Idag i fikarummet hävde Jenny ur sig ett utlägg om att hon störde sig på ett fenomen som hon bevittnar varje morgon på järnvägsstationen i Höör city:
En gubbe kommer körande i bil och frun sitter bredvid. Gubben kör bilen ända fram till tåget, hoppar ur och kliver på tåget varpå frun kliver ur bilen, sätter sig vid förarsätet och kör vidare.
Jenny gick inte närmare in på exakt vad som störde henne, och det behövdes inte heller för trettio sekunder senare var hela fikarummet förvandlat till en hönsgård där alla upprört kacklade i munnen på varandra och teorierna haglade. Vad var det för fel på att mannen körde? De hade kanske kommit överens om det? Frun kanske inte gillade att köra bil? Hon kanske körde så dåligt att han såg det som en trafiksäkerhetsfrämjande insats? (det här var inte helt oväntat Christians teori) Det var kanske inte ens hans fru utan hans älskarinna? (Nu menar jag inte att Christian har en älskarinna) Det var kanske gubbens bil och då hade han väl rätt att köra den själv, om han ville? Det hade väl ingenting med jämställdhet att göra?
Sådär gick snacket i tongångar som var lika höga som när man inom bokstavsvänstern diskuterade om Stalin var inne eller ute, på den tiden det begav sig. Hela fikarummet opponerade sig som en man i en diskussion som helt och hållet byggde på substanslösa antaganden och gissningar. Jenny och jag fick knappt en syl i vädret, och det är ganska ovanligt.
Vi menade ju egentligen bara att det verkar så himla onödigt att den som ändå köra vidare efter att den har släppt av sin passagerare inte sätter sig bakom ratten från början. Oavsett kön.
Fast efteråt bestämde vi att det var en jävla gubbe som säkert inte tillät sin fru att köra eftersom han säkert tyckte att han själv var vägarnas konung och att kvinnor möjligen kör bättre än höns, men inte mycket. Helt dum i huvudet var han, gubben. Bestämde vi, när ingen annan hörde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar