Igår gick jag på en gata där det har legat en cykelaffär sedan urminnes tider. Om Jesus hade använt cykel istället för åsna då han red in i Jerusalem, då hade han förmodligen köpt den hos Cykel-Jonny. Cykeln alltså, inte åsnan.
Och så igår var den borta. Cykelaffären alltså, inte Jesus’ cykel, eller hans åsna. Vadfan, så här får det väl inte gå till? Saker och ting ska ligga där de alltid har legat och inte hålla på att flytta omkring hur som helst. Och frågar man Dagens Ungdom var Cykel-Jonny kan tänkas hålla hus nuförtiden så har de ingen aning om vad man pratar om, för Cykel-Jonny har gått i pension och överlåtit affären till sin bror Nils-Erik. Cykel-Nils-Erik låter faktiskt inget vidare, så han marknadsför sig under ett annan namn och man får helt enkelt fråga efter "cykelaffären". Och det skapar förvirrning, för det finns fler än en, fast bara en som ligger i stan. Eller har legat då, tills nu.
Efter lite efterforskningar fick jag reda på att cykelaffären numera ligger "du vet, där Happy Baby låg förut". Ingen vet var Happy Baby ligger nu. Det är i och för sig ganska osannolikt att jag kommer att göra mig ärenden till en barnvagnsaffär, så det kan ju kvitta. Men ändå. Det minsta man begär är väl att man ska kunna orientera sig i sin egen hemstad, och det duger inte att hålla på att flytta omkring affärer som om man deltog i ett urflippat parti Monopol.
Igår passerade jag även en symaskinsaffär som ligger mitt i stan. Det känns väldigt...olönsamt. Det måste ju ändå kosta en del att hyra en butikslokal, och exakt hur ofta köper folk nya symaskiner egentligen? Det känns inte som att symaskinsägarna är extremt angelägna om att byta upp sig till senaste årsmodellen eller så. Och en symaskin håller ju i minst tusen år. Jesus kunde mycket väl ha köpt en symaskin i den affären och Han skulle fortfarande kunna sitta och fålla mantlar åt lärjungarna med den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar