Ska köpa däck för pengarna

Jamen nu vågar man väl ändå tro att våren har kommit PÅ RIKTIGT, så jag släpade upp sommardäcken från källaren eftersom Patrik är så schysst att han erbjuder sig själv att byta, så jag slipper, hatar nämligen att byta däck. Det enda jag behöver göra är att ta med dom till jobbet, så det var detta jag skulle förbereda igår. Men det var ju hemskt vilket klent mönsterdjup de där sommardäcken hade då, även för att vara sommardäck, men ingen fara för jag har nämligen en extra uppsättning. Nöjd över detta släpade jag ner de första och upp med nästa däckkvartett. Jamen de var väl fan ÄNNU värre. Inget däck tålde riktigt en kritisk granskning av mig, och då tål de gissningsvis inte heller en kritisk granskning av en polis.

Så idag svängde jag inom en däckfirma efter jobbet. Ja, jag är medveten om att man kan få tag på billiga och bra däck på Blocket, men jag pallar inte riktigt med Blocket. Det ska ringas och mailas och bestämmas tid och plats och fan och hans mormor och sen ska man åka hem till nån i Tjottahejti och slutligen blir man ändå blåst på något sätt. Så jag stegade glatt in på Däckia och bad att få något som helst kostade mindre än vad bilen från 1990 är värd.
Uppskattad värdering av The Queen of Volvo blev då uppenbarligen strax över 4500 kronor. You do the math. En sabla massa pengar på några himla däck, men så är de också "marknadens bästa" (minns inte vad de hette ändå, så det blir ingen smygreklam här). Så antingen kan man bli blåst på Blocket och förlora en slant, eller så blir man blåst på Däckia och får hosta upp en något större slant. Tur man är så djävla rik. Jag bara jobbar ju jämt och hinner ändå aldrig konsumera något. Och säga vad man vill om viltspår, men någon materialsport är det inte. Så då kan jag väl lika gärna köpa provocerande dyra däck som vingar för pengarna.  

Whatever happened

Nä, men om jag skulle ta ett krafttag och avsluta den här MONS Kallentoftboken som jag har tragglat med ett bra tag vid det här laget. Den har inte varit jättedålig, det kan jag väl inte säga. Men jag har inte heller haft särskilt svårt att lägga den ifrån mig. Dessutom har jag råkat läsa böckerna i fel ordning så den här utspelar sig innan den jag läste förut, vilket gör att en del av spänningen försvinner. Man vet att alla överlever, typ. Dessutom: jag gillar inte Malin Fors. Hon har inte ett enda sympatiskt drag i mina ögon, vilket gör att jag skiter lite i hur det går för henne.  Tycker egentligen inte att någon av den fiktiva poliskåren i Linköping är mycket att hänga i julgranen, men det kanske är ett medvetet drag från författaren för att visa att poliser inte behöver vara superhjältar. Det behöver de förstås inte vara, jag tror väl också att poliser i allmänhet är som folk är mest (efterlyser fortfarande EN POLISVÄN btw, så sitter det nån sällskapssjuk polis "därute" så vet ni var jag finns), men de kan väl få vara lite halvtrevliga i alla fall. Inte trista, bittra och/eller fyllda av problem. 

Men nu ska jag ta mig samman och avsluta det här projektet. Sedan blir det spårlitteratur för hela slanten, misstänker jag. 

Det var en lördagsafton

Ja, men det här med att svt har öppnat upp sitt arkiv och bara: varsågoda, här finns ALLT. Det är ju som julafton varenda dag tamejfan. Plöjer just nu några avsnitt av Lackalänga. Jag säger bara: LACKALÄNGA. Denna orgie i dåligt manus, urusla skådespelarinsatser, obefintlig handling, tafflig dialog samt dålig ljussättning. Det räcker inte med en skämskudde, här får man ta till hela Jysks bäddsortiment för att överleva.

PS: Det gick pissdåligt på taxutställningen. 45 mil tur och retur för två släta "very good" (som inte alls är särskilt bra när det enda som räknas är "excellent"). Det roliga var att Remus, som har världens pinnigaste trav fick omdömet "härligt driv i steget", medan Hilding, som är den som seglar fram som en atlantångare och täcker mark som få andra, bara fick ett högst mediokert omdöme om sina rörelser. Men så kan det vara ibland. Att domaren är blind. Haha, skojar bara. Bedömningssport är bedömningssport, vissa tycker si och andra tycker så och det är inte mycket att dividera om.

Nu: åter till Vidde och Maggan och Hasse och de andra i Lackalängagänget.

Sömngångarbladder

Klockan är 20.30, snart läggdags. Jag gillar lite att gå upp tidigt även på helgen, för då behöver man liksom inte upprätthålla fasaden av att man är en sån som orkar vara vaken även när klockan passerat 21.00. När det är helg ska man ju gärna sitta uppe och uggla lite längre än i veckorna, men ska man upp i ottan så är det helt legitimt att dröna ner i bingen så fort det börjar dra lite i ögonlocken. Gå och lägga sig i sängen = bästa stunden på hela dagen (typ).

Från det ena till det andra. Jag har lyssnat omotiverat mycket på Veronica Maggio på sista tiden. Inte av egen vilja, ska väl tilläggas, men hon spelas jämt och ständigt på P4 tycker jag. Och om Veronica Maggio tycker jag så här: Att hon är för djävla dålig. Menlös musik, gnällig röst och intetsägande prettotexter. Med en sådan stämma borde hon snarare viga sitt liv åt att hålla telefonväxeln i "Ring P1" varm än att spela in skivor.  Om någon frågar mig då alltså, vilket det i och för sig inte var någon som direkt gjorde. Men jag måste få säga det ändå. Hon har visst varit ihop med han den där Oskar Linnros, läste jag i DN för ett tag sedan. Om honom tycker jag så här: Att han är för djävla dålig. Menlös musik, gnällig röst och intetsägande prettotexter. De borde ha varit det perfekta paret, men enligt samma artikel i DN så var de uppenbarligen inte det.

Idag pratade vi om "dagens ungdom" på jobbet. Då är man fan gammal och mossig. Micke beklagade sig över att dagens ungdom tittar på tv och sms:ar samtidigt som de läser läxor. Jag sa att dagens ungdom förmodligen är så obildade att de inte ens klarar av att peka ut Sverige på en blindkarta. Då trodde Micke (50+) att en blindkarta var en karta där ländernas namn stod med Brailleskrift, så det är uppenbarligen inte bara dagens ungdom som har kunskapsluckor.

Ska samla ihop mig och gå och borsta tänderna nu. På tv är det någon musikal. Musikal är ett konstigt fenomen, man tar liksom det sämsta från både musik och teater och lägger i en påse.  Fast jag kan inte låta bli att imponeras av musikalskådespelare, för det är ju inte några korta lättsjungna stycken de måste lära sig utantill. Har sett både Evita och Blodsbröder i modern tid, och där var det minsann episkt värre Och med tanke på att majoriteten av Sveriges befolkning knappt ens kan första versen till "Sov du lilla videung" så är det faktiskt något av en bedrift om ni frågar mig. 

Ytteligare ett livstecken

Ja, men då var stundar i alla fall en helg efter det som eventuellt går till historien som en rent ut sagt sketajobbig vecka. Mycket på jobbet och mycket efter jobbet. Har varken bloggat, läst andras bloggar, sett på tv, läst ut MONS Kallentoft-boken (misstänker BÖTER på biblioteket, vilken skam) eller slappat i soffan, utan det har varit full fart från arla till särla. Har till och från känt mig som en kvicksilverförgiftad mört som legat vid vattenytan och snappat efter luft. Men nu så. Brasan är tänd, kollar ikapp Molanders, väntar på min man som har åkt till stan för att (bland annat) köpa kinahämtmat. Sedan blir det i och för sig tidigt i säng eftersom vi ska upp i svinottan för att åka på taxutställning. Efter den gångna veckan ser jag dock fram emot att bara sitta rätt upp och ner på en stol och glo i timmar utan att något händer. Fast lite får ju gärna hända. Typ att det går bra och så. 

Ett livstecken

Jobbar som ett litet as i veckorna och när det är helg så är jag i skogen och sysslar med viltspår på ett eller annat sätt. Kommer sedan hem och är trött och en middag och ett litet glas vin på det så är man, lika med jag, slut som människa, däraf det sparsamma bloggandet.

RUZZLE

Idag har varit en dag som inleddes och genomlevdes i sällskap med en DJÄVULSK huvudvärk. Nu, framför brasan och efter en taxpromenad och med ett par knarkhuvudvärkstabletter stillsamt susande i blodet börjar livet kännas drägligt. Men i övrigt: totalt bortkastad dag. Skithuvud.

Spelar Ruzzle som en galning. Har blivit helt beroende. Ingen vill spela med mig. Katarina på jobbet är outstanding, tror hon tycker det börjar bli lite tråkigt att spela mot mig eftersom hon alltid vinner. Min syrra och jag är ganska jämna, men hon prioriterar taskigt. Ett Ruzzle om dagen är ju alldeles för lite. Så jag får spela mot en massa slumpade motståndare som aldrig återkommer. Vet inte vad vett och etikett säger, får man liksom stalka sina slumpade motståndare och bjuda in till omspel gång efter annan (men varför bjuder i så fall ingen in MIG? är jag en sån sopa?) eller finns det regler för sånt?

Jaha, men om det sitter någon hugad Ruzzlespelare och trycker bland mina få läsare, var inte blyga. Dachshundrun heter jag (man fick inte ha ett så långt namn som dachshundrunner, som (bland annat) är mitt Quizkamps-namn, om någon Quizkampare skulle vilja ge sig till känna. Come on, utmana mig då. Jag behöver stimulans och förströelse.