Påsken kom och gick och lämnade kvar en känsla av att den borde ha varat minst dubbelt så länge. Känner mig helt sleten nu, och då har jag ändå varit ledig i fem (5) dagar och jobbat en (1). Har jobbat, jobbat över, åkt hem, stavgångat i skogen, rensat lite ogräs samt gödslat några buskar i trädgården plus tränat lite med Remus, tax med rätt att döda.
Träningen gick väl lite sisådär, vi håller på med LK2, och det är svårt. Inte allt, men en del. Till exempel ett moment där hunden på kommando ska springa och ställa sig i mitten av en ruta som är 10 meter längre bort. Det är skitsvårt, eller det kan ju ha att göra med att jag tycker att det momentet inte är speciellt roligt att träna, eftersom det för det första kräver att man först måste stega och märka upp en ruta=BORING. Och sedan är det svårt att belöna på avstånd, utan då måste jag rusa in i rutan så fort han kommer dit=JOBBIGT plus att det är svårt att bryta ner momentet i mindre bitar. Och om jag belönar med att kasta någonting på avstånd så fokuserar han inte på att springa framåt, utan stannar upp och vänder sig hela tiden för att se om inte det där roliga kommer farande snart. Men skam den som ger sig.
I övrigt händer det inte mycket. Väntar in anbud på att byta vårt tak, hejdå cirka hundratusen, men hantverkare är ju ett släkte för sig. En skulle "hem och räkna på det" och hörde aldrig mer av sig. En annan skulle höra av sig "efter påsk", men vilket år? Ja, nu har det i och för sig bara gått en dag efter påsk, men jag förutspår härmed att det där anbudet aldrig kommer att komma. Ni vet ju alla dom som satt längst bak i klassrummet på högstadiet och flinade och skränade och svor och kastade suddgummi och snus, när de inte skolkade och stod i rökrutan och var tuffast i världen. Det är dom som är ens hantverkare idag, och man är dessutom BEROENDE av dom.
Skrämmande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar