Igår blev jag färdig med ett sånt där mission impossible som inkluderar myndigheter och lagar och regler och som alltid verkar hamna på mitt bord som är så djävla SVÅRT. För jag är ingen jurist, rätt ofta känns det som att jag bara är en panikgoogling bort från exakt allt jag sysslar med. Eller rätt ofta var kanske att ta i, men ibland. Den här gången handlade det om inventering av förorenad mark där man ska kartlägga och riskbedöma den egna fastighetens gamla synder enligt en specifik metodik som Naturvårdsverket tagit fram. Det har vi gjort en gång för några år sedan, men nu skulle den inventeringen uppdateras med eventuell förekomst av PFAS-ämnen. Som ju för i helvete finns eller har funnits i det mesta, känns det som, och hur är det tänkt att man ska veta vad som hänt historiskt? Är ju inte som att allt som hänt under åren har dokumenterats, speciellt som PFAS-ämnena inte har blivit en issue förrän ungefär samtidigt som man kom på att allt man slänger i sjöar och hav och i naturen i största allmänhet inte alls försvinner för gott. Vad som hänt och gjorts innan man kände till begrepp som persistens och bioackumulerbarhet får man ju bara gissa sig till. Och det har jag svårt för, vill ju att allt ska vara transparent och faktabaserat, i alla fall om det ska stå mitt namn under.
Den här uppgiften skulle jag göra ihop med vår VD men han förlitar sig till 100 % på att jag har koll, så där är inte mycket hjälp att hämta om man ska vara ärlig. Här får man försöka leva upp till sitt rykte, tänka hur svårt kan det vara? och kan nästan alla män killgissa sig fram i livet och rätt så framgångsrikt komma undan med det så borde jag väl också åtminstone kunna anta en del saker som jag inte har full täckning för. Eftersom jag faktiskt inte har jobbat här sedan 60-talet när byggnaderna uppfördes.
Den här uppgiften har hängt som ett djävla Damoklessvärd över mig sedan jag kom tillbaks från semestern. Deadline är i och för sig inte förrän i slutet av oktober, men man vill ju ändå vara ute i god tid. Plus att det just nu finns ett helt gäng såna svärd som hänger och dinglar runt mig, så det är inte som att det går att sitta och rulla tummarna och tänka att det är gott om tid med allt. Så igår färdigställde jag allt material och skickade in det. G-Ö-T-T. Ja, sen är det ju inte säkert att det blir godkänt för det, men man får ju ta ett helvete i taget.
Efter jobbet sprang jag en runda. Blev en hel runda, inga intervaller. Solen stekte såklart från en klarblå himmel, men det var bara cirka 15 grader i luften så även om det var jobbigt så var det ändå uthärdligt. Otroligt skönt att få lite bekräftelse på att det faktiskt är värmen som gör att jag presterat så dåligt hela sommaren istället för att jag ska känna mig som en sopa. Har ju flera gånger tänkt att men hur dålig kondition kan man egentligen ha?, ska det aldrig bli bättre än så här? ska man inte ens kunna springa 500 meter utan att det känns som att man ska dö? osv. Det är inte kul att känna så, inte heller att ens såkallade pannben blivit någon slags trögflytande massa som plötsligt bara ger efter. Igår sprang jag närmare 6 kilometer, såklart inte utan ansträngning för jag är verkligen inte i mitt livs toppform just nu, men i alla fall utan en överhängande känsla av att inte orka springa en meter till och en total kollaps av samtliga inre organ är mycket nära förestående. Det var kul. Det var också kul att känna att det gick att kriga på lite till.
Åkte hem, gick en liten runda med hundarna, tränade sedan ett pass pilates och lite yinyoga på det. Sen var klockan ändå inte mer än 16-ish. Låg i soffan, åt kvällsmat, läste bok. Min man kom hem vid 17 men han var trött och gick och lade sig för en powernap, så där fick jag inte mycket sällskap. Åkte till stallet vid 18.30 för teori om foderlära. Intressant. Åkte sedan hem och gick och lade mig. Somnade i god tid, vaknade vid 00.30 och BING! så började hjärnan mala på om allt möjligt stressrelaterat samtidigt som nattskiftet på Snarkfabriken AB bredvid mig gick för fullt. Flydde fältet in till mitt Flickrum™, försökte göra som Carro säger i Vibes-appen och använda andningen som ett verktyg för att ta tillbaks tankarna när de svävar iväg. Vete fan hur det gick, men plötsligt vaknade jag av att klockan ringde så jag måste ju i alla fall ha somnat någon gång.
Det var bara 1 grad ute när jag gick ut i morse och på bilrutan var det frost. Är väl ändå liiiite i tidigaste laget, speciellt med tanke på att det var 25 grader varmt i helgen som gick. Någon djävla ordning får det väl ändå vara på vädret? September är det nu, inte december.
Idag är det jobb, sen hem och ut med hundar, träna och så tillbaks till stan för lite AW med oss som jobbar på labbet. Som vi säger att det är, fast egentligen ska vi fira det faktum att vi slipper dras med A1 resten av hösten. Det är kanske lite okollegialt att säga så, men vad gör det om hundra år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar