Härförleden bläddrade jag lite i Europas fåglar i färg i svag förhoppning om att kunna identifiera en fågel jag sett när jag var ute och cyklade (och varför måste man här alltid tillägga "ja, bokstavligt talat" för att klargöra att man inte varit allmänt förvirrad och helt felinformerad, jag tycker nog att jag oftare är ute på cykeltur än vilse i pannkakan, men det där är ju så olika), vilket jag naturligtvis inte kunde. Fåglar låter sig sällan identifieras på ett enkelt sätt. En gång gick jag en kurs i fältfaunistik, då gick man hela dagarna och svepte med en håv, sedan stoppade man allt man hittat i sprit och kunde sedan sitta och identifiera kropparna i lugn och ro. En annan gång gick jag en fågelkurs, då gick man hela dagarna och spanade förgäves efter de fåglar som flytt. Fåglar håller sig helt enkelt inte stilla tillräckligt länge för att man ska hinna bläddra igenom hela fågelboken och förhoppningsvis se vad det är för något.
Hur som helst, jag råkade få syn på entita. I fågelboken alltså. Alldeles intill finns en bild på talltitan, som ser nästan exakt likadan ut. Enligt fågelboken åtskiljs de båda genom att talltitan aldrig besöker fågelbord på vintern. Det känns ju som ett otroligt osäkert identifieringskriterium, det borde i rimlighetens namn finnas äventyrliga talltitor med sug efter solrosfrön och talgbollar. Om inte annat borde det finnas djävligt hungriga talltitor när snön ligger meterdjup och vinterförråden av insekter sinat, jag har ju rätt svårt att föreställa mig att de skulle säga till varandra att tack men nej tack, vi talltitor håller oss minsann för goda för att ta emot allmosor som det där entitepatrasket.
I såna fall måste man väl ändå säga att evolutionen har misslyckats en smula. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar