Igår hade jag en så kallad "bad hairday". Jag är van vid att mitt hår liksom tar hand om sig själv. Jag behöver aldrig engagera mig i det förrän det når en viss längd, och då klipper jag mig för att slippa engagera mig även fortsättningsvis. Så enkelt kan det vara, för det mesta.
Nu har emellertid håret nått den där kritiska längden när det börjar göra som det vill, och det är skitjobbigt. I söndags kom jag hem rätt sent, så jag bara duschade och gick och lade mig. Med blött hår. I går morse såg jag ut som någonting som krattats fram ur en lövhög. Och mina morgnar innehåller ingen extra tid för att åtgärda sådant, så jag fick gå omkring med en slags kompostfrisyr hela dagen.
I går kväll kom jag hem rätt sent, så jag bara duschade och gick och lade mig. Med blött hår. I morse såg jag ut som någonting som krattats fram ur en lövhög.
I kväll kommer jag också att komma hem ganska sent, så jag kommer bara att duscha och gå och lägga mig. Med blött hår. Och i morgon kommer jag att se ut som någonting som krattats fram ur en lövhög. Igen.
Men på torsdag kommer jag kanske att ha tid att göra något åt saken. Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar