260213

Igår var en dag av småkaos. Ni minns kanske att TG någon gång i november satte en jättestor låda på labbet och ombad mig och A2 att fylla den med grejer som skulle till Norge? Eftersom TG inte direkt är den som ser till att saker och ting händer så hände det inte direkt någonting alls förrän i början av januari när jag fick frågan från mina norska kollegor om vi hade några skrivbord över som kunde skickas med samma leverans. Då började PC gaffla om att allting skulle deklareras med tulltaxenummer och värde, varpå jag satte ner foten och menade på att om någon omber någon annan att packa en jättelåda med saker UTAN att nämna detta så får väl den förstnämnde, i det här fallet TG, ta det på sig och göra om och göra rätt. PC backade lite då och sa något halvsvävande att vi (vilka djävla vi, kan man ju undra) fick ta det när X (som brukar vara den som bokar frakter) var tillbaks från semester eller tjänsteresa, minns inte riktigt vilket det var. Och ja, sen hände absolut ingenting mer än att TG och hans kompanjon packade upp allting igen och ställde det på bänkar och golv och där fick det stå. Utöver det hände alltså INGENTING på en månad eller så. Eller jo, produktionen i Norge har kommit igång efter vinteruppehållet och då och då skickades det upp råvaror från oss till dom, men det har jag ingenting med att göra. Men den här lådan stod där den stod. Den står i en del av labbet som inte längre används eftersom den utrustningen också har skickats till Norge så det är bara ett tomt rum där jag aldrig är längre.

Igår fick jag frågan från min norska kollega om jag kunde skicka upp de labbvågar som vi tidigare avtalat att de skulle få. Labbvågarna tillhörde inte de saker som jag och A2 packat ner, men när jag gick ut i labbet och kollade så var de likväl inte kvar. Skickade frågan till TG och hans danska kollega H som vid ett par tillfällen varit här och hämtat utrustning och grejer. Cc:ade min chef för det är på den måden man gør det i Danmark för att få saker att hända. Jo, dessa vågar hade TG och hans följeslagare J virat in i bubbelplast och packat ner i lådan samtidigt som de packade upp det andra. För en månad sedan alltså. Min chef svarade Jeg forstår ikke hvorfor det ikke for laengst er sendt. Det har ju vaeret kendt laenge at vi skulle starta med att producere og dermed også teste på lab i Norge. Og jeg har kommunikeret med H om nedpakning og hvad der skulle hvor hen. Jeg forventer i HURTIGST muligt får ALT sendt til Norge, som skal derop. 

Ja, sen dröjde det inte många minuter innan TG kom lufsande ner till mig, som en björn som vaknat ur vintersömnen, och undrade på sitt otroligt irriterande tafatta och tröga sätt om jag kunde hjälpa honom att peka ut vilka grejer som skulle till Norge. Det kunde jag inte eftersom jag hade ett möte som började precis då, utan jag hänvisade till den inventarielista som jag för i helvete (sa inte exakt så) gjort redan i september och som han haft i sin ägo ungefär lika länge. Under mitt möte ringde PC, jag klickade bort hen, sen möttes vi i fikarummet och hen undrade om jag hade tid att "hjälpa dom", men det hade jag inte eftersom jag hade ett annat möte som började om några minuter. Och exakt vad är det ni inte fattar? sa jag inte, men jag hade god lust. Väldigt irriterande när man själv har massor att göra och de två just nu  om inte mest sitter av tiden så jobbar de i alla fall inte ihjäl sig. 

Jag hade inte heller lust att jobba ihjäl mig så jag lämnade dom med hänvisning till att min arbetstid var slut. Jag kan absolut ställa upp och hugga i med både det ena och det andra, men inte för att TG och PC  spelar strategisk-inkompetens-kortet. När jag kom i morse var i alla fall lådan packad och transport bokad. HA!

Resten av dagen tycker jag mest jag fick ägna åt små minibrandsläckningar åt alla håll. Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, städade, körde ett "yinyoga express"-pass och sedan åkte jag till stallet för styrelsemöte. Det var ett bra möte men tog lång tid. Var hemma 21.30 så skönt att det är fredag idag. Skulle egentligen ha träffat min fd kollega A2 ikväll men det verkar som att varenda restaurang var fullbokad (pga Alla hjärtans dag imorgon?) så vi beslöt oss för att skjuta fram det en vecka. Lite skönt att slippa ge sig iväg, det har varit en djävla vecka och än är den inte slut. Imorgon är det möte med ungdomssektionen i stallet och eventuellt ska jag också ha lite stalltjänst. På söndag skulle det egentligen ha varit Pay & Jump men den har blivit inställd på grund av vädret. Också skönt. Vi hade Pay & Jump förra sportlovet och då var det tio grader kallt utomhus och säkert tjugo grader kallt inomhus i ridhuset. Nej, det var det såklart inte, men det kändes som det och då hade jag ändå en liten värmefläkt som sällskap i mitt ödsliga domartorn. Men nu får jag alltså en ledig söndag, längtar redan! 

260212

Igår vaknade jag med huvudvärk och huvudvärk hade jag sedan exakt hela dagen. Jag har det så ibland och det är verkligen dagar som man känner att man hade kunnat vara utan. Inga receptfria värktabletter hjälper, Citodon tar udden av det värsta men det är ändå en dag av jobbighet och seghet. Tog mig genom jobbdagen, tack och lov hade jag inga möten utan kunde dväljas i min ensamma kontorshåla utan att behöva upprätthålla en fasad av professionell effektivitet och trevlighet. Fick ändå skapligt mycket gjort, inklusive promenad på lunchen. Åkte sedan och handlade på Willys och sedan var tanken att jag skulle åka förbi bibblan och lämna böcker på hemvägen. Bibblan öppnar klockan 14, jag rullade in i byn 13.50 och eftersom det var en sån dag då allting var så djävla jobbigt och motigt så kändes tanken på att sitta och uggla på en parkering i väntan på att bibblan skulle öppna en onsdag i februari helt oöverstiglig. Åkte istället hem, travade ut med hundarna, svor över vintern. Jag ÄR jättetacksam över att den lokala snöröjningen har plogat så att man kan gå på gamla banvallen och småvägarna i byn. Men det betyder ju inte att jag skuttar fram med sprudlande hoppsasteg när jag för vad som känns som dag en miljon i sträck går exakt samma runda som jag gjort en miljon minus en dag innan. Alternativet att pulsa och kasa i lössnö känns dock inte heller lockande. Man får bita ihop. Gick hem med hundarna, tog mina låneböcker och klafsade ner till nämnda bibbla. Det var inte vanliga bibliotekarie-Eva utan någon vikarie som var glad och pratsam. För mig är det rätt höljt i dunkel vad en bibliotekarie egentligen pysslar med när de inte registrerar lån och ställer tillbaks böcker på hyllor, jag antar att det finns andra arbetsuppgifter också som man kanske inte automatiskt förväntas ha inblick i eller ta över när man bara hoppar in som vikarie någon enstaka dag lite hux flux sådär, för den här såg mest ut att ha suttit av tiden tills jag kom. Synd att jag just igår mest av allt önskade mig hem och i säng, eller åtminstone i soffa, för hon verkade väldigt trevlig. Hoppas att hon är kvar någon dag när jag är lite mer fit for fight. 

Omförhandlade min planerade träning medan jag strävade hemåt. HADE tänkt träna och det HADE kanske blivit bättre av det, men orkade inte. Tog ett pass yinyoga för det är ju inte jobbigt och avslappning är ju aldrig fel. Sen låg jag som en död sill på soffan utan att göra något vettigare än att dumscrolla på mobilen. Gick och lade mig 19.30 och läste en gammal flickbok tryckt 1957 som handlade om käcka ungdomar som går i läroverk och på kondis och spisar jazz när de inte går på bio eller är hemma och läser läxor. Kändes som lagom nivå. 

Idag är det en ny dag, utan huvudvärk! Det enda som möjligtvis kan tyckas vara positivt med såna där huvudvärksdagar är att de sällan varar mer än en dag i sträck och att vakna nästa dag och INTE känna varje pulsslag som att det satt någon inuti ens huvud och slog med en slägga i mjuka hjärnhinnan är som att få en riktigt fin present. 

Nu vankas jobb, sen är det hem och städa och sen iväg till stallet för styrelsemöte, sista innan årsmötet. Valberedningens förslag till ny styrelse ser bra ut men sen vet man ju aldrig vad som händer på själva årsmötet. Det finns viss risk för att någon kommer att försöka kuppa sig in, begriper inte varför man vill sitta i en styrelse när man aldrig varken får gehör för något eller för den delen gör något. Vi behöver inte folk som bara fyller en plats, vi behöver folk som kan spotta i nävarna och börja arbeta. Men antar att det har blivit en prestigefråga för den här personen. Jaja, det löser sig, trust the process, osv. 

 

260211

Fan vad jag känner mig sleten, och det trots att det bara gått två dagar sedan jag hade en hel helg med maximalt slappande. Det är det där när allting går i ett, man jobbar som ett hjon, kommer hem, ut med hundar och sen ska man hinna träna något, äta något och sen ska man iväg igen. I mörker och kyla, jag tror det också påverkar att det känns så o-er-hört motigt just nu. Dödstrött på vintern, framför allt på kylan och den där djävla snön. Ge mig barmark och plusgrader tack. 

Ja. I alla fall. När jag jobbar med Projektet så använder vi ett system som automatiskt skickar ut ett mail varje gång man har en uppgift, sen är de uppgifterna av varierande svårighetsgrad och komplexitet. Vissa tar kanske inte ens fem minuter, andra kan ta dagar. Jag har ställt in så att dessa mail hamnar i en särskild mapp i inkorgen för att det inte ska bli så djävla rörigt. Igår morse fanns det 109 olästa mail där, när jag gick hem fanns det ett trettiotal så det var väl ändå friskt jobbat tycker jag. I morse stod siffran på 152 så det är bara att kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och ta nya tag. Nu går det här lite i perioder, och nu har en sån period precis startat, så det är inte som att det är så här varje dag året runt. Men det kan ju också vara en anledning till att jag känner mig lite sleten.  

Åkte hem, gick ut med hundarna, tränade ett kort pass yinyoga, åt kvällsmat, åkte till stallet för ett möte med energidränerande konfliktsökande drama queens som man inte fattar varför de ens är med i en förening, det är ju ändå ytterst frivilligt att vara det. Tyckte mötet rent objektivt sett gick bra, vi var väl förberedda, höll oss sakliga och framåtblickande och jag tycker nog att vi ändå navigerade oss igenom de förväntade retoriska blindskären med en viss finess. Uttalade orden Vi håller oss till fakta och dömer ingen efter hörsägen uttalades mer än en gång, vilket tog udden av de flesta argumenten eftersom de byggde på just hörsägen. I övrigt valde vi strategin att bemöta deras "varför gör man inte si och så" med Jamen det här är ju utmärkta förbättringsförslag som vi kommer att ta med oss framåt, vilket ju inte heller öppnade upp för  långa och meningslösa diskussioner. Rent subjektivt tycker jag att mötet inte ens skulle ha behövt hållas för det var en storm i ett vattenglas, en höna av en fjäder, osv. Men så är det ju när man har med lättkränktheten personifierad att göra. 

Sedan var det ridning och sen hem och in i duschen och så i säng. Vaknade med huvudvärk i morse. Tog en Ipren och intalade mig själv att ikväll behöver jag i alla fall inte åka iväg någonstans. Ska handla och till bibblan, men det tar jag på väg hem från jobbet. Sen: återhämtning. För imorgon är det styrelsemöte och då ska det bland annat avhandlas grejer som jag skrivit om i den låsta bloggen. OH THE JOY, osv. Jaja, sen är det snart helg. 

Till stallet istället, v 7 2026, pt 2

Igår hade grupperna innan och gruppen efter oss hoppning, men vi hoppar ju inte i vår grupp, vi är ju såkallat hopplösa, hahaha. Men hindren stod såklart kvar, det finns ju ingen normal som släpar ut dom när de sen ska in igen och det går ju att rida runt dom så det är inga problem. Men det känns lite trångt, det gör det. Plus att Köttbullen, som ä-l-s-k-a-r att hoppa, verkligen inte brukar allvar när det finns hinder på banan. Hon har ju ändå varit några år på ridskolan nu och vet hur det brukar vara när det är hopplektion. Så jag kände att hon inte riktigt lyssnade och jag fick inte någon superbra kontakt. Vi red skänkelvikningar och då var hon lite motsträvig (fast ändå hundra gånger mer medgörlig än vad hon har brukat vara, det ska man ändå ha med sig). Sedan skulle vi galoppera på spåret, vända halvt igenom och fortsätta i förvänd galopp. När man vände upp på den linjen så vände man också mot hinder och då djävlar blev det fart på henne, jag kunde riktigt känna hur hon tänkte att YES! och riktigt sög tag i hindren och drog iväg innan jag lyckades få henne på andra tankar. Jaja, man kan inte klaga på framåtbjudningen och hon höll förvända galoppen i båda varven, men det kändes som mer tur än skicklighet. 

Jag önskar dig lagom lycklig

 Har läst Jag önskar dig lagom lycklig av Tove Alsterdal, detta är handlingen:

Samma dag som hans första dotter föds tar han bakvägen ut, till kvinnan på andra sidan gården.
Inger Wahlöö är nyskild, Alvar Alsterdal är gift. Deras historia ska pågå i många år. 
Jag önskar dig lagom lycklig är en berättelse om kärlek, lögner och svek. Historien utspelar sig i Malmö kring 1960-talets början, när Sverige ser fram emot den lyckligaste tiden i mänsklighetens historia. Den handlar om författarens far och älskarinnan som aldrig kom över honom. 

Jag har läst en del av Tove Alsterdals böcker, har tyckt en del varit okej, andra sådär. Den här var väl också lite sådär, om jag ska vara ärlig. Vet inte riktigt om det här är en berättelse som intresserar någon utanför så att säga den närmaste kretsen, men det gör det kanske. Den intresserade dock inte mig nämnvärt, även om den var välskriven och kändes autentisk och tidstypisk och sådär. Men jag hade svårt att uppbåda något större intresse för handlingen. Den här boken får två älskarinnor av fem möjliga. 

260210

Första dagen av en djävla snärjig vecka avklarad. Igår hade jag ett möte som slutade efter min ordinarie arbetstid, men det är ju sånt som man bar får tugga i sig ibland. Åkte hem, körde förbi affären och hämtade ut ett paket, gick ut med hundarna, tränade ett snabbt Vibes-pass för ben och rumpa med gummiband. Sedan yinyoga där jag fuskade lite och hoppade över den avslutande Savasana p g a tidsbrist. Det är kanske inte riktigt tanken med yinyoga men vadfan. Ibland får det räcka med good enough. 

Åkte till stallet för att träffa en i styrelsen som ville träffa mig inför ett annat möte jag ska ha idag med klubbens lokala missnöjesfalang. OH THE JOY, osv. Hur fan orkar du hålla på med sånt där skit? undrade min man när jag beklagade mig lite lätt över folk som aldrig själva lyfter ett finger ändå har mage att klaga på de fingrar som andra lyfter för att driva en ideell förening framåt. Tja, vad är alternativet? Lägga sig ner och dö? Det är är 3 personer av 300 medlemmar, en procent som tjafsar om skitsaker, man undrar ju verkligen vad de får ut av att vara medlemmar i något som, om man får tro dom, är Sveriges, kanske till och med norra Europas, sämsta ridklubb. 

Det var väl i stort sett allt som hände, sedan var det dags att byta om och åka till stallet. Kom hem vid 21.30, in i duschen, ner i sängen och nu är det en ny dag. 

By the way, här kommer förra veckans lista över samtalsämnen i fikarummet, SOM NI HAR LÄNGTAT:

Måndag: Lunchade ensam
Tisdag: Mello (helt fel låt vann!)
Onsdag: Ska det komma mer snö?
Torsdag: Packningsproblem inför en veckas semester i Kiruna (inklusive hela packlistan)
Fredag: Hemmakontor. 

Till stallet istället, v 7 2026, pt 1

Förra tisdagen stod jag i stallgången och snackade med en tjej som skulle rida lektionen efter min, hon skulle rida Älskling och vi pratade om hur mysig hon är och hur mycket vi gillar henne. Sen red jag min lektion, därefter var det lite stallfix och sen när jag kom in i lektionsstallet (Köttbullen står i en annan del av nämnda stall) så stod den här tjejen och gjorde i ordning en annan häst. Visade sig att Älskling varit halt. Igen!, hon var halt innan jul och har sedan vilat och satts igång lite försiktigt för några veckor sen. Bådar inte gott, hoppas att hon kanske bara har sträckt sig i hagen eller nåt. Så igår visste jag att jag inte skulle få ha henne, men tänkte att jag får väl Köttbullen då. Det fick jag inte, jag fick Tösen. Jag tycker om Tösen, hon är snäll och trevlig att sitta på, även om vägen till att rida henne i form är ganska kämpig. Men när man väl kommer dit så är det väldigt NAJS. Ungefär var det igår. Hon var ändå rätt pigg, men hon spänner halsen och vill inte böja igenom och man får som fulrida lite i början. Sen släpper hon efter och då blir det väldigt trevligt för hon rör sig så mjukt och fint. Vi red en övning med 10-metersvolt vid H, rida öppna till E, vända över ridbanan och rida öppna från B till F, därefter 10-metersvolt vid hörnet vid K, öppna mellan K och B, vända över och rida öppna från B till M i andra varvet. Det blev väl inte så mycket öppna för vår del om jag ska vara ärlig, hade nog med att jobba med formen och framåtbjudningen och att Tösen inte skulle lägga sig i handen och bli framtung, vilket hon gärna gör. Men kände mig ändå rätt så nöjd efteråt. Hoppas dock på ponny idag, det där med stor häst är verkligen inget för mig. Först är det ett helvete att ta sig upp, sen är det nästan lika besvärligt att sitta av. Ner kommer man ju alltid, men man vill ju landa med någon form av värdighet i behåll. Minns när jag gick på ridskola när jag var liten och vi någon gång hade lekar till häst och körde någon variant av Hela havet stormar. Man red runt barbacka och när musiken tystnade skulle man hoppa av och ställa sig vid en kon. Sen upp på hästen igen, och jag minns inte den detaljen som ett problem överhuvudtaget, och då var jag ändå ett barn och man red  mestadels på stora hästar. Nu: kommer fan knappt upp på en stor häst ens om man använder pall. Gud sig förbarme. 

Skördebarn

Har läst Skördebarn av Hans Rosenfeldt, det är en fortsättning på Vargasommar som jag läste i slutet av förra året. Detta är handlingen: 

Ett dött spädbarn. En försvunnen kvinna. En hemlighet som sträcker sig långt bortom Haparanda.

Efter ett år av sorg återvänder Hannah Wester till jobbet och blir genast indragen i utredningen av ett spädbarn som hittats dött på den gamla kolerakyrkogården utanför Salmis. Vem är modern och vart har hon tagit vägen?

Yrkesmördaren Katja har på senare tid bara fått utföra simplare uppdrag. Nu skickas hon till Haparanda igen för att hitta två unga höggravida kvinnor som flytt från Gården.

En ung politiker talar ut i tv om sin och sin frus ofrivilliga barnlöshet, men avslöjar i direktsändning att de snart kommer att bli föräldrar! Samma kväll ringer hans telefon och en kvinna hotar på bruten engelska att avslöja vem som egentligen bär på barnet.

Händelserna i Haparanda binder samman rysk organiserad brottslighet med maktens korridorer i Stockholm i en mörk berättelse om mänsklig trafficking och surrogatindustri.

Jag tyckte den första boken i serien var helt okej och det var den andra också. Möjligen är jag lite trött på karaktären Katja som ju verkar tåla allt och ha minst ett dussin extraliv. Möjligen är jag också lite trött på Hannahs och Gordons relation. Möjligen tycker jag det är orimligt att Hannahs vallningar, som jag tyckte beskrevs i både parti och minut i förra boken, nu i stort sett hade försvunnit helt. Grattis Hannah, som klarade av hela klimakteriet på bara ett år!, kände jag för att säga. Själva berättelsen var rätt spännande, även om jag möjligen också stör mig lite på att även den mest kallblodiga psykopatkvinna tydligen måste bli lite blödig ändå vid åsynen av ett spädbarn. Den här boken får tre surrogatmödrar av fem möjliga. 

260209

Så är det måndag igen efter en helg som bestått av egentid och idel slappande. I fredags jobbade jag hemma eftersom det skulle bli snöoväder. Det blev det också, kom väl 15 centimeter snö under natten. Min man hade tagit ledigt från jobbet för att åka till Köpenhamn med en kompis över helgen. Han var måttligt road, för alla bussar från Österlen och norrut var inställda på förmiddagen, och han ville kunna utnyttja sin lediga dag på något annat ställe än nästan-Österlen. Vid lunchtid skjutsade jag honom upp till E22:an så han kunde ta bussen därifrån. Svängde inom affären för att kompletteringshandla lite. Hade tänkt göra en av mina mat-go to när jag är ensam, nämligen valda delar ur Picadeli-sortimentet, typ kyckling, rivna morötter, paprika och andra grönsaker som passar att steka, som man alltså då steker och sedan blandar med sån här färdig grytbas, jag brukar välja Tikka Masala. Inte den billigaste maträtten kanske (FAN vad grytbas har blivit dyrt?, och Picadeli är ju inte heller känd för att vara någon välgörenhetsinrättning), men smidigt. Och gott. Grytbas hade jag köpt innan, nu skulle jag bara ha lite från Picadeli-baren och lite annat smått och gott, susade genom självscanningskassan och tyckte att jamen det här blev väl ändå rätt billigt? När jag kom hem tittade jag på kvittot, då stod det att Picadelin kostat 79 öre eftersom kilopriset bara var en krona. Fick lite blandade känslor av YES! vilket klipp och halvdåligt samvete för att liksom ha lurat till mig något som så uppenbarligen var fel (dock inte så dåligt samvete att jag gick tillbaks och påtalade det, so sue me). 

Jobbade klart, sedan tog jag ut hundarna på en promenad och skottade klart det min man inte skottat. Jag hade tidigare sagt att jag kunde skjutsa honom till bussen, men då fick han skotta snö så att vi kom ut. Det hade han förvisso gjort, och här kan man ju då tvista om manligt vs kvinnligt och ifall kommunikationen varit bristfällig, för visst kom vi ut, så han hade ju gjort det jag bad honom om, men jag tycker ju att när man skottar snö så tar man väl ALLT? Utan att man specifikt ska behöva säga det? För man ska väl ändå  även kunna ta sig till soptunnorna, hämta ved och så vidare? Jaja, han var ju inte där så det var ju inte mycket att göra åt saken annat än att skotta själv. Vilket jag för övrigt gör 99 % av alla gånger det har snöat, så det är inte som att han har något slags frikort att slänga in på grund av lång och trogen snöskottartjänst. 

Tränade lite yinyoga, sedan låg jag mest på soffan resten av eftermiddagen och kvällen. Kollade lite på OS-invigningen, men tröttnade efter ett tag, det är ju så otroligt långdraget. Plus att jag var dödstrött efter en vecka där nattsömnen lämnat en del övrigt att önska. 

På lördagen hade det kommit ännu mer snö och jag strävade ut med hundarna. Hatar att pulsa i snö, HATAR det innerligt och har alltid gjort. På fredagsmorgonen var gamla banvallen plogad och fin i arla morgonstund, men även snöröjare vill väl någon gång kunna unna sig en sovmorgon på helgen, så nu blev det till att pulsa. På sina ställen hade snön blåst undan så det gick ändå rätt okej, men på andra ställen hade den istället packat sig så då var det mindre okej. Det är inte heller jättekul att gå längs med gamla banvallen och sedan bara vända och gå samma väg tillbaka, men om alternativet är att pulsa i lössnö så väljer jag alla dagar i veckan att gå fram och tillbaka som en annan dåre. 

Kom hem, tränade ett pass core och ett pass yinyoga. Åt lunch, började sedan kolla på Parterapi i Gagnef som jag började titta på någon gång runt jul tror jag, men sen kom det ett handbolls-EM emellan så det föll lite i glömska. Rev av tre avsnitt på raken, sedan lagade jag min ganska billiga middag och sedan låg jag på soffan och läste resten av kvällen. Myyyys. 

Igår hade banvallen blivit skottad! Travade med lätta steg exakt samma väg som det känns som att jag gått hundra gånger den här vintern. Fick sällskap av en räv, vilket inte direkt uppskattades av hundarna som väl mer var inne på att det var ett mer än lovligt byte så det var ett evinnerligt stretande i kopplen. Räven travade på, obekymrad av att den var förföljd, för den höll sig 20-30 meter framför oss ett bra tag. Antar att den inte heller var så sugen på att pulsa i snö? 

Kom hem igen och ägnade mig inledningsvis åt mer kvalificerat slappande. Kollade på skidskyttet, men det gick ju åt skogen för Sverige. Sedan var det dags att göra lite nytta, så då packade jag 70 små godispåsar som ska vara tröst/pepp-priser på en kommande Pay & Jump i stallet. Fick sedan höra att den nog sannolikt skulle bli inställd på grund av vädret. JAHA. Där fick man för att varje påse var märkt med en liten lapp där det stod "Sportlovshoppet 2026". Fast det är ju bara att märka om så det var väl inte hela världen. Min man kom hem och hade haft en DEJLIG helg i Köpenhamn. Lagade middag och sen började vi kolla på A knight of the seven kingdoms. Tyckte första avsnittet var rätt segt?, men det tar sig kanske. Har läst boken och minns den som helt okej. 

Nu börjar en HELVETESVECKA. Ikväll är det "bara" ridning, trodde jag men då fick jag ett meddelande om en som ville ha ett möte med mig och prata om en grej som kunde vara bra för mig att känna till inför ett annat möte som ska vara på tisdag, alltså imorgon. Agenda: drama och annan skit, skriver väl mer om det i den låsta bloggen när jag får tid. På onsdag är det ingenting än så länge, på torsdag styrelsemöte, på fredag ska jag träffa min fd kollega A2, på lördag ska jag ha ett möte med ungdomssektionen i stallet och på söndag är det då Pay & Jump. Som jag nu lite hoppas på att den ska bli inställd, längtar inte direkt ihjäl mig efter en svinkall heldag i ett domartorn. Jaja, den som lever får se. Nu är det dags att köra, rätt in i kaklet med mig bara.   

 

Piccadeli

Osinv

First man onmoon

260206

Igår fanns fortfarande en viss förhoppning att den där snöstormen kanske ändå inte skulle bli av. Men det blev den ju såklart. Min man blev jättesur p g a att han tagit ledigt från jobbet för att han och hans kompis skulle åka till Köpenhamn, men nu är alla bussar inställda. De kommer väl iväg så småningom, hoppas vi alla, men det är ju trist. Jag är jättesur p g a 15 cm snö som måste skottas bort från gårdsplan och uppfart vad det lider. Den lokala snöröjningen är toppen, gick ut med hundarna 04.15 och då var det plogat och fint. Men inte på vår privata mark såklart. 

Jobbar hemma idag, zzzZzzZzz. Det är så tråkigt. Ska piffa upp tillvaron med att tända en brasa och sen jobba med omräkningsfaktorer för olika slags fossilt bränsle. Som att ha en himla fysiklektion ju. Jag tycker i och för sig att det är rätt kul, är mest ute efter min sköna stol och dubbla skärmar som berövats mig av Kung Bore himself. 

Allt är perfekt

Har läst Allt är perfekt av Tina Trender, som är en fristående fortsättning på En bra man som jag nyligen läste och tyckte var helt okej. Man behöver inte på något sätt haka upp sig på att det är en fristående fortsättning för man får följa en karaktär som inte hade en speciellt framträdande roll

Allt är perfekt. Så beskriver Linn sitt liv ett tryggt förhållande med Clas, ett efterlängtat barn på väg och ett nytt hus där framtiden ska byggas. Hon har kämpat hårt för att lämna sitt förflutna bakom sig och bli den person hon alltid velat vara. Men allt förändras när en vänförfrågan på Facebook skickar en kylig vind genom Linns välordnade värld.
Den som söker kontakt är Eivi, en gång Linns närmaste vän, och när hon nu oväntat dyker upp igen väcks minnen till liv av en husbåt, en pappa och en natt som förändrade allt.
Linn försöker desperat upprätthålla sin perfekta fasad, men ju mer hon kämpar, desto djupare dras hon in i Eivis mörker. Hur långt är Linn beredd att gå för att skydda sitt nya liv? Och vad händer när sanningen inte längre kan hållas dold?

Jag gillade den här boken också, den var rätt välskriven, berättelsen flöt liksom på obehindrat och vissa saker var inte vad man först trodde. Däremot kändes den lite...ytlig är kanske fel ord, men som att man liksom inte riktigt kom karaktärerna in på djupet. Men det kommer kanske en bok till där man får veta mer, vem vet? Den här boken får tre och en halv flyttkartonger av fem möjliga. 

260205

Igår hade jag ett möte med min chef, vi har det en halvtimme varannan vecka, och igår gick nog 20 goda minuter åt att diskutera svensk, dansk och internationell handboll. Sen sa jag stöddigt att jaja, men nu börjar OS/OL och vad har ni danskar då att komma med? Visade sig att de hade någon som kvalat till skeleton, men det var också allt. 

Sen gled vi över till jobbrelaterade grejer och jag tog upp att när jag är med på de här projektmötena som vi haft rätt många av nu på sista tiden så känner jag mig som den utan konkurrens trögaste personen i  hela universum, jag fattar verkligen ingenting, och han bara jamen det är ju inte så konstigt för du har ju inte den bakgrundsinformationen som jag och de andra i gruppen har. Det var ju skönt att få det bekräftat i alla fall så kanske jag slipper känna mig som snäppet ovanför imbecill. Senare på dagen hade vi ett sådant möte, men då fick jag faktiskt en uppgift där jag kände att jag faktiskt kunde bidra med något. 

Utöver det bestämde vi att det blir ett par resor till Danmark för mig under våren, flera dagar veckan innan påsk och så någon dag i veckan efter fast den gången är det bara till huvudkontoret i Köpenhamn för att träffa vad som i vår organisation heter TOP MANAGEMENT, det låter ju så djävla maffigt fast de är väl människor de med. Veckan innan blir det till fabriken som ligger en bra bit bortanför Stora Bält och som känns som världens ände. Tänker att jag ska ta mig dit med tåg som jag gjorde sist, för det funkade ju bra. Dock väldigt oklart om jag kan resa från Nästan-Österlen och vara i Köpenhamn klockan 08.00 SHARP, men det blir ett senare bekymmer, det är långt till påsk. 

Innan jag gick hem skickade jag ett mail till mina kollegor på plats där jag skrev att jag eventuellt skulle jobba hemma som idag eftersom det är orange varning på Österlen och det enligt väderprognosen skulle snöa hela natten även i Nästan-Österlen. Men när jag steg upp i morse hade det inte kommit en flinga och blåste gjorde det inte värre än någon annan dag den här veckan, så jag tog mig till jobbet i alla fall. Får väl se hur det utvecklas under dagen, det ska ju enligt nuvarande prognos övergå från "lätt snöfall" till "snöfall" under dagen. Fast än så länge är det i alla fall uppehåll. 

Skippade träningen igår pga att jag var för djävla TRÖTT helt enkelt. Förutom ett kort pass yinyoga så tillbringade jag kvällen i soffan med en bok, gick och lade mig vid 21, sov som en gris hela natten. Är dock fortfarande trött, så jag ser fram mot att det ska bli helg så man kanske kan få sova ikapp lite. Min man åker till Köpenhamn med sin kompis imorgon bitti och kommer inte hem förrän söndag eftermiddag, så det vankas egentid för mig. Gött. Har heller inget inbokat i helgen, så det blir dubbelgött. Over & out. 

260204

 Men FAN vad jag är trött. Igår tänkte jag att nu ska jag banne mig åka raka vägen hem efter ridningen och gå raka vägen i säng efter duschen, så jag får min skönhetssömn. Jaha, men nähä, så blev det alltså inte. För det första hade de tidigare grupperna dragit över tiden, så vi kom inte igång förrän närmare 19.30. Vilket innebar att vi inte slutade förrän 20.30. Efter stallfixet så satt jag och S kvar en stund i omklädningsrummet och snackade taktik inför kommande styrelse- och årsmöte innan vi kom oss för att masa oss ut till bilarna. Så den där skönhetssömnen blev rätt rejält naggad i kanten. 

Men idag ska jag ingenstans! Har ett jättelångt och gissningsvis jättetråkigt möte idag på förmiddagen i ett sammanhang där jag inte känner att jag bidrar med någonting och p g a att jag inte varit med från början i detta projekt inte heller riktigt fattar vad de andra pratar om (därav tråkigheten), men där det när som helst skulle kunna förväntas av mig att jag steppar upp och börjar bidra. Det är liksom inte heller ett sånt sammanhang där man kan säga Ursäkta, men jag fattar faktiskt ingenting utan jag hoppas att saker har ramlat på plats om eller när det blir aktuellt att jag ska göra något. Men det är så tråkigt att bara sitta och lyssna. Förra mötet var som en sån där evighetslång OÄ-lektion på mellanstadiet när det pratades om inlandsisar och rullstensåsar och man knappt kunde hålla ögonen öppna och bara längtade efter rast. I min låg- och mellanstadieskola fanns det ingenting som hette att "det ringde ut", det fanns heller ingen klocka i klassrummet utan det kändes som att lektionen slutade när läraren bestämde det och att läraren måste älska inlandsisar och rullstensåsar, för helvete vad länge det skulle malas på om det. När det ringde in (genom att läraren öppnade ett fönster och pendlade med en sån där gammal skolklocka med skaft) så kändes det däremot som att det bara gått några minuter. Funderar på om det fortfarande är tvingande att gå ut på rast? Det var det i alla fall när jag gick på låg- och mellanstadiet, minns hur GÖTT det var när man började högstadiet och fick göra som man ville. Rätt ofta smet vi in och spelade rundpingis i gympasalen på rasten och då fick man, om man blev påkommen och det blev man väl rätt ofta, bannor som inte var av denna världen. Frisk luft var tydligen viktigare än fysisk aktivitet, enligt de lärare som varenda rast satt intryckta i sitt pyttelilla lärarrum och bolmade på cigaretter som om det inte fanns någon morgondag. Det var tider det! 

Efter att jag gnetat mig genom denna dag så ska jag åka till Willys och handla, därefter hem och inte göra något speciellt förutom det jag alltid gör: promenad, någon slags träning. Sen soffa och bok. Kanske se någon film med min man, nu när vi kan återgå till normalt tv-tittande efter veckor med handbolls-EM.  

Till stallet istället, v 6 2026, pt 2

Hade Köttbullen igår och det stod skänkelvikningar på schemat. Köttbullen råkar tycka att skänkelvikningar, ja alla former av sidvärtsrörelser, är en ytterst onödig uppfinning så jag var beredd på att få jobba riktigt hårt. Det fick jag också. Men det gav resultat! Mot slutet så var traven så luftig och fin att man knappt kunde tro att det var samma ponny, hon som har så markbundna gångarter och gärna går på bogarna. Tyvärr var det ju dags att sluta då, såklart. Så är det jämt. Men härlig känsla! 

260203

Igår plockade jag ner adventsljusstakarna på jobbet, det kändes som att det var dags för det nu. När jag plockade fram dom i november så var alla rum bebodda och nu gick jag och plockade undan i tomma kontor. Hemma har jag fortfarande adventsstjärnorna uppe, tycker det behövs varje uns av ljus så här års. Fast nu börjar det ju faktiskt bli lite ljusare så att det märks, inte som att man lever i ett djävla grävlingsgryt 24/7. Våra adventsstjärnor är heller inte så värst adventiga utan skulle nog egentligen kunna komma undan som vilken fönsterbelysning som helst om man inte är så petig med detaljerna. Vilket vi inte är, men det är ju också onödigt att ha framme när de inte används. Det där brukar ge sig av sig självt. 

Surfade in på Allentes hemsida för att säga upp abonnemanget eftersom handbolls-EM nu är slut, över, finito. Det var inte alls så enkelt som tjejen som ringde upp mig för att fråga hur det gick påstått, men till slut hittade jag någon slags chattfunktion i alla fall. Chattboten frågade efter anledning och jag svarade att jag inte var nöjd p g a att appen kraschade lite oftare än vad man skulle kunna önska plus att jag fått åtskilliga felmeddelanden om att maximalt antal användare var uppnått trots att det bara var jag som använde appen. Hade kunnat skriva en roman om detta men man hade bara 140 tecken på sig. Då ville chattboten skicka mig till teknisk support och jag fick skriva JAG VILL AVSLUTA vad som kändes som ungefär 10 000 gånger innan den äntligen fattade. Lite som igår när jag inte orkade googla utan frågade Chat-GPT vad den visste om russhingsten Condor och den gladeligen började rabbla upp information om varmblodshingsten Condor född 2007, SWB-valacken Condor, också född 2007 och nån KWPN/SF-hingst från 80-talet med samma namn. Menade jag kanske istället El Condor Pasa, en världsberömd galopphäst? Ge mig mer info!, krävde Chat-GPT och jag svarade "gotlandsruss" fastän jag tyckte jag redan hade varit tydlig med det, men DÅ kunde den servera information om Condor 282, B-premierad russhingst född 1972. Så "russhingst" är tydligen inte tillräckligt mycket inledande fakta för att Chat-GPT ens ska selektera bland informationen. Jaja. Nu är jag i alla fall fri från Allente-abonnemanget och får hoppas att någon annan än ViaPlay ska ha sändningsrättigheterna till nästa handbollsmästerskap. 

Efter jobbet åkte jag hem, strävade ut med hundarna, kom hem och tränade ett pass för axlar och armar på Vibes. Var inte jättejobbigt, men det känns idag så det tog nog där det skulle. Gjorde fotrehab och ett pass yinyoga och sen var det soffan tills det var dags att åka till stallet. 

Sov som en PISSRÅTTA i natt (hur en sån nu sover). Kunde först inte somna och när jag väcktes av klockan kändes det som att jag varit vaken hela natten, vilket i sig är motsägelsefullt eftersom man inte kan väckas om man inte sover. Men det var en usel nattsömn. Hade till och från som kramp i ena vaden, helt ologiskt och oklart varför. Och hjärnan snurrade på med allt möjligt. Suck. Kände mig mer död än levande när jag kravlade mig ur sängen, men det är väl bara att kriga sig igenom den här dagen också. 

Till stallet istället, v 6 2026, pt 1

Igår tog det sannerligen emot när jag skulle till stallet. Fem grader kallt, snålblåst så det kändes som femtio och så är det det där med att masa sig upp ur soffan när man legat där och gonat till sig i värmen. Av med paltorna (bara det är ju en plåga när det är kallt), på med ridkläderna, sätta sig i en iskall bil och vrooma iväg. Fast det blir ju alltid bra när man väl kommer fram. Fick Älskling och med henne är det alltid ett schå med utrustningen för hon har ingen egen sadel utan använder antingen Spanjorskans eller Tösens, så då får man flänga runt och se vilken som råkar vara ledig. Förra veckan hade jag Spanjorskans, det är den sadel som ligger bäst på Älskling, men nu gick hon barnlektion så då fick jag ta Tösens sadel istället. Då visade det sig att Älskling nog gått ner lite i vikt (vilket behövdes) för sadelgjorden var för lång. Och Älskling är av typen bred/rund över ryggen och nästan ingen manke, så man måste spänna ordentligt och flera gånger för annars glider den. Så K fick springa och låna Irländskans sadelgjord istället. Sen var det samma schå lektionen efter, för då var det en som skulle ha Tösen och då får vi stå inne i ridhuset och sadla av och sadla på och springa och byta tillbaks sadelgjorden igen och så vidare. Oh the joy of being en fattig förening. 

Lektionen var på temat bogen in och öppna. Det gick ganska bra, tycker jag. Älskling är inte direkt skolad och nu är hon inte heller riktigt igång eftersom hon har varit halt, så hon stod emot en del framför allt i vänster varv. Hon är känslig och också ibland lite stoig, stannar och kickar efter skänkeln när det inte passar henne och sådär. Men vi kämpar på, och när lektionen var slut kunde jag trava av henne på helt lång tygel och bara använda vikthjälperna för att styra och där pinnade hon på så fin i formen att det var en ren fröjd. Mmm. Älskling. Idag blir det nog Köttbullen. 

En bra man

Har läst En bra man av Tina Trender. Detta är handlingen:

Thomas tyngs av skilsmässan, jobbförlusten och den skakiga relationen till dottern. Med neddragna rullgardiner i den alltför dyra lägenheten krymper hans värld, och hur han än vill göra rätt blir allting ändå fel. Alltmer uppgiven söker han tröst i nätporr och hamnar i ett destruktivt missbruk. Ett ödesdigert misstag sätter allt på spel, något som hotar hans redan bräckliga tillvaro. Då får han ett anonymt meddelande. Någon känner till vartenda felsteg han tagit. Någon som inte vill honom väl ...

Den här boken nominerades till Crimetime Award som "årets deckardebut" 2024, vilket jag tycker är direkt felaktigt för det här var långt ifrån vad jag kallar deckare, möjligen "spänningsroman", men inte riktigt det heller? Har svårt att sätta etikett på den här boken, vilket inte på något vis betyder att jag tyckte den var dålig, för det tyckte jag inte. Den var rätt välskriven och även om jag tyckte att Thomas gjorde en hel del minst sagt korkade val så är det lätt att förstå att det egentligen inte är särskilt mycket som behövs för att allting ska kantra och rasa. Kändes dock lite väl tjatigt och upprepande ibland, och slutet var lite avhugget, men eftersom detta är en planerad serie så får man kanske veta mer i kommande böcker? Den här boken får tre och ett halvt glas whisky av fem möjliga. 

Vad kan hända efter ett möte?

 Som alla säkert frågar sig: VAD kan hända efter ett möte? 

260202

Det finns ju en och annan som höjer på ögonbrynen när jag säger att jag sitter helt ensam på ett i övrigt tomt kontor i en i övrigt tom byggnad och jobbar. Du kan ju flytta över till andra sidan, föreslår en del, detvillsäga den byggnad som rymmer de andra kontoren. Men det återstår ju en säsong av lilla produktionslinjen och då måste jag ha tillgång till labbet och då blir det ju bara bökigt att sitta någon annanstans än i anslutning till det. Plus att när fastigheten väl är såld så kommer jag ju ändå att få byta kontor på något sätt, så då kan jag väl lika gärna vänta på det. Men det sociala då? undrar andra, och frågar ni mig så tycker jag det fungerar toppen. Minns hur det var förr när vi var så att säga en egen organisation med egna avdelningar och fikarummet blev en punkt dit alla gick på bestämda tider och man träffade andra än de man jobbade med och diskussionerna var många och långa och gick både högt och lågt. Så är det verkligen inte längre, vi har ju omorganiserats ner i en slimmad matrisorganisation där i princip ingen här har varken chef eller kollegor på plats, utan man är bara en del av en kugge i ett jättestort maskineri. Utöver det gjorde smarttelefonernas intåg att folk tillbringade mer tid med att sitta och glo i den än att diskutera en insändare i pappersversionen av lokaltidningen eller händelseutvecklingen i senaste avsnittet av någon tv-serie på fikat. Sen kom covid och efter det har det där med fikaraster som social grej aldrig riktigt återhämtat sig hos oss. Tycker i alla fall jag, men det kan ju bero på att jag är rätt osocial. Funderade på det när jag jobbade hemma två dagar förra veckan, för jag tycker ju det är så outsägligt tråkigt så kanske är jag inte så osocial som jag tror? Bestämde mig därför för att börja dokumentera vad vi egentligen pratar om i fikarummet, för att se om det är något som faktiskt tillför något i mitt liv. Diskussioner kan ju vara väldigt utvecklande, jag har många diskussioner med olika kollegor men kanske inte just dom som jag rent fysiskt möter varje dag. Och kanske inte främst dom där diskussionerna om allt mellan himmel och jord som faktiskt var rätt roliga back in the days. Nu tycker jag det är så roligt längre, och visst vill ni ha HELA LISTAN (som det skulle ha hetat i kvällspressen)? Det får ni i alla fall:

Fikarumssnacket vecka 6
Måndag: hemmakontor
Tisdag: hemmakontor
Onsdag: K:s förstoppade katt (var väl inte så mycket diskussion utan mer en monolog inklusive exakt alla symtom)
Torsdag: Veckans avsnitt av Uppdrag Granskning: Varför tog de Malins bebis? 
Fredag: Att det känns kallare ute när det blåser än vad termometern visar.  

Efter jobbet åkte jag hem och gick ut med hundarna. Mötte två små barn som varit i någon pulkabacke och åkt. Hälsade på dom sådär som man gör när man möts i en by av storleksordningen att inte alla känner exakt alla, men det är liksom outtalat att man ändå säger hej till alla man möter. Ett av de små barnen (kan ha varit 6-7-årsåldern nånting) hälsade glatt tillbaka och tillade dessutom Ha en trevlig helg! Så otroligt gulligt, det gjorde hela min dag kändes det som. 

Hem och kolla på handboll där inte mycket gick som jag ville på hela helgen. Såg först matchen om femte och sjätte pris mellan Sverige och Portugal som Sverige förlorade. Sedan första semifinalmatchen  mellan Tyskland och Kroatien där jag hejade på Tyskland som faktiskt vann, och sedan andra semin där Island mötte Danmark och jag hejade på Island som förlorade. Igår kollade jag först på bronsmatchen mellan Island och Kroatien, där jag hejade på Island men Krotatien vann. Och slutligen finalen mellan Danmark och Tyskland där jag hejade på Tyskland, men Danmark vann. Jaja, det var väl kul för dom, osv. Nu är handbolls-EM över, tack för det för det har ändå varit roligt. Plus att det är gött att ha något att hänga upp sitt liv på när man ska tröska sig genom de inledande oxveckorna. 

Resten av helgen hände inte mycket. I lördags var jag i stallet på ett möte för att stötta K, det avlöpte bra tyckte jag och jag hade nog egentligen inte behövt vara med, men sånt kan man ju inte veta i förväg. Annars har jag mest legat i soffan och läst och kollat på handboll, när jag inte varit ute och traskat med hundarna eller tränat yinyoga. Är dödstrött på snö och kyla. Det har blåst rejält hela helgen, vilket gör att (helt enligt fredagens fikarumssnack) det ju känns mycket kallare, plus snödrev dårå. Vet inte hur många inlägg på sociala medier jag läst där folk undrar hur vägarna är mellan X och Y och så postar andra bilder på decimetertjockt snölager på och meterhöga drivor vid sidan av vägarna. Men nu verkar vinden ha avtagit för när jag körde till jobbet i morse var det inga som helst problem. Men fortsatt kallt ska det vara hela veckan. S-U-C-K. 

  

260130

På mitt jobb har vi två fikarum, det är inte uttalat att det är för den ena eller andra gruppen men beroande på att det ena ligger närmast produktionslokalerna och det andra närmast kontoren så är det i praktiken så att det ena är för kollektivanställda och det andra för tjänstemän. I varje fikarum finns det en kaffeautomat. Den som är i tjänstemännens fikarum har sedan några dagar tillbaks vägrat ge ifrån sig det som man lite slarvigt benämner som "mjölk", men det där vita pulvret har nog aldrig varit i närheten av en ko. När jag upptäckte det i måndags morse så gjorde jag det som brukar behöva göras, nämligen 1. kolla om behållaren behöver fyllas på, 2. rensa röret som går ut från behållaren för det händer att det kloggar igen av värmen som alstras av varmvattnet. Inget av detta behövde dock göras. I behållaren sitter det som en skruv som matar ut pulvret, och jag misstänker att det är den som inte fungerar. Just i måndags morse eller vilken dag det nu var jag upptäckte det så hade jag inte tid att greja mer med det just då, jag har överhuvudtaget inte mycket tid till övers eftersom vi håller på att stänga Projektet för 2025 samtidigt som Projekt-26 ska igång, plus allting annat som jag har att göra. Vår VD har också mycket att stå i, men de andra jobbar sannerligen inte ihjäl sig utan går mest och väntar på att säsongen av lilla produktionslinjen ska dra igång, vilket sker om någon månad eller så, vilket är ytterligare en anledning till att jag inte har jättedåligt samvete över att jag bara lämnade det åt sitt öde. 

Tänkte därför att nästa person som ko kanske antingen har bättre mjölkfixarskills än jag, alternativt kan ta på sig att felanmäla, det är bara att scanna en QR-kod som sitter klistrad på automaten. Tycker också egentligen att TG, som ju ändå är anställd som "underhållsspecialist" är närmare till hands att felanmäla ickefungerande kaffeautomater än vad jag är. Dessutom dricker jag bara en kopp kaffe om dagen medan andra springer där och fyller på varje timme känns det som.

Men vad gör då övrigt folk när de inte får en fulländad Latte Macchiato från kaffeautomaten? Den förste som kom efter mig hämtade en påse sånt där mjölkpulver och ställde den på diskbänken bredvid kaffeautomaten så att man får dosera sin "mjölk" själv. Den andre som kom efter den förste upptäckte inte denna påse utan hämtade ytterligare en, så nu står det två öppnade enkilospåsar med mjölkpulver på en redan liten diskbänk. Nu har hela veckan gått och ingen verkar tycka det är rimligt att  göra en felanmälan på en automat som är relativt nyservad och ändå inte fungerar som den ska. Själv har jag, av ren princip, börjat hämta min dagliga kopp kaffe i de kollektivanställdas fikarum. Det är egentligen mer logiskt för mig att göra det, för detta fikarum ligger närmare labbet än vad tjänstemännens fikarum gör, det är endast av gammal vana som jag lunkat över till det sistnämnda. Vi får väl se om någon tar tag i det här. Jag misstänker att det inte kommer att ske. 

Efter jobbet igår åkte jag och handlade till vår gemensamma fredagsfrukost, sedan hem och ut med hundarna och så städa, tillbaka in till stan för biobesök med min dotter. Vi såg The Housemaid, en film där handlingen enligt svenska Wikipedias synnerligen torftiga beskrivning är: Filmen handlar om en kvinna som är nöjd över att få börja som hembiträde åt ett förmöget par. 

EEEH, det var väl ändå LITE mer än så? Ja, hur som helst. Filmen var ändå helt okej, jag hade ju läst boken så det kom ju inte som en jättechock när allting inte alls var som det verkade för det visste jag ju redan. Tyckte också att tidslinjen var rätt märklig, det kändes som att vissa grejer som i boken varade i dagar verkade som att det var överspelat på en kvart eller så i filmen. Det kan man väl ändå försöka spegla lite bättre, helst utan att kopiera råmanus till Bron över floden Kwai. Också lite platt persongalleri där man inte direkt ansträngt sig för att skildra dynamiken i relationerna. Men jaja, ändå helt okej.  

Innan filmen var vi och åt på ett café får man väl ändå kalla det, men där de har sallader och lite enklare maträtter som är helt okej. Beställde en Ceasarsallad, fick då frågan från yngligen i kassan om det skulle vara med kyckling och bacon? Är det inte det som ÄR Ceasarsallad? hade jag lust att svara men det gjorde jag såklart inte. Senare googlade jag upp att originalreceptet varken innehöll det ena eller det andra så det var kanske tur att man inte stod där och drygade sig.

 
Åkte sedan hem, var sjukt trött men tränade ett litet pass yinyoga och sen var det läggdags. Nu är det i alla fall fredag. Ikväll blir det handboll för hela slanten, först match om femte och sjätte plats där Sverige möter Portugal, sedan de båda semifinalerna där Danmark möter Island (hejar på Island) och Kroatien möter Tyskland (hejar på Tyskland). Imorgon ska jag till stallet på ett möte, sedan har jag varit i valet och kvalet om jag skulle vara med på extraträning i dressyr på söndag men har landat i att inte. Har haft rätt mycket på senaste tiden och känner att jag behöver inte boka upp varenda sekund i livet. Plus att det är så djävla KALLT. Men lite synd ändå eftersom Köttbullen är inne i en samarbetsvillig fas, kunde vara kul att se vad den externa tränaren har att säga om det. Men det får bli nästa gång, om en månad. 

260129

Det har inte snöat sedan i tisdags morse, ändå låg det decimetertjockt med snö på sina ställen på vägen som varit plogad och saltad och torr och fin sedan i alla fall i tisdags eftermiddag. Detta på grund av blåst som gett snödrev där det är öppet. Genom skogen var det helt okej att köra men så fort man kom ut på vägsträckor som omges av fält så visste man knappt vart vägen tog vägen eller om vi är på en åker och åker, som min morfar Nisse brukade säga (detta tyckte jag var höjden av humor när jag var liten). 

Igår jobbade jag lite längre än vanligt på grund av ett möte, jag fattar ju att när folk bokar möten så tänker de inte i första hand på att det råkar passa mig bäst med förmiddagsmöten och jag har sagt att det är okej, jag är flexibel, osv, men knyter näven i fickan och tänker att det var väl då själva faan. Fast det händer inte jätteofta och igår kompenserade jag genom att ta lite längre lunchpromenad än vanligt. Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, traskade ner till biblioteket och hämtade och lämnade böcker. Pratade en stund med bibliotekarie-Eva om cozy crime-genren, strävade sedan hemåt igen. Plockade fram hantlarna och tränade ett svinjobbigt pass med Vibes och varvade sedan ner med yinyoga. Sedan följde sextio minuters nervpåfrestande handbollsdrama i matchen mellan Kroatien och Ungern där jag både svor och skrek åt både spelare och domare i ren frustration. Hatar generellt när folk gnäller på domare men det här var faktiskt väldigt enögt till Kroatiens favör. En av sakerna man älskar med handboll är ju det här med passivitetsvarning, men när matchen stod och vägde och klockan tickade mot full tid så fick kroaterna stå och bolla gris i upp mot en halv minut innan de ens gjorde en ansats till att anfalla, medan jag tyckte handen kom upp betydligt snabbare när Ungern var i anfall och försökte dra ner tempot. Och så var det det där med det bortdömda målet dårå. Det som hade kunnat förändra ALLT. Men nu är det som det är. Klagade hos Chat-GPT för min man, (som egentligen inte alls är sportintresserad men har insett att i princip den enda möjligheten att umgås med sin fru under december och januari går genom handbollsmästerskapen) gav upp engagemanget i samma sekund som det stod klart att Sverige inte gick vidare, och den (Chat-GPT) påstod att det norska domarparet hade en förkärlek för "att gynna laget som har tryck framåt" (i det här fallet: Kroatien, Ungern hade ju inget att spela för). Källa: väldigt okänd, så det här får man väl ta med en nypa salt. Men det kändes ändå bra med lite medhåll av artificiell intelligens. 

Blev uppringd av nån stackare på Allente som väl hade till arbetsuppgift att ringa runt till alla nya kunder och fråga hur det gick och om det var något jag undrade över. Jag sa som det var, att jag signat upp enbart för att kunna se handbolls-EM och avsåg att avsluta mitt abonnemang så fort sista bollen gått i mål så att säga. Dessutom är jag inte speciellt imponerad över appen, tycker den hänger sig och  kanske inte varje gång jag använt den, men i alla fall oftare än "någon enstaka gång" så har jag fått felmeddelande att maximalt antal användare är uppnått, och då är det BARA jag som använder den och man ska kunna vara upp till fyra personer. Så det är ju ytterst irriterande, speciellt när det händer mitt i ett spännande skede av en match, förklarade jag för den stackaren som ringde och ville kolla hur det gick för mig som ny användare (jag är dock alltid väldigt vänlig). Plus att jag kan ju tycka att om jag sparar "handbolls-EM herrar" som favorit så ska jag väl bara kunna gå in på mina favoriter och snabbt och lätt komma till dagens matcher, men nehe, så enkelt skulle det tydligen inte heller vara. Detta tog jag inte upp med hon som ringde, för jag ska ju som sagt inte fortsätta och vad ska hon göra åt det? Såatteh, NJA. Nu har jag ju bara betalat 99 kronor för detta, det var väl ett lockpris såklart men tveksamt om jag ens hade tyckt det vore prisvärt med 99 kronor per månad för att tampas med konstiga felmeddelanden plus det faktum att appen hänger sig, kraschar och laggar stup i kvarten. Nä, gör om och gör rätt, Allente. 

Idag är det i alla fall dags för Club ROMIF:s första biobesök 2026. Vi ska se The Housemaid, kan bli kul för vi har båda läst och gillat boken som filmen bygger på. Egentligen ska vi ju gå på den film som visas i salong 4, men i december gjorde vi ett undantag eftersom det gick en barnfilm i salong 4, så vi såg Regnmannen, och nu är det DEN som går i salong 4 och så bra var den verkligen inte att man har lust att se den igen. Men från och med nästa månad så är vi nog i fas igen.  

Jamen ändå hurra, Sverige-Schweiz 34-21 men vad fan spelar det för roll när Ungern förlorade mot Kroatien och därmed sabbade Sveriges chans att gå till semifinal

Men ja, det var ju en bra match där plötsligt allting stämde, vilket det sannerligen inte gjorde mot vare sig Island eller Ungern. Hade nästan inte tänkt se den p g a hade bränt exakt allt adrenalin på matchen mellan Kroatien och Ungern tidigare på kvällen där Ungern ledde större delen av matchen men så plötsligt tog sig de rutiga samman och gick ikapp och tog ledningen. Sedan följde en orgie av tveksamma domslut där kroaterna gång på gång fick ha bollen i anfall orimligt länge utan passivitetsvarning. När det stod 26-25 med mindre än minuten kvar lyckades Ungern pressa in ett mål och hoppet tändes (oavgjort plus att Sverige slog Schweiz hade räckt för semifinal), men då blev det målet BORTDÖMT. Helvete också. Var så sur att jag inte orkade göra något annat än att spela Color Block Jam resten av kvällen och hade som sagt nästan tänkt skita i Sveriges match. Men handboll är ju ändå handboll och det var roligt att se så många snygga mål framåt och suveräna räddningar från Palicka. Men jaja. Nu blir det match om femte och sjätte plats på fredag. Och så får man hålla sig borta från alla kommentarsfält som garanterat kommer fyllas av kritiska vetabästbabianer som undrar varför man inte spelat exakt så här mot Island och Ungern. Osv. Orkar ej. 

Den barmhärtige mördaren

Har läst Den barmhärtige mördaren av Patrik Svensson, en bok med underrubriken En berättelse om de sista statarna. Detta är handlingen:

Strax efter klockan sju på morgonen den 26 februari 1942 sprang en ung kvinna på en snötäckt grusväg vid Rosenhälls gård. Hon hade sömnrufsigt hår och bara ett tunt nattlinne på kroppen. Ingen tröja eller kappa, inga skor på fötterna.
Krigsvintern 1942 är en av de kallaste någonsin. På gården Rosenhäll i Skåne försöker drängen Elof Nilsson, hans fru Matilda och den stora barnaskaran klara sig från en dag till nästa. De är statare, och har rotat sig efter ett kringflackande liv präglat av umbäranden. Men det är inte bara kylan som påverkar dem denna vinter. Något större har tagit sin boning i den annars så blide och omtyckte Elof. En oro, ett förtätat moln i bröstet som ska driva honom till den ohyggliga gärningen på morgonen den 26 februari.

Jag såg fram mot att få läsa den här boken som alltså är based on a true story och som i korthet går ut på att Elof Nilsson skjuter ihjäl sin hustru och sina tre yngsta barn, tanken var också att han skulle ta livet av sig själv men den pistol han avsåg att använda fungerade inte och han kunde inte avlossa hagelgeväret. Det är såklart en förfärlig tragedi, men det gjorde inte att det blev en bra bok. Tyckte den var tjatig och upprepande, vet inte hur många gånger jag läste om Elofs spensliga kroppsbyggnad eller att han varje dag steg upp och gick till arbetet. Sedan var det återkommande lång stycken om minervaugglor som jag verkligen inte tyckte tillförde något till berättelsen och ett tu tre så kom det haranger om Gunnar Strängs liv och politiska karriär. Gunnar Sträng var visserligen inblandad i avskaffandet av statarsystemet vilket ju  pågick parallellt med ovanstående, men jag kunde inte se att det tillförde själva berättelsen något, det blev bara ännu spretigare och konstigare. Den här boken får två väldigt små silltunnor av fem möjliga. 

När vargarna kom

Har läst När vargarna kom av Charlotte McConaghy. För ett tag sedan läste jag En vild mörk kust och tyckte den var helt fantastisk. Det här är handlingen:

Inti Flynn reser till Skottland med sin tvillingsyster Aggie och ett team av biologer för att försöka återinföra vargar i de avlägsna högländerna. Hennes förhoppning är inte bara att rädda det döende landskapet utan också Aggie, som lider svårt efter den fruktansvärda incident som drev systrarna att lämna sitt hem i Alaska.

När försöket med vargarna visar sig lyckat kan Inti äntligen slappna av. Men det dröjer inte länge förrän allting vänds upp och ner. En av lokalborna hittas död och Inti vet att alla kommer att skylla på vargarna. Själv vägrar hon tro att vargarna ligger bakom attacken och för att skydda dem tar hon ett ödesdigert beslut. Men om det inte var vargarna som dödade mannen, vem var det då?

Jag tyckte om den här boken, det gjorde jag. Det var inte en lika stark läsupplevelse som En vild mörk kust, men den var ändå välskriven och det var fina miljöskildringar. Tyckte dock inte riktigt om karaktärerna, det var något med dom som skavde. Karaktärer behöver inte vara alltigenom sympatiska, men NÅGON procent kan ju ändå vara trevligt? Det var svårt att sätta betyg på den här boken p g a det och den får efter en viss tvekan tre och en halv biologiska mångfalder av fem möjliga.  

260128

Tillbaks på jobbet efter två dagars hemmakontor, varav en oplanerad på grund av snöhelvetet som drällde ner på kvällen och natten mellan måndag och tisdag. Efter att jag jobbat klart igår så var det dags att ta itu med de 15 centimetrarna som täckte allt. Satte Samsung Health på "promenad" innan jag gick ut för det kunde ju vara kul att se hur mycket det faktiskt blir av det. Drygt 2 kilometer stannade mätaren på när snön förflyttats från gårdsplanen och uppfarten till drivor vid sidorna av dessa. Lade sedan säkert 10 minuter på att skrapa fram bilen så att det skulle bli smidigare när jag skulle till stallet senare. Lufsade sedan ner till Coop och hämtade ett paket (inget spännande, bara huvudvärkstabletter och plåster och nån hudkräm och sånt från Apotea), beslöt sedan att snöskottningen fick duga som daglig fysisk träning och rev av ett pass yinyoga innan jag fixade kvällsmat och satte mig framför brasan. Det är ett misstag!, för sen är det så otroligt motigt att resa sig, byta om och ge sig ut i mörker och kyla för att komma till om inte mörker så åtminstone mer kyla i stallet. Men vad ska man göra, gå in för att medvetet lida så att kontrasten inte ska bli så stor känns ju inte heller som ett rimligt alternativ. 

Åkte till stallet, kom hem igen, duschade och kollade på handboll i sängen. Det är såklart det absolut sista man ska göra när man har en svajig nattsömn, sovrummet ska ju vara en plats för vila utan skärmar och intryck, men nöden och handbolls-EM har ingen lag. Somnade nog ändå ganska snabbt trots adrenalinpåslag och besvikelse (måste intala mig själv då och då att det är bara handboll, det gäller inte livet även om det känns så) och sov bra i natt! Fast för få timmar såklart eftersom Sverige nästan undantagslöst spelat sena matcher i detta mästerskap. 

Idag ska jag jobba som en djävul pga en deadline som pockar på, sedan hem och ut med hundarna, träna ett hantelpass med Vibes, knata ner till bibblan och lämna böcker och så kanske också hinna städa lite. Sen är det handboll igen ikväll, måstematch mot Schweiz, men även om Sverige vinner den så krävs det att antingen Island eller Kroatien tappar poäng för att Sverige ska gå vidare. Vilket såklart kan hända, men det är ju inte på något vis självklart eftersom Island varit otroligt bra detta mästerskap och Kroatien är ju alltid Kroatien (även om Sverige vann rätt överlägset mot dom i det första gruppspelet). Men hoppas kan man ju alltid! Island möter Slovenien och Kroatien möter Ungern så nu får man plötsligt börja heja på Ungern som man var beredd att i det närmaste önska livet ur igår kväll.  

Till stallet istället, v 5 2026, pt 2

Igår var det knäpphästväder, en häst på lektionen innan vår hade bockat av sin ryttare och på lektionen innan den så hade Köttbullen fått ett ryck och stuckit, något som hon ALDRIG brukar göra. Det var så typiskt för gången innan hade den eleven ridit Knubbis och han kan ju ibland få för sig att det bor ponnyätande monster på läktaren. Minns första gången jag red honom och jag frågade någon hurdan han var och fick svaret att han kunde vara "lite tittig ibland", men då tänkte jag att han var en sån som mer reagerade på saker som inte är som de brukar, grejer som normalt saknas inne i ett ridhus där hästarna går i flock och allt är lugnt och stilla och som vanligt mest hela tiden. Tänkte jag och red aningslöst förbi läktaren och plötsligt befann jag mig på andra sidan ridhuset dit Knubbis hade förflyttat sig med en imponerande hastighet av ingen särskild anledning alls, bortsett från att läktaren tydligen var Livsfarlig med stort L. Fick jag veta sen att han tyckte. Det där har blivit bättre, men han kan fortfarande se spöken, och det hade han gjort förra veckan så att den eleven ramlade av och ville helst inte rida Knubbis, så då hade K satt henne på Köttbullen den här veckan istället eftersom hon är så lugn och trygg. Men igår hade hon alltså bara dragit som en avlöning utan någon synbar orsak. Knäpphästväder som sagt. Vi hade vår beskärda del av det, en häst sparkade bakut så det dånade i sargen och en annan stod och småbockade på stället och ville inte gå fram. Men Köttbullen skötte sig fint. Brydde sig inte ens om när det small som av ett kanonskott när den där hästen sparkade i sargen, vi galopperade och hon höll galoppen och jobbade på fint utan att ens vrida på ett öra fastän vi var rätt nära och de andra hästarna studsade både hit och dit, så hon kände kanske att hon hade fyllt sin kvot av dumheter redan. 

Vi red en övning som var att vända rakt upp och det kan man ju tro är enkelt, sånt har man ju gjort sen barnsben när man tragglade ridbanans vägar till förbannelse. Men nu skulle vi göra det lite mer tävlingsmässigt än att bara dra hästen runt innertygeln vid C eller A. Förbereda, göra en ordentlig hörnpassering och så vända upp och rida spikrakt längs medellinjen. Sedan lades det till att göra 10-metersvolt vid X varannan gång åt höger och varannan gång åt vänster. Att rida rakt upp på medellinjen är fan i mig mycket svårare än det låter, särskilt på ridskolehästar som gärna går och tar stöd av väggen och så har man plötsligt ingen vägg, men jag tyckte det gick rätt bra ändå. Köttbullen är fortfarande i ett samarbetsvilligt skede och gör vad hon ska, och jag tycker, no jinx osv men millimeter för millimeter så ger hon med sig i högersidan. Hal-Le-Lu-Ja, vilken känsla det är när man kan rida en hörnpassering i höger varv och man plötsligt kan ana höger ögonbåge där hon tidigare i det närmaste gått vänsterställd. Klapp på axeln till mig själv också som var mjuk och följsam istället för att bli hård och stum i högerhanden, min käpphäst när det gäller Köttbullen. Alla hästar har ju någon sida de är stelare i, men Köttbullens stelhet saknar motstycke, det är som att försöka böja en betongvägg. Eller har varit för något har ju faktiskt börjat hända! Nu måste jag själv bara förvalta detta momentum och fortsätta vara lyhörd och känslig. Är lite sugen på att vara med för tränare nu på söndag, men samtidigt inte för det har varit rätt mycket nu med allt möjligt de senaste veckorna och jag är också sugen på att bara vara ledig. Jag får se om jag får mer feeling. 

Åh NEJ, Sverige-Ungern 31-31

Åh NEJ för trots oavgjort krävdes vinst för att ha allt i egna händer och det var SÅ NÄRA, Ungern fick sega på orimligt länge i ett sista anfall innan domarna höjde armen, då blev det offensiv foul, det ungerska målet var tomt, Palicka fick tag på bollen och var SÅ NÄRA att sätta den men missade. HELVETE, vrålade jag så det fortfarande värker i stämbanden. Nu blir det att hoppas på andra lags resultat. RÖVEN!

260127

Jaha, precis när man börjar tycka att januari väl inte varit så farlig ändå så kommer vädergudarna och drämmer till med en såkallad snösmocka. Det var orange varning på Österlen, gul här, men dagen gick utan vare sig snö eller blåst så jag började nästan tro att det var överdrivet. Åkte till stallet och medan jag var där började det snöa så smått och sen bara fortsatte det. I morse hade det nog kommit en 15 centimeter som jag inte kan föreställa mig gjorde någon människa glad. Bestämde mig för ännu en dag med hemmakontor och vadade bittert ut i vitheten med hundarna. Men merparten av promenaden var faktiskt med något som kan liknas vid jubel i sinn, för den lokala snöröjningen måste ha varit ute hela natten, vi behövde bara pulsa några hundra meter och sen var det plogat och fint. 

Alla bussar var inställda nu på morgonen så min man fick ta ofrivilligt ledigt från sitt jobb. Fast det verkade han inte vara direkt genomledsen över. 

Sitter nu och försöker tina upp innan dagens vedermödor ska påbörjas. Har tänt i kaminen och en filt på mig och ska koka lite te också. Fryser ju sällan när jag är ute utan det kommer av någon anledning ofta efteråt, när jag kommit in i värmen. Vad det nu kan bero på. 

Ser inte fram mot att skotta bort all den här snön, det är visserligen någon minusgrad men den ser ändå tung ut. Vad fan skulle det här vara bra för? 

Till stallet istället v 5 2026, pt 1

Igår fick jag rida Älskling! Hon har varit halt och vilat och sedan varit under igångsättning, men nu alltså fit for fight igen. Hon var lite sådär tjurigt avvaktande som hon kan bli ibland, testa att stanna och inte vilja gå fram och sådär. Gav henne ett minimalt pet med dressyrspöet på rumpan, hon svarade med att kicka. Men sen gick hon fram, lite väl bra ibland kan jag tycka för det är också lite hennes sätt att försöka komma undan när det blir jobbigt. På det viset är hon svår att rida. Vi red en övning med framdelsvändningar och bogen in, det gick väl ändå ganska skapligt och jag kände mig nöjd efteråt. 

260126

Jaha, då var det ny vecka, den sista i jäveljanuari dessutom. Tycker ändå de här första oxveckorna har gått rätt fort. Fast helgerna går ju ännu fortare förstås.

I lördags hade vi, delar av styrelsen och personalen i stallet, en "visionsdag" där vi skulle prata om vad vi vill med föreningen och hur vi ska komma dit. Det var väldigt trevligt och kändes som att alla ville åt samma håll. 

Åkte sedan hem och hade varit förutseende nog att ta upp rester ur frysen innan, för när man suttit på konferens en hel dag har i alla fall inte jag jättemycket energi kvar till vare sig matlagning eller långpromenader. Den senare hade jag stökat undan i arla morgonstund, så nu behövde jag bara värma upp köttgryta och koka ris så var middagen serverad. Försökte sedan titta på handboll men gav upp i halvtid i matchen mellan Tyskland och Norge.

Igår var det rätt händelselöst. Gick långpromenad med hundarna, tränade yinyoga, låg i soffan och läste tills det var dags för världscupen i hoppning. I pausen mellan grundomgång och omhoppning slängde jag ihop en lasagne. Sedan var det handboll och efter det läggdags.

Idag jobbar jag hemma eftersom jag ska ha ett möte sent i eftermiddag. Gick ändå upp min vanliga tid och gick en morgonpromenad med hundarna, känns som att man blir lite mer energisk på så sätt än att bara tassa från sängen och slå igång datorn. Nu ska jag bara tända i kaminen så att det kan bli lite äkta myyyyyz. 

ÅH NEJ, Sverige-Island 27-35

Näe vilken sjukt DEPPIG förlust mot Island i kvällens match där Sverige inte fick till vare sig anfall eller försvar medan Island lyckades både framåt och bakåt. Sverige låg under med sex mål i halvtid, lyckades knapra in underläget till 23-22 men sen tog sig islänningarna samman och drog ifrån igen. RÖVEN! Jaja, bara att bryta ihop och gå vidare i livet. 

Hurra, Sverige-Slovenien 35-31

Jamen PUUUUH, nu sitter man här med kaninpuls efter en superjämn match där Sverige låg under med två-tre mål i hela första halvlek, men tog ett rejält omtag i andra halvlek, tätade till försvaret, fick till kontringarna, kom ikapp och gick förbi och ledde större delen av halvleken, men också bara med två-tre mål och det vet ju alla att det är ju ingenting i handboll. Men de lyckades hålla ihop det och vann. PUUUH. Nu ska jag götta mig med eftersnacket (fastän jag ska gå upp klockan 05.00 imorgon bitti). 

260123

Igår var en hyggligt produktiv dag på jobbet. Är snart ikapp med Projektet där jag legat back sedan i slutet av december eftersom systemet vi jobbar i låg nere i nästan en vecka då, och sedan var det någon bugg som gjorde att en central funktion inte längre fungerade och det blev otroligt svårarbetat. Samtidigt strömmade nya arbetsuppgifter in i stadig takt som alltid efter månadsskifte. I systemet finns en räknare som visar hur många arbetsuppgifter man har kvar, samt hur mycket man gjort klart i procent. Minns inte vad den stod på i början av månaden, men nu visar den 87 % klart och 232 uppgifter som återstår. Sen är det olika hur lång tid varje arbetsuppgift tar, vissa går på några minuter och andra kan ta dagar beroende på vad det är och hur bra förarbetet är gjort. 

Efter jobbet åkte jag hem och gick ut i skogen, det blåste iskall snålvind som gjorde att det kändes som tio minusgrader minst fastän temperaturen enligt termometern låg runt nollan. Kom hem, städade, satte mig sedan ner och kände en otrolig motvilja mot att överhuvudtaget röra mig, men tog mig samman och igenom mitt pilatespass medan jag lyssnade på en pampig låtlista med mycket musik från Last Night of the Proms, jag antar att det inte är jättepolitiskt korrekt men jag får som gåshud av att höra Rule Britannia! och Land of Hope and Glory, det är väl ändå musik som för tankarna till kolonialismens tid vilket ju inte känns jättekrispigt idag speciellt inte med tanke på vad den där cirkusclownen i USA håller på med. Men musiken är ju så djävla mäktig, det måste man väl ändå få tycka hemma på kammaren även om man kanske inte skrålar med offentligt. 

Sen var det handboll för hela slanten, måste ju få valuta för mina 99 kronor som jag betalat för att få tillgång till ViaSat Sport. Först såg jag Norge möta Spanien, en otroligt jämn match som Norge med nöd och näppe vann till slut, och sedan var det Danmark mot Frankrike, också en otroligt jämn match som Danmark med nöd och näppe vann till slut. Ikväll är det Sverige mot Slovenien, GULP! 

Idag väntar en förmiddag med mastiga möten som klickar i varandra. Ska sedan inom affären för att hämta ett paket och sedan hem för att inleda helgen. Tänker mig att det blir soppa till kvällsmat, det är ju sånt man längtar efter när det är kallt och bitande som det är nu. Imorgon ska vi ha "visions- och inspirationsdag" med personalen i stallet, det kan nog bli kul. Min förhoppning är också att kunna samla tillräckligt många från styrelsen så att vi kan fatta ett beslut om hur vi går vidare angående [händelserna i den låsta bloggen]. Sedan blir det nog mest handboll för hela slanten (de 99 kronorna) resten av helgen. 

So it begins

 So it begins

260122

Igår jobbade jag mestadels med ett nytt projekt som jag och en kollega ska ansvara för och det har varit otroligt segt att få igång, mest för att det varit så luddigt kring vad som förväntas och vem som ska göra vad. Eller, vi har ju fått den stora bilden presenterad för oss, men vägen dit är mer som en obanad stig i djungeln än en motorväg. Men det ska väl klarna så småningom. Satt helt orimligt länge och letade efter en gratis mall till en förklaringsmodell som jag vill kunna använda, hittade ingen och tröttnade till slut på alla FREE DOWNLOADS som sedan visade sig ändå krävde att man skapade ett konto och betalade för sig, så jag gjorde en egen mall. Som faktiskt blev jättesnygg om jag får säga det själv, så snygg att när vi hade avstämningsmöte och delade skärm så låtsades jag glömma att sluta dela för att den skulle få synas så länge som möjligt. Hahaha. Men sen hade jag i alla fall något att jobba med när jag skulle börja röja upp på den där djungelstigen. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade yinyoga och sen iväg till stallet för det där bajsmackemötet, där intentionen var att lösa en konflikt men där mötet fick avslutas p g a att den andra parten var tvungen att gå, och det utan att EN ENDA SAK hade blivit till det bättre och man undrar ju om dumheten verkligen inte har någon bortre parentes. To be continued i den låsta bloggen. Åkte sedan hem, kollade på handboll, gick och lade mig. 

Idag är det jobb, sedan hem och städa och så inget mer förutom pilates och yinyoga. Är trött p g a att jag var iväg och sedan uppe sent i måndags kväll, ute på lokal i tisdags och iväg och sedan uppe sent igår. Har varit alldeles för lite av att ligga i soffan och göra ingenting så idag får det väl ändå bli en lugn hemmakväll och tidigt i säng kan jag känna. 

HURRA, Sverige-Kroatien 33-25

Var lite nervös inför kvällens match mot "de rutiga" som vi sen gammalt kallar Kroatien, de är kanske inte vad de en gång varit men de tog sig ju dock till final i förra VM och i detta mästerskap när Portgal! slog Danmark!!! och dessutom på Danmarks hemmaplan så känns det som att vad som helst kan hända. Inte för att Portugal är ett dåligt lag, tvärtom, men Danmark har ju liksom varit i en klass för sig i rätt så många år. Och det svänger ju snabbt i handboll. Första halvan av första halvlek var jämn, sedan lyckades Sverige sega sig iväg till en tvåmålsledning, men två mål är ju ingenting. Den ledningen utökades till fyra i halvtid, men fyra mål är ju fortfarande ingenting så det gick ju inte att slappna av för det. Men tycker Sverige spelade otroligt bra medan man såg att kroaterna surnade till, skällde på varandra, började tjafsa med domarna, alla tecken på dålig lagmoral. Även om kroaterna fick till ett och annat bra anfall så briljerade Sverige i både anfall och försvar och mindre än fyra måls skillnad tror jag inte det var i hela andra halvlek. Började andas ut när det var fem minuter kvar och Sverige ledde med sju, tänkte att det kan väl ingen kroat i världen göra något åt. Och det kunde de ju inte heller! Nu går Sverige vidare till mellanrundan med full pott och åtta i målskillnad, vilket kan bli betydelsefullt längre fram. Nu väntar Slovenien på fredag! 

Let's start a war

 Let's start a war (varning för långt inlägg)

260121

Igår sken solen, det är ju trevligt. Gick en liten promenad på lunchen, det började jag med i höstas någon gång, att faktiskt se till att komma ut och få lite frisk luft och inte bara dväljas framför en skärm åtta timmar om dagen fem dagar i veckan. Vårt industriområde är väl inte det roligaste att trava runt på, men den saken är ju inte så mycket man kan göra åt, och för övrigt är det ju lite oklart hur länge till vi kommer att finnas kvar på det här stället. Imorgon ska det tydligen komma spekulanter och kolla på fastigheten, som ju är till salu. Men innan hösten lär det ju inte hända något. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade yinyoga och tänkte sedan att jag skulle ha lite tid att sitta och slappa, kanske dricka en kopp te och läsa en stund innan jag tog bussen till stan som planerat klockan 17. Fast när jag var klar så var klockan 16.40, blev lurad att det faktiskt fortfarande var lite ljust ute. Startade diskmaskinen, plockade lite och pratade lite snabbt med min man som var på väg hem. Jag hade visserligen både sagt och skrivit i kökskalendern att jag skulle träffa A2 som igår, fast den ursprungliga planen var som idag. Men han är så disträ att det känns som att 9 gånger av 10 när jag berättar om mina nära förestående planer så står han som en uggla och ser ut som att han aldrig hört talas om det förut, fastän jag både sagt det och skrivit det i kalendern. Jaja, det är ju inte som att det ställer till något för någon. Minns när barnen var små och min dåvarande man jobbade väldigt mycket och dessutom var politiskt aktiv så han var iväg rätt mycket och jag hade ju stallet och ridningen. DÅ kunde man ju inte komma dragande med sent påkomna ändringar i schemat, men nu är det ju aldrig några problem. 

Minns att vi, på den tiden, hade en regel kring min ridning, att just den veckodagen var reserverad för min aktivitet, och ville min man göra något för sig själv en torsdag (har jag för mig att det var) så fick han själv ansvara för att fixa barnvakt. Minns också att folk omkring mig uttryckte det som att Vilken snäll man du har som stannar hemma och passar barnen så att du kan rida. Det var alltså på 90-talet, inte 50-talet som man skulle kunna tro, och att jag "passade barnen" alla andra dagar när han var iväg på sitt var inget som överhuvudtaget kommenterades i hans kretsar. Minns OCKSÅ (fan vad jag minns helt plötsligt) när vår son var omkring 3 månader och jag skulle börja jobba igen för vi hade kommit överens om att vi skulle vara föräldralediga varannan vecka så fort amningen var överstökad. Det var värst...vad har du för ett viktigt jobb då? sa sköterskan på BVC till mig när detta kom på tal, som att man var tvungen att vara minst statsminister för att frivilligt börja jobba innan ungen var ett år (som var standard på den tiden).  Föräldraledig varannan vecka var för övrigt ett djävla life hack för mig som aldrig tyckte det var sådär jättekul att vara föräldraledig. Kände inga andra som var föräldralediga då, och det fanns inte heller några öppna förskolor eller andra finesser, eller det fanns det kanske men inte som jag kände till, så jag tyckte mest att man lodade runt i ett halvdeppigt miljonprogramsområde och hade långtråkigt. Min dåvarande man var jättetaggad, han hade väl mer fått intrycket att det skulle bli som att ha semester varannan vecka och han hade stora planer på allt han skulle få gjort under denna tid. Efter dag ETT som föräldraledig, jag skämtar inte nu, så åkte han raka vägen  till On Off och köpte både disk- och tvättmaskin. Hahaha. 

I alla fall. Tog bussen till stan, mötte upp med A2, hade en trevlig kväll med mat och vin. Fick en present, en mugg med texten Too glam to give a damn, som en del av vår interna humor. Ska ha den i fikarummet på jobbet, inte för att vi har någon direkt klädkod men någon gång i höstas när vi stod i nämnda fikarum och pratade om att jag och en annan kollega skulle gå på teater, dock inte tillsammans men på samma föreställning, och han, som i vanliga fall alltid dräller omkring i jeans och nån Hawaiiskjorta, skulle ha kostym och jag bara "men va, måste man klä upp sig?" (fattar ju att man kanske gör det om man ska till Dramaten eller motsvarande, men knappast till Ankeborgs lokala teater) och vår VD som stod bredvid bara "men du tänker väl inte gå i DET DÄR?" och pekade på mina narkotikajeans som om det vore mer passande att gå naken. Blev lite stirrig och stämde av med sonen och hans fru som vi skulle gå tillsammans med, så att inte ena paret kom uppklädda till tänderna och de andra i säck och aska. Men de hade inte fått tid i tvättstugan, så Det får bli jeans! slog J fast. Och det gick ju alldeles utmärkt. 

Tog bussen hem vid 20-tiden, mätt och trött. Skönt att komma hem lagom till läggdags.  Min man hade redan gått och lagt sig, jag satte på min gamla ljudbok Linda som i Lindamordet och somnade till Torsten Wahlunds röst som jag i princip alltid gör. Kommer aldrig få reda på vem som mördade Linda eller varför, men det spelar inte så stor roll känner jag. Vaknade en gång av att bluetoothhörlurarna  sa LOW BATTERY i en mästrande ton, men det är ju smällar man får ta. 

Idag är det jobb och sen ska jag hem, ut med hundarna och så tillbaks in till stan igen för ett djävla bajsmacksmöte i föreningen. På agendan står problemet "vuxna människor som beter sig som  otrevliga och bortskämda barn och som dessutom tycker att det beteendet är förenligt med att sitta i en styrelse", go solve the problem. Som ju inte bara är att be folk dra åt helvete ut ur nämnda styrelse, för det är ju medlemmarna som väljer. TYVÄRR, har man ju lust att säga ibland även om det naturligtvis är så föreningsdemokratin ska fungera. Efter mötet blir det handboll, Sverige mot Kroatien, onödigt spännande! Kroatien är det svåraste laget i den här gruppen och viktigt att få med sig poängen in i mellanrundan. GULP. 

260120

Men är det redan 20 januari, tänkte jag förvirrat när jag stirrade in i kalendern i morse. Ja, tydligen. Tycker annars att januari brukar kännas som ett halvår, men nu är det plötsligt så att säga andra halvlek. Gött! Nu är det kallt igen, sex minus i morse, men så länge det inte är snö så gör det inte så mycket. Sol, barmark och några minusgrader är inte fyskam, men jag föredrar ju sol, barmark och några plusgrader. 

Igår kände jag mig lite sleten, så beslöt att hoppa över den planerade träningen. Det brukar jag sällan göra, jag tränar ju både mycket och lite. Mycket som i många pass, lite i bemärkelsen att de flesta av passen är ändå rätt lugna. Tycker det där med återhämtning är lite överdrivet, har man tränat låt oss säga 45 minuter en dag så har man ju ändå 23 timmar och 15 minuter kvar när man INTE tränar och så himla hårt kör ju i alla fall inte jag. När jag tränade pilates på gym för tusen år sen så sa alltid instruktören Tänk nu på att dricka mycket vatten när ni kommer hem för nu har ni startat en liten procedur i kroppen efter passet, och jag ville bara skrika VADÅ FÖR DJÄVLA PROCEDUR? KÄLLA PÅ DET TACK? fast det gjorde jag ju inte. Men tror att evolutionen är synnerligen  misslyckad om inte Homo Sapiens skulle klara av att ligga på en matta och göra Svanen och Musslan utan att behöva bälga i sig litervis med vatten efteråt. 

Men nu sa intuitionen åt mig att vila, så då gjorde jag det. Hade också lite ont om tid eftersom jag blev lite sen från jobbet plus var inom Willys och handlade på hemvägen istället för att skjuta det framför mig så att det lik förbannat slutar med att jag står där på fredagseftermiddagarna som ett annat hjon. Eller ont om tid är kanske att ta i, det handlar väl mer om att jag vill kunna gå åtminstone 5 kilometer med hundarna utan att känna att jag har bråttom. Måndagar och tisdagar är lite knöliga på det sättet, eller egentligen alla dagar när jag ska iväg och har en tid att passa. Men så är det väl för alla tänker jag. 

Batteriet på mitt armbandsur har lagt av. Orkar inte riktigt ta tag i det just nu, funderar också på om jag verkligen behöver ett armbandsur, det är ju inte som att jag ständigt måste titta vad klockan är. Men det känns konstigt och liksom lite naket. Har alltid haft klocka, utom under ett par år i tonåren när jag tappade min klocka och därför fick skylla mig själv som var så slarvig. I år har jag varit anställd på samma företag i 25 år, då kommer jag att få guldklocka. Om inte sånt också har eller kommer att rationaliseras bort, vad fan vet man ens om något längre? Men i alla fall så tänkte jag att jag kanske ska vänta in den eventuella guldklockan så sparar jag in kostnaden för ett batteri till min vanliga. HAHAHA.  

Till stallet istället, v 4 2026

Alltså, det känns som att något har hänt med Köttbullen. Och då på ett positivt sätt. Hon känns mycket piggare, bär sig bättre, kämpar på med sin överbyggda kropp och sina långa bakben som är så förtvivlat jobbiga att sätta in under sig. Det är inte en fröjd att rida på det sättet som det är en fröjd att rida Älskling, där man bara kan sitta och inverka med pyttesmå hjälper och allt bara rullar på utan att det känns som att man behöver anstränga sig. Att rida Köttbullen är fortfarande ett kraftprov av stora mått, men det är betydligt roligare än när man dessutom måste addera viljornas kamp till detta kraftprov. 

Igår red vi en övning som var att vända upp från C och så rida skänkelvikning som i en trappa tills man kom ut vid H eller K, beroende på vilket varv man red i. Sen skulle vi rida samma linje i förvänd sluta. KÄNNER DU? KÄNNER DU? hojtade K till mig flera gånger men jag hade fullt upp med mig själv och att koordinera hjälpgivningen, plus att jag var halvdöd av att ha suttit ner i Köttbullens ganska obekväma trav i en halv evighet. Men enligt K så hade Köttbullen, som ju hatar allt vad sidvärtsrörelser heter, korsat sig riktigt ordentligt och inte bara böjt på halsen, skjutit ut bogen och pinnat på rakt fram som annars är hennes paradmoment. HALLELUJA! 

Idag är det teori, som jag missar pga livet. Funderar på om jag ska köra drop in på fredag som kompensation. Vi får se, vi får se. 

Hurra, Sverige-Georgien 38-29

Det var ju lite ambitiöst att tro att man ska vara hemma till 20.25 när ens ridlektion slutar 20.00 och hemvägen tar 30 minuter. Tur att radiosporten finns! Lyssnade mig igenom större delen av första halvlek som var jämn, kom hem och kunde peta igång Allente-appen i telefonen så att jag kunde se de sista fem minuterna. I svartvitt, för då var klockan över 21 och då går min telefon ner i något slags sleeping mode som jag ställt in en gång i tiden och det går ju att stänga av såklart, men då var jag ju tvungen att släppa matchen (som fortfarande var rätt jämn) med blicken och det ville jag inte. Hann duscha i pausen och sen kunde jag titta fokuserat på andra halvlek. Som inte var så jämn längre, det märktes att georgierna började bli trötta och att Sverige bytt runt på fler spelare så de hade energi kvar. Andreas Palicka gjorde en spektakulär räddning där han liksom lade sig på bollen som stannade på mållinjen. Där låg både han och bollen kvar och Palicka hävdade att det inte var mål och efter VAR-granskning konstaterades att hela bollen inte hade passerat mållinjen, så NO GOAL, brölade domarna. Inte för att det på något sätt var avgörande för matchen, men roligt. Har aldrig förr sett handbollsdomare stå och fnissa med sekretariatet när de ska meddela ett domslut. 

Nu är Sverige klart för huvudrundan, men det gäller ju att få med sig poängen också, och då gäller det att slå Kroatien (som väl också lär gå vidare) på onsdag. 

De fastfrusna

Har läst De fastfrusna av Elly Griffiths, och det kan du också göra. Detta är handlingen:

Ali Dawson är en femtioårig frånskild kvinna som arbetar på Londonpolisens avdelning för kalla fall. Av många betraktas det som ett trist skrivbordsarbete för garvade poliser, men vad få vet är att de i hemlighet kan resa bakåt i tiden för att leta efter bevis. Det senaste fallet rör en excentrisk aristokrat som blev anklagad för mord år 1850. Hans nutida släkting, en konservativ minister, kontaktar teamet och ber specifikt om Alis hjälp. Hennes son Finn arbetar med ministern, och när även Finn dras in i fallet blir det personligt. Men det finns ett problem: Ali fastnar på 1850-talet. Det hela blir en underhållande berg-och-dalbana genom Londons historia i jakt på en viktoriansk seriemördare.

Jag ä-l-s-k-a-r ju Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway och Harbinder Kaur men kände mig trots det ganska skeptisk till den här boken när jag fick höra talas om den, för jag tycker tidsresor som fenomen är ett ganska trist begrepp. Men Elly Griffiths är ju ändå Elly Griffiths så jag bestämde mig för att ge det en chans. Ångrar det absolut inte! När jag väl accepterat de givna förutsättningarna (att det i Londonpolisen finns en hemlig avdelning där man kan resa tillbaka i tiden) så var det COZY CRIME för hela slanten. Ali Dawson och hennes kollegor var lika mysiga att hänga med som Ruth och Harbinder och deras gäng. Ska jag vara ärlig så var kanske motivet (till mordet) och dess upplösning lite i svagaste laget, men skit i det för det var en så mysig läsupplevelse. Den här boken får fyra jättestora viktorianska klänningar av fem möjliga, schas iväg till bibblan! 

260119

I fredags hade jag lite ärenden att uträtta efter jobbet, vilket jag tycker är segt för jag vill verkligen bara åka raka vägen hem. Men när ska man i så fall annars uträtta sina ärenden? Antar att jag helst inte vill ha några ärenden att uträtta, men ibland så måste man ju. Men mitt värsta är det här att vara på väg hem och så måste man hela tiden avbryta färden genom att svänga av, parkera, ut ur bilen, in på stället där man har sitt ärende, ut till bilen, vidare till nästa ställe, parkera, ut ur bilen, in på stället, OCH SÅ VIDARE. Känns som att vada i kvicksand (inte för att jag har gjort det, men man kan väl ändå föreställa sig), man kommer liksom ingenstans. Men men. I fredags åkte jag alltså lydigt in på Dogman för att köpa tuggben, till Mekonomen för att köpa spolarvätska och så slutligen Coop hemma i byn för att hämta paket och kompletteringshandla lite. Jag var relativt ensam på alla ställena så det gick fort. Sen hem, gå en promenad med hundarna, träna yinyoga, tända en brasa i kaminen och så landa i stället som lockar mig som en magnet: SOFFAN. Vi åt pizza och kollade på handboll, Färöarna mot Schweiz där lilla Färöarna ett tag ledde rätt stort, men det höll inte i längden fast de lyckades till slut kämpa sig till ett oavgjort resultat mot stora Schweiz. Allvarligt, det såg ut som att alla i det schweiziska laget var över 195 cm långa, medan färöingarna (om det nu heter så) såg ut som ett litet pojklag och Pauli Jacobsen, målvakten, ser ju ut som ett litet fattigt barnhemsbarn, vilket kanske en relevant jämförelse med tanke på att han spelar i danska division 2 och jag tror att de flesta i Schweiz ändå spelar i Champions League. Men det slutade alltså oavgjort och färöingarna var minst lika glada som om de hade vunnit.  

I lördags gick jag en långpromenad och pratade med S nästan hela rundan, lite (eller kanske inte så lite) taktiksnack inför ett möte vi ska ha på onsdag. Kom hem, tränade core och yinyoga och gjorde fotrehab. Sedan: SOFFAN! KAMINEN! SKIDSKYTTE PÅ TV! Sprint tycker jag egentligen är den tråkigaste varianten av skidskytte, men man får ju ta vad som bjuds. Gjorde sedan kycklingfilé, ris och ugnsbakad spetskål till middag och så var det dags för Sveriges EM-premiär i handbollen. 

Igår var det långpromenad, yinyoga och sedan en lång slapp eftermiddag i soffan med cozy crime, skidskytte och världscupen i hoppning. Gjorde ugnsbakad lax och en sås som fan i mig var TO DIE FOR, skulle kunna ätit den som soppa, till middag. Ikväll kan vi kolla på Färöarna mot Montenegro, det blir nog en kul match!, sa jag till min man tidigare på dagen, och där blev jag sannspådd fast inte på det sätt jag trodde. Färöarna är ju ett roligt lag att se, de är så små och kvicka och så det där att de alltid tar ut målvakten och spelar 7 mot 6 i anfallsspelet, och de gånger jag har sett Montenegro så har de varit såna djävla krigare. Men nu vete fan vad som hände? för Färöarna tog taktpinnen direkt från start och drog ifrån och de montenegrinska lejonen mäktade helt enkelt inte med att ta sig ikapp. När Staffan Olsson och Ola Lindgren var förbundskaptener för det svenska landslaget och det gick dåligt så röt Staffan INGA DJÄVLA HÄNGBJÖRKAR NU! om han tyckte det var för deppigt på bänken, och det hade den montenegrinska coachen också behövt göra, för det var som att hela björkskogen hade vissnat och dött medan (främst) Elias á Skipagøtu, Óli Mittún och Hákun av Teigum fortsatte att ösa in mål samtidigt som Pauli Jacobsen gjorde den ena spektakulära räddningen efter den andra. Blev ju inte heller bättre stämning på den montenegrinska bänken när en av deras spelare fick rött kort. Matchen slutade med otroliga 37-24 till Färöarna, otroligt mäktigt att se. 

Nu är det ny vecka och nya tag. Ikväll är det ridning, sen är det lite oklart om jag ska träffa min fd kollega A2 imorgon kväll, vi hade egentligen bestämt onsdag men då kom det ett möte i stallet som behövde prioriteras. Vill också prioritera att träffa A2 så därför fick jag prioritera bort ridningen. Men inget är spikat än för A2 ska börja på ett nytt jobb som idag, så hon visste inte riktigt vad hon hade för tider och så vidare, så vi håller det lite öppet så länge. Den som lever får se, osv. Nu ska jag riva igång arbetsveckan.