Jag kom på att jag glömt att recensera helgens filmupplevelser. Den första var Pirates of the Caribbean - At world’s end och den andra var Wallanderfilmen Fotografen.
Jag hann bli dödligt trött på piraterna i allmänhet och kapten Jack Sparrow i synnerhet. Eller kanske inte så mycket honom som den där slemmiga karlen med bläckfiskar i skägget. Och intrigen var så rörig att jag knappt orkade hålla mig vaken. Det kändes dessutom som att filmen var flera år lång. Jag hoppas verkligen inte att någon får för sig att spela in en uppföljare. Men tyvärr tror jag inte Disney tänker följa mitt råd.
Efter denna trista mastodontfilm kändes det synnerligen befriande med ett besök på polishuset i Ystad. Med lite diffus intrig och halvtaskiga skådespelarinsatser. Men allting ordnar sig till det bästa på slutet ändå. Jag gillar Kurt Wallander. Jag har ju sprungit Wallander-loppet och förmår nu till och med känna igen en och annan detalj i Ystads stadsplan. Både i verkligheten och på film. Det är inte illa.
Jag hann bli dödligt trött på piraterna i allmänhet och kapten Jack Sparrow i synnerhet. Eller kanske inte så mycket honom som den där slemmiga karlen med bläckfiskar i skägget. Och intrigen var så rörig att jag knappt orkade hålla mig vaken. Det kändes dessutom som att filmen var flera år lång. Jag hoppas verkligen inte att någon får för sig att spela in en uppföljare. Men tyvärr tror jag inte Disney tänker följa mitt råd.
Efter denna trista mastodontfilm kändes det synnerligen befriande med ett besök på polishuset i Ystad. Med lite diffus intrig och halvtaskiga skådespelarinsatser. Men allting ordnar sig till det bästa på slutet ändå. Jag gillar Kurt Wallander. Jag har ju sprungit Wallander-loppet och förmår nu till och med känna igen en och annan detalj i Ystads stadsplan. Både i verkligheten och på film. Det är inte illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar