Söndagsångesten!

Sitter här och försöker vara nöjd med att ha haft fyra softa semesterveckor, det kunde ju ha varit fyra veckors Noréndrama istället. En mäklare sa en gång att det alltid blir mer ruljans på bostadsmarknaden till hösten, för då ska folk skiljas i parti och minut eftersom semesterveckorna prövar det mänskliga tålamodets yttersta gränser genom husvagnssemestrar, Ullaredsbesök och en ensidig diet av lätt vidbränd fläskkarré och ljummet lådvin.
Så har jag alltså inte haft det. Dessvärre är  semestern strax oåterkalleligen SLUT och imorgon är det dags att träda in i grottekvarnen igen. Denna sista dag i frihet tillbringades i Önneköp som är en liten by right in the middle of nowhere. Där kan man sitta  på uteserveringen till Noys Thaikök slash Önneköps Bageri och äta svingod mat samt avrunda med en smaskig bakelse, allt till en förhållandevis billig penning. Behöver man gå på toaletten så får man be att få låna nyckeln till den nedlagda väntsalen vid busshållplatsen hundra meter bort. Pittoreskt, så att säga. Trodde inte ens det fanns en bussförbindelse med omvärlden, men cirka sju gånger per dag kan man ta sig till centralorten Hörby. Vardagar alltså. På lördagar och söndagar måste man först ringa Skånetrafiken för att överhuvudtaget iscensätta någon av de omkring tre helgavgångarna.

Efter att ha smort kråset i Önneköp åkte vi till Christinehofs slott och strosade omkring lite i omgivningarna. Vädergudarna, som nu har ångrat sina tilltag de senaste dagarna, visade sig från sin bättre sida och bjussade på solsken, blå himmel och små vita molntussar. Där gick vi och päste i solen på slottets välklippta smaragdgröna gräsmattor och kände oss som hemma. Sämre avslut på semestern kan man ju faktiskt ha.