semester i år, och min man fortfarande måste stiga upp och åka iväg och löneslava. Har egentid, är väl svaret. Inte för att jag har ett jättestort behov av egentid, eller JO. Det har jag. Som fan. Men just egentid är inget som jag måste jobba aktivt för att få till i min vardag. Egentiden kommer när barnen har flyttat hemifrån, en liten tröst till er småbarnsföräldrar som skulle kunna hugga av ena armen för en sovmorgon eller ett toabesök utan att någon står och rycker i dörren och kräver uppmärksamhet. Er tid kommer, om arton år eller så. HÅLL UT.
Idag i alla fall. Då steg jag upp vid halv nio. Åt frukost i godan ro medan jag läste en artikel om växter som är giftiga för hästar. Startade sedan datorn, vilket jag normalt inte ingår i mina morgonbestyr, men nu hade jag fått för mig att jag hade skickat ett svar på ett mail till mig själv istället för till min bror (har nämligen kopplat ihop mina två andra e-postadresser på ett djävulskt sätt så att alla ska hamna i min g-mail, men det funkar tydligen inte om man först har läst dom i Outlook, så därför vidarebefordrade jag ett mail därifrån till min g-mail och ja, så fick jag för mig att jag hade svarat till mig själv eftersom det var vidarebefordrat från mig själv. Fast det hade jag i alla fall inte gjort. Intresseklubben kan sluta anteckna nu). Sedan tog jag min tax och min kamera och min mp3-spelare och strosade ut i Guds gröna natur i omkring en och en halv timma. Kom hem, tränade pilates, åt en banan. Gick ut i trädgården, rensade ogräs (vad Tengil och Katla än tror så händer det faktiskt ibland) samt lade gräsklipp (det gröna guldet) i jordgubbslandet. Lagade lunch, åt den. Läste sedan hundra sidor i Magiker och glas eftersom denna sommar ska bli sommaren då jag följer Roland av Gilead hela vägen till det mörka tornet. Alltså, jag gillar ju Stephen King SOM FAN, och jag sträckläste de två första delarna. Sen dröjde det ju för fan nästan tjugo år innan resten av serien kom ut på svenska, och vid det laget hade jag glömt rätt mycket, för att inte säga det mesta, av handlingen. Och så blev det plötsligt lite jobbigt att ta tag i detta. Har nämligen en tröskel av motstånd när det gäller fantasy, men kommer jag bara över den så går det oftast bra. Nu tog jag mig över med hjälp av ljudböcker, så då går det bra att fortsätta att läsa. För naturligtvis har jag köpt böckerna i samma sekund som de kommit ut, och är för närvarande bara ett musklick bort från att beställa Nattsvart, stjärnlöst. På tal om att vara besatt av att äga allt som Stephen King gett ut, på svenska åtminstone.
Ja, det var väl allt så här långt. Sitter nu och mobiliserar kraft för att åka till Riverhouse och ta hand om The Wendel Boys en liten stund. Har precis börjat känna mig återställd från min helvetesförkylning, så då kan det väl passa bra med en ny dusch av potenta dagisvirus. Tjo flöjt. Eller nåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar