För ett tag sedan började kedjan på min cykel att gnissla. Jag cyklade in på jobbets verkstad för att se om det fanns något att smörja den med, och hittade världens high-tech-lub-nånting som skulle vara SPECIELLT bra för kedjor. Jag sprayade på en ansenlig mängd och cyklade hem. Det fortsatte dock att gnissla och liksom skrapa. Jag tog då till mitt hemliga vapen, symaskinsolja. Det är det bästa smörjmedel som finns i hela världen, och mycket riktigt slutade oljudet. Jojo, tänkte jag belåtet när jag cyklade till jobbet i morse.
Fast när jag skulle cykla hem igen lät det värre än någonsin. Faktiskt så illa att jag började tro att det inte handlade om kedjan utan kanske om mer vitala delar av cykelns konstruktion. Jag cyklade inom den lokala cykelverkstan för att få ett utlåtande, och de i princip dödsdömde min cykel. Det var som att komma till akuten med vad man tror är en muskelbristning och så visar det sig vara en massiv hjärtattack istället.
Det gick inte ens att ställa någon diagnos bara sådär, utan detta krävde en grundlig undersökning som inkluderade nedmontering till beståndsdelar. Jag fick lämna kvar cykeln över natten, och det var så sorgligt att jag nästan ville gråta. Min fina gröna DBS från ett annat årtusende i händerna på en råbarkad främling. Och tänk om den ALDRIG blir frisk igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar