Dubbelfel

Med risk för att, verkar det som, göra mig ovän med hela svenska folket, ska jag nu bekänna en sak. Jag hatar Jojje Wadenius. Eller kanske inte honom som person då, men hans musik. Det hjälps inte att han är en duktig musiker och representerar allt som alla påstår var så trevligt från sjuttiotalet. Jag hatar ändå alla läten han någonsin frambringat så mycket att jag skulle kunna skära upp pulsådrorna i takt med signaturmelodin till "Kalles Klätterträd".

Och en som jag också hatar är han den där djävla James med "Älgarna demonstrerar" och "Hur ska jag göra för att komma över vägen". Jag känner så mycket äckel vid blotta tanken på dessa alster att jag inte finner någon rimlig jämförelse. TA BORT!

Idag stod jag på Åhlens och bläddrade bland skivor, om någon skulle råka dra sig ett sådant 1900-talsfenomen till minnes, så hittade jag en skiva som James och Jojje gjort tillsammans. Det måste ju vara en produktion som härstammar raka vägen från HELVETET, med Den Onde själv vid mixerbordet. Och jag tog i den.

Nu känner jag mig oren. Besudlad. 

Usch.

Och dessutom är det otroligt fult att stava sitt namn med två j.