"En tät actionspäckad thriller. Inte en död sekund. Missa inte den här filmen".

På jobbet har vi en frankeringsmaskin. Den är ungefär lika avancerad som rymdfärjan Endeavour. Så känner jag det de kanske fem gånger om året jag får för mig att skicka ett brev med frimärke. Eller oftast är det små paket. Eller om det är stora brev, jag vet inte riktigt var gränsen går. 
Hur som helst. Frankeringsmaskinen ber en välja mellan saker som gör mig helt villrådig. Inrikes och utrikes förstår jag mig på. Men sedan kommer rek, skrymmande, 1 klass, ekonomiklass och en massa andra tillval som jag inte klarar av att bedöma hur de förhåller sig till min försändelse. Men man får ju försöka fumla in vad man tror är rätt. Sedan är det dags att trycka på en knapp som heter "Valt porto" och som är lika oåterkallelig som en sådan där knapp som kan spränga hela världen. Har man en gång tryckt är det för sent att ångra sig. Då får man ta det frimärke man förtjänar. Eller det är ju inte frimärken, utan ett slags tryck som klistras på försändelsen.

I vanliga fall brukar jag bryta ihop redan på ett tidigt stadium och ropa hjälplöst på Katarina, som är något av ett porto-proffs. Hon reder ut alla situationer med flinka fingrar och jag behöver bara skämmas lite lagom över min genuina okunskap. 
Men idag var Katarina helt svekfullt upptagen med ett telefonsamtal och jag hade bråttom. Frankeringsmaskinen glodde utmanande och blinkade tufft med sina orange lampor. Men hur svårt kan det vara? tänkte jag morskt och började improvisera som en annan jazzmusiker bland tangenterna. Jag tyckte jag fick till det riktig bra, så jag tryckte på "Valt porto"-knappen i ystert övermod.

Slutresultatet blev att det kostade över 200 kronor att frankera mitt brev. Det var visserligen ett ganska stort brev som skulle utomlands, men det var kanske inte riktigt så stort, och Danmark räknas kanske inte riktigt lika mycket till utlandet sett ur ett Skåneperspektiv. Det hade nästan blivit billigare att köra dit och överlämna brevet i egen hög person.

En miljon högskolepoäng och så kan man för fan inte ens sätta på ett frimärke på rätt sätt. Man sitter där med sin fina examen och sina feta studieskulder och känner sig som Linda Rosing. 
Det här är inte kul.