måndag 3 januari 2011

Och hur gick egentligen den där låten som handlade om en gummianka som hette Johnny?

För ett tag sedan gick en av mina få men inte desto mindre kära inredningsdetaljer i hemmet sönder. En tvålpump, som förutom tvål även innehöll två små pingviner i ett snölandskap. Man kunde skaka på tvålpumpen, så snöade det på pingvinerna. Otroligt stämningsfullt. Jag har haft den i min ägo i många år. Plötsligt en dag ramlade den i golvet, eller okej, det var väl jag som råkade fumla omkull den, och det blev ett hål i pingvinernas himmel. Dessvärre påverkade detta själva trycket i pumpanordningen, så att det inte längre gick att pumpa någon tvål. Tråkigt är bara förnamnet.

Har man en gång haft en klatschig tvålpump som ovanstående så nöjer man sig inte med vad som helst. Familjen W skickades till IKEA, och återvände med en tvålpump som inte bara var menlös, den visade sig dessutom vara helt värdelös. Daniel köpte då en ny, aningens fränare, men den visade sig ha en botten av metall som gjorde repor i handfatet, och som dessutom inte riktigt fick plats eftersom handfat fortfarande, på 2000-talet, tillverkas med en djävla försänkning där tanken är att det ska ligga en snuskig gammal Lux-tvål från 50-talet och säkerställa spridningen av samtliga i västvärlden förekommande bakteriestammar från hand till hand. Pingvin-tvålpumpen (RIP) passade perfekt i denna försänkning, inga andra tvålpumpar gör det. Men de flesta kan åtminstone stå bredvid. Metallbottenpumpen kunde inte det utan fick stå och liksom vagga mellan försänkningen och resten av världen.

Det slutade med att jag fick köpa en ful och anonym tvålpump i svart plast från Biltema, bara för att få en djävla tvålpump som fungerade. Då har man sjunkit bra lågt, skulle jag vilja påstå. Nästa steg mot den totala botten är väl att övergå till såna där värdelösa Bliw-tvålar i form av droppar som man med sina blöta händer ska skruva på och trycka ut tvål. Ett skitdåligt koncept om ni frågar mig.

Men nu är ordningen återställd. Tomten, i samarbete med familjen W, överlämnade tvålpumparnas Rolls Royce: Mr Cold i julklapp.

Jag är mycket nöjd. Det är numera ett sant nöje att tvätta händerna igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar