Ett årsmöte kom och gick

Ett årsmöte kom och gick

260305

Igår lossnade det för mig i ett projekt som jag kämpat med i evigheter utan att riktigt komma igång, eller i alla fall inte så mycket att det har funnits något konkret resultat att visa upp. Har tagit över det efter en kollega som slutat och övriga inblandade bara "men hen har gjort så mycket som är bra, det är bara att fortsätta". Men jag har inte varit enig med att det har varit sådär himla bra även om jag vid första anblicken också tyckte det, men jag har inte heller riktigt fått ihop tankarna kring hur jag ska kunna förändra och förbättra. Men igår fick jag någon form av snilleblixt och fick väl mer gjort på en dag än vad jag fått de senaste veckorna. Avseende det projektet alltså. 

Gick en promenad på lunchen och njöt av solen och av att ha en tunnare jacka utan att för den sakens skull frysa. Det blåste förstås en del, så den upplevda värmen var väl egentligen inte jättemycket att hurra över, men det kom ju också partier där det var helt vindstilla och man kunde känna våren. Mmm. 

Jobbade klart, åkte hem, gick ut med hundarna, gick till bibblan för att hämta och lämna böcker och till affären för att hämta ett paket. Hade köpt ett par barfotaskor av lite mer robust vinterkaraktär för att kunna ha dom i stallet istället för de allvädersstövlar som jag har nu de stunder när jag inte rider, dom funkar kortare stunder men jag märkte när jag hade stalltjänst i söndags och det blev ett antal tusen steg, att jag får ont i fötterna, främst i hallux valgusknölen, av dom. Vinkeln på mina stortåleder är ungefär 34° vilket räknas som "grav hallux valgus" enligt 1177, som grädde på moset har jag dessutom diverse artrosfynd i tålederna (men jag vet också att när det gäller artros kan man ha väldigt mycket problem som inte syns på röntgen och man kan också se väldigt mycket på röntgen som man inte alls har bekymmer med så det där får man ju ta med en nypa), men sedan den dag i nådens år 2011 när jag bestämde mig för att testa barfotaskor så har jag väldigt, VÄLDIGT sällan problem med hallux valgus (artrosen är däremot en utmaning, men jag rehabar på). Problemet som uppstår är ju stallmiljön, där det helt enkelt inte känns bra att ha barfotaskor. Inte för att en vanlig gympasko skulle vara ett bättre skydd om 500 kilo häst skulle  få för sig att parkera sin hov på ens fot, det är väl bara en känsla av att man är extremt utsatt men den känslan är inte så trevlig. Har därför investerat i ett par barfotagympaskor av lite mer stadig modell än de jag i vanliga fall använder och de funkar toppen, men det är ju tyvärr inget man använder när leran står en upp till fotknölarna. Så nu blev det en investering till av en jodphursliknande barfotasko. Den var skön, egentligen tyckte jag nog att sulan var lite väl tjock, men även om barfotaskomarknaden har blivit cirka tusen procent bättre än 2011 när det i princip bara fanns Vibram Five Fingers (som jag hatar) och Aquasocks att välja på så finns det ändå inte oändliga valmöjligheter, så man får väl ta det onda med det goda. Den var i alla fall bred och platt, ZERO DROP som de (vi?) insatta säger och det är ju minimikriterierna för en vars fötter är designade i Ankeborg. 

Tränade ett corepass och så lite yinyoga. Fick ett mail från arrangören till ett litet lopp som jag anmälde mig till i höstas: Nu är det bara 6 veckor kvar. GULP! Har inte sprungit en meter sedan i november någon gång, först kom det ju snö och där går min gräns för vad jag vill utsätta mig för, sen fick jag ju problem med någon slags variant av ischias innan jul, och sen kom det mera snö. Men nu är både det ena och det andra förhoppningsvis historia så det börjar bli hög tid att ta en liten runda och känna sig för. Är bara ett 5-kilometerslopp så det ska väl gå att kravla sig runt med delar av äran i behåll ändå, men några kilometer i kroppen innan hade väl inte varit så dumt. Får bli imorgon efter jobbet, för idag är det städning och handling på schemat. Gäsp. 

260304

Gäsp, vad jag är trött. Det tar på krafterna att vara i farten och igång hela tiden, i alla fall mina. Förra veckan hände det grejer efter jobbet varje dag utom fredag, men då hade jag å andra sidan en sjudjävla jobbdag, plus grejer både lördag och söndag. Den här veckan är väl inte lika blodig, men det är aktiviteter både lördag och söndag vilket gör att den där återhämtningen kanske inte riktigt blir vad den borde bli. Men sen lugnar det ner sig. Ser redan fram mot nästa helg då min man och hans kompis ska åka till Köpenhamn och jag har dessutom tagit ledigt halva fredagen för att gå på massage och ha det lite gött. Har liksom inte riktigt fått snurr på massagen, jag brukade ju gå cirka en gång i månaden för det tycker jag att jag är värd, men någon gång förra året så blev det av oklar anledning längre och längre mellan gångerna, senaste gången var typ i november eller så. Vet inte om det är för att stället jag går till nu är lite dyrare och  jag då känner att det måste vara Exakt! Rätt! Tillfälle! för att boka in massage. Ska gärna vara direkt efter jobbet och det får inte vara något annat jobbigt som händer den dagen som liksom riskerar att ruinera den kombinerade känslan av avslappning i kombination med lite lyx och flärd. Men jag vet inte, det kan lika gärna bara bero på att det helt enkelt inte blir av, anledning okänd. Men nästa fredag så. 

Otroligt irriterande dialog mellan mig och PC igår. Det här med IT-säkerhet är inget man tar lätt på i vårt företag och vi får gå små kurser hela tiden om hur man kan sålla bort spam och phishing och malware och allt vad det heter. Vi har till och med fått lära oss att om ens chef ringer och ber en skicka ditt eller datt så ska man inte lita på det för kan med minst lika stor sannolikhet vara en AI-robot som kopierat ens chefs röst (då ska man ställa en kontrollfråga som bara någon som känner en personligen kan svara på, till exempel: vad heter mitt husdjur? eller: vart åkte jag på semester förra sommaren?, och på så sätt sålla AI-agnarna från vetet) och vår IT-support har sagt att man generellt ska förhålla sig väldigt skeptisk till mail med främmande avsändare och är man det minsta lilla osäker så kan man skicka frågan till dom. 

Förra veckan kom det ett mail från vad som skulle kunna vara vårt lönesystem där det stod att mitt bankkonto nummer (sic!) hade uppdaterats. Särskrivning måste väl ändå vara ett tecken på att allt inte står rätt till?, kan man ju tycka. Skickade en skärmdump till IT och en skärmdump av min googling av avsändaren som sa att baserat på sökresultat var det hög risk att mail från den avsändaren var spam eller phishing eftersom det inte var den officiella och legitima webbplatsen som hette något snarlikt. Som det ju brukar vara när det handlar om nätbedrägerier.  IT-supporten svarade: Bare slet den og try ikke på nogle eveneuelle links eller vedhaeftninger i mailen. När en pragmatisk dansk säger något så vill man ju tro på det, va? Så jag delete:ade mailet och när någon sen frågade mig om det så svarade jag att supporten har sagt att det är spam så det ska bara SLETTES. Sen igår kom ytterligare ett mail från samma avsändare och med en länk och uppmaning att gå in och ändra sina inloggningsuppgifter. Det luktar väl också RÄTT skumt, va? Jag och PC kom att tala om det när jag sa att jag hade pratat med X och sagt att det var spam, men PC bara: nej, det är inte spam, det är från lönesystemet. 
Jag: Jaha, men jag skickade det till IT-supporten och de sa att det var spam och att man INTE skulle trycka på några länkar.
PC: Det är fel, det stämmer inte. Det är för att vi ska byta lönesystem. Jag tryckte på länken och har varit inne och kollat och det stämmer. 
Jag: Ska vi byta lönesystem? Varför det?
PC: Det vet jag inte, men det ska vi, så det är därför de här mailen kommer. 
Jag: Jaha, men jag googlade på avsändaren och då stod det att baserat på sökresultaten var det med största sannolikhet spam eftersom den officiella avsändaren från lönesystemet är [den här] och inte [den som skickats]. 
PC: Ja, men det är fel. 
Jag: Vem är det som har bestämt att vi ska byta?
PC: Det vet jag inte, HR kanske?
Jag: Det hade ju varit bra om HR i så fall hade skickat ut ett mail med information om att nu kommer det att komma ett mail från lönesystemet där ni ombeds logga in, så att man vet att det inte är spam.
PC: Du behöver ju inte skälla på mig för det!
Jag: Jag skäller inte, jag sa bara att det hade VARIT BRA om HR hade mailat ut information om detta.

Blir så trött på den här typen av diskussioner, inte vad som sägs utan HUR det sägs, i en ton som att det är jag som är problemet när det nog i själva verket handlar om att PC kände sig dum som så aningslöst tryckt på en länk trots att vi har gått tusen kurser i IT-säkerhet där regel nummer ett är att INTE KLICKA PÅ NÅGONTING SOM MAN INTE ÄR SÄKER PÅ. Det är inte första gången som jag reser ragg inombords när jag för en diskussion med PC eftersom hen så himla lätt går i försvar och får taggarna utåt och i det läget handlar det för PC bara om ATT HA RÄTT, och då kan hen inte backa en endaste millimeter ut från det och se att det finns andra färger än svart och vitt (svart är för övrigt ingen färg, men ni fattar). 

Jaja, det är väl bara att skita i, men ändå irriterande. Något som inte alls var irriterande var vädret, igår var det nämligen sol och kanske så mycket som 12-13 plusgrader. AAAAAH. Gick en liten promenad på lunchen och fick njuta av den ovana känslan av att känna sig varm och vara tvungen att knäppa upp jackan. 

Åkte hem, gick ytterligare en promenad, tränade sedan pilates och yinyoga och så var det stallet på det. Hemma vid 21, ner i bingen och nu är det en ny dag. Idag har jag ingenting efter jobbet så det ska bli skönt att bara vara. Hoppas på lika fint väder också! 

Till stallet istället, v 10 2026, pt 2

När jag körde till stallet igår funderade jag på vad tredje dagen med dressyrträning skulle innebära. Söndagen kändes ju toppen, måndagen katastrof, vad skulle det bli av tisdagen? HELT OKEJ, visade det sig. Köttbullen kändes samarbetsvillig och även om vi hade lite diskussioner kring vänsterställningen så var hon långt ifrån så tjurig som hon varit i måndags. Övningen var att rida hörnpasseringar och sedan in på bågar utmed långsidorna i skritt, trav och galopp. Är MYCKET nöjd med hur det gick, särskilt i galoppen för det blir ju som förvänd galopp i bågen och Köttbullen fixade det like a boss. I båda varven. Kände mig alldeles otroligt uppåt efteråt, trots att vi skulle ge två hästar medicin och båda dräglade ut en blandning av halvtuggat hö och flytande Andapsin över mig så jag stank av artificiell vanilj. Det var kanske inte så att jag trallade runt med hoppsasteg rent fysiskt, men i sinnet. I SINNET, och det är det som räknas. 

260303

Igår vid 11.30 kom det ett sms från kommunen att vattnet skulle stängas av på vår gata mellan klockan 13 och 15 samma dag på grund av underhållsarbete, "men det går bra att spola upp vatten innan dess". Ja, om man hade varit hemma och kunnat göra det kanske? Nu räknar de kanske med att de flesta som jobbar kanske ändå inte kommer hem förrän efter klockan 15, men ändå? Hur svårt kan det vara att skicka ut ett sånt sms någon dag i förväg, det är väl inte som att de sitter och kastar tärning i VA-avdelningens fikarum om vilken gata som ska grävas upp och underhållas just idag? Jaja, det var väl kanske inte hela världen, min man orerade och gick på om "tänk om man haft någonting som kyldes med vatten, då hade det ju varit helt kört". Fast det är ju inte som att kyla kokta ägg, ett kylsystem är ju precis som ett vattenburet värmesystem slutet och inte beroende av  att det finns inkommande vatten i ledningen annat än om det behöver fyllas på. 

Satt igår och våndades över min jobbkalender. För ett tag sen sa min chef att det hade väl varit bra om jag kunde vara några dagar på den danska fabriken i samband med en revision veckan innan påsk, och jag säger ju alltid jajamensan! till allt han föreslår, så då blev det bestämt. Sen skulle det också  enligt honom vara finemang om jag kunde vara någon dag på huvudkontoret på (eller heter det i?) Kastrup veckan efter påsk och jämfört med att åka till den danska fabriken som ligger långt bortanför och nedanför Stora Bält så känns det ju som en barnlek att bara ta tåget över Öresund, så jag sa (givetvis) ja till det också. När Projektledaren (som jobbar på Kastrupkontoret) fick reda på det så tyckte hon att jamen kan du inte stanna en dag till så kan vi jobba lite tillsammans? och självklart sa jag ja till det också. Kände sedan att helvete vad det blev mycket på en gång, och eftersom jag måste vara på plats i arla morgonstund så måste jag åka söndag eftermiddag veckan innan påsk, och även vika annandag påskseftermiddagen till att resa, så att det plötsligt kändes som att hela påsken, som ju är min all time high favorithögtid, krympte bort och försvann till ingenting.

MEN då kom fiffiga jag på att man kan ju faktiskt ta ut några semesterdagar. Jag är så SJUKT dålig på det, alltså jag har ju semester på sommaren och runt jul och de senaste två åren har jag ju också gett mig själv höstlov (mycket uppskattat), men för att vara en som år ut och år in säger att jag ska bli bättre på att ta ut lite strödagar då och då resten av året så är det en förbluffande stor summa outnyttjade semesterdagar och arbetstidsförkortning som betalas ut i pengar varje år till undertecknad. 

Eftersom påsk ändå är några veckor fram i tiden så gjorde jag mig snabbt ledig på skärtorsdagen, som ju är röd röd dag i Danmark så det är ändå ingen som bokar några möten då. Då får jag ju ändå fyra hela dagars påskledigt, så det blir ju toppen. Sen tog jag ledigt torsdag och fredag veckan därpå, eftersom jag kände att jag fan i mig nog behöver det om jag ska vara på resande fot och därmed också dränera mitt sociala energikonto. Kände mig som världens lyxlirare, men det kan jag väl få vara någon gång. Den helgen, alltså veckan efter påsk, ska min man och hans kompis åka till Berlin torsdag till söndag (detvillsäga förutom långhelg så är det LÅNGHELG MED EGENTID!), och jag har ett svagt minne av att han sa att han tänkte att han skulle åka med mig in till stan på morgonen på torsdagen, minns inte om det var för att det inte gick några bussar eller om han bara ville vara säker på att komma in till stan med goda marginaler. Hade ju varit synnerligen trist att sumpa en hel resa bara för att första avgången av Skåneexpressen är inställd på grund av personalbrist (vilket till exempel hände härom morgonen). Men då får jag väl kliva upp och skjutsa in honom i så fall, det blir inte sämre ledighet för det. 

Var mycket nöjd med detta tilltag. Åkte sedan hem, trixade mig förbi grävskopor och annat löst VA-folk som förvandlat vår lilla gata till en bombkrater, gick upp i skogen med hundarna. Lyssnade på Historiepodden, där jag nyligen bestämt mig för att bli prenumerant och kan numera njuta av att slippa  lyssna på reklam. Kom hem, tränade ett pass med hantlar och kettlebell där en av övningarna var bulgarian split squats. En gång i tiden bestämde jag mig för att jag ALDRIG MER skulle göra bulgarian split squats p g a att jag verkligen HATAR den övningen och det p g a att det gör så djävla ont i knäna och även i foten (som vilar på stolen) och i fotleden och FAN I MIG ÖVERALLT. Tänker (tänkte) också att det finns ju tusen andra övningar man kan göra som träning, det är ju inte som att det är bulgarian split squats or die. Men det var ju innan jag började träna med Vibes och någon annan sätter ihop ens träningspass (vilket ju är halva grejen med Vibes tycker jag, att man kan få variation i träningen fast någon annan gör tankejobbet med att sätta ihop passen åt en). Så sedan dess har jag gjort åtskilliga burpees (som är en annan övning som jag en gång i tiden bestämde mig för att ALDRIG MER GÖRA) och nu blev det alltså bulgarian split squats igen. Fick dock det fenomenala tipset att hålla balansen genom att hålla i en stång eller käpp eller liknande och vips blev de här bulgarian split squats (där jag aldrig tyckt jag fått till tekniken ordentligt men tänkt att det beror väl på mina stela djävla knän och halvtaskiga balans) görbara på en helt ny nivå. Kände mig mycket nöjd med det och kan liksom inte fatta att jag inte kommit på det själv, men det är väl lite som att jag tänkt att det varit fusk.

Sen var det yinyoga, kvällsmat och så iväg till stallet och hem igen.  Idag blir väl ungefär samma upplägg, så det är väl bara att tuta och köra. 

Till stallet istället, v 10 2026, pt 1

I söndags funderade S och jag på om måndagens ridlektion skulle bygga vidare på söndagsträningens härliga känsla eller inte. Det blev inte, i alla fall för min del, S var nog rätt nöjd med gårdagens lektion. Men jag var det inte. Vi skulle rida skänkelvikning och Köttbullen vägrade blankt att ta vänster skänkel. I högervarvet gick det bra, men sidförande för vänster skänkel blev just ingenting. Peta på med spöet hjälper inte, då ångar hon bara på rakt fram istället, och förhållningar i det läget skiter hon lite i och med tanke på att jag ändå har ett rätt skarpt bett så vill jag inte heller ta i för kung och fosterland. Med facit i hand skulle jag ha renodlat hjälpen med att göra lite framdelsvändningar åt vänster i skritt så att hon kom loss. Men jag fokuserade på att få henne i framåtläge, för K hade sagt att hon varit trött på den barnlektion hon gått lite tidigare på kvällen. Tyckte inte hon kändes särskilt trött utan det gick fint ända fram tills att vi skulle rida övningen. Blev på så dåligt humör, vilket inte hjälper det minsta såklart. Det blev inte bättre av att Häxan red igen i vår grupp och hon är ju fan i mig överallt och ingenstans på en och samma gång, gärna exakt där man själv har tänkt att rida, plus att vi hade en praktikant och hon formligen stank av parfym. Vem häller ens på sig parfym när man ska till stallet? Att ungdomar gör det är väl en sak för de begriper kanske inte bättre, men vuxna människor? Plus att hon pratade så tyst att jag inte ens hörde hälften av vad hon sa. Sa inget jag heller, för man vill ju inte framstå som en surkärring. Men det var jag. Tyckte inte heller jag fick några bra råd av någon, och kände mig dessutom mest som en sån där som säger Det har jag provat och det fungeeeeerar inte om allt som föreslås, vilket ju inte är särskilt konstruktivt och inte en sådan människa jag vill vara. 

Aja, det är bara på det igen. 

260302

Det där med att tänka att man ska börja ett nytt liv vid nyår är ju inte särskilt smart för i januari och februari handlar det ju fan bara om att ÖVERLEVA, sa min dotter häromdagen när vi talade om väderprognosen, temperaturen och LJUSET som om det vore den sista vattendroppen under en ökenvandring. Januari gick ändå rätt fort, men februari har varit ofattbart kämpig med den här ihållande kylan och snön. Men nu är det äntligen mars! Vår! Plusgrader! Barmark! 

Idag är det skarp deadline för att avsluta Projektet 2025, och jag slirade in över mållinjen med mina delar i fredags eftermiddag. Rent teoretiskt hade jag ju haft några morgontimmar på mig idag också (eller varför inte "du har ju hela helgen på dig"), så det var väl inte som att det var på håret SÅ, men jag gillar verkligen inte att vara så sent ute. Men så är det när man är sist i kedjan, the story of hela mitt arbetsliv känns det som. Åkte och handlade, sedan hem och ut med hundarna. Gick en runda i SKOGEN för första gången sedan snön kom i början av februari. Det var klafsigt och lerigt och blött, men i alla fall barmark. Mmm. Kom sedan hem, dödstrött. Sket i att träna, gjorde bara lite yinyoga och sedan lade jag mig som en död sill på soffan. Min man kom hem, vi åt hämtmat och kollade på sista avsnittet av A Knight of the Seven Kingdoms. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om den serien, den är ju snyggt gjord, bra skådespeleri  och sådär, men det är väldigt mycket utfyllnad och det händer ju ingenting? Känns som att man hade kunnat koka ner alla avsnitt till ett enda program på kanske max 20 minuter. 

Gick och lade mig tidigt för jag skulle upp tidigt på lördagen. Gick upp, åt frukost, gick ut med hundarna, åt second breakfast, åkte sedan till stallet. Städade i klubbis för vi skulle få besök av en hel flock lokala politiker som var ute på någon slags föreningarsbesökarturné och så hade de undrat om inte vi kunde ordna med lite korvgrillning till lunch (de skulle stå för omkostnaderna), och när folk som fattar beslut om de bidrag man är beroende av för sin överlevnad säger hoppa så säger föreningen hur högt?, så vi hade dragit ihop ett djävla gäng för att städa och grilla korv och så vidare. Det var rätt stressigt för man hade bara 45 minuter på sig att presentera sin förening, och det tar ju avsevärt längre tid att ha rundvandring i en förening som har flera olika stall, två ridhus, utebanor, rasthagar och så vidare än vad det tar att ha rundvandring på till exempel en tennisklubb, föreställer jag mig åtminstone. Sen skulle de ju utfodras, politikerna alltså, och under tiden skulle jag hålla en liten presentation kring vår förening, vår vision och våra behov som jag (om jag får säga det själv) hade knåpat ihop en rätt snygg powerpointpresentation på. Som vanligt var det trassel och panik när en dator skulle kopplas in till tv:n i klubbrummet, för min privata dator kan inte användas för den är så ny att den inte har hdmi-uttag och tv:n är så gammal att den inte har USB-C och aldrig blir vi färdiga att skaffa en adapter heller. Men K har en dator med hdmi-ingång, så jag fick låna den, men sen är det vägguttaget närmast den vägghängda tv:n som är sönder så man får hålla på och greja med förlängningssladdar och sen när vi fått liv i allt så lyckades jag inte spegla skärmen så att den syntes både på datorn och på tv:n. Men det syntes ändå på tv:n så jag vågade inte greja mer med det utan fick istället hålla min presentation halvt vänd bort från publiken. Men det gick väl ändå skapligt tycker jag, och de var intresserade och ställde frågor. Sen hastade de vidare till nästa förening som väntade, och vi kunde pusta ut. Var HELT SLUT efteråt, det var ändå en viss anspänning kring det här besöket, det hade också ackumulerats anspänning tidigare i veckan inför årsmötet och så vidare. Men nu var det åtminstone över, vi hade gjort så gott vi kunnat och mer kunde vi väl inte göra. Åkte hem, min man satt som klistrad framför CNN eller om det var BBC News och deklarerade att NU ÄR DET KRIG!, avseende USA:s och Israels attack mot Iran, och poängterade att jag måste tanka för nu skulle bensinpriset skjuta i höjden. Finns väl ändå lite fler avigsidor med krig än det, kunde jag väl känna, men men.  Tränade yinyoga, störtdök sedan ner i soffan och låg där som en död sill tills det var dags att masa sig ut i köket och laga middag. Vi åt och började kolla på en (för oss) ny dansk serie på Netflix, Legenden, den var rätt bra. Gick sedan och lade mig eftersom klockan stod på orimliga 04.00 på söndagen. Det är inte orimligt att gå upp klockan 04, det gör jag ju varje arbetsdag, men på en djävla söndag!?, kände jag. Gick en mil med hundarna, 07.30 satte jag mig i bilen och åkte till stallet där S och jag skulle ha stalltjänst och så var det ju också träning för dressyrtränare. Allt gick bra, jag gillar ju att jobba i stallet och S och jag jobbar bra ihop. Det var blåsigt och egentligen inte särskilt varmt, men solen sken och fåglarna kvittrade, så när vi skulle äta lunch mikrade vi lite korv som blivit över från politikerbesöket och satte oss i en hörna där det nästan var lä och bara NJÖT. Vi var väl klara med allt vid 13.30 ungefär, men då hade vi ju också ridit för tränare. Annars hade vi nog varit klara vid lunch. Åkte hem, tränade yinyoga och landade sedan i soffan. Tvingade mig själv att läsa lite, för hela veckan tycker jag min såkallade avkoppling bara har bestått av dumscrollande på telefonen. Lagade middag, vi åt och kollade vidare på Legenden och sen var det läggdags.

Nu väntar en vecka som åtminstone på pappret är lite mindre krävande än den förra. Ridning ikväll och imorgon, sen är det mest helgen som är fullbokad. Möte i stallet på lördag förmiddag, teater på kvällen, konferens med styrelsen och personalen i stallet på söndagen. Anar också att det blir en del fix inför denna i veckan som kommer, men en sak i taget. Nu: jobbelijobb. 

Till stallet istället, v 9 2026, pt 3

Igår var det dags för träning för dressyrtränare för mig och Köttbullen. Hon var lite upprörd, det är hon alltid när det inte är som vanligt. Hon är ju oerhört flockbunden, så för att hon inte skulle gå i taket när kompisarna fick gå ut i hagen och inte hon så ledde jag över henne till storhästdelen av stallet, där det stod ett par hästar kvar inne, och släppte in henne i en tillfälligt tom box. Andra hästar är väl okej som sällskap, men det är inte rätt!, tycker Köttbullen. Men det låg lite hö kvar i låneboxen, så då accepterade hon sitt bittra öde. Men hon var inte helt nöjd när vi sedan skulle ut och skritta fram i paddocken, hon ville absolut inte stå stilla när jag skulle sitta upp utan trampade runt och höll på. Det var ganska blåsigt, vilket hon i normala fall inte bryr sig ett dugg om. Men nu när hon var "ensam" (= bara en häst som sällskap, och det var inte en häst från FLOCKEN så det var väl med nöd och näppe det dög) så var det plötsligt jetelezkigt med blåsten. 

Själva träningen gick riktigt bra. Av någon anledning ville Köttbullen plötsligt inte ställa igenom ordentligt till vänster, det är ju annars högersidan som är hennes svåra. Fick lite skäll för att jag var för mesig, det var befogat även om jag inte tycker om att ta i med handen. Fick också bra tips på att ge efter helt kort på tygeln när Köttbullen lägger sig i handen, men sedan plocka upp stödet igen. Testade detta och helt plötsligt trampade hon på under sig utan att det kändes som att jag hade två ICA-kassar i händerna! Just där och då i alla fall, hon lär nog hitta knep för att komma runt det, hehe. Galoppen var slutligen heeeelt M-A-G-I-S-K, så lätt och luftig och till och med lite samlad (med Köttbullemått mätt alltså). Det är nog så nära religion man kan komma, sa jag lyriskt till A när vi snackade efteråt. Nu återstår att se om dagens ridpass blir något man kan bygga vidare på, eller om det blir motstånd. Det finns ju viss risk att Köttbullen har lite träningsvärk, det har nämligen jag. Vi får väl se vad vi kan åstadkomma ikväll.   

260227

Åh helvete vad skönt att det är fredag. Den här veckan har det varit jobba, hem och vända och så tillbaks till stan igen för diverse olika göromål som medfört att jag kommit hem efter min normala tid för läggdags varenda kväll och så upp igen klockan 04.00 för ett nytt varv i grottekvarnen. Känner mig lite sliten faktiskt, och inte blir det bättre av att hela helgen i princip är uppbokad. Men ikväll ska jag i alla fall ingenstans, får väl vara nöjd med det. 

Igår var det årsmöte. Ett bra årsmöte ska ta högst en kvart och så fikar man sen, sa min bror häromdagen, och jag är enig med honom i det. Årsmöten är egentligen otroligt tråkiga för det är ju mest en massa formalia som ska plöjas igenom. Vårt årsmöte tog absolut inte en kvart, men eftersom bara en av tre orosmoln till medlemmar dök upp så blev det bara en tredjedel av förväntat drama, kan man väl säga. Nu vänder vi blad och blickar framåt. 

260226

Igår var lönen inne på kontot och vände. Betalade räkningar och hade fått en på 16000 som jag lite förtränger varje år, men det är alltså vad försäkring för två hundar kostar om året, och då dras varken tax eller gårdshund med en massa rasbundna sjukdomar som piskar upp försäkringspremien ytterligare, vet fok som betalar lika mycket för en hund som jag gör för två. Man skulle sätta in dom pengarna på ett sparkonto istället, det hade man nog tjänat på, är det många som säger för så länge ens djur är friskt så är det ju oerhört sura pengar att slanta in. Men den dagen de blir sjuka så är man inte lika kaxig när de icke skattesubventionerade vårdkostnaderna skenar iväg med en hastighet som närmar sig ljusets, och då är man rätt glad att i alla fall en del av det täcks av den där försäkringen. Jag har definitivt inte nerver att INTE ha en försäkring och nu är den i alla betald ett år framåt så nu behöver jag inte tänka mer på det. 

Jobbade flitigt på igår, åkte sedan hem, gick en runda med hundarna, tränade ett snabbt yinyogapass och åkte sedan tillbaks till stan igen för att möta upp min dotter för en bit mat och bio med CLUB ROMIF. Vi såg Grannfejden, och även om det kändes rätt osannolikt att någon influencer hux flux skulle bli bästis med den lokala byfånen i nån värmländsk byhåla så var den ändå mysig, en typisk Ulf Malmros-film skulle jag väl säga. Älskar när folk bryter normen och står upp för de svaga, skildrat i till exempel den episka Oh captain, my captain-scenen i Döda Poeters Sällskap eller när Sally Field ställer sig på golvet med en skylt med texten UNION höjd över huvuet och maskinerna i textilfabriken tystnar en efter en i Norma Rae, men det går precis lika bra när ungdomarna i Beverly Hills sluter upp och skanderar Donna Martin graduates! i kollektiv protest mot att Donna inte skulle få ta sin examen för att hon råkat dricka för mycket champagne på studentbalen (eller hur det nu var). Det blir gåshud och storlip direkt. Riktigt lika starkt var det väl inte här, men ändå. Helt okej film, Kjell Bergkvist är ju för övrigt ALLTID bra.  

Vad som INTE var okej var detta: köpte biljetter och när jag skulle visa upp dom så noterade jag att det var olika pris på dom. Visade sig att jag fått PENSIONÄRSPRIS! Men vad i hela HELVETET? Är faktiskt bara inne på mitt 58:e jordsnurr så det kändes väldigt orättvist. Visserligen såg han som sålde biljetterna ut att vara ungefär 12 år gammal och när man själv var i den åldern så ansåg man ju att alla över 25 i princip kunde klumpas ihop som "åldringar". Men ändå. Var dock inte så rättskaffens att jag stegade tillbaks till kassan och begärde att få betala fullt pris, hehe. 

Nu står det jobb på agendan, sedan hem och blixtstäda och så tillbaka till stan igen för årsmöte. Tur det snart är helg, synd att helgen är fullbokad med aktiviteter men så kan det ju bli ibland. Bara att köra vidare rätt in i kaklet. 

The shitkid

 The shitkid! 

260225

Natten till igår sov jag inte många timmar så man skulle ju kunna tro att jag skulle sova som en klubbad oxe natten till idag, men NJA!, kände jag när klockan ringde i morse. Jo, jag har sovit, men det känns inte som att det var tillräckligt. Jaja, bara att kriga vidare. 

Igår hade jag medarbetarsamtal med min chef, eller han med mig eller hur man nu ska uttrycka det. Det var bra, inget direkt nytt under solen egentligen. Han är nöjd med mig och jag är nöjd med honom. Min nya roll är fortfarande lite luddig och vag på sina ställen, men det ska nog ge sig så småningom. Runt påsk ska jag resa till Danmark och jobba lite med det danska teamet, det blir spännande (och jobbigt, kan jag livligt föreställa mig). Senare i vår blir det nog också en tur upp till den norska fabriken också, eftersom man nu är någon form av senior consultant där. Men det ska väl gå bra. Tror man ska kunna ta tåget dit utan alltför mycket mankemang. Copilot menade på att det tar cirkus 4 timmar med flyg allt som allt, men det kan ju omöjligen stämma annat än om man räknar faktiskt tid som man är i rörelse. Men all dötid som man måste sitta och vänta på tåg, flyg och mera tåg för att ta sig mellan a till b måste ju också räknas in, det är ju inte som att de är sömlöst synkade så att den ena avgår strax efter att den andra anlänt. Minns inte riktigt hur det var när jag åkte dit i höstas, men det kändes som att det tog en hel arbetsdag. Då kan man ju lika gärna sitta på ett tåg hela den tiden (även om det inte blir hela tiden där heller p g a byten), i praktiken tror jag det blir samma lika. JAJA. Det blir en senare fråga i alla fall. 

Åkte hem, gick ut med hundarna, tränade pilates och yinyoga, åt kvällsmat och sen var det dags att åka till stallet. Hem, dusch, i säng, det var den dagen. 

Idag har jag för ovanlighetens skull inga möten, utan en hel ostyckad arbetsdag där jag ska blåjobba med Projektet. Sen ikväll är det bio med Club Romif, fast vi måste frångå vårt vanliga koncept med sista torsdagen i månaden för imorgon är det årsmöte. Vi kommer också frångå vårt vanliga koncept att se den film som visas i lilla salongen, pga att det var någon barnfilm om en get. Vi ska istället se Grannfejden. Den har ju ändå fått hyggliga recensioner på sina ställen (och mindre hyggliga på andra, men sådär är det ju jämt). 

 

Till stallet istället, v 9 2026, pt 2

Om det kändes bra i måndags så var det upp som en sol och ner som en pannkaka igår. Köttbullen var på sitt mest motvilliga humör och det räckte med att jag tog i högertygeln så spjärnade hon emot och ville inte alls vara med på noterna. Blev så himla besviken, det har ju känts så bra och som att vi har haft connection hela denna terminen. Men nu var det slut på det!, lät Köttbullen meddela och bet mig dessutom i armen när jag spände sadelgjorden. Vi var full grupp och det är en himla skillnad att vara det på tisdagar jämfört med på måndagar, av någon anledning är det mycket rörigare på tisdagarna och det känns som att  det är folk över allt och att de är i vägen för en hela tiden. Jag påstår inte att jag aldrig rider ivägen för någon annan, bara att det är märkligt att en övning som kan flyta på hur bra som helst på måndagen blir kaos på tisdagen. Häxan bär väl en del av skulden eftersom hon har en förmåga att vara överallt och ingenstans där hon ska vara och väldigt ofta också bara stannar exakt där hon står och går, och då blir det ju rörigt. Det gör mig inget i vanliga fall, men igår kändes det irriterande. Vi red en bra övning med skänkelvikning från spåret in till medellinjen, 10-metersvolt och så skänkelvikning ut till spåret igen. Köttbullen blev så småningom lite mer lösgjord och började trampa under sig, men någon större feeling kände jag inte att vi hade. Aja, så kan det vara ibland. Även hon kan väl få ha en dålig dag och det är väl bara att spotta i nävarna och ta nya tag. 

260224

Igår glömde jag visst att redovisa förra veckans lista om vad vi pratar om på lunchen, den kommer här:

Måndag: Ingenting (alla satt och glodde i varsin telefon)
Tisdag: Efter fettisdagen kommer askonsdagen som inleder fastan.
Onsdag: Kitchen Aids köksmaskiner har tydligen kugghjul av plast inuti!
Torsdag: K:s man har köpt en vinkyl som rymmer 200 flaskor vin.
Fredag: Skidskytte.

Kände inte att något av detta utvecklade mig som människa, däremot påtalade jag på tisdagslunchen på tal om fastan att dymmelonsdagen, som kommer före skärtorsdagen, har fått sitt namn på grund av att man back in the days ersatte kyrkklockornas metallkläppar med trästavar, a k a dymlar, denna dag för att det inte skulle dåna över nejderna vid påskfridens inledande. Det var mitt bidrag till allmänbildningen som jag inte tror mottogs med någon större tacksamhet av någon, men kom inte och säg att jag inte försöker. 

För ett tag sen köpte jag en randig tröja på Sellpy. Tyckte den var snygg på bild med olika nyanser av blått och jag har inte ägt ett randigt plagg sedan jag gick på  mellanstadiet tror jag, men tänkte att nu djävlar ska jag ändra stil. Oklart varför jag är så starkt emot randiga plagg för de har väl inte gjort mig något, men jag tror att någon gång där i början av tonåren fick jag en känsla av att randigt var barnsligt och sedan har det liksom bara hängt med i alla år, men då är det kanske dags att tänka om, tänkte jag, och klickade mot bättre vetande hem denna pigga randiga tröja som jag igår alltså för första gången tog på mig. Kände mig inte ALLS bekväm i den, trots att den var väldigt skön. Men det kändes som att illusionen av mig själv var att jag både blev dubbelt så bred OCH att axlarna sluttade som på en flaska, samt att det lite såg ut som att jag gick klädd i pyjamas. Nej, detta var INTE min stil, jag gav omgående bort tröjan till min man. 

Var hos veterinären med hundarna för att vaccinera. Båda hundarna fick beröm för sitt hull, eller avsaknaden av detsamma ska man väl kanske säga, för båda har haft "lite att ta av" som nu har försvunnit. Sedan hem, gå ut på promenad, träna lite och så åka till stallet. Kom hem svinsent pga DRAMA där samma djävla trista person, som jag skrivit om och kommer skriva mer om i den låsta bloggen, är igång och härjar igen. Vad är det för fel på folk, kan man ju verkligen fråga sig. 

Till stallet istället, v 9 2026, pt 1

Igår var instruktör K sjuk så vi hade istället instruktör I som vi har på tisdagarna sedan några veckor tillbaka. Gillar henne! Jag gillar K också, och det är toppen att kunna rida för två olika instruktörer. Hade Köttbullen och vi red lite på samma tema som vi gjorde på sportlovslyxdressyren, mycket skritt och sidvärtsrörelser och öka och minska volt. Och Köttbullen var så duktig! Tror aldrig jag har sett hennes högra ögonbåge så långa stunder i taget som igår. Annars går hon ju gärna vänsterställd och man får i princip vara glad om hon är rak och inte spjärnar emot på volten i högervarvet. MEN DET HÄNDER GREJER! Förra veckan var det en ungdom som frågade mig hur jag kunde få henne, Köttbullen alltså, att gå på tygeln för det lyckades hon, ungdomen, aldrig med. Fick förklara att jag har ridit Köttbullen jättemycket i fem års tid, så det är nog mest det. Och att man får vara bestämd OCH att hon måste tänka framåt, det senare är väl rätt allmängiltigt men det är ju många som tror att formen bara har att göra med halsen och huvudets placering. 

Köttbullen kändes pigg och frustig och jag kände mig så NÖJD efter passet. Vi får väl se hur det går idag,  om det går att fortsätta rida på denna framgång eller om det är upp som en sol och ner som en pannkaka. Hehe. 

Vykort från en mördare

Har läst Vykort från en mördare av Mattias Edvardsson. Det är en fristående fortsättning av Gravglänta, som jag läst och tyckt var rätt ordinär. Detta är handlingen:

Hösten 1994 landar ett vykort i en brevlåda på Söderslätt. Kortet föreställer en kyrka och på baksidan finns ett dödsdatum. Den som tar emot vykortet har bara timmar kvar att leva.
Efter sommaren har Gunni Hilding lämnat brottsroteln och återgått till ordningspolisen. Hennes lillasyster Gerd är spårlöst försvunnen, men Gunni är övertygad om att någon vet var hon finns och den här gången tänker Gunni inte svika sin syster.
När Trelleborgspolisen ställs inför sin mest komplicerade utredning hittills ber brottsrotelns chef Valter Roos om Gunnis hjälp. Men är Gunni beredd att återvända? Snart står det klart för alla inblandade att de går en kamp mot klockan - och att fler liv ligger i vågskålen.

Jag tyckte väl att den här boken, liksom sin föregångare, var SÅDÄR. Platta karaktärer, rätt ansträngd handling, själva morden och motiven kändes långsökta och konstruerade. Den här boken får två kyrktorn av fem möjliga. 

260223

Då rullar vi in i sista veckan av februari, och oxveckorna som jag ser dom är snart till ända. Egentligen varar väl oxveckorna ända fram till påsk, men jag tycker att när man har kommit in i mars har man ändå överlevt vintern på något vis. Det är inte längre beckmörkt större delen av dygnet, hönsen börjar värpa igen, man kan eventuellt börja så och kanske till och med påta lite i jorden. 

När jag steg upp i fredags var det 17 grader kallt ute och bara 15 grader varmt inomhus. Skrev en lapp till min man att han skulle kolla pannan innan han gick till jobbet, men elementen var ändå halvvarma så jag tänkte att det var säkert bara pelletsen som hade tagit slut. Kom hem, då var det fortfarande 15 grader inomhus och det finns inget som kan få mitt humör att sjunka så mycket som ett ickefungerande värmesystem. Jag är uppvuxen med vedeldning, och det var alltid sådär 12-13 grader inomhus på vintermorgnarna innan någon hunnit ut i pannrummet (som var beläget i ett eget litet hus eftersom boningshuset saknade källare och dess ursprungliga värmekällor var kakelugnar) och tänt eld och fått det av elden så småningom uppvärmda vattnet att börja cirkulera i ledningarna. Detta var helt normalt för min pappa (huset vi bodde i var hans föräldrahem), för när han var barn fick man inleda dagen med att tända i vedspisen och kakelugnarna för att få varmt, så det här med vattenburen centralvärme var väl ändå någon form av lyx i hans ögon. Någon gång efter att vi flyttat hemifrån insåg han att man kunde ta välfärden ännu ett steg längre så då slog han till och skaffade ackumulatortank, så att det åtminstone kunde vara halvljummet även om man inte sprang ut och lade på i pannan stup i kvarten.Tycker min kvot av att frysa och huttra inomhus är FYLLD även så här många år senare. Dundrade ner till källaren för att kolla pannan, men den puttrade på helt beskedligt. Gick upp igen, tränade ett hantelpass och fick upp värmen. Sen åkte jag in till stan för att träffa min fd kollega A2. Vi hade en trevlig kväll, men när jag kom hem var det FORTFARANDE 15 grader inomhus och min man höll på att greja i pannrummet. Pälsade på mig allt som gick att ha på mig och gick och lade mig under dubbla täcken. Vaknade då och då, kände på elementet och ibland var det ljummet och ibland kallt. Tänkte domedagstankar, men när jag vaknade på morgonen var det varmt! Halleluja! Det visade sig att det legat en massa smulad pellets i magasinet som på något vis hade gjort att pannan bara startade upp och sedan gick ner i något slags surt standbyläge så fort vattnet blivit fesljummet. 

Det hade kommit några centimeter snö under natten, men det här skulle väl ändå vara sista rycket av Kung Bore. Knatade ut på promenad, vet inte hur många gånger jag gått gamla banvallen norrut och sen vänt och gått tillbaka igen den här vintern, men det är väl i alla fall varje lördag och söndag hela februari. Jag är tacksam över snöröjningen så att man slipper pulsa i snön, men jag ser fram mot att få gå vart jag vill snart. Och att slippa vagga fram som en skadskjuten pingvin på grund av halka. Resten av dagen var det soffa och lite vinter-OS och så världscupen i dressyr (guld till Maria von Essen! silver till Patrik Kittel!) samt allmänt slappande. 

Igår vaknade jag tidigt, gick upp och ut. Det hade töat på lördagen och frusit under natten så det var snudd på med livet som insats jag gav mig iväg. Traskade en dryg mil, sedan lämnade jag av hundarna hemma, gick ner till bibblan samt inom affären. Kom hem lagom till OS-finalen i curling (guld till lag Anna Hasselborg!) som jag varvade mellan damernas femmil (guld till Ebba Andersson!). Sen varvade jag mellan att ligga i soffan och läsa samt kolla på världscupfinalen i hoppning (brons till Malin Baryard-Johnsson!). Ja, det var väl den helgen det. 

Nu väntar ett par snärjiga veckor. Idag ska hundarna till veterinären för vaccination och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag inte ser fram mot det. Vet inte vad det är som gör att det känns så enormt motigt, för veterinären är jättetrevlig och även om inte hundarna tycker det är så himla festligt så är det ju åtminstone fort gjort. Men den här bokade tiden har hängt som ett djävla Damoklessvärd över mig ett bra tag, och sen är det grejer nästintill varje kväll efter jobbet. Måndag och tisdag kväll är det ridning som vanligt, sen är det bio på onsdag, årsmöte på torsdag, möte med kommunen på lördag och så är det dressyrträning för tränare OCH stalltjänst på söndag. Men fan vad trött jag blir liksom. Det är ju ingen som direkt tvingat mig till något av detta, utom möjligen mötet med kommunen och årsmötet, men allt annat är ju självvalt. Så jag ska väl inte klaga, men det gör jag uppenbarligen ändå. Nästa helg ser inte bättre ut den, för då är det möte i stallet på lördag förmiddag, teater på lördagskvällen och så konferens i stallet på söndagen. Men sen ska det väl vara någorlunda lugnt ett tag får man väl hoppas. 

260220

 I morse när jag vaknade var det 17 grader kallt och hade det inte varit för att det ska bli plusgrader nästa vecka så hade jag lagt mig ner och bara gett upp. Nej, det hade jag såklart inte gjort, men FAAN vad jag är trött på kylan nu. Jag vet att vintern 2009/2010 så var det också kallt alldeles otroligt länge, och vintern därpå, alltså 2010/2011 så kom det snö i november som vi lite sorglöst sa att jaja, den är ju borta till jul, men det var den inte. Men annars kan jag inte minnas någon vinter i modern tid där det varit så djävla kallt så djävla länge. Fast man har ju inget direkt väderminne, så den informationen får man väl ta med en nypa. Minns däremot väldigt tydligt en gång när jag gick i sjuan, då blev det en sådan snöstorm så jag till och med har för mig att vi fick sluta tidigare den dagen, vilket man ju tyckte var otroligt upplyftande. Hade det varit  i modern tid så hade man väl stängt skolorna den dagen, men på den tiden fanns väl inte systemet med vädervarningar och givetvis inte heller appar där man kunde se prognoser timme för timme, utan man fick förlita sig på vad John Pohlman gissat sig till på Rapports sändningar kvällen innan och sen ta det som det kom. Vårt rektorsområde var ett sånt där uppsamlingsheat för diverse byar som låg inom en radie på 2-3 mil från själva centralorten, så det var bara en klass per årskurs som var från själva trakten, alla andra fraktades dit och därifrån som andra boskapshjordar. Alla de här byarna låg som byar sig bör utmed någon form av stor väg, vilket innebar att de som bodde där kunde åka med vanliga linjebussarna som gick mellan orten där skolan var och andra orter, medan jag, mina syskon samt en handfull andra bondbarn som bodde på gårdar långt från all ära och redlighet, åkte med en specialbuss eftersom det inte fanns någon reguljär busslinje till världens ände. Vi som åkte med den bussen var först ett stort (som man upplevde det med den tidens mått mätt) gäng som bodde i en by som låg utmed stora vägen, de hade strängt taget kunnat åka med en linjebuss också för den körde samma väg, men det var väl för att inte de bussarna skulle bli så fulla. När detta gäng släppts av så var vi kanske fem stycken kvar i bussen som skulle transporteras vidare ut i obygden. Vår gård låg längst bort av alla, och där fick busschauffören vända sin jättebuss på vår smala lilla grusväg och sedan åka tillbaks till civilisationen igen. HUR SOM HELST. Den här dagen med snöstormen så stannade busschauffören bussen i den där byn där nästan alla utom vi bodde, vände sig om och deklarerarade att han inte kunde köra längre, så vi fick gå av här. Minns inte att det var några andra med den dagen, så där stod jag och min syster mer än en mil hemifrån och kunde inte annat. Hade det varit idag så hade väl den busschauffören fått både sparken och rubriker i kvällstidningarna, men på den tiden var det tydligen fullt rimligt att lämna en 13-åring och en 14-åring att ta sig hem på egen hand i full snöstorm som några andra Frostmofjällsbarn. Vi pulsade upp till en vi, eller rättare sagt våra föräldrar, kände via idrottsföreningen där vi fick låna telefonen och också lov att vänta tills pappa kom och hämtade oss i traktorn med snöplogen på. Så allt löste sig ju till slut, men ändå. Tiderna förändras kan man väl säga.

Igår var en dag av FLIT. Hade över 400 mail i min Projektinkorg när jag inledde dagen, och när jag gick hem var det väl omkring 250, så det går ju framåt. Åkte sedan hem, gick ut med hundarna, städade och sen var jag slut som artist. Skippade mitt pilatespass och bytte det planerade yinyogapasset till ett som var kortare. Ibland får good enough duga. 

Idag ska det tydligen snöa, S-U-C-K. Men sen kommer plusgraderna! Väderförväntningarna är ju så låga att bara det att det inte är minusgrader känns som en rejäl vinst. Idag ska vi tydligen också få semla på jobbet. Vår VD bjuder ju på semla varje fettisdag eftersom det enligt honom är den enda dagen man får äta semlor på. När jag gick hem i tisdags så fanns det nog fyra eller fem semlor kvar. Det var en som hade  något ärende på lunchen och av den anledningen bett en annan person att spara en semla åt honom, men så visade det sig att VD inte satt in kartongen med de återstående semlorna i utan tagit hem dessa och, antar jag, smällt i sig dom själv  (eventuellt tillsammans med sin familj). Den här personen som blev utan semla är PC:s gullegris, och när han beklagade sig över att det inte fanns några semlor kvar så lovade PC, snabbare än någon kunnat ana, att hen skulle köpa semlor som idag då. Till alla, får man väl ändå anta, men jag hade heller inte blivit förvånad om det bara hade köpts en semla till gullegrisen. Den som lever får se. 

260219

Igår skulle vi ha genomgång med folk runt om i världen som är med och jobbar med Projektet, där jag och en till skulle hålla i en presentation där jag hade förberett några slides och tänkte sen att det var väl inte så mycket med det utan bara att rabbla på och försöka veva igång en dialog eller diskussion med folk under tiden genom att ställa lite frågor. På morgonen fick jag ett sms från Projektledaren där det stod "ready for your day to shine?" varpå jag svarade "yes indeed" och så kom det en massa glada till rop i "so just take over the stage" och "I believe in you" som fick mig att känna att det här var kanske lite större än jag trott och att jag kanske då hade tagit lite väl lätt på detta? Ja, det var ju inte så mycket att göra åt den saken utan bara att tuta och köra. Det gick väl rätt bra tycker jag. Känns ju alltid lite sådär att hålla låda offentligt på engelska, speciellt inför folk som har engelska som modersmål, då känns det som att jag också måste tala som en infödd och det gör jag ju verkligen inte. Sen får man också tänka på att det finns folk som inte heller har engelska som sitt modersmål och som är betydligt sämre på engelska än vad jag är, jag tycker att jag är på sin höjd medel, och anpassa därefter så att budskapet går fram. Det är kanske ännu svårare? Jaja, nu är det i alla fall gjort för den här gången. 

Åkte hem för att ta eftermiddagsmötet hemifrån. Gick ut med hundarna, solen sken, fåglar kvittrade och  på sina ställen var det till och med barmark, hade det inte varit så förbannat kallt så hade man kunna ana lite vår i luften. Jobbade vidare och hade ett öga på damernas skidskyttestafett där det blev ett silver trots att jag tittade så jag får kanske sluta tänka att det är mitt fel att det har gått så dåligt tidigare i OS. När jag jobbat klart tränade jag ett core-pass och så lite yinyoga. Sen gjorde jag inte ett förbannat dugg mer än att ligga på soffan och dumscrolla resten av eftermiddagen och kvällen. Hade tänkt läsa, men det blev inget av med det. Började faktiskt kolla på damernas curling, men eftersom de konsekvent bara puttade ut varandras stenar ur boet den första halvtimmen eller så, så tappade jag intresset och gick och lade mig istället. 

När jag klev utanför dörren i morse hade det snöat! Det var jag sannerligen inte beredd på för jag har bara stirrat efter plusgraderna, som enligt uppgift ska smyga sig fram till helgen. Visst, det var inga mängder som hade kommit, 2-3 centimeter kanske, men ändå. Där fick man för nästan-vårkänslor. Och den där barmarken är ju bara fläckvis, nu kommer det att finnas en massa isfläckar under det här snölagret som man alltså inte kan se och det är med livet som insats som man får ta sig fram. Röven! 

Idag skulle jag och min dotter egentligen ha gått på bio. Vi går ju sista torsdagen i månaden, men nu är det ju årsmöte nästa torsdag och då är det ju klädsamt om man dyker upp, så vi tog denna torsdagen istället men så fick hon förhinder så nu blir det på onsdag nästa vecka istället. Det var nog i och för sig smart eftersom det är sportlov den här veckan och en massa folk i rörelse överallt. Bion är väl sällan fullsatt, men i vårt upplägg ingår ju också att äta en bit innan och det är ju inte kul att snudd på behöva sitta i knät på folk. 

Sen snart helg! Inget planerat överhuvudtaget, skönt. Nästa helg och helgen därpå är det däremot fullt upp med aktiviteter både lördagar och söndagar. Det var ju kanske inte så smart planerat, men nu blev det så. Såg också på väderprognosen att nästa vecka kunde det bli 5-6 plusgrader! Det ser jag verkligen fram mot. 

A warning!

 A warning! 

260218

 Igår var det fettisdagen och eftersom vår VD är en sån där ortodox person som anser att det är då och endast då som det är tillåtet att äta semlor så är det också tradition att han bjuder på detta. Jag älskar semlor och har absolut inget emot att äta det både till jul och snudd på midsommar (har dock aldrig testat det senare), men man vet ju också att en semla är en kaloribomb av rang så jag försöker väl mer begränsa mitt intag av den anledningen än att det skulle vara årstidsmässigt fel. Det finns heller inget deppigare än en sån där liksom industritillverkad semla i plastask med svettig grädde som man nyper åt sig i någon kyldisk på Coop, men tack och lov hade VD:n varit inom något konditori och fått så att säga äkta vara. Mums! 

Gnetade på och fick ordning på det jag skulle presentera, men givetvis på bekostnad av annat. Nu är det jättemycket i Projektmappen i inkorgen, men det kommer väl en tid när jag ska hinna beta av det också. Åkte hem, gick ut med hundarna, kom hem lagom till att herrarnas skidskyttestafett började. Det har ju inte riktigt varit de svenska skidskyttarnas OS det här, sa jag till min granne i söndags och fortsatte med ett Varje gång jag har tittat så har det gått åt skogen, så jag tror inte jag ska titta idag. Och då gick  väl Ponsiluoma och tog guld i jaktstarten! Hade sändningen igång medan jag tränade pilates, och det blev i alla fall ett brons, även fast jag tittade. 

Idag ska vi ha projektmöten med världen, vilket innebär morgonmöte med Asien och eftermiddagsmöte med USA, vilket innebär lång dag för undertecknad men jag tänker jobba hemma i eftermiddag och kanske då vara ledig en stund mitt på dagen istället. Kändes mycket konstigt att gå tomhänt till jobbet men i planen ingår att vara hemma till lunch och då känns det ju onödigt att släpa med sig matlådan bara för att släpa hem den igen några timmar senare.

Idag fyller mitt yngsta barnbarn 14 år. Helt galet. Han önskar sig ingenting utom pengar så det är ju enkelt fixat. Han är också så stor att han absolut inte vill ha något kalas, men äldsta barnbarnet fyller år 25 mars så vi ska träffas och ta en fika "någonstans mellan födelsedagarna". Äldsta barnbarnet ska för övrigt jobba hela sportlovet. Nyss var de ju småglin båda två? 

Har grym träningsvärk i hela kroppen. Kände ingenting igår morse efter måndagens hantelpass, men det smög sig på under dagen och när jag kom till stallet igår kväll så kände jag mig som en giktbruten åldring. Blev ju inte på något vis yngre och raskare av ett 90 minuters dressyrpass, men det var ju bara att kriga på. Idag ska jag i alla fall förhoppningsvis kunna ta det lugnt efter jobbet. Ligga på soffan, läsa en deckare, kanske kolla på tv? Har fortfarande inte sett klart Parterapi i Gagnef trots att jag gillar den. Det får kanske bli kvällens projekt.  

 

Till stallet istället, v 8 2026

Denna vecka är det ju sportlov, då är det inga vanliga lektioner utan teoriclinics och extraaktiviteter. En av extraaktiviteterna var "lyxdressyr". "Lyx" i det här fallet innebar att passet var 90 minuter långt istället för normala 45 eller 60. Anmälde mig direkt, för hur många gånger har man inte suttit efter att ha kämpat sig blå för att få till det och till slut känt att NU ÄNTLIGEN är vi på banan, och då är lektionen slut. 

Hade Köttbullen. Hon var lite sur i boxen, kanske hade hon föreställt sig att hon skulle stå där och chilla. Men när vi väl kom igång var hon jätte-JÄTTE-fin. Och äntligen fanns det tid att göra det där som man skulle vilja hinna göra varje lektion, som i Köttbullens fall: trava ganska länge på halvlång tygel och med många övergångar. Sen var det i princip bara att ta tyglarna och börja rida. Vi red ganska mycket öka/minska volten i skritt och trav, fram- och bakdelsvändningar, förvänd galopp på båge och slutligen lite travökningar. Köttbullen jobbade på så himla fint och var, för att vara henne, oerhört pigg och framåt. Förvända galoppen gick toppen, hon bytte inte en enda gång (det är inte heller som att hon byter lite snyggt och prydligt utan mer att det blir korsgalopp och det plötsligt känns som att man sitter på en ojämt lastad centrifug) och bröt inte heller av till trav som hon ju annars har en tendens att göra när kraven blir henne övermäktiga. När vi travade av efteråt var hon så fin, lyfte på benen och jobbade med hela kroppen. Så! Nöjd! 

260217

 Igår var en rätt händelselös dag. Jobbade och gnodde på, är rätt stressad för idag ska jag ha en presentation och imorgon ytterligare en, i två helt skilda områden och jag är inte klar med varken den ena eller den andra. Än. Men ska lägga några intensiva morgontimmar på den första idag, riva av mötet inklusive presentation och sedan ta itu med det andra. Gillar inte att ha det så här, jag vill känna att det finns marginaler men nu är det som det är, detvillsäga M-Y-C-K-E-T. Blir också otroligt provocerad över människor runt omkring mig som mest lallar runt och drar benen efter sig, det är såklart ingens fel att det inte finns något att göra för dom, men när de inte ens kan göra rätt på det lilla som görs så blir man ju trött. 

Körde hem igår, det blåste och var snödrev. Man skulle ju kunna tro att all snö skulle vara borta vid det här laget så mycket som det har blåst de senaste veckorna, men icke. Tröttsamt. Strävade ut med hundarna i intensiv motvind och kände mig  nästan som Karl-Oskar när han var ute i snöstorm och tvingas slakta oxen Starkodder för att inte sonen ska förfrysa (jättejättesorglig sekvens).  Eller ja, det var kanske att ta i. Men kallt var det. Kom hem och tränade ett bitigt hantelpass med Vibes. Sedan frös jag inte direkt längre, var sådär matt och avdomnad i armarna så att det kändes som på gränsen till att jag orkade lyfta tillbaks hantlarna i sin låda efteråt. Sen låg jag på soffan och diskuterade med Chat-GPT kring hur ett surt mail från en sur kärring skulle bemötas. Klippte och klistrade ihop svaret, filade till det så att det inte skulle låta så Chat-GPT:igt och skickade iväg. Nöjd! 

Ingen ridning igår för det är sportlov och därmed teorivecka och därmed clinics och aktiviteter. Men idag ska jag gå på extra dressyrträning, samt också titta på när ridlärarna rider. Det blir kul. Fast kallt, som det alltid är i ridhus. NU FÅR DET ÄNDÅ VARA NOG SNART?

Allt kött är hö

Det här är en bok jag inte tänker läsa klart: Allt kött är hö av Kajsa Leo. Detta är handlingen: 

Dylan Svenssons polislegitimation hänger på en skör tråd efter en incident med en kollega.
Hon blir omplacerad till idyllen Slånbäck, där polisen Mikael Nylén är spårlöst försvunnen. Mikael, som dessutom är influencer och kyrkligt engagerad, tycks inte ha en enda fiende i det lilla radhusområdet. Dylan blir alltmer desperat i sin jakt på de hemligheter hon är övertygad döljer sig bakom Mikaels perfekta fasad och spåren leder henne på snåriga vägar till skolan, kyrkan och bygdens slakteri.
Bland Slånbäcks alla vänliga leenden skymtar Dylan ett kollektivt mörker. Samtidigt kämpar hon för att behålla sin polislegitimation i det privata kaoset av kvinnor, föräldraskap och en mor som med sina obesvarade samtal river upp minnen som Dylan helst vill hålla undanträngda.

Den här boken stod på "nyss återlämnat"-hyllan på bibblan och jag kände först ett kraftigt motstånd över en karaktär som hette Dylan Svensson, men beslöt mig för att ändå ge den en chans. Sen visade det sig vara del två i en visserligen fristående serie, men ändå. Tröttnade nästan omedelbart, tyckte alla karaktärer var så utstuderat överdrivna och handlingen platt. Gav upp efter cirka en tredjedel, livet är för kort för att läsa dåliga böcker. Den får en överkorsad influencer av fem möjliga. 

260216

För att upprepa något som redan sagts en miljon gånger: faaaan vad jag är trött på vinter och kyla. I helgen har det med skånska mått mätt varit svinkallt, runt 15 minus. Ska man ge det en förmildrande omständighet så har det åtminstone varit soligt och vindstilla. Men det räcker inte för mig. Fick upp ett minne på Facebook från 2020 med rubriken Årets första uteritt! Då var det tydligen både barmark och så många plusgrader att man kunde tänka sig ett pass i paddocken och man kunde känna att våren var på gång. Nu är den, paddocken alltså, mer som en betongplatta av is och snö, föga inbjudande.

Erbjöd mig att mocka i stallet i lördags för ingen hade skrivit upp sig på stalltjänst och jag skulle ändå dit för att ha möte med ungdomssektionen. Då inträffade det här som är så fint med föreningslivet: En annan person erbjöd sig omedelbart att fixa utsläppet på morgonen. En tredje sa att hon kunde också ta nån box när hon ändå var där. Jag städslade min dotter som mockningshjälp/sällskap och när vi kom till stallet  i lördags så möttes vi av funkisinstruktören som meddelade att hon mockat två boxar. Min dotter började mocka och jag fick spola rn häst som har genomgått en operation i skapet och ska spolas med kallt vatten trettio minuter fyra gånger om dagen. Trettio minuter är OTROLIGT lång tid när man bara ska stå i spolspiltan och hålla i en slang. Efter femton minuter ska man byta sida, men det är också allt som händer. Tur att hästen ifråga är snäll och står stilla, tror han tyckte det var rätt skönt även om man själv inte kan föreställa sig att det skulle vara det när man får kronjuvelerna spolade med kallt vatten en vinterdag. Jag tog mig alltså an dagens första trettiominuterspass, och medan jag stod där så kom en fjärde frivillig och sa att hon kunde packa några höpåsar. När jag var klar med spolningen så var min dotter och person 3 klara med mockningen i stora stallet. Dottern och jag gick in för att mocka åt två av lektionshästarna som står i privatstallet. När vi precis var klara så kom en femte person, en femtonåring som skulle ha jobbat som ryttarassistent på funkisridningen, och meddelade att hennes elev inte hade dykt upp så hon tänkte mocka under den timmen så att hon gjorde skäl för lönen, så hon skramlade in i storponnystallet och satte igång. Jag och min dotter tvättade och fyllde vattenspannar och packade lite höpåsar, och det var klart var också storponnystallet färdigmockat och klart. Det var dags för lunchfodring och innan jag visste ordet av hade diverse olika personer försvunnit åt olika håll med diverse höpåsar och -vagnar. 

Bestämde mig för att utfodra mig själv, och medan jag och en till satt i klubbrummet och åt vår medhavda matsäck så stack en sjätte person in huvudet och frågade om det var något kvar att mocka för i så fall kunde hon ta det. Det var bara småponnystallet kvar så det fixade hon och en sjunde person medan jag och person 4 hade möte med ungdomssektionen. Därefter var det dags för spolning nummer två av den opererade hästen och när jag ytterligare trettio minuter senare var klar med det återstod bara att packa småponnyernas pyttehöpåsar, vilket var gjort i ett nafs, i alla fall om man jämför med att packa till vissa stora hästar. Jamen en så härlig dag som genomsyrades av hjälpsamhet och gott kamratskap. 

Igår gjorde jag ingenting särskilt mer än att gå en långpromenad med hundarna och sedan ligga på soffan och slöa, men det kan man väl få göra en ledig söndag. Men nu är det ny vecka och nya tag. Såg på väderprognosen att det mot slutet av veckan ska bli några enstaka plusgrader på dagtid åtminstone. Det ser man ju fram mot. 

Vet att ni alla har längtat ihjäl er efter förra veckans lista över vad vi pratar om i fikarummet, så här kommer den:

9/2: K:s tvättmaskin som larmar "något om avloppsvatten", inklusive en ordagrann återgivning av samtalet med servicefirman.
10/2: Ingenting
11/2: Ingenting
12/2: Jobbsnack
13/2: Mello

Veckans vinnare blir nog jobbsnacket, så det säger väl en del om hur kul vi har det. Jaja, tur man ändå har andra kollegor att hänga med även om det sker i andra former än den rent fysiska. Har en på pappret rätt lugn vecka utan så värst många möten, men off the record har jag inte en sekund över eftersom vi är i sluttampen av att stänga 2025 i Projektet och det kräver en djävla arbetsinsats. Har as we speak 233 olästa mail från systemet jag jobbar i, när jag gick hem i fredags var det kanske 60. Så all tid som inte är möten kommer att gå åt till det och det är ändå inte säkert jag kommer att vara i fas när veckan är över. Men ja, det är ju bara att spotta i nävarna, kavla upp ärmarna och köra på, here we goooo. 

260213

Igår var en dag av småkaos. Ni minns kanske att TG någon gång i november satte en jättestor låda på labbet och ombad mig och A2 att fylla den med grejer som skulle till Norge? Eftersom TG inte direkt är den som ser till att saker och ting händer så hände det inte direkt någonting alls förrän i början av januari när jag fick frågan från mina norska kollegor om vi hade några skrivbord över som kunde skickas med samma leverans. Då började PC gaffla om att allting skulle deklareras med tulltaxenummer och värde, varpå jag satte ner foten och menade på att om någon omber någon annan att packa en jättelåda med saker UTAN att nämna detta så får väl den förstnämnde, i det här fallet TG, ta det på sig och göra om och göra rätt. PC backade lite då och sa något halvsvävande att vi (vilka djävla vi, kan man ju undra) fick ta det när X (som brukar vara den som bokar frakter) var tillbaks från semester eller tjänsteresa, minns inte riktigt vilket det var. Och ja, sen hände absolut ingenting mer än att TG och hans kompanjon packade upp allting igen och ställde det på bänkar och golv och där fick det stå. Utöver det hände alltså INGENTING på en månad eller så. Eller jo, produktionen i Norge har kommit igång efter vinteruppehållet och då och då skickades det upp råvaror från oss till dom, men det har jag ingenting med att göra. Men den här lådan stod där den stod. Den står i en del av labbet som inte längre används eftersom den utrustningen också har skickats till Norge så det är bara ett tomt rum där jag aldrig är längre.

Igår fick jag frågan från min norska kollega om jag kunde skicka upp de labbvågar som vi tidigare avtalat att de skulle få. Labbvågarna tillhörde inte de saker som jag och A2 packat ner, men när jag gick ut i labbet och kollade så var de likväl inte kvar. Skickade frågan till TG och hans danska kollega H som vid ett par tillfällen varit här och hämtat utrustning och grejer. Cc:ade min chef för det är på den måden man gør det i Danmark för att få saker att hända. Jo, dessa vågar hade TG och hans följeslagare J virat in i bubbelplast och packat ner i lådan samtidigt som de packade upp det andra. För en månad sedan alltså. Min chef svarade Jeg forstår ikke hvorfor det ikke for laengst er sendt. Det har ju vaeret kendt laenge at vi skulle starta med att producere og dermed også teste på lab i Norge. Og jeg har kommunikeret med H om nedpakning og hvad der skulle hvor hen. Jeg forventer i HURTIGST muligt får ALT sendt til Norge, som skal derop. 

Ja, sen dröjde det inte många minuter innan TG kom lufsande ner till mig, som en björn som vaknat ur vintersömnen, och undrade på sitt otroligt irriterande tafatta och tröga sätt om jag kunde hjälpa honom att peka ut vilka grejer som skulle till Norge. Det kunde jag inte eftersom jag hade ett möte som började precis då, utan jag hänvisade till den inventarielista som jag för i helvete (sa inte exakt så) gjort redan i september och som han haft i sin ägo ungefär lika länge. Under mitt möte ringde PC, jag klickade bort hen, sen möttes vi i fikarummet och hen undrade om jag hade tid att "hjälpa dom", men det hade jag inte eftersom jag hade ett annat möte som började om några minuter. Och exakt vad är det ni inte fattar? sa jag inte, men jag hade god lust. Väldigt irriterande när man själv har massor att göra och de två just nu  om inte mest sitter av tiden så jobbar de i alla fall inte ihjäl sig. 

Jag hade inte heller lust att jobba ihjäl mig så jag lämnade dom med hänvisning till att min arbetstid var slut. Jag kan absolut ställa upp och hugga i med både det ena och det andra, men inte för att TG och PC  spelar strategisk-inkompetens-kortet. När jag kom i morse var i alla fall lådan packad och transport bokad. HA!

Resten av dagen tycker jag mest jag fick ägna åt små minibrandsläckningar åt alla håll. Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, städade, körde ett "yinyoga express"-pass och sedan åkte jag till stallet för styrelsemöte. Det var ett bra möte men tog lång tid. Var hemma 21.30 så skönt att det är fredag idag. Skulle egentligen ha träffat min fd kollega A2 ikväll men det verkar som att varenda restaurang var fullbokad (pga Alla hjärtans dag imorgon?) så vi beslöt oss för att skjuta fram det en vecka. Lite skönt att slippa ge sig iväg, det har varit en djävla vecka och än är den inte slut. Imorgon är det möte med ungdomssektionen i stallet och eventuellt ska jag också ha lite stalltjänst. På söndag skulle det egentligen ha varit Pay & Jump men den har blivit inställd på grund av vädret. Också skönt. Vi hade Pay & Jump förra sportlovet och då var det tio grader kallt utomhus och säkert tjugo grader kallt inomhus i ridhuset. Nej, det var det såklart inte, men det kändes som det och då hade jag ändå en liten värmefläkt som sällskap i mitt ödsliga domartorn. Men nu får jag alltså en ledig söndag, längtar redan! 

260212

Igår vaknade jag med huvudvärk och huvudvärk hade jag sedan exakt hela dagen. Jag har det så ibland och det är verkligen dagar som man känner att man hade kunnat vara utan. Inga receptfria värktabletter hjälper, Citodon tar udden av det värsta men det är ändå en dag av jobbighet och seghet. Tog mig genom jobbdagen, tack och lov hade jag inga möten utan kunde dväljas i min ensamma kontorshåla utan att behöva upprätthålla en fasad av professionell effektivitet och trevlighet. Fick ändå skapligt mycket gjort, inklusive promenad på lunchen. Åkte sedan och handlade på Willys och sedan var tanken att jag skulle åka förbi bibblan och lämna böcker på hemvägen. Bibblan öppnar klockan 14, jag rullade in i byn 13.50 och eftersom det var en sån dag då allting var så djävla jobbigt och motigt så kändes tanken på att sitta och uggla på en parkering i väntan på att bibblan skulle öppna en onsdag i februari helt oöverstiglig. Åkte istället hem, travade ut med hundarna, svor över vintern. Jag ÄR jättetacksam över att den lokala snöröjningen har plogat så att man kan gå på gamla banvallen och småvägarna i byn. Men det betyder ju inte att jag skuttar fram med sprudlande hoppsasteg när jag för vad som känns som dag en miljon i sträck går exakt samma runda som jag gjort en miljon minus en dag innan. Alternativet att pulsa och kasa i lössnö känns dock inte heller lockande. Man får bita ihop. Gick hem med hundarna, tog mina låneböcker och klafsade ner till nämnda bibbla. Det var inte vanliga bibliotekarie-Eva utan någon vikarie som var glad och pratsam. För mig är det rätt höljt i dunkel vad en bibliotekarie egentligen pysslar med när de inte registrerar lån och ställer tillbaks böcker på hyllor, jag antar att det finns andra arbetsuppgifter också som man kanske inte automatiskt förväntas ha inblick i eller ta över när man bara hoppar in som vikarie någon enstaka dag lite hux flux sådär, för den här såg mest ut att ha suttit av tiden tills jag kom. Synd att jag just igår mest av allt önskade mig hem och i säng, eller åtminstone i soffa, för hon verkade väldigt trevlig. Hoppas att hon är kvar någon dag när jag är lite mer fit for fight. 

Omförhandlade min planerade träning medan jag strävade hemåt. HADE tänkt träna och det HADE kanske blivit bättre av det, men orkade inte. Tog ett pass yinyoga för det är ju inte jobbigt och avslappning är ju aldrig fel. Sen låg jag som en död sill på soffan utan att göra något vettigare än att dumscrolla på mobilen. Gick och lade mig 19.30 och läste en gammal flickbok tryckt 1957 som handlade om käcka ungdomar som går i läroverk och på kondis och spisar jazz när de inte går på bio eller är hemma och läser läxor. Kändes som lagom nivå. 

Idag är det en ny dag, utan huvudvärk! Det enda som möjligtvis kan tyckas vara positivt med såna där huvudvärksdagar är att de sällan varar mer än en dag i sträck och att vakna nästa dag och INTE känna varje pulsslag som att det satt någon inuti ens huvud och slog med en slägga i mjuka hjärnhinnan är som att få en riktigt fin present. 

Nu vankas jobb, sen är det hem och städa och sen iväg till stallet för styrelsemöte, sista innan årsmötet. Valberedningens förslag till ny styrelse ser bra ut men sen vet man ju aldrig vad som händer på själva årsmötet. Det finns viss risk för att någon kommer att försöka kuppa sig in, begriper inte varför man vill sitta i en styrelse när man aldrig varken får gehör för något eller för den delen gör något. Vi behöver inte folk som bara fyller en plats, vi behöver folk som kan spotta i nävarna och börja arbeta. Men antar att det har blivit en prestigefråga för den här personen. Jaja, det löser sig, trust the process, osv. 

 

260211

Fan vad jag känner mig sleten, och det trots att det bara gått två dagar sedan jag hade en hel helg med maximalt slappande. Det är det där när allting går i ett, man jobbar som ett hjon, kommer hem, ut med hundar och sen ska man hinna träna något, äta något och sen ska man iväg igen. I mörker och kyla, jag tror det också påverkar att det känns så o-er-hört motigt just nu. Dödstrött på vintern, framför allt på kylan och den där djävla snön. Ge mig barmark och plusgrader tack. 

Ja. I alla fall. När jag jobbar med Projektet så använder vi ett system som automatiskt skickar ut ett mail varje gång man har en uppgift, sen är de uppgifterna av varierande svårighetsgrad och komplexitet. Vissa tar kanske inte ens fem minuter, andra kan ta dagar. Jag har ställt in så att dessa mail hamnar i en särskild mapp i inkorgen för att det inte ska bli så djävla rörigt. Igår morse fanns det 109 olästa mail där, när jag gick hem fanns det ett trettiotal så det var väl ändå friskt jobbat tycker jag. I morse stod siffran på 152 så det är bara att kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och ta nya tag. Nu går det här lite i perioder, och nu har en sån period precis startat, så det är inte som att det är så här varje dag året runt. Men det kan ju också vara en anledning till att jag känner mig lite sleten.  

Åkte hem, gick ut med hundarna, tränade ett kort pass yinyoga, åt kvällsmat, åkte till stallet för ett möte med energidränerande konfliktsökande drama queens som man inte fattar varför de ens är med i en förening, det är ju ändå ytterst frivilligt att vara det. Tyckte mötet rent objektivt sett gick bra, vi var väl förberedda, höll oss sakliga och framåtblickande och jag tycker nog att vi ändå navigerade oss igenom de förväntade retoriska blindskären med en viss finess. Uttalade orden Vi håller oss till fakta och dömer ingen efter hörsägen uttalades mer än en gång, vilket tog udden av de flesta argumenten eftersom de byggde på just hörsägen. I övrigt valde vi strategin att bemöta deras "varför gör man inte si och så" med Jamen det här är ju utmärkta förbättringsförslag som vi kommer att ta med oss framåt, vilket ju inte heller öppnade upp för  långa och meningslösa diskussioner. Rent subjektivt tycker jag att mötet inte ens skulle ha behövt hållas för det var en storm i ett vattenglas, en höna av en fjäder, osv. Men så är det ju när man har med lättkränktheten personifierad att göra. 

Sedan var det ridning och sen hem och in i duschen och så i säng. Vaknade med huvudvärk i morse. Tog en Ipren och intalade mig själv att ikväll behöver jag i alla fall inte åka iväg någonstans. Ska handla och till bibblan, men det tar jag på väg hem från jobbet. Sen: återhämtning. För imorgon är det styrelsemöte och då ska det bland annat avhandlas grejer som jag skrivit om i den låsta bloggen. OH THE JOY, osv. Jaja, sen är det snart helg. 

Till stallet istället, v 7 2026, pt 2

Igår hade grupperna innan och gruppen efter oss hoppning, men vi hoppar ju inte i vår grupp, vi är ju såkallat hopplösa, hahaha. Men hindren stod såklart kvar, det finns ju ingen normal som släpar ut dom när de sen ska in igen och det går ju att rida runt dom så det är inga problem. Men det känns lite trångt, det gör det. Plus att Köttbullen, som ä-l-s-k-a-r att hoppa, verkligen inte brukar allvar när det finns hinder på banan. Hon har ju ändå varit några år på ridskolan nu och vet hur det brukar vara när det är hopplektion. Så jag kände att hon inte riktigt lyssnade och jag fick inte någon superbra kontakt. Vi red skänkelvikningar och då var hon lite motsträvig (fast ändå hundra gånger mer medgörlig än vad hon har brukat vara, det ska man ändå ha med sig). Sedan skulle vi galoppera på spåret, vända halvt igenom och fortsätta i förvänd galopp. När man vände upp på den linjen så vände man också mot hinder och då djävlar blev det fart på henne, jag kunde riktigt känna hur hon tänkte att YES! och riktigt sög tag i hindren och drog iväg innan jag lyckades få henne på andra tankar. Jaja, man kan inte klaga på framåtbjudningen och hon höll förvända galoppen i båda varven, men det kändes som mer tur än skicklighet. 

Jag önskar dig lagom lycklig

 Har läst Jag önskar dig lagom lycklig av Tove Alsterdal, detta är handlingen:

Samma dag som hans första dotter föds tar han bakvägen ut, till kvinnan på andra sidan gården.
Inger Wahlöö är nyskild, Alvar Alsterdal är gift. Deras historia ska pågå i många år. 
Jag önskar dig lagom lycklig är en berättelse om kärlek, lögner och svek. Historien utspelar sig i Malmö kring 1960-talets början, när Sverige ser fram emot den lyckligaste tiden i mänsklighetens historia. Den handlar om författarens far och älskarinnan som aldrig kom över honom. 

Jag har läst en del av Tove Alsterdals böcker, har tyckt en del varit okej, andra sådär. Den här var väl också lite sådär, om jag ska vara ärlig. Vet inte riktigt om det här är en berättelse som intresserar någon utanför så att säga den närmaste kretsen, men det gör det kanske. Den intresserade dock inte mig nämnvärt, även om den var välskriven och kändes autentisk och tidstypisk och sådär. Men jag hade svårt att uppbåda något större intresse för handlingen. Den här boken får två älskarinnor av fem möjliga. 

260210

Första dagen av en djävla snärjig vecka avklarad. Igår hade jag ett möte som slutade efter min ordinarie arbetstid, men det är ju sånt som man bar får tugga i sig ibland. Åkte hem, körde förbi affären och hämtade ut ett paket, gick ut med hundarna, tränade ett snabbt Vibes-pass för ben och rumpa med gummiband. Sedan yinyoga där jag fuskade lite och hoppade över den avslutande Savasana p g a tidsbrist. Det är kanske inte riktigt tanken med yinyoga men vadfan. Ibland får det räcka med good enough. 

Åkte till stallet för att träffa en i styrelsen som ville träffa mig inför ett annat möte jag ska ha idag med klubbens lokala missnöjesfalang. OH THE JOY, osv. Hur fan orkar du hålla på med sånt där skit? undrade min man när jag beklagade mig lite lätt över folk som aldrig själva lyfter ett finger ändå har mage att klaga på de fingrar som andra lyfter för att driva en ideell förening framåt. Tja, vad är alternativet? Lägga sig ner och dö? Det är är 3 personer av 300 medlemmar, en procent som tjafsar om skitsaker, man undrar ju verkligen vad de får ut av att vara medlemmar i något som, om man får tro dom, är Sveriges, kanske till och med norra Europas, sämsta ridklubb. 

Det var väl i stort sett allt som hände, sedan var det dags att byta om och åka till stallet. Kom hem vid 21.30, in i duschen, ner i sängen och nu är det en ny dag. 

By the way, här kommer förra veckans lista över samtalsämnen i fikarummet, SOM NI HAR LÄNGTAT:

Måndag: Lunchade ensam
Tisdag: Mello (helt fel låt vann!)
Onsdag: Ska det komma mer snö?
Torsdag: Packningsproblem inför en veckas semester i Kiruna (inklusive hela packlistan)
Fredag: Hemmakontor. 

Till stallet istället, v 7 2026, pt 1

Förra tisdagen stod jag i stallgången och snackade med en tjej som skulle rida lektionen efter min, hon skulle rida Älskling och vi pratade om hur mysig hon är och hur mycket vi gillar henne. Sen red jag min lektion, därefter var det lite stallfix och sen när jag kom in i lektionsstallet (Köttbullen står i en annan del av nämnda stall) så stod den här tjejen och gjorde i ordning en annan häst. Visade sig att Älskling varit halt. Igen!, hon var halt innan jul och har sedan vilat och satts igång lite försiktigt för några veckor sen. Bådar inte gott, hoppas att hon kanske bara har sträckt sig i hagen eller nåt. Så igår visste jag att jag inte skulle få ha henne, men tänkte att jag får väl Köttbullen då. Det fick jag inte, jag fick Tösen. Jag tycker om Tösen, hon är snäll och trevlig att sitta på, även om vägen till att rida henne i form är ganska kämpig. Men när man väl kommer dit så är det väldigt NAJS. Ungefär var det igår. Hon var ändå rätt pigg, men hon spänner halsen och vill inte böja igenom och man får som fulrida lite i början. Sen släpper hon efter och då blir det väldigt trevligt för hon rör sig så mjukt och fint. Vi red en övning med 10-metersvolt vid H, rida öppna till E, vända över ridbanan och rida öppna från B till F, därefter 10-metersvolt vid hörnet vid K, öppna mellan K och B, vända över och rida öppna från B till M i andra varvet. Det blev väl inte så mycket öppna för vår del om jag ska vara ärlig, hade nog med att jobba med formen och framåtbjudningen och att Tösen inte skulle lägga sig i handen och bli framtung, vilket hon gärna gör. Men kände mig ändå rätt så nöjd efteråt. Hoppas dock på ponny idag, det där med stor häst är verkligen inget för mig. Först är det ett helvete att ta sig upp, sen är det nästan lika besvärligt att sitta av. Ner kommer man ju alltid, men man vill ju landa med någon form av värdighet i behåll. Minns när jag gick på ridskola när jag var liten och vi någon gång hade lekar till häst och körde någon variant av Hela havet stormar. Man red runt barbacka och när musiken tystnade skulle man hoppa av och ställa sig vid en kon. Sen upp på hästen igen, och jag minns inte den detaljen som ett problem överhuvudtaget, och då var jag ändå ett barn och man red  mestadels på stora hästar. Nu: kommer fan knappt upp på en stor häst ens om man använder pall. Gud sig förbarme. 

Skördebarn

Har läst Skördebarn av Hans Rosenfeldt, det är en fortsättning på Vargasommar som jag läste i slutet av förra året. Detta är handlingen: 

Ett dött spädbarn. En försvunnen kvinna. En hemlighet som sträcker sig långt bortom Haparanda.

Efter ett år av sorg återvänder Hannah Wester till jobbet och blir genast indragen i utredningen av ett spädbarn som hittats dött på den gamla kolerakyrkogården utanför Salmis. Vem är modern och vart har hon tagit vägen?

Yrkesmördaren Katja har på senare tid bara fått utföra simplare uppdrag. Nu skickas hon till Haparanda igen för att hitta två unga höggravida kvinnor som flytt från Gården.

En ung politiker talar ut i tv om sin och sin frus ofrivilliga barnlöshet, men avslöjar i direktsändning att de snart kommer att bli föräldrar! Samma kväll ringer hans telefon och en kvinna hotar på bruten engelska att avslöja vem som egentligen bär på barnet.

Händelserna i Haparanda binder samman rysk organiserad brottslighet med maktens korridorer i Stockholm i en mörk berättelse om mänsklig trafficking och surrogatindustri.

Jag tyckte den första boken i serien var helt okej och det var den andra också. Möjligen är jag lite trött på karaktären Katja som ju verkar tåla allt och ha minst ett dussin extraliv. Möjligen är jag också lite trött på Hannahs och Gordons relation. Möjligen tycker jag det är orimligt att Hannahs vallningar, som jag tyckte beskrevs i både parti och minut i förra boken, nu i stort sett hade försvunnit helt. Grattis Hannah, som klarade av hela klimakteriet på bara ett år!, kände jag för att säga. Själva berättelsen var rätt spännande, även om jag möjligen också stör mig lite på att även den mest kallblodiga psykopatkvinna tydligen måste bli lite blödig ändå vid åsynen av ett spädbarn. Den här boken får tre surrogatmödrar av fem möjliga. 

260209

Så är det måndag igen efter en helg som bestått av egentid och idel slappande. I fredags jobbade jag hemma eftersom det skulle bli snöoväder. Det blev det också, kom väl 15 centimeter snö under natten. Min man hade tagit ledigt från jobbet för att åka till Köpenhamn med en kompis över helgen. Han var måttligt road, för alla bussar från Österlen och norrut var inställda på förmiddagen, och han ville kunna utnyttja sin lediga dag på något annat ställe än nästan-Österlen. Vid lunchtid skjutsade jag honom upp till E22:an så han kunde ta bussen därifrån. Svängde inom affären för att kompletteringshandla lite. Hade tänkt göra en av mina mat-go to när jag är ensam, nämligen valda delar ur Picadeli-sortimentet, typ kyckling, rivna morötter, paprika och andra grönsaker som passar att steka, som man alltså då steker och sedan blandar med sån här färdig grytbas, jag brukar välja Tikka Masala. Inte den billigaste maträtten kanske (FAN vad grytbas har blivit dyrt?, och Picadeli är ju inte heller känd för att vara någon välgörenhetsinrättning), men smidigt. Och gott. Grytbas hade jag köpt innan, nu skulle jag bara ha lite från Picadeli-baren och lite annat smått och gott, susade genom självscanningskassan och tyckte att jamen det här blev väl ändå rätt billigt? När jag kom hem tittade jag på kvittot, då stod det att Picadelin kostat 79 öre eftersom kilopriset bara var en krona. Fick lite blandade känslor av YES! vilket klipp och halvdåligt samvete för att liksom ha lurat till mig något som så uppenbarligen var fel (dock inte så dåligt samvete att jag gick tillbaks och påtalade det, so sue me). 

Jobbade klart, sedan tog jag ut hundarna på en promenad och skottade klart det min man inte skottat. Jag hade tidigare sagt att jag kunde skjutsa honom till bussen, men då fick han skotta snö så att vi kom ut. Det hade han förvisso gjort, och här kan man ju då tvista om manligt vs kvinnligt och ifall kommunikationen varit bristfällig, för visst kom vi ut, så han hade ju gjort det jag bad honom om, men jag tycker ju att när man skottar snö så tar man väl ALLT? Utan att man specifikt ska behöva säga det? För man ska väl ändå  även kunna ta sig till soptunnorna, hämta ved och så vidare? Jaja, han var ju inte där så det var ju inte mycket att göra åt saken annat än att skotta själv. Vilket jag för övrigt gör 99 % av alla gånger det har snöat, så det är inte som att han har något slags frikort att slänga in på grund av lång och trogen snöskottartjänst. 

Tränade lite yinyoga, sedan låg jag mest på soffan resten av eftermiddagen och kvällen. Kollade lite på OS-invigningen, men tröttnade efter ett tag, det är ju så otroligt långdraget. Plus att jag var dödstrött efter en vecka där nattsömnen lämnat en del övrigt att önska. 

På lördagen hade det kommit ännu mer snö och jag strävade ut med hundarna. Hatar att pulsa i snö, HATAR det innerligt och har alltid gjort. På fredagsmorgonen var gamla banvallen plogad och fin i arla morgonstund, men även snöröjare vill väl någon gång kunna unna sig en sovmorgon på helgen, så nu blev det till att pulsa. På sina ställen hade snön blåst undan så det gick ändå rätt okej, men på andra ställen hade den istället packat sig så då var det mindre okej. Det är inte heller jättekul att gå längs med gamla banvallen och sedan bara vända och gå samma väg tillbaka, men om alternativet är att pulsa i lössnö så väljer jag alla dagar i veckan att gå fram och tillbaka som en annan dåre. 

Kom hem, tränade ett pass core och ett pass yinyoga. Åt lunch, började sedan kolla på Parterapi i Gagnef som jag började titta på någon gång runt jul tror jag, men sen kom det ett handbolls-EM emellan så det föll lite i glömska. Rev av tre avsnitt på raken, sedan lagade jag min ganska billiga middag och sedan låg jag på soffan och läste resten av kvällen. Myyyys. 

Igår hade banvallen blivit skottad! Travade med lätta steg exakt samma väg som det känns som att jag gått hundra gånger den här vintern. Fick sällskap av en räv, vilket inte direkt uppskattades av hundarna som väl mer var inne på att det var ett mer än lovligt byte så det var ett evinnerligt stretande i kopplen. Räven travade på, obekymrad av att den var förföljd, för den höll sig 20-30 meter framför oss ett bra tag. Antar att den inte heller var så sugen på att pulsa i snö? 

Kom hem igen och ägnade mig inledningsvis åt mer kvalificerat slappande. Kollade på skidskyttet, men det gick ju åt skogen för Sverige. Sedan var det dags att göra lite nytta, så då packade jag 70 små godispåsar som ska vara tröst/pepp-priser på en kommande Pay & Jump i stallet. Fick sedan höra att den nog sannolikt skulle bli inställd på grund av vädret. JAHA. Där fick man för att varje påse var märkt med en liten lapp där det stod "Sportlovshoppet 2026". Fast det är ju bara att märka om så det var väl inte hela världen. Min man kom hem och hade haft en DEJLIG helg i Köpenhamn. Lagade middag och sen började vi kolla på A knight of the seven kingdoms. Tyckte första avsnittet var rätt segt?, men det tar sig kanske. Har läst boken och minns den som helt okej. 

Nu börjar en HELVETESVECKA. Ikväll är det "bara" ridning, trodde jag men då fick jag ett meddelande om en som ville ha ett möte med mig och prata om en grej som kunde vara bra för mig att känna till inför ett annat möte som ska vara på tisdag, alltså imorgon. Agenda: drama och annan skit, skriver väl mer om det i den låsta bloggen när jag får tid. På onsdag är det ingenting än så länge, på torsdag styrelsemöte, på fredag ska jag träffa min fd kollega A2, på lördag ska jag ha ett möte med ungdomssektionen i stallet och på söndag är det då Pay & Jump. Som jag nu lite hoppas på att den ska bli inställd, längtar inte direkt ihjäl mig efter en svinkall heldag i ett domartorn. Jaja, den som lever får se. Nu är det dags att köra, rätt in i kaklet med mig bara.   

 

Piccadeli

Osinv

First man onmoon

260206

Igår fanns fortfarande en viss förhoppning att den där snöstormen kanske ändå inte skulle bli av. Men det blev den ju såklart. Min man blev jättesur p g a att han tagit ledigt från jobbet för att han och hans kompis skulle åka till Köpenhamn, men nu är alla bussar inställda. De kommer väl iväg så småningom, hoppas vi alla, men det är ju trist. Jag är jättesur p g a 15 cm snö som måste skottas bort från gårdsplan och uppfart vad det lider. Den lokala snöröjningen är toppen, gick ut med hundarna 04.15 och då var det plogat och fint. Men inte på vår privata mark såklart. 

Jobbar hemma idag, zzzZzzZzz. Det är så tråkigt. Ska piffa upp tillvaron med att tända en brasa och sen jobba med omräkningsfaktorer för olika slags fossilt bränsle. Som att ha en himla fysiklektion ju. Jag tycker i och för sig att det är rätt kul, är mest ute efter min sköna stol och dubbla skärmar som berövats mig av Kung Bore himself. 

Allt är perfekt

Har läst Allt är perfekt av Tina Trender, som är en fristående fortsättning på En bra man som jag nyligen läste och tyckte var helt okej. Man behöver inte på något sätt haka upp sig på att det är en fristående fortsättning för man får följa en karaktär som inte hade en speciellt framträdande roll

Allt är perfekt. Så beskriver Linn sitt liv ett tryggt förhållande med Clas, ett efterlängtat barn på väg och ett nytt hus där framtiden ska byggas. Hon har kämpat hårt för att lämna sitt förflutna bakom sig och bli den person hon alltid velat vara. Men allt förändras när en vänförfrågan på Facebook skickar en kylig vind genom Linns välordnade värld.
Den som söker kontakt är Eivi, en gång Linns närmaste vän, och när hon nu oväntat dyker upp igen väcks minnen till liv av en husbåt, en pappa och en natt som förändrade allt.
Linn försöker desperat upprätthålla sin perfekta fasad, men ju mer hon kämpar, desto djupare dras hon in i Eivis mörker. Hur långt är Linn beredd att gå för att skydda sitt nya liv? Och vad händer när sanningen inte längre kan hållas dold?

Jag gillade den här boken också, den var rätt välskriven, berättelsen flöt liksom på obehindrat och vissa saker var inte vad man först trodde. Däremot kändes den lite...ytlig är kanske fel ord, men som att man liksom inte riktigt kom karaktärerna in på djupet. Men det kommer kanske en bok till där man får veta mer, vem vet? Den här boken får tre och en halv flyttkartonger av fem möjliga. 

260205

Igår hade jag ett möte med min chef, vi har det en halvtimme varannan vecka, och igår gick nog 20 goda minuter åt att diskutera svensk, dansk och internationell handboll. Sen sa jag stöddigt att jaja, men nu börjar OS/OL och vad har ni danskar då att komma med? Visade sig att de hade någon som kvalat till skeleton, men det var också allt. 

Sen gled vi över till jobbrelaterade grejer och jag tog upp att när jag är med på de här projektmötena som vi haft rätt många av nu på sista tiden så känner jag mig som den utan konkurrens trögaste personen i  hela universum, jag fattar verkligen ingenting, och han bara jamen det är ju inte så konstigt för du har ju inte den bakgrundsinformationen som jag och de andra i gruppen har. Det var ju skönt att få det bekräftat i alla fall så kanske jag slipper känna mig som snäppet ovanför imbecill. Senare på dagen hade vi ett sådant möte, men då fick jag faktiskt en uppgift där jag kände att jag faktiskt kunde bidra med något. 

Utöver det bestämde vi att det blir ett par resor till Danmark för mig under våren, flera dagar veckan innan påsk och så någon dag i veckan efter fast den gången är det bara till huvudkontoret i Köpenhamn för att träffa vad som i vår organisation heter TOP MANAGEMENT, det låter ju så djävla maffigt fast de är väl människor de med. Veckan innan blir det till fabriken som ligger en bra bit bortanför Stora Bält och som känns som världens ände. Tänker att jag ska ta mig dit med tåg som jag gjorde sist, för det funkade ju bra. Dock väldigt oklart om jag kan resa från Nästan-Österlen och vara i Köpenhamn klockan 08.00 SHARP, men det blir ett senare bekymmer, det är långt till påsk. 

Innan jag gick hem skickade jag ett mail till mina kollegor på plats där jag skrev att jag eventuellt skulle jobba hemma som idag eftersom det är orange varning på Österlen och det enligt väderprognosen skulle snöa hela natten även i Nästan-Österlen. Men när jag steg upp i morse hade det inte kommit en flinga och blåste gjorde det inte värre än någon annan dag den här veckan, så jag tog mig till jobbet i alla fall. Får väl se hur det utvecklas under dagen, det ska ju enligt nuvarande prognos övergå från "lätt snöfall" till "snöfall" under dagen. Fast än så länge är det i alla fall uppehåll. 

Skippade träningen igår pga att jag var för djävla TRÖTT helt enkelt. Förutom ett kort pass yinyoga så tillbringade jag kvällen i soffan med en bok, gick och lade mig vid 21, sov som en gris hela natten. Är dock fortfarande trött, så jag ser fram mot att det ska bli helg så man kanske kan få sova ikapp lite. Min man åker till Köpenhamn med sin kompis imorgon bitti och kommer inte hem förrän söndag eftermiddag, så det vankas egentid för mig. Gött. Har heller inget inbokat i helgen, så det blir dubbelgött. Over & out.