Häromdagen kom jag och min pojkvän att tala om nekrofili. Jag vill i sammanhanget passa på att poängtera att det inte är någonting vi vanligtvis brukar ägna oss åt, tala om nekrofili alltså, än mindre utöva det. Om nu någon skulle få för sig det.
I alla fall, en fråga som kom upp var: Om man är nekrofil, hur död vill man egentligen att ens sexpartner ska vara? Eller det är kanske att ta i att kalla det partner, men vilket är egentligen bäst, en som helt nyligen avlidit, eller ska rigor mortis ha inträffat? Eller ska det vara en kropp som är stadd i förruttnelse? Vad går man så att säga mest igång på?
Jag antar att vi aldrig kommer att få några vettiga svar på de här frågorna. Jag har åtminstone aldrig varit med om att någon har out:at sin nekrofili. Tack och lov ska man kanske säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar