Sådärja. Nu är Adrian kristnad, och allt gick bra. Eller han uppförde sig snarare exemplariskt, men han har ju att brås på också. Det var ett barn till som döptes samtidigt, vi spekulerade mycket i om det var en nära släkting till Damien i Omen-filmerna. Han betedde sig nästan så, gallskrek så fort prästen öppnade munnen och lipade hejdlöst vid kontakt med vigvatten. Vi oroades lite för att det skulle ske en olycka, typ att hela kyrkan skulle rasa ihop och vi alla skulle gå under i rasmassorna. Man vet aldrig hur det slutar när onda och goda krafter möts, men man har ju sett en och annan film om hur det kan tänkas gå till. Och fantasin är det ju inget större fel på heller, får jag kanske tillägga.
Men nu gick allt i alla fall bra. Och dopgåvan blev en slags förening av aktier och räntefonder som min ekonomiska rådgivare påstod var bra på lång sikt. There is something rotten in the Swedish bankväsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar