fredag 22 juli 2011

Livet är en fest

Våra grannar (65+) ska ha fest imorgon. Den här dagen har de mestadels ägnat åt att sätta upp ett partytält, modell jätte, samt bära in hyrporslin och andra grejer. Men i morgon blir det åka av, som man säger.

Vi har, av sagda grannar, blivit rekommenderade att ta in på hotell för att kunna sova. Min man tyckte det var snålt att inte bjuda in oss, men jag kände mest en stor lättnad. När man var liten var en pensionär en skör vithårig person som tillbringade en stor del av sin vakna tiden med att sitta i gungstol och handarbeta. Alternativt sitta i en fåtölj och röka pipa och lägga patiens. Dagens pensionärer verkar kunna hålla ett partytempo som inte går av för hackor, jag menar, nu har ju till och med typ Mick Jagger och Lemmy i Motörhead passerat 65-årsstrecket utan att visa några som helst tecken till avmattning. Och tänk om vi då hade blivit bjudna på grannarnas pensionärsfest och varit tvungna att gå hem och lägga oss före alla andra. Vi hade blivit stämplade som veklingar för all framtid, och det duger inte. Jag vill gärna upprätthålla myten om att man fortfarande förmår dricka tills flaskan är tom och dansa tills solen går upp så länge jag slipper bevisa någonting. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar