Idag har jag passat Adrian, 3 månader. Han var jättetrött redan när han kom, så jag tänkte ta en härlig promenad i det fina vädret och sedan gå hem och skriva många spirituella och tankvärda blogginlägg medan han sov sin skönhetssömn. Enkel match, tänkte jag. Vi gick i två timmar utan att han somnade. När vi kom hem var jag trött och hungrig. Adrian bara: Och?
Hans trötthet och hunger övertriumfade så att säga min, och jag kan även konstatera att hans stämband är synnerligen hållbara och välutvecklade. Till sist somnade han dock. Jag kom inte på några vaggsånger, men det funkade rätt bra med en egenhändig version av Pearl Jams Off he goes.
Jag återkommer när jag har samlat mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar