It goes on and on

 It goes on and on

260908

Igår hade jag ett jobbmöte där en av deltagarna hade ny frisyr och också en annorlunda klädstil mot vad hon brukar ha, jag sa något snällt om det, och hon sa att hon känt att det var dags för en förändring. Sen försökte jag förklara begreppet "tjejnyår" och de tyckte det var AMAZING med "girl's new year in September" och att det fanns ett begrepp för det. 

Efter jobbet var det dags för rehaben, det som från början kanske tog max en halvtimme är nu uppe i typ 90 minuter så det ska bli skönt att kunna förlägga den tiden så att det passar lite bättre in i det såkallade livspusslet. Igår hann jag hem, gå en runda med hundarna, mata kycklingarna (och med det avses alltså inte bara att slänga åt dom lite mat utan också att sitta och glo på dom när de kilar omkring och är urgulliga) och äta kvällsmat, sen var det i princip dags att byta om och åka till stallet. Efter ridningen satt S och jag kvar en god stund och babblade om senaste utvecklingen i den ständigt pågående realitysåpan "C:s värld" så jag var inte hemma förrän omkring 21.30. 

Nu är det verkligen mörkt på morgnarna. I normala fall släcker jag ytterbelysningen samtidigt som jag släcker i hallen innan jag går hemifrån, tycker det är lite onödigt att den, ytterbelysningen alltså, inte hallen, ska stå och lysa på ingenting, men i morse så såg jag knappt nyckelhålet när jag skulle låsa ytterdörren så det kanske börjar bli dags att låta den stå på. Ytterbelysningen alltså, inte ytterdörren. Vi är vad som känns som de enda människorna i hela Sverige som inte har någon fasadbelysning på vårt hus, och bor på en såkallad skafttomt så gatubelysningen når inte fram till oss, och nu är det som sagt MÖRKT. Skönt i och för sig att det inte längre är gryningsljus och tusen miljoner hjortar och rådjur som är ute och strosar från A till B utan att bry sig ett skvatt om att det råkar vara en 90-väg mellan.  Man får ju såklart  alltid vara på sin vakt ändå, men inte fullt lika intensivt som för några veckor sedan då jag körde genom skogen precis då dagen började gry och det kändes som ett himla safari.

Det går trögt med flytten till mitt nya kontor, det beror främst på att jag behöver hjälp med att flytta ett skrivbord från bottenplan på en byggnad till första våningen i en annan, och just nu har alla fullt upp med nedmonteringen av fabriken. Ser just nu inga direkta fördelar med att flytta, för jag har insett att jag inte längre kommer att ha tillgång till något omklädningsrum med skåp att hänga grejer i. Utan nu ska man över på finsidan där man aldrig någonsin har varit i kontakt med begreppet "arbetskläder" (och därför finns det såklart inga omklädningsrum heller) och där man förväntas hänga sina ytterkläder på en klädhängare i korridoren. Det kan jag såklart göra, men var ska jag ha mina träningskläder? Min yogamatta? Mina extra ombyten? och allt annat som jag hittills förvarat i skåpet i omklädningsrummet. Aja, det går såklart att hitta en lösning på det vad det lider. Fördel är tillgång till diskmaskinen i fikarummet, så jag kommer i alla fall slippa stå och diska min lilla frukostskål i vasken i omklädningsrummet som jag gör nu. Omklädningsrummet är en väldigt liten skrubb som också fungerar som kök, eftersom man lyckats klämma in ett kylskåp, mikro och kaffebryggare där, samt förråd. Det saknas diskbänk och avställningsytor och ser ut därefter så just den biten kommer jag väl inte direkt att sakna. 

 

Till stallet istället, v 37 2026, pt 1

Igår var det dags för ett pass med Spanjorskan igen. Börjar gilla henne mer och mer, eller det har jag väl gjort hela tiden men inte ridit henne tillräckligt kontinuerligt för att lära känna henne. Det gör jag väl inte riktigt än heller, men det känns i alla fall som att vi håller på att bygga någon form av relation. Hon är så mjuk och trevlig att sitta på och det känns som att det händer något med min egen ridning också, att jag blir mer balanserad och lyhörd. 

Vi red på stora utebanan, ingen speciell övning, mest volter och övergångar i skritt, trav och galopp men det räcker ju fint. Spanjorskan har det lite jobbigt med att hålla galoppen, det beror nog dels på att hon är rätt så rund efter betet och det är lite jobbigt för henne, dels på att hon går mycket barnlektioner och om/när de galopperar där så är det kanske max en långsida i taget. Så där får jag kämpa en del, fattningarna blir inte heller de bästa men det är ju bara att knota på. Jobba med sitsen, Nu har du inte någon tendens till stolsits längre, sa L och det var ju skönt att höra. Stolsits liksom! Jag! Pffff! Det är jobbigt att rida och hela tiden tänka på sitsen när man inte behövt göra det speciellt mycket förut (fast uppenbarligen borde jag ha behövt göra det även förut), kanske inte så mycket fysiskt som mentalt. Var därför fysiskt och mentalt slut efter lektionen, hehe. 

Ovännen

Har läst Ovännen av Moa Herngren, detta är handlingen:

Karolin trodde att hon hade kontroll. Hon har skilt sig, skaffat en ny lägenhet och försöker få livet att fungera som ensamstående förälder. Men när hennes mamma plötsligt hamnar på sjukhus blir det för mycket och Karolin inser att hon står mitt i en kris. Som tur är har hon Saga kvar, sin allra bästa vän och klippa i livet.

Karolin och Saga har varit oskiljaktiga sedan mellanstadiet. Saga är som en extra familjemedlem i Karolins familj och gudmor till hennes dotter. Men nu när Karolin behöver sin vän som allra mest har något hänt.

Saga har träffat en man. Karolin märker hur Saga förändras i hans närhet. Hur hon plötsligt slutar höra av sig. Hur hon glider undan. Är han inte lite kontrollerande?

När Saga berättar att hon och Jon ska flytta ihop kommer det som en chock. Inte bara för att det gått så kort tid – utan för att Saga har tagit beslutet utan att säga ett ord till Karolin.

Karolin försöker vara glad. Försöker lita på Saga. Då gör Saga plötsligt slut med Karolin – helt utan förklaring.

Jag har tidigare läst Tjockdrottningen, Skilsmässan,Svärmodern och Syskonfejden av samma författare, det är ingen serie utan alla är helt nya berättelser och karaktärer men lite på samma tema, relationer som skaver. Har tyckt de tidigare böckerna varit helt okej, men inte mer än så. Tycker lite samma sak om den här boken. Okej, men inte mer. Tycker Karolin är för överdrivet klängig/krävande, och Saga för överdrivet mesig/konflikträdd för att det ska kännas riktigt sannolikt. Den här boken får tre kompisar av fem möjliga. 

260907

I fredags fick vi veta att det inte skulle bli någon produktion den dagen utan det som producerades på torsdagen var det sista som någonsin skulle produceras i den här fabriken. Hade jag vetat det hade jag kanske varit lite mer vördnadsfull när jag betade av vad som skulle visa sig vara sista arbetsinsatsen i labbet tidigt på fredagsmorgonen, men nu blev det som vilken dag som helst istället. 

Gick och förtidsröstade på lunchen på ett bibliotek i närheten av jobbet där det fanns röstmottagare varje dag och inte bara en dag i veckan som hemma i byn. Så nu är det gjort. Efter jobbet åkte jag hem, gick en sväng med hundarna, tränade ett pass yinyoga och sen gjorde vi pizza och började kolla på en ny serie på Netflix, Big Mistakes, eller så ny vet jag inte om den är, men ny för oss. Den var rätt rolig, fast också rätt förutsägbar. Gick och lade mig rätt tidigt, läste och somnade. 

På lördagen vaknade jag tidigt och kände mig utvilad. Gick en långpromenad med hundarna, städade i hönshuset och slappade sedan i soffan större delen av eftermiddagen. Det var fint väder medan jag var ute och gick, men hela eftermiddagen var det jättekonstigt väder, soligt ibland, sedan kom det störtskurar från ingenstans och fem minuter senare lyste solen igen och sådär höll det på.
För ett tag sedan tog jag ju upp med min man att jag tycker vi ska ta bort alla hyllor med filmer och skivor i vardagsrummet, han var lite motsträvig men nu har han anammat idén och fått feeling. Så han höll på med det medan jag läste. 

Igår ringde klockan vid 04, som om det vore arbetsdag. Tog mig upp, gick en mil med hundarna, åt frukost och körde sedan iväg för dagens funktionärsuppdrag på en av våra grannklubbar. Hamnade i sekretariatet och fick hjälpa till med att mata in resultat i Equipe och vara allmän hjälpreda. Till en början med kände jag mig som en praoelev men det gick rätt fort att komma in i det hela och någon nytta gjorde man väl förhoppningsvis. Också kul att vara på en så fin och nybyggd anläggning och ett extra plus var att komma till ett färdigt arrangemang där allt (ofta tråkigt och jobbigt) förarbete redan är fixat av någon annan. Det tog dock ändå exakt hela dagen, åkte hemifrån vid 07.45 och var hemma strax efter 17. Hade förberett enkel middag, korv och potatismos, så det gick snabbt att fixa till. Sen kollade vi på ett avsnitt av Big Mistakes och så var helgen slut, typ. 

Dags för ny vecka och nya tag då. Den här veckan är sista veckan med rehab på deppgymmet, om inte fysioterapeuten säger något annat men det tror jag inte. Ska bli rätt skönt att slippa ha rehab direkt efter jobbet två dagar i veckan, särskilt på måndagarna när jag ska iväg till stallet sen på kvällen. Rehaben lär jag förstås inte slippa men det blir lättare att ta den lite mer när det passar mig och inte i första hand när fysioterapeuten kan.  Annars har jag inget direkt inplanerat den här veckan förutom att jag eventuellt ska träffa A2 någon kväll men det är inget spikat än. 

Snackade ihop mig med S och A angående händelserna i den låsta bloggen och vi bestämde oss för vilken väg vi skulle ta vidare ur den soppan. Vi får se hur det slutar, oh the joy of föreningsliv. 

 

260904

Igår eftermiddag när jag hade varit ute med hundarna så tänkte jag att jag kunde passa på att gå och förtidsrösta. Tror ALDRIG jag har röstat på valdagen faktiskt, i alla fall inte som jag minns, trots att jag har röstat i varje val sen jag blev myndig så det börjar ju med ålderns rätt ändå bli några gånger (känns viktigt att påpeka, man vill ju inte att folk ska tro att man är en soffliggare som inte värnar om sina demokratiska skyldigheter). Pratade med min bror i telefon medan jag gick ner till bibblan, han hade blivit ifrågasatt av sin 15-årige son varför han inte röstade på själva valdagen "för det är tradition" (vad han nu fått det ifrån), men både jag och min bror var eniga om att det är bättre att göra det i god tid "för tänk om man glömmer". Kom fram till bibblan, då var det bara möjligt att förtidsrösta vissa speciella tider och dagar, och igår var inte en sån dag. WTF? Det har väl ALLTID varit så att förtidsröstningen har varit öppen när bibblan varit öppen, men tydligen inte längre. I och för sig har det väl aldrig varit någon direkt rush till förtidsröstningen i vår lilla by tidigare valår, det måste ju vara både lite slöseri med resurser samt också vara dödens tråkigt att sitta som röstmottagare när det kanske kommer en person varannan timme, så det kanske inte är så konstigt att det stramas åt. Men ändå. Snopet. 

Passade på att hämta lite böcker jag reserverat när jag ändå var där och knatade hemåt i duggregn och en lätt höstkänsla. Skönt att det är slut med värmebölja, även om det fortfarande är varmt. Städade i röran hemma, min man håller fortfarande på med fönstren och det känns som att han ALDRIG blir klar. Åt kvällsmat, slöade i soffan, läste lite och så var den dagen över. 

Nu är det fredag! Och idag är det den allra sista produktionsdagen EVER på fabriken. Det var ju egentligen menat att det skulle vara förra fredagen, så det blev något av ett antiklimax när det blev förlängt en vecka till. Men på måndag kommer dom och ska börja riva ut de återstående maskinerna och utrustningen så nu är det ingen återvändo om så hundra kunder står och bankar på dörren och vill ha material. Den andra produktionslinjen, som flyttades upp till Norge förra året, där har jag numera vant mig vid att det bara är en tom fabrikslokal som återstår, det kändes väldigt märkligt i början men nu är det vardag och jag lär väl vänja mig vid att andra halvan av fabriken också kommer att förvandlas till ett skal. Men just nu känns det konstigt, det gör det. 

Känner mig trött, för jag vaknade vid 02.30 i natt och kunde inte somna om. Oklart varför, det var inte som att jag kände mig stressad eller något, det var bara det att sömnen inte ville infinna sig. Lär väl somna vid 20-tiden ikväll istället, men det var många år sen jag tyckte det var lite som att förlora (oklart mot vad, tiden?) om man gick och lade sig tidigt, nu ser jag det mer som en ynnest, haha.

 

I helgen ska jag vara funktionär på en WE-tävling som en av våra grannklubbar anordnar. Har aldrig varit på en WE-tävling i hela mitt liv så det kan ju bli en intressant erfarenhet. Tänkte jag, tills jag såg att jag var uppsatt i sekretariatet. GULP. Där måste man ju ha koll. Har dock varit väldigt transparent med att jag inte har det så jag hoppas att förväntningarna hos grannklubben är låga.  Hade ju varit hemskt om de förväntar sig att det ska komma någon som är både kunnig och självgående. En gång i tiden var jag queen of tävlingssekretariat, men det var på den gamla goda tiden när allt sköttes manuellt och det gick att ha koll. Nu är både system och regelverk så uppdaterade att det som man en gång kunde när man satt som en stor spindel i sekretariatsnätet och hade järnkoll på allt är helt utdaterat, och  det känns som att tävlingsverksamheten generellt är lite på utdöende. Det har blivit som en ond cirkel där det är för dyrt att arrangera och för svårt att få sponsorer, då måste man höja startavgifterna och då drar folk öronen åt sig eftersom allting annat som licenser och transporter också har blivit apdyrt, och så blir det för få starter och klubbarna går med förlust och till slut är det väl ingen som vill ordna tävlingar för vanliga dödliga längre, då blir det väl bara stora tävlingar med stora sponsorer för eliten. Trist utveckling tycker jag. 

260903

Igår var det lång dags färd mot natt, det kändes så i alla fall. Först jobb, sedan rehab, sedan stannade jag kvar i stan för att gå på den här klubbkvällen där man kunde prova kläder. 

På jobbet snackade jag med en person som har som jobb att åka runt till olika företag och byta ut entré- och gångmattor samt hämta personaltvätt, jag vet inte vad han heter trots att han gått som som barn i huset här i en massa år, vi kallar honom bara "mattkillen" när vi talar om honom och när man talar med honom har det aldrig funnits ett behov av att känna till hans namn. Förra gången mattkillen var här så varslade jag honom om att från och med snart kommer det inte att sitta någon i min byggnad, och igår tog han mattorna utan att ersätta dom med några nya. Nu ser det jättekonstigt ut eftersom golvet har blekts där det inte legat mattor. Men det är ju snart inget jag behöver bekymra mig om. 

Har fortsatt rensa på mitt kontor. Jag har ju bett om hjälp att forsla över ett skrivbord och ett sidobord, för det som stod på nya kontoret var inte höj- och sänkbart. Det är ännu inte gjort, men vilken dag som helst händer det. Det ska också tömmas ett jättestort arkivskåp med personalhandlingar som ska flyttas ut från mitt nya kontor, oklart när det blir av men förhoppningsvis också inom kort. Upptäckte häromdagen att det inte fanns någon lådhurts i det nya kontoret, letade runt i övriga tomma kontor på det våningsplanet, men nä. Vill folk inte ha lådor till sina skrivbord? Min befintliga lådhurts är av metall och aptung, tänkte först att Äh, jag behöver kanske inga skrivbordslådor och att det jag haft i mina lådor kunde jag väl lika gärna ha i en liten korg i ett skåp. Började sedan rensa och HERREGUD vad mycket bös som ryms i två skrivbordslådor när man haft 25+ år på sig. Trots att jag slängde åtskilligt så kände jag också att herregud vad besvärligt det kommer att bli att rafsa runt i den där korgen varenda gång jag vill fylla på häftklamrar, ha en ny penna, ta en huvudvärkstablett eller sätta på ett plåster. Hittade sedan en lådhurs som stod som gömd i ett av de tomma kontoren, så den tänker jag helt sonika sno till mitt nya kontor. Hur gör folk som jobbar på såna där aktivitetsbaserade arbetsplatser där man flyttar runt och gissningsvis inte har personliga skrivbordslådor med personligt bra-att-ha-stash? Illuminate me, pls. 

Rehaben gick bra, nu är det bara nästa vecka kvar och sen antar jag att jag ska knuffas ur fysioterapeutboet och klara mig på egen hand. Åkte sedan inom Maxi på väg till stallet för att bunkra lite kvarg, känns som att det är någon slags brist på det för det har varit synnerligen urplockat på hyllorna i alla butiker jag har varit i på senare tid. I alla fall den goda, smaksatta kvargen. Den (i mina ögon rätt) äckliga naturella finns det gott om. Det verkar vara en trend som pågår  just nu med att man måste äta protein som om det inte fanns någon morgondag, eller så är det bara mina algoritmer på sociala medier som har fuckat upp. Plus smaksatta kvarghyllan i åtskilliga butiker. 

Körde vidare till stallet, parkerade och tog en promenad i skogen där vi brukar rida, då kom det en störtskur som inte var av Guds nåde, det kändes som att regndropparna var i storleksordningen vindruvor. Trodde nästan att det haglade för det gjorde nästan ont, men det var bara regn. Kom tillbaks till stallet som en dränkt katt, efter ett tag kom J för vi skulle skriva ihop en bidragsansökan i Idrottsarenan, Riksidrottsförbundets nya system som ska ersätta Idrott Online och av det jag sett hittills är jag inte dödsimponerad. Men vi får väl se hur det blir när LOK-stöd och sånt ska hanteras i det nya systemet, det kan ju omöjligt bli värre än i Idrott Online. Eller? Det kan det förmodligen. Sen var det dags för klädprovning, alla plagg jag tog på mig återlämnades lätt fuktiga men det får bli någon annans problem (NAP). Hittade en jacka som jag gillade, dottern hittade en annan modell som hon gillade och jag sa att det kan vara att tomten är tidig i år.

Åkte sedan hem, frös som en hund. Duschade och gick och lade mig. När jag vaknade i morse kändes det nästan lyxigt att veta att jag inte skulle någonstans efter jobbet idag, utan kunde bara åka hem och vara hemma. Min favoritsysselsättning, mmm. 

260902

Igår var en rätt händelselös dag på jobbet. Träffade knappt en kotte, pratade knappt med någon. Det var inget fel på dagen som sådan bara för det, mest bara att det inte finns så mycket att skriva om. Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade ett corepass, åkte till stallet, kom hem och gick och lade mig.

 Inget kioskvältande direkt, även om det pågår en hel del saftigheter i den del av livet som måste skyddas med lösenord. Hur orkar du? sa K uppgivet till mig häromdagen när ytterligare vad som kändes som ett kilometerlångt mail med trams damp ner och jag sa att jag skulle svara på det. Kände mig lite som Wilt i boken Wilt av Tom Sharpe som är en av de roligaste böcker jag vet, där Wilt efter att i åratal ha undervisat i litteratur för ointresserade bygg- och rörmokarlärlingar har blivit ett fullblodsproffs på att svara på meningslösa frågor i evigheters evighet och därför tycker att polisförhören kring det påstådda mordet är rena rama barnleken jämfört med hans yrkesroll, medan poliserna sliter sitt hår och inte kan fatta hur han kan vara så iskall. Livet har väl tränat mig i att tas med idioter helt enkelt, där K blir ledsen och besviken och tar det personligt så drivs jag mer av ett patos, den här djävla människan ska fan i mig inte ha rätt. Jag kan dividera och argumentera om och för detta hur länge som helst och blir aldrig trött eller ens särskilt känslomässigt berörd (om man inte räknar irritation över människors inneboende dumhet, men vi är ju många som tycker likadant här så det finns gott om kanaler att ventilera sin eventuella frustration i). 

Jaja, nog om det. Idag tror jag blir ytterligare en relativt händelselös jobbdag, därefter rehab och sen ska jag stanna kvar i stan för det ska vara "klubbkväll" i stallet där man kan prova och beställa klubbkläder och det kändes onödigt att åka hem för att vara hemma kanske 45 minuter för att sedan åka tillbaks till stan igen. Det där med klubbkläder har varit en visa sen jag hamnade i styrelsen, det är ju fint att kunna ha kläder med klubbens namn och logga på för att visa att vi är en förening och hör ihop. Först skulle dåvarande ungdomssektionen ansvara för det men inget hände. Sen skulle en som var förälder till dåvarande ungdomssektionens ordförande hjälpa till. Vid ett tillfälle sa jag, i syfte att vara lite hjälpsam för det gick väldigt lång tid utan att något hände, något i stil med I en annan förening jag var med i så beställde vi bra och prisvärda klubbkläder från...men hann inte så mycket som säga företagets namn förrän jag blev avsnäst med att de minsann redan hade en lösning. Jahapp. Därefter hann det bli årsmöte så både US-ordföranden och hens förälder försvann från styrelsen och ungefär tusen år senare så levererades en provkollektion där det visade sig att alla kläderna var pissdyra. Företaget krävde dessutom att vi skulle betala för provkollektionen, vi nekade för det ingick enligt oss inte i överenskommelsen och det var väl varken vårt fel eller vårt problem att de hade gjort en provkollektion med vår logga som inte gick att sälja någon annanstans, det normala är väl att man visar upp kläderna UTAN tryck som sedan levereras MED tryck när man bestämt sig för vad man vill ha, men så tänkte uppenbarligen inte dom så där stod vi med en massa kläder för tusentals kronor som ingen riktigt ville kännas vid.

Sen tog en i nuvarande styrelsen tag i detta med klubbkläder och fixade ett avtal med en lokal sporthandlare med rimliga priser och där det finns som en webbshopp där man kan gå in och beställa och sen hämta i butik, jättesmidigt. Har beställt en tröja därifrån, chansade när det gällde storlek (det blev bra), men nu tänkte jag beställa en vinterjacka som kostar lite mer och då vill man ju kanske kunna prova först. Angående den andra provkollektionen så åkte personen som hade det företaget dit för  BLAND ANNAT ekobrott förra året och hans partner (som blivit drabbad på så sätt att den här personen sålt hennes hästar (som i och för sig var skrivna på hans företag så rent juridiskt var det väl hans, men MORALISKT kändes det väl väldigt tveksamt), en dag när hon kom till stallet så var det helt enkelt tomt) var av uppenbara skäl noll procent intresserad av att bevaka hans intressen så vi fick behålla den där provkollektionen. Den enes bröd, osv.

Till stallet istället, v 36 2026, pt 2

Igår hade jag Gossen, och tack och lov var han inte fullt lika slö som han var förra tisdagen. Inte så att han är HET i vanliga fall heller, men förra veckan kändes han liksom...avstängd. Det gjorde han inte nu, jag fick fin kontakt även om man såklart får jobba för den och för framåtbjudningen. OCH MIN SITS! Herregud vad jag har ältat det som L sa att jag hade en tendens till stolsits, för det vill man ju verkligen inte ha. Det är också nyttigt att byta ridlärare lite då och då och få någon som inte är hemmablind.  Så jag fokuserade väldigt mycket på den heliga treenigheten sittbenen och blygdbenet, och fick lite bekräftelse att sitsen blivit bättre. Men Gud vad svårt det är att tänka om, och så ska man samtidigt tänka på att händerna absolut inte ska vara där jag tycker det känns bekvämt att ha dom, utan en decimeter längre fram. Det är såklart nyttigt att puttas ur sin komfortzon, det är väl då det sker utveckling. 

Vi var på stora utebanan och red en övning som var volt i skritt i varje hörn, därefter galoppfattning direkt från skritt, galopp längs med långsidan och därifrån en balanserad övergång till skritt med så få travsteg som möjligt, helst inga. Det gick ganska bra, Gossen är ju en rätt välskolad häst som kan sina saker. Kände mig nöjd! 

Ett nytt avsnitt i en såpa

 Ett nytt avsnitt i en såpa

260901

Och då var det fan i mig september? Höst? Nu? Känner mig som vanligt som att jag inte hängt med i svängarna, men så är det väl för dom flesta tänker jag. Minns när man var liten och det började dra ihop sig till skolstart och det kändes som att sommarlovet hade varat halva ens liv. Nu försvinner semestern på en grisblinkning, några sovmorgnar bara och sen är allt som vanligt igen känns det som. 

Igår var en ganska händelselös jobbdag, sen var det rehab efter jobbet och det enda som hände där var väl att jag gick från 2-kiloshantlar till 4-kilosdito i de övningar jag gör med hantel. Surkartet ROBERT var där, han verkade ha feeling för han sågs både cykla (utan att tvinga resten av deppgymmet att titta på Jay Leno's Garage dessutom) och göra någon slags övning med en boll. Det går framåt! Åkte sedan hem, gick ut med hundarna, åt kvällsmat, åkte till stallet, kom hem, duschade, gick och lade mig. Nästa vecka är sista veckan på rehaben, sen antar jag att jag ska fortsätta på egen hand och det ska bli rätt skönt att inte behöva ha tider att passa och framför allt att kunna ta den fortsatta (som jag utgår från att jag ska göra) rehabträningen de dagar när jag inte ska iväg till stallet så det blir stress och fläng. 

Idag är det jobb, sedan hem för hundpromenad, coreträning och kvällsmat, sedan tillbaka till stan för ridning och sen hem igen för att gå i säng. September, here we go. 

Till stallet istället, v 36 2026, pt 1

Igår hade jag Spanjorskan, jag börjar verkligen bli mer och mer förtjust i henne även om vi fortfarande är i ett försiktigt-lära-känna-varandra-stadium och det finns mycket kvar i vår kommunikation som kan förbättras. Men hon rör sig så mjukt och trevligt och går stadigt i form, åtminstone större delen av tiden. Sen rider jag förstås med för långa tyglar, det känner jag ju själv och det påpekade L också. Men det ska vi börja ta tag i nästa vecka. GULP. Försökte tänka mycket på sitsen, att inte hamna i bakvikt på sittbenen men fan vad svårt alltså. För när jag försökte fördela tyngden mellan sittben och blygdben så kändes det som att jag satt framåtlutad som en hösäck, det kanske det inte såg ut så men det var så det kändes. 

Vi red på stora utebanan, igen särskild övning utan ganska mycket självständigt med volter och övergångar. Den här gången gick det lite bättre med galoppen, men Spanjorskan har lagt sig till med en rejäl gräsmage så hon orkar inte hur mycket som helst. Själv svalde jag x antal flygfän eftersom jag tydligen rider med munnen lite halvöppen? Det var inte särskilt varmt, men ändå rann svetten i strida strömmar efteråt. Kände mig ändå rätt nöjd efter lektionen, det känns roligt att rida en häst där man åtminstone känner att man har kommunikation redan från början istället, jämfört med Köttbullen som är ganska avstängd. Fördelen med det senare är att hon ju är lite förlåtande, men det behöver ju inte alltid vara en fördel när det kommer till att renodla sitt finlir så jag hoppas jag får fortsätta med Spanjorskan. 

Rovdrift

Det här var en bok som inte alls föll mig i smaken: Rovdrift av Elsa och Cornelia Swärd, detta är handlingen: 

En sen septemberkväll hittas en kropp utan huvud i Frihamnen i Stockholm. Kriminalkommissarie Maggan Kipowski och hennes flickvän, reportern Vera Bonde, nystar i det makabra fallet från varsitt håll samtidigt som deras förhållande knakar i fogarna. När polisen hittar en koppling till ett tidigare mord görs en upptäckt som sätter skräck i hela landet. Maggan pressas till sitt yttersta för att hitta mördaren och medan utredningen får hela riksdagshuset att skälva planerar gärningsmannen sin stora final.

Den här boken beskrevs som "en helt otrolig bladvändare" och något om att boken låg bra till "i en tävling om vidrigaste vidrigheter". Det tyckte dock inte jag. Den här boken skulle utspela sig i en inte alltför avlägsen framtid, år 2033, och det gjordes i mina ögon en väldig grej av att det fanns en polis som var en hen och att alla vid en presentationsrunda också skulle redogöra för vilket pronomen man föredrog, det tyckte jag kändes ganska krystat och naturligtvis framställdes den här hen-polisen också som otroligt förträfflig på alla plan. Till skillnad från ena huvudkaraktären Maggan som inte bara var en tuff snut utan också gick omkring med en (godartad men dock växande) hjärntumör som hon GIVETVIS inte hade berättat om för sin flickvän trots att hon både hade dubbelseende och yrsel och synbortfall och en hel radda andra symtom som inte på något vis fick henne att sjukskriva sig en sekund. Lessnade ganska omgående på den här berättelsen, slöbläddrade framåt för att se om den möjligen verkade ta sig men nä. Den fick åka tillbaks till bibblan med tre fjärdedelar olästa. 

260831

 Alltså, sista augusti idag? Sista officiella sommardagen, imorgon börjar hösten. Hittills har jag haft noll  känsla för att det börjar bli höst för det har fortfarande varit t-shirt-och-shorts-värme om dagarna, inte minsta antydan till krisp i luften. 

I fredags var min tanke att jag skulle svänga utom stallet efter jobbet för jag hade, vad jag trodde var ett papper som firmatecknaren skulle skriva på. På förmiddagen ringde min man, han hade varit hos veterinären med Tage som det inte alls verkar gå någon större nöd på för han är samma glada spelevink som alltid, men han har börjat dricka och även då också kissa lite mer än vad som känns som normalt så det kändes som något man borde kolla upp. Det visade sig att något levervärde var förhöjt, så nu ska han äta någon slags levermedicin och både veterinären och min man tyckte tydligen att det var enklast för alla inblandade om receptet skrevs i mitt namn (veterinären för då slipper han ändra uppgifter i sitt system, min man för då slipper han gå på apoteket och hämta ut) så efter jobbet började den där roliga leken Jakten På Ett Apotek Som Har Medicinen Hemma. Det är märkligt, förr när det bara fanns det statliga apoteket så hände det ALDRIG att medicinen var slut någonstans, men nu när det finns 800 olika sorters apotek som har öppet jämt så har de ingen medicin i lager. Som väl är har de i alla fall möjlighet att kolla andra apoteks lagersaldon så man slipper åka runt i blindo. Första apoteket kammade jag noll, men det skulle finnas på APOTEKET HJÄRTAT på Maxi. Hatar APOTEKET HJÄRTAT på Maxi för där är alltid knökmycket folk, jämt. Vet inte om APOTEKET HJÄRTAT har någon speciell policy kring att de ska överinformera alla kunder om exakt allting som kan hända eller inte hända när man tar eller inte tar den medicinen, men det känns så för det tar alltid tusen år för allting går så långsamt och personalen ska alltid prata så himla mycket med var och en, tacka vet jag vanliga apoteket där allting visserligen också går långsamt men personalen i alla fall inte aktivt inleder dialoger i stil med "var det något annat du undrade över idag?" för det är ju att be om att folk ska öppna upp och börja prata om sina krämpor, vilket ju är något som folk älskar att göra. 

Åkte vidare från vanliga apoteket, där medicinen alltså inte fanns, till Willys för det låg på vägen till APOTEKET HJÄRTAT samt att de, Willys alltså, hade extrapris på lax. När jag kom dit var laxen slut, så det var bara att pallra sig ut igen och vidare till det där djävla APOTEKET HJÄRTAT.  Kom dit, fick en föreläsning i slow motion om Tages medicin av en anställd men kunde till sist styra kosan mot stallet. När jag kom till stallet visade det sig att det jag trodde var ett papper jag skulle skriva på i själva verket var ett rekommenderat brev som firmatecknare skulle hämta ut. På PostNords ombud på - ja, varför inte - Ica Maxi, där jag precis varit. Det var bara att sätta sig i bilen och vrooma tillbaks igen. När jag väl kommit fram i kassan till PostNord-ombudet sa de att "för att hämta ut ett rek så måste man ha en fullmakt" i en lite tråkig ton, tyckte jag. Började argumentera för min rätt som firmatecknare att hämta ut ett rekommenderat brev för det var minsann inget man blir hur som helst kan jag meddela för den som tror något går enkelt. Det var justerade och påskrivna årsmötesprotokoll och protokoll från konstituerande möte och foto på mitt körkort som laddades upp i PostNords företagsportal och sedan tog det 10 arbetsdagar att få det godkänt. Lik förbannat skulle det nu alltså behövas någon himla fullmakt, det hade ingen sagt så jag menade på att det borde väl ändå räcka om jag loggade in på PostNords företagsportal och kunde visa upp att det var vår ridklubb (som var adressaten på rek:et) och att det var jag som var jag. Till slut gav hon-i-kassan motvilligt med sig "för den här gången". Tackade översvallande och kände mig så nöjd, trodde att det var ett hästpass som varit på omregistrering i vad som känns som en halv livstid, men det visade sig vara en kallelse till en bouppteckning som redan varit (eftersom det här rek:et legat hos PostNord-ombudet jättelänge pga att det minsann inte bara är att registrera sig som firmatecknare på PostNords företagsportal). Det är nämligen en tantaluring som jag bara minns vagt från 90-talet som DÅ testamenterade delar av sin kvarlåtenskap till ridklubben (innan någon drar efter andan och börjar fundera på vad vi ska göra med miljonerna så är det inga miljoner vi talar om, tyvärr) och nu hade hon alltså gått bort. Jaja, det var inte mycket att göra, det är inte närvarokrav vid en bouppteckning och jag antar att någon kommer att meddela oss vad som eventuellt fanns kvar när alla andra fått sitt (vi var sist på listan). 

SUCK. Åkte tillbaks till stallet med detta brev, snackade lite med folk och fä, gick en promenad runt alla hästhagarna och åkte sedan hem. Gick och lade mig tidigt eftersom jag skulle ha tidigt stallpass på lördagen. Stallpassen är indelade i morgon (utsläpp) och eftermiddag (insläpp), jag hade skrivit upp mig på morgonpasset. På lördagen ringde klockan 05.00, inte för att jag behövde vara i stallet så tidigt utan för att jag ville hinna gå en långpromenad med hundarna först. Var sedan i stallet vid 8.30, inväntade M som kom någon minut senare, och påbörjade det utsläpp som i själva verket var ett insläpp av de hästar som skulle gå lektion, eftersom hästarna fortfarande sover ute. Vi fick hjälp av några ungdomar så det gick i ett litet nafs. Stannade kvar ett tag efter att vi var klara, sopade, tömde gödselkorgarna i ridhuset och lite sånt där småfix som alltid behövde göras. 

Åkte hem, städade i hönshuset, åt lunch, slöade sedan på soffan en stund tills jag kände att näe, jag måste göra NÅGOT. Lade ett par högar med utrensade böcker i en kasse för vidare färd mot loppis, gick upp med ett par av böckerna som jag skulle spara för att ställa i bokhyllan i mitt Flickrum™, såg att det fanns behov av att rensa även där och fyllde ytterligare en kasse. Hade sedan fått upp ångan så det blev en omgång rensning av de såkallade finkläderna. Kånkade ner två säckar med kläder och lade i bilen där det redan låg en från rensningen förra veckan. Sen kände jag mig nöjd med min insats och då var det dags att laga middag. Vi kollade färdigt på Love Is Blind Polen, alltså herregud vilka stolpskott. Har nog aldrig varit med om att folk bölat så mycket för så lite och fan vad de krånglar till allting. Sen fattar jag med att det är klippt och vinklat för att det i första hand ska bli bra TV. Men ändå. 

Igår gick jag upp vid 06, gick med hundarna, åkte sedan till stallet för att fixa inför Öppet Hus. Förra året var det jättemycket folk, i år var det inte lika stor tillströmning för vi har inte riktigt haft ork att göra så mycket reklam annat än på sociala medier, det är bara att vara självkritisk och göra om och göra rätt. Det var ändå en trevlig dag, älskar verkligen att hänga med folk i stallet och det var gott om folk som hjälpte till. Jag hade ett enda ansvarsområde och det var att göra en tipsrunda. Hade lagt ner ganska mycket krut på att göra icke-googlingsbara frågor för det är ju den stora utmaningen man har som tipsrundeansvarig, det är ju inte kul med frågor i stil med "hur hög får en ponny bli" där svaret är en googling bort och alla har alla rätt. Men på själva dagen handlar det ju bara om att sätta upp frågor och ta ner dom igen när allt är över, så jag kan inte påstå att jag jobbade ihjäl mig direkt. Ska i och för sig rätta frågorna och meddela vinnaren också, men det fixar jag i eftermiddag. 

Då går vi in i absolut sista produktionsveckan EVER på den här fabriken. Det var egentligen förra veckan, men det blev framflyttat en vecka p g a en stor order. Men nu är det bokat firmor som ska komma och börja demontera utrustning från och med nästa vecka så nu spelar det ingen roll om så kungen vill beställa. Det är en lite märklig känsla, overklig liksom. Men jaja, det är som det är.

Idag är det rehab efter jobbet, sedan ridning, nu kör vi. 

   

260828

Då var det fredag igen! Igår fick jag undan ett par surdegar på jobbet som liksom har hovrat över mig ett tag och pockat på uppmärksamhet. Gött. Det bjöds på smörgåstårta till lunch, minns inte varför men tror det var någon som köpt skrot av oss och som ville tacka för lasthjälp. Detta tutades ut på ett morgonmöte tidigare i veckan, och jag tycker att jag har förklarat så många gånger att jag inte gillar smörgåstårta att jag inte måste säga det EXAKT VARJE GÅNG, så då gjorde jag inte det. Igår kom jag till lunchrummet med min matlåda och givetvis kommenterade folk, som de gör EXAKT VARJE GÅNG, någonting som går ut på att om man säger tack men nej tack till smörgåstårta, då är man också lite småtråkig, en puritan som inte kan med att unna sig av livets goda, snudd på otacksam också. Men tyck det då, känner jag mest.  

Minns när vår förre produktionschef slutade. Han gillade inte mig, jag gillade inte honom heller för den delen så det var väl en av få saker som vi var överens om, att vi inte gillade varandra. Men man får ju ändå bete sig på en arbetsplats kan man ju tycka, och man kan ju också snudda vid tanken att vi har olika roller och bidrar på olika sätt till ett gemensamt mål, men han sa rakt ut att han tyckte att det jag jobbar med var rena larvet, något som enbart losers höll på med. Jag skulle hellre städa offentliga toaletter än att ha ditt jobb, sa han till mig en gång, jag menar vem fan säger ens så? Det där larvet som jag håller på med räddade dessutom röven på honom mer än en gång när det var revision eller tillsynsbesök från myndigheter, men hans självförtroende var i storleksordning världsdel och hans självbild därefter, så han tyckte nog lik förbannat att det  mest var tack vare hans egen förträfflighet. När han slutade gick han runt personligen till alla utom mig och meddelade att på fredag blir det smörgåstårta. När fredagen kom så gick jag upp till fikarummet och mikrade min matlåda precis som jag brukar medan alla andra satt och åt av nämnda smörgåstårta. En normal person hade väl kanske då sagt Oj, visste du inte om att det skulle bli smörgåstårta idag? och sedan lagt till någon form av inbjudan i stil med att "det räcker till dig också" (för det gör det ju alltid, en smörgåstårta tar ALDRIG slut). Men inte han inte, istället ställde han sig framför mig där jag satt med min matlåda med isterband och stuvad potatis och började demonstrativt oja sig över vad synd det var att inte VD var på plats och kunde möjligen en som bodde i närheten av VD:n ta med sig en doggy bag och överlämna till honom så att han också fick lite smörgåstårta? Så löjlig liten människa. Aja, det var tider det. 

Åkte hem, städade lite halvhjärtat för min man håller fortfarande på med fönstren och verkar aldrig bli färdig så det ser ut som en byggarbetsplats på hela nedanvåningen och är strängt taget ingen större mening med att försöka damma och plocka. Åkte sedan in till stan och såg Blir du ledsen om jag dör? på bio med CLUB ROMIF. Den var bra, rätt mörk fast ändå med glimtar av ljus här och där. Tydligen bygger den på en bok som i sin tur är based on a true story, så det blev in på bibblan och reservera. 

Nu är det fredag, ska jobba och sedan åka ut till stallet och skriva på något papper som behövde skrivas på av behörig firmatecknare, oh the joy of föreningslivet. Sen är det stallpass imorgon och öppet hus på söndag och det var den helgen det. Men det ska väl bli lite tid till kycklingmys och hundpromenader  också hoppas jag. 

260827

HerreGUD vad jag är trött idag. Igår hade jag och S bestämt att vi skulle träffas och dricka lite vin för att fira att vårt massiva arbete med Idrott Online är i hamn. För den här gången, det bara pågår ju och den där Idrottsarenan är ju fortfarande avlägsen när det kommer till LOK-stödsrapportering. Och utifrån vad jag har sett av det som lanserats är jag inte jätteimponerad, så jag förväntar mig egentligen inte att någonting kommer att bli lättare. 

Hur som helst. Efter jobbet var det först rehab. Min fysioterapeut är GRYMT sträng mot mig. Andra kan han lirka och nästan gulla lite med, men så fort jag tycker att någonting börjar kännas lite bra så är han där och tycker att jag ska öka något, antingen vikter eller antalet repetitioner. Ingen rast och ingen ro där inte. Men det funkar ju, och jag blir ju också långsamt bättre. Vet någon gång i våras när jag var ute och gick och lite uppgivet tänkte Tänk om man bara hade kunnat ta en promenad utan att det gör ont. Nu kan jag det. Har nog också förändrat mitt förhållningssätt till träningen lite, förr har jag liksom bara köttat på och tänkt att ju mer desto bättre, men nu är jag mer återhållsam och ger mig själv lite vilodagar emellanåt. Är helt enkelt mer SNÄLL MOT MIG SJÄLV (tror jag i alla fall) och hoppas att min bindväv uppskattar det. 

Flängde sedan hem för att ställa bilen, gulla lite med hundar och kycklingar och sedan åka tillbaks till stan igen med bussen. Mötte upp med S, det stället vi hade tänkt gå till var abonnerat så vi gick till ett lokalt vattenhål istället. Åt varsin hamburgare, drack två glas öl (S) respektive vin (jag). Åkte sedan hem med 20-bussen, var präktig och klev av en hållplats tidigare och promenerade sista biten. Kände mig mindre präktig när jag upptäckte att fodralet till mina hörlurar låg kvar på bussen. Nu sjöng visserligen dessa hörlurar på absolut sista versen och det var bra längesen jag investerade i ett par nya som har legat och väntat på att de befintliga ska dra sin sista suck. Nu fick de lite hjälp på traven så att säga. I övrigt hade vi en trevlig kväll.  Vaknade i morse och kände mig fortfarande mätt, vilket jag inte gillar. Men det går säkert över. 

Idag är det först jobb, sedan bio med CLUB ROMIF på kvällen. Det blir säkert trevligt. Sedan är det stallpass på lördag och öppet hus i stallet på söndagen, så helgen lär väl rinna iväg i ett nafs.  

260826

Igår var en rätt så händelselös jobbdag. Bar över mina trötta krukväxter från gamla kontoret till nya och hoppas och tror att de kan få ett bättre liv där. Mitt nuvarande kontor ligger i markplan och precis intill en intern gångväg, och även om jag inte direkt gör något jättehemligt på jobbet så gillar jag inte att vem som helst kan glo in när som helst. I början hade jag alltid persiennerna nere, men det är FÖR deppigt så därför investerade jag i sån där insynsskyddande plastfilm som man kan fästa på fönstren, den här med mönster så att det lite ser ut som såna där blyinfattade fönster som finns i kyrkor. Funkar skitbra för alla utom krukväxterna som nog inte får det ljus de vill ha för att frodas och grönska. Men Nya Kontoret ligger en trappa upp så där behövs inget insynsskydd så kanske kommer jag att sitta och jobba i en riktig djungel framöver, vem vet? Eller kanske inte, jag är inte så värst omhändertagande när det kommer till krukväxter. Tycker det är snyggt och så, men har inte riktigt det intresset som krävs. 
Jag har nu också rensat ut allt som är gammalt och som inte ska arkiveras från Nya Kontoret, nu återstår egentligen bara att flytta det som ska arkiveras till arkivet samt att få dit ett skrivbord och en stol, plus att det ska flyttas ut ett stort arkivskåp med personalakter (eftersom Nya Kontorets förra invånare jobbade med löner), men sen kan jag börja flytta över de grejer jag ska ha med mig från gamla kontoret. Har rensat en del, men det finns mer som inte nödvändigtvis behöver sparas. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick en runda med hundarna, tränade ett corepass, åt kvällsmat. Sedan hade jag ett par timmar kvar innan det var dags att åka till stallet, läste lite men kände hur ögonlocken blev alldeles otroligt tunga. Kanske läge för en powernap?, sa min hjärna men man höll på med fönstren så det var öppet överallt och fastän det var varmt så frös jag för det var sånt himla tvärdrag. Bestämde mig därför för att gå upp och kanske ta en liten tupplur, men så skulle jag bara ta med mig något som skulle in i kattvinden, och när jag väl var inne i kattvinden så passade jag på att rensa lite. Nu har turen kommit till de såkallade finkläderna. Jag är ju inte mycket för sånt och eftersom jag extremt sällan befinner mig i situationer som kräver att man ska vara uppklädd så är det inget jag i normala fall lägger krut på. Men en del såkallade outfits har jag ändå samlat på mig, nästan allt är köpt på Myrorna eller Erikshjälpen och nästan allt är bara använt bara en eller ett par gånger och nästan inget av det är något som jag känner mig bekväm i, känner mig bara utklädd och löjlig. Känner att jag kommit till ett skede i livet där det mesta nog kommer att ryka. Hade kunnat börja redan igår, men så ringde K och undrade om jag kunde tänka mig att åka till stallet lite tidigare och promenera med en av hästarna som hade kolikkänning, så då gjorde jag det. Efter ridningen traskade jag till två olika hagar med två olika ponnyer, så jag var inte hemma förrän 21.30. 

Ikväll ska jag träffa S och vi ska dricka vin och fira att vi äntligen är klara med LOK-stödsansökningarna i helvetessystemet Idrott Online. Det har vi sagt många gånger, men det har aldrig blivit av på grund av logistik. S och jag bor egentligen inte särskilt långt från varandra, drygt en och en halv mil tror jag, men med kollektivtrafik är ett djävla HÄRKE att ta sig för man måste först åka tre mil åt ett håll för att sedan byta buss och åka två mil åt ett annat håll, så nu har vi bestämt att vi ska träffas i stan istället. Men först är det jobb, sedan rehab, sedan hem och lämna bilen och så tillbaks igen, hodeladihodeladihoppsanvilkendag.     

 

Till stallet istället, v 35 2026, pt 2

Igår blev det Gossen! Kände mig pepp, och det behövdes för Gossen hade en riktig tröttdag och det kändes som att rida i sirap. Han är ju aldrig direkt het, men tycker ändå att jag brukar kunna få fram honom rätt bra. Men igår var det kämpigt, tur jag är van vid Köttbullen, hehe. Det var varmt plus att vi red på stora utebanan och det är ju lite tyngre underlag där än att i ridhuset, vet inte om det spelade in. Vi red ingen särskild övning utan det var övergångar och volter och en del självständigt arbete. Jag lade fokus på övergångarna och fick honom i alla fall något mer lyhörd mot slutet än i början. Sen galopperade vi, där blev han plötsligt väldigt fin och höll galoppen och formen så jag nästan bara kunde sitta och, inte kanske njuta, men fokusera på sits och såna grejer som man kan unna sig när man inte behöver driva som en blådåre i varje steg. L säger att jag behöver träna på att fördela sätet över sittben och blygdben och bli mjukare i ländryggen, för annars blir det som att man bromsar istället för att vara framåtdrivande. Jag har väl aldrig blivit så glad för någon kommentar som när en ridlärare sa Du har en väldigt fin och naturligt lodrät sits till mig en gång, för det är inget som jag känt varit karaktäristiskt för min ryttarkarriär. Men nu sa L att om man sitter som jag, med mer tyngd på sittbenen så får man visserligen ett starkt säte men också en tendens till stolsits. Och det vill man ju inte ha! Får börja jobba aktivt med att lära om, det ska alltid vara något. 

260825

Igår var det rehab och när jag satt och cyklade på motionscykeln som uppvärmning så kom fysioterapeuten och sa Har du inte lite väl lite motstånd? och vred upp till vad han tyckte var lagom mycket motstånd. Där rök den möjligheten att sitta och slöa till. ROBERT var också där, så igår fick alla kolla på Jay Leno's Garage, istället för naturfilmer på tv:n, ZzzZzzZzz. Visst, det spelar väl ingen roll SÅ och det är väl fint att fysioterapeuten kan tänka utanför boxen och sådär. Jag föreställer mig att en ganska stor del av en fysioterapeuts patienter består av människor som inte är särskilt motiverade så det blir kanske någon form av kick att hitta det lock och pock som kan få just den här personen att göra sina övningar. Alla är ju inte som jag som bara gör som jag blir tillsagd, hade förmodligen blivit ett utmärkt soldatämne. Säger fysioterapeuten (vilket han gjorde igår) att nästa gång du gör utfallssteg så får du ta vikter så svarar jag "hur tunga"?, och det FAST jag tycker det är apjobbigt att göra utfallssteg med enbart kroppsvikt. 

Efter rehaben så åkte jag och handlade bygglim åt min man. Det finns få saker som är så störiga som att få ett sms med orden "kan du köra inom Biltema på vägen hem?" Jag fattar såklart att det är onödigt att han ska flänga in till stan när jag redan är där, men ändå. Hatar Biltema hett och innerligt. Hittade dock limmet utan att behöva tappa det på grund av bristande logik i artikelnummersystemet som annars är det vanliga.  Åkte sedan hem, gick en promenad med hundarna, matade kycklingarna med överbliven spaghetti. Det var så otroligt gulligt att se hur de fick tag på en bit och sprang iväg på sina småsmåsmå kycklingben för att hinna mumsa i sig den innan något syskon kom och lade sig i. Har äntligen hittat ett system att dela in dom i färger så att man kan räkna in dom, det är inte lätt när de myllrar omkring överallt utan man får liksom försöka bocka av efter hand. Nu är det i alla fall: 4 gula, 3 svartvita, 2 bruna, 2 gråsvarta, 1 grå samt en med någon slags obestämd udda gråbrun färg som ingen annan har. 

Gick in, åt kvällsmat, bytte om, åkte till stallet, kom hem, duschade, gick och lade mig och kunde som vanligt inte sova utan hjärnan snurrade på, just another manic Monday som det heter. Idag är det jobb,  hundpromenad, coreträning, betala räkningar och ridning som står på schemat. Dags att ta itu med den här dagen. 

Till stallet istället, v 35 2026, pt 1

Vi, alltså ridklubben, har skaffat Hippocrates som är ett administrativt system för ridskolor, där finns många finesser och en av dom är att man har som sin egen sida där man kan se sina fakturor (tråkigt) och vilken häst man blivit tilldelad inför sin ridlektion (betydligt roligare). Igår stod det "ej tilldelad" väääldigt länge, jag var också vääääldigt spänd på att se så att säga resultatet av förra veckans snack med L om att jag vill rida andra ponnyer än Köttbullen, åtminstone ibland. 

Det blev Spanjorskan! Jag red ju henne några gånger i våras och blev väldigt förtjust. Det är en helt annan typ av ponny än Köttbullen, hon är lugn och snäll men ändå lite känsligare för hjälperna och hon går att rida i form utan att det snudd på känns som kamp till sista blodsdroppen. Du såg lite gladare ut idag, kommenterade L efteråt och jag försökte förklara att det är inte som att jag är sur när jag rider Köttbullen, det är bara så förtvivlat tungt och jobbigt emellanåt och då finns det liksom inte energi kvar att stråla som en sol. 

Vi red på stora utebanan, som för en gångs skull var väldigt fin nu när det har regnat litegrann. Annars är den antingen tung (om det har regnat mycket) eller stenhård och dammig (om det inte har regnat). Vi red volter och övergångar och det kändes toppenfint med Spanjorskan. I galoppen orkade hon inte riktigt bära sig, hon är rätt tjock efter betet så det är kanske inte så konstigt. Sen blev hon väldigt brydd för det var någon som under pågående lektion släppte ut våra shettisar i hagen bredvid stora utebanan. Man skulle ju kunna tycka att det var vardagsmat i hennes värld, men i Spanjorskans var det tydligen lite halvläskigt. Aja, inget dramatiskt hände mer än att hon stod emot och inte ville gå fram ordentligt på den delen av ridbanan. 

Nu återstår att se: får jag rida EN ANNAN PONNY i kväll, och i så fall vem? Hoppas på Gossen, alternativt en D-ponny som jag bara har ridit en enda gång tidigare men som jag minns som väldigt trevlig. Eller så blir det kanske Köttbullen, den som lever får se.