Nu är det dags för melodifestivalshelvetet att dra igång igen.
Det var bättre förr. Då var det EN svensk omgång och EN La Suède - deux points-festival och sedan var det över. Nu känns det som om det är melodifestival typ en gång i veckan, att hela våren har omvandlats till enda lång prövning med ett oändligt antal deltävlingar och omröstningar och man kan till och med spela på oddset om vem man tror vinner.
Jag skulle aldrig drömma om att ägna ens en minut åt sådan dynga. Jag har inte tittat sedan Carola vann med Främling, och jag var för övrigt inte speciellt entusiastisk ens på den tiden. Vad som stör mig är att man inte kan öppna en tidning eller sätta sig i ett fikarum eller överhuvudtaget prata med folk förrän denna satans melodifestival kommer upp på tapeten. Och allt ska diskuteras. Låtarna, kläderna, programledarna, omröstningarna, resultaten, ingen detalj är för ovidkommande för att ventileras offentligt.
Jag blir ytterst purken av sånt. Har folk inga liv, har de inget vettigare att ta sig för än att lägga många timmar av sitt liv på att engagera sig i ytlig plastmusik utan själ? Uppenbarligen inte.
Jag känner att jag vill börja dricka öl och skräna klyschor ur gamla goda diskussioner om TNWOBHM. Sånt som man sysslade med på den gamla goda tiden när allting var som det skulle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar