Vet inte vad man ska säga om den här dagen, den har mest försvunnit i stress och spänningshuvudvärk och ont i nacken. Har ju en nackskada från kalla krigets dagar som spökar från och till, just nu mest till. Mönstret är så här: ont i nacken --> huvudvärk --> ännu mer ont i nacken --> ännu mer huvudvärk och så är jag ett VRAK som bara går att bota med starka receptbelagda värktabletter som man blir lite sinnesslö av att använda. Det är inte precis en win-win-situation om jag får säga vad jag tycker.
Hade tid för påfyllning av TBE-vaccination på förmiddagen, blev lite försenad för min tidsplanering sprack från kant till kant så att säga, och fick köra som en biltjuv dit. INGEN PARKERINGSPLATS fanns att uppbåda, fick ställa bilen skitlångt bort och därifrån var det dessutom skitlångt till närmaste parkeringsautomat där jag var tvungen att lägga på för en hel timme eftersom jag inte hade mindre. Spurtade bort till Citykliniken och jaha, då hade dom delat upp det i TVÅ Citykliniker sedan sist jag var där, en för distriktssköterska, barnmorska och sjukgymnast (tror jag) och en för resten av verksamheten. Vilken skulle jag till då? Distriktssköterska, chansade jag, för den låg närmast och så mycket vet man ju att det i alla fall inte är läkare som vaccinerar. Klev in i ett väntrum som var bara ett väntrum och inget mer, ingen reception, ingen att fråga förutom väntande patienter. Beslöt mig för att älga upp till andra delen och kolla läget och där var det en kö som nästan var värdig en sovjetisk livsmedelsbutik på den tiden det begav sig, en kö som jag i ren stress ignorerade och lät min tordönsstämma glida förbi alla andras ärenden när jag såg att sköterskan bakom disken lyfte blicken från skärmen. Fick därför reda på att det var dit jag skulle trots allt. Sedan sveptes jag in till en sköterska, blev stucken i armen och så var det klart, behövde inte ens sitta kvar i väntrummet en kvart som jag har fått göra de andra gångerna för att "se så ingenting händer". Frågade vad som egentligen kunde hända, och svaret var att man kunde bli trött och få ont i armen. Jag trodde det rörde sig om allraminst en anafylaktisk chock.
Flängde tillbaks till jobbet och stressade vidare. Avrundade med att fylla hela bilen med spillvirke som jag fraktade hem och sågade upp till ved. Gillar att handsåga ved och inbillade mig att det var bra för blodcirkulationen i nacken. Vet inte om nacken höll med, så sedan gick jag in och tänkte försöka sova bort min tråkhuvudvärk. Jamen då satte väl Onda Dockans djävla Jack Russell plus Onda Dockans systers yorkshireterrier igång att skälla som tokiga utanför. Sånt där småhundsbjäbbskällande kan ju driva en till vansinne om det håller på för länge, och det gjorde detta. Inte ens Remus, tax med rätt att döda, som sympatilåg i sängen, engagerade sig i detta oljud, och då har han ändå ett gott öga till yorkshireterriern som är på besök flera gånger i veckan.
Så jag kapitulerade och fick ta en KNARKTABLETT. Nu har jag inte ont i huvudet, men är trött och seg. Vi har sett Game of Thrones på svt play och det känns ju helt omöjligt att hålla reda på alla Lannisters och Starks och fan och hans mormor. Det är cirka 40 personer för många att hålla reda på i den tv-serien, och nu är det bara 2 avsnitt kvar och jag är fortfarande bara bergsäker på vem dvärgen och han-som-var-Boromir-i-sagan-om-ringen är i förhållande till resten av karaktärerna.
Nä, fredagen den 13. Det blir nog inte roligare än så här faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar