lördag 29 december 2007

"I den här lådan har jag min bästa vän. Han heter Willy. Willy är en riskaka"

Jag är inte mycket för det andliga, men en bekant till mig besökte för ett tag sedan en andlig rådgivare för att...ja, få råd, antar jag. Jag var inne och läste lite på den andliga hemsidan för skojs skull, och det var skojigt även om jag misstänker att det inte var meningen att det skulle vara det.  Där fanns bland annat en behandling som hette "Öronljus" och som påstås vara en gammal folkmedicinsk metod. Det går på det stora hela till så att man stoppar in ett vaxljus i örat och tänder på, och vips har man botat allehanda krämpor från vaxpropp till huvudvärk och stress. 200 spänn kostade kalaset och jag är mycket nyfiken på om någon har nappat på detta erbjudande och vågar berätta om det efteråt utan att skämmas.

Jag hade nog varit skeptisk till den andliga rådgivningen ändå, även utan att ha läst om öronljusbehandlingen. Min bekant avslöjade att hon via denna rådgivning lärt sig att tillfråga en sten i kniviga situationer. Inte vilken gråsten som helst förstås, utan en bergskristall. Man håller den i ena handen och så ställer man en ja- eller nejfråga, och så står man stilla och blundar och om man vinglar till framåt så betyder det att stenen tycker att man har rätt och vinglar man till bakåt så tycker stenen att man har fel. 
Fast som Barbie sa: Jamen då ser man väl till att vingla framåt då! Så jävla svårt är det ju inte. Då fick vi onda ögat för att vi inte var seriösa. 

Men det är rätt svårt att vara seriös när man, som Barbie och jag, åkt på samma bussresa till Göteborg Horse Show som den andliga rådgivaren, och sett densamma girigt stå och rafsa bland prisnedsatta grimskaft i Hööks-montern. Så går det till på Saltkråkan, eller nåt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar