Förlorad

Har läst Förlorad av Maria Ahlqvist Ruokolahti, en bok som enligt omslaget var "en intensiv psykologisk spänningsroman". Detta är handlingen:

De har varit vänner sedan grundskolan - Karin och Linda - och de har delat det mesta: arbetsplats, män och en ödesdiger hemlighet. Men vänskapen har surnat. Linda har under flera år låtit sig utpressas av Karin och hon börjar få nog.
Under en promenad i skogen går de båda väninnorna vilse och får tillbringa natten i skydd av en utskjutande klippavsats. När morgonen gryr har allting förändrats. De befinner sig vid Änkestupet - den branta klippan där änklingar sägs ta sina liv för att förenas med sina älskade - och när Karin halkar tvingas Linda ta ett snabbt beslut. Ska hon hjälpa sin vän upp, eller ska hon låta henne falla?

Det var ju ett lovande upplägg, men jag tappade rätt snart lusten för den här boken, det kändes mest plottrigt och rörigt, alla karaktärer utom möjligtvis hunden var jobbiga och svåra att tycka om. Plus att vildsvin faktiskt inte är blodtörstiga rovdjur så som de framställdes i den här berättelsen, som att man nästintill riskerade livet om man så bara tog ett steg utanför knuten obeväpnad. HALLÅ? Den här boken får två hållhakar av fem möjliga. 

Cry no more tears

Igår när jag slog upp min jobbkalender så var den i princip helt tom, bara våra dagliga morgonmöten (som varar max 15 minuter) och ett möte med Projektgruppen på torsdag. Blockerade snabbt som ögat hela veckan med tid för Projektet som jag ligger rätt så mycket back med och deadline för Q3 är typ 10 oktober, så nu gäller det att ligga i. Det hindrade såklart inte min chef från att ringa och ge mig ett nytt projekt att jobba med, ett av hans egna som han slet ikke hade tid til. Vi hann också lite snabbt diskutera en vision jag har, som det visade sig att vi delade så det ska vi jobba vidare med när vi får tid. När det nu blir. 

Efter jobbet åkte jag till Granngården och köpte hönsmat, sedan hem och ut med hundarna. Solen stekte och jag ångrade att jag en tunn fleecejacka ovanför min långärmade tröja, men tio minuter senare öppnade himlen sina portar och släppte ut en rejäl regnskur så när jag kom hem igen fick jag hänga exakt vartenda klädesplagg på tork. Mår du dåligt? undrade min man när han kom hem för jag hade dragit på mig ett par pyjamasbyxor och en fodrad flanellskjorta och det associerade han tydligen till någon form av sjukdomsbild. 

Tränade det där passet med kettlebell och hantlar som jag skulle ha tränat förra veckan. Det gick rätt bra, hade min nya 10-kilos kettlebell och det var ju lite skillnad att svinga den jämfört med 6 kilo, så när jag tränade yinyoga efteråt så droppade svetten ner i mattan på ett sätt som man kanske inte vanligtvis förknippar med YIN. Passet inleddes med malasana som jag FAN inte klarar av, kan inte sitta på huk pga  att jag inte kan böja knäna så mycket utan det blir som bäst nån slags variant av jägarvila som inte alls är möjlig att slappna av i. Sen var den en annan position som hette JAPANEN, som jag inte heller kunde göra eftersom jag inte kan sitta på knä och jag inte heller kan lägga så mycket tyngd på tårna. Ska väl inte säga att passet var bortkastat för jag gjorde nån annan övning istället, men det tar lite på mig mentalt att känna mig så djävla begränsad. 

Åkte sedan till bibblan för att lämna böcker. Hade fyra reserverade böcker att hämta ut, ALLA på 14-dagarslån och tjocka var de med. Här gäller det att lägga upp en strikt läsplan och hålla sig till den och inte bli sittandes och dumscrolla på telefonen. 

Åkte till stallet för teori, det var foderlära igen vilket ju kändes lite sådär eftersom det i princip var samma som i tisdags, men det är klart att hela teoriplanen kan ju inte anpassas för att jag rider två gånger i veckan. Och foderlära är ju en hel vetenskap så där finns väl mycket kvar att lära. Förr slängde man bara åt hästarna ett fång hö och en skopa havre och så var det bra med det, inte en tanke på torrsubstanshalt och smältbart råprotein och underhållsbehov. Oklart om allt var bättre förr? för jag tycker att nuförtiden hör man bara om hästar som har magsår och problem med tänderna och låsningar både här och där, men det var kanske lika vanligt förr och bara att man inte begrep bättre. Eller så är det också en effekt av samtiden?

Idag är det en ny dag. Inledde dagen med att städa ur A1:s rum på jobbet. Hon tog i princip bara med sig sina personliga tillhörigheter och lät resten vara, och det har verkligen inte rått direkt pedantisk ordning därinne om man säger så. På gränsen till äckligt skulle jag vilja säga, så idag tog jag mig samman och skurade av det värsta. Så att man i alla fall kan gå förbi den öppna dörren (A1 hade alltid dörren stängd så på den tiden slapp man se eländet) utan att känna att det snudd på är en sanitär olägenhet. 

Idag ska jag jobba, sedan springa, sedan rida. Däremellan äta och läsa, antar jag om jag ska hinna med mitt tighta lässchema. Over & out. 

Innan du hittade mig död

Har läst Innan du hittade mig död av Jaqueline Bublitz, och det kan du också göra. Detta är handlingen:

När Alice Lee kom till New York på sin artonårsdag med bara en stulen kamera och 600 dollar på fickan önskade hon sig ett nytt liv. Nu, bara en månad senare, riskerar hon i stället att bli bortglömd som ännu ett oidentifierat mordoffer i mängden.
Ruby Jones försöker bygga upp en ny tillvaro i New York efter att ha lämnat Melbourne och en olycklig kärlekshistoria bakom sig. När hon under en löprunda hittar en död kvinna vid Hudsonfloden ställs hennes nya liv på ända. Ruby vet inte vem den döda kvinnan är, men hon kan inte släppa tanken på att ge henne upprättelse.
Även Alice känner det band som uppstår mellan dem, den levande och den döda. Och medan polisen tar sikte på att hitta mördaren tycks Ruby vara den enda som på allvar ställer sig en annan, viktigare fråga: Vem var Alice Lee, innan hennes liv tog slut vid flodstranden den där tidiga morgonen - innan Ruby hittade henne död?

Jag tyckte mycket om den här boken, tyckte att stilen påminde lite om Alice Hoffman och Kate Atkinson,  två av mina favoritförfattare. I början tyckte jag det var lite rörigt med vem som var Ruby och vem som var Alice, men det gav sig. Kan också tycka att Noah var lite för bra för att vara sann? men i övrigt så tyckte jag den här boken var så fint skriven. Den får fyra kameravinklar av fem möjliga, schas iväg till bibblan! 

When the world was young

Då var det måndag igen, sista i september och sedan är det fan i mig OKTOBER och huuur gick det till? Igår när jag och min man satt och snicksnackade så sa jag att jag inte tycker att 2025 faktiskt har varit sådär jättesnällt mot mig. Först Tumören, som min man refererade till som "när du var sjuk", men där protesterade jag, för sjuk var jag ju absolut inte. Men det var mycket oro och ångest som tickade under ytan även om det känns avlägset nu och allt gick ju bra. Men sen kom Dråpslaget om jobbet, även om det ju inte drabbar mig personligen, i alla fall inte nu. Men det känns ju som att man sitter betydligt lösare nu än tidigare, det där med att vara oumbärlig på jobbet fungerar ju bara så länge jobbet finns kvar. Så nu gäller det väl att göra sig oumbärlig på andra sätt. I fredags skrev jag en rapport med ett antal hänvisningar till norsk lagstiftning som jag i princip inte kan något om, Microsoft Copilot gjorde grovjobbet men det behöver man ju inte låtsas om. 

Sedan var det H-E-L-G! Gick lite tidigare, stack iväg och sprang närmare 9 kilometer intervaller, vilket kändes toppenbra. Åkte sedan och handlade, sedan hem, gick en promenad med hundarna, gjorde fotrehab, tränade ett pass yinyoga och landade sedan i soffan med te och smörgås och några avsnitt av Varuhuset. Jätterockenroll fredagskväll, hehe. 

I lördags vaknade jag tidigt, tog med hundarna på långpromenad, kom hem och körde ett lättare benpass med Vibes. Sen blev det en bok i soffan resten av dagen, i alla fall tills det var dags att laga middag. Sen lite mer av alla de öden och äventyr som utspelade sig på Öhmans varuhus och så tidigt i säng. 

Igår vaknade jag också rätt tidigt. Det var lite kallt i luften, faktiskt så att jag frös lite i början av min promenad men det gick över efter att ha avverkat min vanliga kuperade söndagsrunda i raskt tempo. Sen städade jag i hönshuset och sen blev det soffan och en bok tills min man kom hem och var uppfylld av sin Köpenhamnshelg. Lagade sedan middag som vi åt och kollade på Reservatet, jag gillar den men min man tycker den är stressframkallande. 

Ja, det var väl hela helgen. Känner att jag har fått vila och komma ner i varv, vilket varit välbehövligt. Tyvärr har jag svinont i axlar och nacke som inte riktigt har gett med sig trots 100 % sinnesfrid, tror det är all stress som varit som slagit rot där. Nacken är ju lite min akilleshäl och det var också jättelängesen jag var på massage. Har gett upp Laserkvinnan även om hon är jätteduktig, men det är för djävla långt att köra dit och framför allt hem (20 minuter dit om jag utgår från jobbet men 45 minuter när jag ska hem därifrån). Plus att det varit och är fortfarande vägarbete med köer och omledningar och grejer som gör att det tar ännu längre tid, så henne har jag lagt ner. Försökte boka en tid på sjukgymnastikstället där jag går som barn i huset för att få det lite mer professionellt (ska jag vara ärlig så har Laserkvinnan också lite väl mycket änglar och kristaller och tingeltangel för att jag ska tycka det känns helt hundra), men så tänkte jag att jag skulle dubbelkolla med min jobbkalender först innan jag bokade en tid så det inte var något möte eller sånt som inte gick att flytta, och när jag gjort det hade någon annan bokat de tider som fanns i närtid. Tänkte att då tar jag väl en thaimassage då, men den jag brukar gå till och där det är  relativt lätt att få tid snabbt hade plötsligt inga tider alls på flera veckor. DET VILL SIG INTE FÖR MIG! Nu fick jag ta en för mig helt okänd thaimassagesalong och har bokat en tid på onsdag. Hoppas det blir bra, för det vet man ju aldrig. Från början gick jag ju till Stålnypan och sedan till hennes efterträdare (det är henne jag numera referear till som "den jag brukar gå till" även om jag inte går dit särskilt ofta längre eftersom hon känns...lite lam? oengagerad?), men jag har nog provat de flesta ställen utan att känna att det blivit en  riktig fullträff. Den bästa efter Stålnypan åkte till Thailand på semester och så blev det pandemi så hon kom inte därifrån. Den sämsta var ett ställe där jag förväntade mig en mild och vänlig thailändska med starka nävar men istället fick en butter svensk karl som inte sa ett ord och inte ens gav mig en handduk att skyla mig med. Fick en allmänt skum känsla av hela stället, och ett par år senare visade det sig att den salongen också var en bordell där det förekommit både ett och annat. Den delen av verksamheten märkte jag dock inget av, ska väl tilläggas. Var glad att jag betalade för min massage med kort, för enligt lokaltidningen fanns det en "Swishlista" som polisen gick igenom och även om mitt samvete är rent som snö i det avseendet så vill man ju helst inte förekomma på samma lista som en massa äckliga torskar. 

I övrigt ser veckan relativt lugn ut, åtminstone på pappret. Inte jättemånga möten och jag har bokat in tid för Projektet som just nu är sorgligt eftersatt. Idag ska jag köra det där kettlebellspasset som jag egentligen hade tänkt köra förra veckan men som jag inte riktigt tyckte mig hinna den dagen. Sen är det teori i stallet, så kanske att man kommer hem i vettig tid? Ja, sen rullar det väl på som vanligt.  

     

The Dance Club

Sitter här och nu är det fredag, målbilden efter vad som känns som en evig räcka av långa och strävsamma dagar och flängande hit och dit. Nu ska jag bara beta av den här arbetsdagen också, sen väntar 48 timmar med egentid och utan jobb. Hoppas jag i alla fall. 

Igår var det träff i CLUB ROMIF, den här gången gav vi oss själva dispens från regeln att gå på den film som visas i salong 4  klockan 18 som var The life of Chuck, som jag i och för sig mycket väl kunde tänka mig att se även om man ju blivit besviken på filmer som baserats på Stephen Kings berättelser fler gånger än man blivit hänförd, men så har jag och min dotter en gemensam guilty pleasure och det är  en viss typ av svenska filmer, och då menar jag inte precis verk av Ingmar Bergman och Ruben Östlund, utan den lite lättsammare typen i stil med Änglagård och Tomten är far till alla barnen. Så därför gick vi till salong 2 istället för att se The Dance Club. Det var vi HELT ensamma om att göra. Jag tyckte väl helt ärligt inte att beskrivningen av filmen lät sådär jättekul, men den var faktiskt oväntat bra. Kanske lite väl långsökt och samtidigt förutsägbar ibland, och själva dansen tog väl också lite väl mycket plats om ni frågar mig. Men man blev ändå lite glad av den. Det piggade upp. Det behövs. 

Idag är det jobb, sen intervallträning, sen handla och så hem och så tre-två-ett: påbörja helgen. Som väl lär vara försvunnen i en grisblinkning, men det är ju så det funkar. 

That's all I'm wishing to be owning

 Herregud vad jag är trött. Det är min första tanke när klockan ringer, sen behöver man kanske inte alltid lyssna på den, tanken alltså, utan man knogar sig lik förbannat upp och stångar igång dagen. Men vissa morgnar tar det verkligen emot, och i morse var en sån dag. Tror inte det enbart berodde på att jag var på lokal igår, för jag var ändå hemma vid 21.30-ish och hade bara druckit två glas vin. Och när man menar ett glas vin på lokal är det väl som ett halvt glas hemma, jag fattar liksom inte grejen med att ha jättestora glas och så får man ändå bara som vad som känns som en deciliter som ligger som en liten slatt i botten, men det är ju en annan historia. 

Trött är jag i alla fall, ser mycket fram mot helgen och stundande återhämtning, för det känns som att allting har gått i ett i flera veckor nu snarare än att det skulle vara konsekvenserna av att ha varit ute och rullat hatt en kväll. Men det var vi alltså igår, vi som har befunnit oss närmast i kretsen kring A1 för när det var som värst sa vi att vi skulle fan i mig fira med vin OM vi blev av med henne. Det blev en trevlig kväll, jag hade trott att vi kanske skulle sitta och älta jättemycket om A1 och det som hänt kring henne, men hon nämndes överhuvudtaget inte. Vilket var skönt, för vi är alla rätt trötta på hela den där historien.

Efter jobbet igår åkte jag till Biltema och köpte en ny kettlebell. Hade tänkt köpa en som vägde 12 kg men den nådde jag inte ens runt handtaget på med mina små löjliga tjejhänder. Tydligen måste man ha nävar som dasslock för att lyfta tyngre än 8 kilo enligt Biltema. 10 kg var på gränsen till att jag fick grepp, men det fick bli den i alla fall. Åkte sedan hem, gick en runda, mötte ovanligt mycket folk men det var också väldigt fint brittsommarväder så det var kanske därför folk gick som man ur huse för att åtnjuta de sista soliga dagarna innan höstmörkrets järngrepp ska fånga en fram till slutet av februari. Hem igen för att träna med ovan nämnda kettlebell, men då var jag lite i tidsnöd och det programmet som jag hittat och lagt in i kalendern på Vibes var 35 minuter långt. Beslöt snabbt att istället träna ett helkroppspass utan vikter på 20 minuter, det passade bättre in i tidsplanen. Sedan kom min man hem och vi fixade så jag kunde låna hans busskort i appen. Sen bussen till stan, AW som sagt, trevlig kväll, kom i säng vid 22-ish.  

Idag är det jobb, sen hem och städa och ikväll är det bio med Club Romif. Sen är det bara fredagen kvar att ta sig igenom, och sen ska jag sträva efter att inte göra ett smack på hela helgen. I alla fall inget som inkluderar att åka någonstans och umgänge med andra människor. Jag och hundarna i soffan med en bok och kanske en påse Polly. Det är målbilden. 

Running free, yeah

Igår blev jag färdig med ett sånt där mission impossible som inkluderar myndigheter och lagar och regler och som alltid verkar hamna på mitt bord som är så djävla SVÅRT. För jag är ingen jurist, rätt ofta känns det som att jag bara är en panikgoogling bort från exakt allt jag sysslar med. Eller rätt ofta var kanske att ta i, men ibland. Den här gången handlade det om inventering av förorenad mark där man ska kartlägga och riskbedöma den egna fastighetens gamla synder enligt en specifik metodik som Naturvårdsverket tagit fram. Det har vi gjort en gång för några år sedan, men nu skulle den inventeringen uppdateras med eventuell förekomst av PFAS-ämnen. Som ju för i helvete finns eller har funnits i det mesta, känns det som, och hur är det tänkt att man ska veta vad som hänt historiskt? Är ju inte som att allt som hänt under åren har dokumenterats, speciellt som PFAS-ämnena inte har blivit en issue förrän ungefär samtidigt som man kom på att allt man slänger i sjöar och hav och i naturen i största allmänhet inte alls försvinner för gott. Vad som hänt och gjorts innan man kände till begrepp som persistens och bioackumulerbarhet får man ju bara gissa sig till. Och det har jag svårt för, vill ju att allt ska vara transparent och faktabaserat, i alla fall om det ska stå mitt namn under. 
Den här uppgiften skulle jag göra ihop med vår VD men han förlitar sig till 100 % på att jag har koll, så där är inte mycket hjälp att hämta om man ska vara ärlig. Här får man försöka leva upp till sitt rykte, tänka hur svårt kan det vara? och kan nästan alla män killgissa sig fram i livet och rätt så framgångsrikt komma undan med det så borde jag väl också åtminstone kunna anta en del saker som jag inte har full täckning för. Eftersom jag faktiskt inte har jobbat här sedan 60-talet när byggnaderna uppfördes. 

Den här uppgiften har hängt som ett djävla Damoklessvärd över mig sedan jag kom tillbaks från semestern. Deadline är i och för sig inte förrän i slutet av oktober, men man vill ju ändå vara ute i god tid. Plus att det just nu finns ett helt gäng såna svärd som hänger och dinglar runt mig, så det är inte som att det går att sitta och rulla tummarna och tänka att det är gott om tid med allt. Så igår färdigställde jag allt material och skickade in det. G-Ö-T-T. Ja, sen är det ju inte säkert att det blir godkänt för det, men man får ju ta ett helvete i taget. 

Efter jobbet sprang jag en runda. Blev en hel runda, inga intervaller. Solen stekte såklart från en klarblå himmel, men det var bara cirka 15 grader i luften så även om det var jobbigt så var det ändå uthärdligt. Otroligt skönt att få lite bekräftelse på att det faktiskt är värmen som gör att jag presterat så dåligt hela sommaren istället för att jag ska känna mig som en sopa. Har ju flera gånger tänkt att men hur dålig kondition kan man egentligen ha?, ska det aldrig bli bättre än så här? ska man inte ens kunna springa 500 meter utan att det känns som att man ska dö? osv. Det är inte kul att känna så, inte heller att ens såkallade pannben blivit någon slags trögflytande massa som plötsligt bara ger efter. Igår sprang jag närmare 6 kilometer,  såklart inte utan ansträngning för jag är verkligen inte i mitt livs toppform just nu, men i alla fall utan en överhängande känsla av att inte orka springa en meter till och en total kollaps av samtliga inre organ är mycket nära förestående. Det var kul. Det var också kul att känna att det gick att kriga på lite till. 

Åkte hem, gick en liten runda med hundarna, tränade sedan ett pass pilates och lite yinyoga på det. Sen var klockan ändå inte mer än 16-ish. Låg i soffan, åt kvällsmat, läste bok. Min man kom hem vid 17 men han var trött och gick och lade sig för en powernap, så där fick jag inte mycket sällskap. Åkte till stallet vid 18.30 för teori om foderlära. Intressant. Åkte sedan hem och gick och lade mig. Somnade i god tid, vaknade vid 00.30 och BING! så började hjärnan mala på om allt möjligt stressrelaterat samtidigt som nattskiftet på Snarkfabriken AB bredvid mig gick för fullt. Flydde fältet in till mitt Flickrum™, försökte göra som Carro säger i Vibes-appen och använda andningen som ett verktyg för att ta tillbaks tankarna när de svävar iväg. Vete fan hur det gick, men plötsligt vaknade jag av att klockan ringde så jag måste ju i alla fall ha somnat någon gång. 

Det var bara 1 grad ute när jag gick ut i morse och på bilrutan var det frost. Är väl ändå liiiite i tidigaste laget, speciellt med tanke på att det var 25 grader varmt i helgen som gick. Någon djävla ordning får det väl ändå vara på vädret? September är det nu, inte december. 

Idag är det jobb, sen hem och ut med hundar, träna och så tillbaks till stan för lite AW med oss som jobbar på labbet. Som vi säger att det är, fast egentligen ska vi fira det faktum att vi slipper dras med A1 resten av hösten. Det är kanske lite okollegialt att säga så, men vad gör det om hundra år. 

I said, start again

Igår var en sån där dag som gick i ett. Upp ur sängen, iväg till jobbet, jobbajobbajobba, åka till kiropraktorn för behandling av ländryggen, hem igen, ut med hundar, köra ett litet yinyogapass, äta kvällsmat och sen byta om, åka till stallet, komma hem igen, duscha, ner i sängen. Hela veckan ser ut att bli sån här, är så himla mycket back på jobbet efter min Norgeresa men det är väl bara att bita ihop och knoga på. 

Igår var det för första gången ett stråk av höstkyla i luften! Som jag har längtat, är så sjukt trött på värmen. Tänkte först bara gå en kortare runda, cirka 3 kilometer, med hundarna efter jobbet men ändrade mig och tog en som var dubbelt så lång istället. Sen var det väl inte direkt svalt just då, men man kunde ändå ana lite krispighet. Mmm...höst. Det är grejer det. 

Idag är det jobb, sen ska jag springa. Är lite pepp efter lördagens lopp och idag ska det enligt prognosen bara bli 15-16 grader som mest, så då kanske man slipper näradödenupplevelser. Sen hem och träna lite pilates. Ikväll är det teori i stallet så då behöver jag i alla fall inte ha så bråttom dit, utan det räcker om jag åker hemifrån vid 18.30. Hinner kanske hänga med min man lite också, det lär väl bli enda stunden på hela veckan för imorgon ska vi ha en liten after work, på torsdag är det biokväll med Club ROMIF och sen åker han till Köpenhamn på fredag, kommer hem söndag eftermiddag. Ser fram mot VILA, för det blir det inte mycket av de kommande dagarna. Nu är det dags att jobba, hejpåre. 

 

Till stallet istället, v 39 2025

Den här veckan blir det nog bara ett ridpass, för idag är det teori och jag har skippat tanken på fredagens drop in-ridning pga att min man ska åka till Köpenhamn direkt på morgonen och då blir det så lång dag för hundarna att vara ensamma. På söndag är det träning för dressyrtränare, men jag har skippat även den tanken pga överst på önskelistan just nu är en hel helg utan en enda tid att passa och då får det bli så. 

Hade Älskling igår. Hon var så kelig och mysig i boxen, vilket gladde mig för hon har ju tidigare visat tendenser på att hon inte trivs riktigt. Surat i boxen, inte velat låta sig fångas i hagen, etc. Men nu har hon bytt så att hon står i privatstallet där det inte är fullt lika mycket spring och tjo och tjim som i lektionsstallen, och det verkar som att hon har landat där nu. 

I ridningen stod hon emot lite i vänstervarvet, samma som sist, men det är ju bara att kämpa på med att ställa igenom och få henne upp till yttertygel. Gick ändå lite bättre med det jobbet än förra gången. Vi red en övning med skänkelvikning på hörnlinjen och det var svårt för Älskling, för hon förstår inte riktigt vad som menas med de sidförande hjälperna utan tror att hon ska gå framåt istället. Petade med spöet i skänkelläget, alltså nu menar jag i princip bara lade det mot sidan, och då pinnade hon iväg i racertrav. Tur hon är så mjuk att sitta på, för naturligtvis red vi utan stigbyglar också. Det kändes fint, även om vi inte nådde hela vägen. 

Little things that I have said and done

Man skulle ju kunna tro att när nu allt djävla drama kring dramadrottningen fått sitt slut så skulle fredagen vara lugn, vilsam och harmonisk, men så fungerar det i alla fall inte för mig. Vet hur det var när Narcissus slutade, det tog oväntat lång tid innan frid och harmoni åter härskade. Nu var det väl i och för sig avsevärt mer drama kring Narcissus än det var kring A1, men jag blev ändå förvånad över att den där känslan av lättnad inte omedelbart infann sig utan att man, jag, gick omkring och mådde piss och var stressad i flera veckor efteråt. Så när jag kom till jobbet i fredags och såg att A1 lämnat in telefon, nycklar och tagg (var inte hundra övertygad om att hon inte i sista sekunden skulle ana oråd, ångra sig och säga att hon inte ville ta erbjudandet) så kände jag mindre tjohooo och faktiskt mest bara trötthet. Så mycket energi som lagts på detta, helt i onödan. Men ja, man har väl lärt sig något av detta också. Just nu oklart vad, men det landar väl så småningom. En del av tröttheten kan såklart också tillskrivas en intensiv jobb- och föreningslivsvecka med ganska lite tid för återhämtning, så det var i alla fall tur att det var fredag. 

Efter jobbet åkte jag och handlade och sedan hem och gick en promenad med hundarna. Var så djävla trött, det var som att gå i sirap och alldeles för varmt var det också. Tänkte på loppet jag skulle springa på lördagen och våndades för det skulle bli över 20 grader och sol. Kom hem, körde igång ett pass yinyoga med intentionen att komma ner i varv och bli lite pigg. Slocknade som ett ljus någon gång mitt i rådjurets position och vaknade efter fan vet hur lång tid. Min man kom hem, vi bestämde att vi skulle ha hämtmat så han fixade det och jag gick och duschade. Sen såg vi ytterligare ett avsnitt av den där Star Wars-spin off-serien med tvillingar som hade Kraften varav den ena var ond och och den andra god. Ingen av oss tyckte att den var särskilt bra så vi bestämde att vi skulle fimpa den. Sen ställde jag klockan på 05.45 och gick och lade mig.

Gick upp och gick en runda med hundarna på lördagsmorgonen. Det var dimmigt och fuktigt men under promenaden så blev det såklart soligt och varmt. Kände mig trött, hade ont i huvudet och nästan också lite ont i magen, började tro att jag höll på att bli sjuk eller något. Kom hem igen, tog en huvudvärkstablett, bytte om och åkte till det där loppet. Hämtade ut nummerlapp, fick nummer 500! Det var nog det bästa numret jag haft någonsin, annars tycker jag alltid man får ett helt anonymt nummer i stil med 4386 som man aldrig minns (oklart varför jag ens tycker att man ska behöva minnas det, är ju inte som att någon kommer att ringa en mitt i natten och kräva att man svarar på vad man hade för startnummer i Göteborgsvarvet 2009).
Mötte upp med min dotter och några av hennes träningskompisar och sen var det mest väntan på start, givetvis i stekande sol. Själva loppet var dock helt fantastiskt, nästan bara på stigar i tät bokskog så det var SKUGGA. Varmt var det ju dock ändå, men man slapp i alla fall den där vidriga känslan av att bli fullständigt stekt. Det var alldeles lagom kuperat, framför allt var det både upp- och nedförsbackar. Till skillnad från loppet förra helgen där man (eller åtminstone jag) fick känslan av att det nästan bara gick uppåt och därefter möjligen plan mark. När man kämpat sig upp för en backe så vill man ju också ha belöning i form av nedförsbacke efteråt, och så var det här. Knogade mig runt hela sträckan och kom i mål på plats 21 av 28, kände mig otroligt nöjd med min insats. Fick medalj! Fick grillad korv! Utöver det vann jag på mitt startnummer! Det hade vi skojat om innan, att får man ett så fint startnummer som 500 så vinner man inga lotterier, men det var tydligen min dag! Vann en jättefin karaff, som när jag kom hem och packade upp den visserligen visade sig vara i plast så kanske något mindre jättefin dårå, men ändå. En vinst är en vinst! 

Låg sedan mest på soffan och slöade tills det var dags att laga middag. Sen började vi kolla på en dansk miniserie som hette Reservatet och handlade om några rikingar vars au pair försvann spårlöst. Den verkade lovande. Gick sedan och lade mig och sov som en klubbad oxe hela natten. 

Igår vaknade jag vid sjutiden som en ny och bättre människa. Gick min vanliga kuperade söndagsrunda, kände mig helt okej i benen men det var varmt och svetten rann i strida strömmar. Kom hem, tränade ett pass yinyoga, höll mig vaken den här gången, hehe. Sen var det soffan och en god bok resten av eftermiddagen. 

Nu är det ny vecka och nya tag. Idag ska jag till kiropraktorn efter jobbet, sen är det ridning ikväll. Känns som att jag inte har ridit på evigheter, men det är ju bara en vecka. Imorgon kväll är det teori tror jag? På onsdag ska vi nog ha lite after work, vi som varit med i det här dramadrottningsdramat. Vi kände att vi nog behöver, kanske inte direkt fira, men i alla fall göra ett slags symboliskt avslut. På torsdag är det biokväll med Club ROMIF. På fredag åker min man till Köpenhamn och ger mig en helg med egentid. Har exakt NOLL planer som involverar att åka någonstans, träffa andra människor eller ens göra något mer än gå i skogen, ligga i soffan och läsa böcker eller kolla på serier. Det blir bra. Men först lite jobbelijobb. 

Dramadrottningen: UPPLÖSNINGEN?

 Upplösningen

Förhoppningsvis i alla fall. 

Och äntligen var det fredag

Gårdagen gick i ett på jobbet, fick inte mycket gjort av det som jag hade planerat, p g a ett möte på morgonen som ledde till att dagens fokus fick riktas om, så kan man väl säga. Men utkomsten av mötet blev så småningom bra, se låst inlägg.

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, kom hem igen, städade och åkte sedan till stallet för styrelsemöte. Efter styrelsemötet fick jag stanna kvar en stund för jag och kassören skulle fixa med att ansluta föreningen till det här Idrottskortet och det var ju som vanligt inte bara, men nu är det i alla fall gjort. Var hemma igen klockan 21.00 och hann prata en stund med min man för första gången sedan i måndags morse. Han sov när jag kom hem i onsdags och sen åker jag ju till jobbet innan han vaknar och igår åkte jag till stallet innan han hunnit hem. Sedan gick han och lade sig och när jag 10 minuter senare damp ner i bingen så var snarkmaskineriet igång. Men! jag har hittat en spellista på Spotify som är typ ambient music i kombination med ljudet av regn, som jag har testat nu både onsdag och igår och har kunnat somna till trots påbörjat nattskift i Snarkfabriken AB. 

Kände mig extremt SLETEN när jag steg upp i morse, så tur det är fredag. Hade lite obestämda planer på att rida drop in-ridning, men så är det ju lopp imorgon igen så kanske att jag ska spara mina trötta gamla ben till det, hehe. Annars är det inga planer för helgen utan tänker att det ska vara 100 % ÅTERHÄMTNING. Nästa helg ska min man åka till Köpenhamn med en kompis och vara borta från fredag morgon till söndag eftermiddaag, så då blir det mycket egentid, shalalalala. Nästan så att jag funderade på att själv ta ledigt på fredagen för att riktigt maxa upplevelsen, men tyvärr har jag inte riktigt tid med det så jag får väl sikta på att sluta lite tidigare istället. 

Jodåsåatt. Nu är det dags att träla vidare. Mot fredag eftermiddag och vidare.  

Och vips var det torsdag

Nu är jag tryggt återbördad till fosterjorden igen efter att ha varit på resande fot sedan i måndags kväll. Det är ett upplägg som passar mig otroligt illa, känner mig som en växt som blivit uppryckt med rötterna. Men nu är jag äntligen tillbaka, omplanterad i det paradis där intet vissna mera om man ska formulera sig som Carl David af Wirsén, författare till En vänlig grönskas rika dräkt. 

I måndags tog jag alltså bussen till stan efter jobbet, därefter tåg till Kastrup, därefter flyg till Gardermoen, därefter vidare med flygbuss och slutligen taxi till hotellet. Tyckte jag hade förberett allting så bra med säkerhetskontrollen så att allting skulle bli rätt, men nehe, det var inte bara att ta ut datorväskan ur resväskan och lägga den i en sån där balja, tydligen skulle man också ta ut datorn ut själva väskan för annars kunde de inte se, påstod en rätt sur säkerhetskontrollant fastän jag med egna ögon kunde se hur väska efter väska åkte igenom den där röntgenmaskinen. Så då blev datorväskan, datorn och telefonen "misstänkta föremål" och det tog 800 år innan de hade kontrollerat det. Vid det laget stod det CLOSING 7 MINUTES på den gate dit jag skulle och jag fick  stresspåslag och tvingades halvspringa genom hela djävla Kastrup för 7 minuter känns som en grisblinkning när man inte riktigt vet varken vart man ska eller hur lång tid det tar att ta sig dit. Men jag hann. Kom sist av alla, det har nog aldrig hänt för eftersom jag alltid är ute i extremt god tid och det var jag nu också, men den tiden åts upp av säkerhetskontrollanternas extrema sölighet. Eller ja, jag fattar ju att man inte kan hafsa igenom saker hur som helst, det är ju deras jobb, etc. Men de kunde också vara lite tydligare.  

Skulle landa på Gardermoen ungefär 30 minuter innan min danska kollega som skulle flyga från Billund, så jag tänkte att jag letar väl upp den gaten. Fanns det någon informationsskylt med "ankommande flyg"? Nää, i alla fall hittade jag ingen. Valsade runt åtskilliga varv och gick förbi en miljon skyltar med "deptartures", men ingen med motsvarande information om "arrivals". SVAGT. Frågade chat-GPT som rådde mig att gå in på Avinors hemsida. Det kanske var den sämsta hemsidan i hela världen, men det var väl inte chat-GPT:s fel. Fick ändra strategi och bege mig mot flygbussarna och där hittade jag också min kollega. Vi var framme på hotellet vid 23-tiden. Det var ett alldeles nybyggt hotell, så toppmodernt att det inte ens kunde ha en normal lysknapp, inte heller var det att man skulle sticka ner sitt kort i någon sån där hållare för att få ström. Fick lysa mig runt med mobilens ficklampa, tryckte på alla möjliga strömbrytare och antingen var det som att lysa upp en fotbollsplan eller inget alls. Hittade nåt djävla snöre som var fäst i någon slags anordning bredvid sängen och testade att dra i det men då gick det ett himla LARM. Fick tyst på det efter en stund, bestämde mig för att ta en dusch och gå och lägga mig, när jag stod och borstade tänderna tyckte jag att det knackade på dörren men tänkte att det var nog i något annat rum. Men det var det inte utan plötsligt öppnades dörren och någon hotellpersonal ville undersöka att allt var som det skulle. Hade lust att tipsa dom om att ifall de inte ville springa på av misstag utlösta larm stup i kvarten så kunde de till exempel ta och sätta en liten informationsskylt vid det där snöret, men det kändes svårt att vara kaxig när man stod i bara underkläderna med tandborsten som enda vapen och uppenbarligen inte ens klarar av att tända en lampa. 

Ja, men det var första dagen. Sen har det gått i ett från arla till särla, inte någon dötid att tala om. Hade i och för sig 90 minuters egentid i tisdags mellan att vi var klara för dagen och skulle gå och äta på kvällen, då hade jag mest av allt lust att lägga mig på sängen och glo upp i taket men tog mig samman och gick en promenad istället. 

Igår eftermiddag påbörjades resan hem i omvänd ordning. Den här gången tog jag ur varenda pinal ur datorväskan, men då blev den baljan istället utplockad för vad som förklarades vara en slumpmässig kontroll, men det känns som att det är något personligt mot mig. Intalade mig att det ändå är mer spännande att ha en aura av terrorist snarare än tant. Hehe.  

Var hemma 21.30 igår kväll, det var väl rätt rimligt men det tog tid att varva ner och komma till ro, så när klockan ringde 04.00 så kändes det nästan som att jag varit ute och festat till långt frampå småtimmarna. Hade väl i och för sig kunnat börja lite senare idag, men har helvetes mycket att stå i och måste komma från jobbet i tid för ikväll är det styrelsemöte i stallet och innan dess ska jag hinna gå ut med hundarna samt städa. 

Blir skralt med träning denna vecka. Körde lite yinyoga på hotellrummet i tisdags, men igår fick jag inte ens ihop mina 10 000 steg. Men det är ju inte så lätt när man sitter på bussar, flyg och tåg större delen av dagen så det får väl vara good enough. Nej, nu måste jag sätta igång med att jobba ikapp. 

Efter midnatt

 Har läst Efter midnatt av T.M. Logan, detta är handlingen:

Andy och Laura är engagerade föräldrar. Sonen Connor får gärna fira skolavslutningen, bara han är hemma vid midnatt. Connor brukar alltid passa tiden. Men inte den här gången.
Den lugna, ordnade tillvaron förvandlas till ett obegripligt kaos när fem familjer dras in i en mardröm. För fem tonåringar gick in i skogen den här natten, men bara fyra kom tillbaka.
Lögner och hemligheter hopar sig när Andy desperat försöker ta reda på sanningen. Vad hände egentligen efter midnatt?

Jag tyckte det här var en helt okej bok. Liiite långsökt handling kanske, och jag störde mig också på att Andy hela tiden refererade till sin bror som "brorsan", han hade ju ändå ett namn. Lillasyster i familjen var  kanske också lite VÄL brådmogen och smart? Men ja. Den här boken får tre försvinnanden av fem möjliga. 

Åsåvaremåndagigen

I fredags tog jag en promenad efter jobbet och åkte sedan till stallet för att ha medarbetarsamtal med K. Visade sig att vi lite hade missförstått varandra angående tiden så när jag kom hade K en privatlektion. Men solen sken och det gick ju att ta en liten promenad till medan jag väntade. Bestämde mig också för att inte rida på drop in p g a lördagens lopp, kunde ju vara smart att åtminstone försöka vara lite pigg i benen i alla fall. 

Åkte hem och sen hände väl inget särskilt. Jag och min man är mellan serier och Netflix krånglade så det blev inget bestämt kring vad vi skulle kolla på, men jag var ju ändå heeelt slut och gick och lade mig tidigt. Ställde klockan på 05.45, steg upp, gick 7 kilometer med hundarna och sen var det dags att ge sig iväg. Hade precis kört iväg då min dotter messade Men har vi inte räknat fel på tiden? Det måste ju räcka om vi kör vid 9? vilket visade sig stämma. Både hon och jag hade tänkt lika fel när vi planerade och sagt att vi kör strax efter åtta så är vi där vid halv tio och behöver inte stressa till nummerlappsutdelningen som skulle stänga kvart i tio. Fast det var halv elva och kvart i elva som var de tider vi hade att förhålla oss till. Tur att hon kom på det innan vi kommit iväg i alla fall. Åkte hem igen (hade bara precis rullat genom byn) och satte mig i soffan och läste i 45 minuter innan det var dags att sätta sig i bilen och rulla iväg på riktigt den här gången.

Tog mig genom nämnda lopp, kom i mål bland de sista men det var ju väntat och det är vad det är. Väldigt trevligt arrangemang i det stora hela, men blev lite sur när en funktionär som stod och visade vägen frågade mig Är du sist, eller? som om det var min uppgift att hålla koll på det. Jag springer väl inte och glor om det är någon bakom mig heller, ej heller har jag ögon i nacken. Men bortsett från det var det fin terräng och väldigt välskyltat. Såklart var det också VÄLDIGT FINT VÄDER som alltid när jag springer. Tur det i alla fall var lite skugga inne i skogen. Efter loppet fick man medalj och korv, gött. Min dotter var ett nummer ifrån att vinna på sitt startnummer men nära skjuter ju ingen hare. Sen åkte hon hem till sig och jag åkte till jobbet för jag skulle skriva ut lite grejer till söndagens Pay & Ride (har ingen skrivare hemma, so sue me). Fixade med det och sen åkte jag hem och slöade på soffan resten av eftermiddagen. Lagade middag och sen enades jag och min man om att börja kolla på ytterligare någon Star Wars-spinoff-serie på Disney +. Minns inte vad den hette men den handlade om två tvillingar varav den ena var en av oklara skäl avhoppad jediridddare (god) och den andra antogs ha dött i en brand för många år sedan men överlevt och i hemlighet blivit tränad av någon som gissningsvis gått i samma skola som Darth Vader och Kylo Ren (ond) och nu var ute på en privat hämndturné med än så länge ytterst luddiga motiv. 

Igår var det upp lika tidigt, ut med hundarna och sedan till stallet för att vara domarsekreterare på Pay & Ride. Blev glad när jag såg min första ridlärare i den här klubben rida sin häst så mjukt och liksom inkännande, prata lugnande med den när den blev stressad och berömma när den gjorde rätt. Jag red för henne i början av 90-talet och på den tiden var hon väldigt hård och sträng mot både människor men framför allt hästar. Har  mer än en gång sett henne piska upp hästar som inte gjort som hon velat, en gång när jag red lektion och hon tyckte att jag inte fick fram den hästen jag red ordentligt så sulade hon utan förvarning sin nyckelknippa i baken på den hästen och när vi hoppade så var hon alltid pigg på att göra olika former av titthinder  och så var lösningen att man skulle sparka och piska på så in i helvete och fick man inte fram sin häst med sporrar var lösningen att skaffa vassare sporrar. Över, under eller igenom, DET FINNS INGENTING SOM HETER VÄGRA UT SIG! röt hon med tordönsstämma och man var ju räddare för henne än vad man var för att ramla av och eventuellt slå ihjäl sig. Allt var verkligen inte bättre förr, och jag blev genuint glad över att hon förändrats så mycket. 

Dagen flöt på bra, vi hade bara ett tiotal starter så det tog inte så lång tid. Åkte sedan till bibblan och lämnade böcker och lånade några nya och sedan hem med siktet inställt på soffan, men kom sedan på att jag måste packa inför min Norgeresa så då gjorde jag det och sen läste jag lite, fixade middag och så var det läggdags. 

Idag gick jag upp min vanliga tid och gick ut med hundarna och samlade ihop dagens steg. Sen åkte jag till jobbet med min man, blev avsläppt och nu är planen att jag ska jobba, sedan ta tåget till Kastrup och därefter flyga till Gardemoen och där sammanstråla med en kollega för att via flygbuss ta oss vidare till  vårt hotell för besök på fabriken imorgon och på onsdag. Hemma igen sent så in i helvete på onsdag kväll om allt går som det ska. May the Force be with me! 

Moss grows fat on a rolling stone

Thank God it's friday! kände jag när klockan ringde i morse. Känner mig så djävla sleten, misstänker att jag är dränerad av energi pga allt jobbdrama. Kom inte ifrån jobbet i tid igår, var tvungen att handla på hemvägen och när jag till slut kom hem och hade packat upp kändes det i det närmaste övermäktigt att gå ut med hundarna.  Fast det gjorde jag ju ändå och jag vek inte av där man kan vika av på den rundan jag gick utan gick hela fastän jag från början tänkt vika av, det är de små segrarna som räknas. Kom hem, städade, tränade yinyoga som jag fick avbryta pga att min man skulle dammsuga och då hörde jag inte vad som sades på videon. Återupptog passet igen när allt var klart, men det blev väl lite sisådär känsla. Sen kollade jag på första avsnittet av Halva Malmö består av killar som dumpat mig. Jag har ju läst boken och gillade den mycket. Serien so far: Njaaa? Tyckte den kändes lite väl fragmentarisk och rörig. Och varför kan man inte ta en skådespelare som kan prata skånska i huvudrollen i en serie som utspelar sig i och till och med har ordet Malmö i sin titel? Men den hade väl ändå någon form av underhållningsvärde, så jag kommer såklart att fortsätta kolla. 

I våras någon gång fick vi ny belysning på jobbet, alla gamla halvkassa lysrörsarmaturer från nittonhundralängesen byttes ut mot LED-belysning. På det stora hela har det ju blivit en klar förbättring (fast till ingen som helst djävla nytta nu när stället ska läggas ner, men det är ju sen gammalt att den ena handen inte vet vad den andra gör), men vissa grejer är irriterande. Till exempel så sattes en  lampa med skymningsrelä vid entrédörren, det var inget problem så länge det var någorlunda ljust på morgnarna men nu när det är mörkt visar det sig att den lyser så starkt att en förhörslampa framstår som rena mysbelysningen, plus att den sitter exakt i min ögonhöjd så att jag knappt ser att knappa in min kod när jag ska larma av.  Ett annat irritationsmoment är belysningen på toaletten, där man har satt in en såkallad rörelsevakt. Tanken är ju att ljuset ska tändas när man går in och släckas automatiskt när man gått därifrån, men från början lyste den lampan tjugofyra sju oavsett om någon var därinne eller ej. Klagade hos elektrikern för tanken är väl ändå att man ska spara energi, inte slösa, och de kom dit och ställde ner känsligheten på sensorn till det lägsta, men jag tycker ändå att funktionen är tveksam. Vi brukar lämna dörren litegrann på glänt och det räcker att någon går förbi flera meter bort så tänds lampan, och ibland när jag kommer på morgnarna så är lampan tänd fastän det inte vistats någon alls där. Vad jag vet så har vi varken möss eller spöken i våra lokaler och den där sensorn kan väl inte vara så djävla känslig att den reagerar på dammkorn som faller? Om man däremot sitter därinne med dörren stängd så slocknar belysningen ofelbart efter 30 sekunder, och är man då inte klar med sina behov så får man sitta där och vifta med armarna som en nödställd till sjöss för att det åter skall varda ljus. Så här är det väl ändå inte tänkt att det ska fungera? 

Idag är det som sagt fredag. Efter jobbet tänker jag gå en promenad, sedan ska jag åka till stallet och ha medarbetarsamtal med K. Mycket man ska tänka på som ordförande. Beroende på hur lång tid det tar och vilken feeling jag har så kanske det blir drop in-ridning efter det? Har ju nu ett ombyte i stallet så jag kan vara hur flexibel som helst. 

Imorgon ska jag och min dotter springa ett litet lopp. Det var bara 165 starter så jag räknar med att komma på plats 165. Har just nu så extremt dåligt löparsjälvförtroende eftersom det gått så fruktansvärt dåligt de senaste gångerna. Jag bryr mig ju inte om tider och sådär, det är mer den känslan av att man inte ens orkar springa 500 meter utan att det känns som att man ska avlida som tär på mig. Vill ju känna mig stark och duglig!, men just nu känns det som att jag är norra Europas mest otränade människa.  Trots att jag tränar! Det är ingen kul känsla. Jag springer ju inte ens särskilt långt. Naturligtvis ska det bli fint väder även imorgon precis som alla andra djävla dagar när jag ska springa. Är. Så. Opepp. Men jaja, ett lopp är ju alltid ett lopp och man får både medalj och grillad korv efteråt. Hehe. 

På söndag är det Pay & Ride i stallet, jag ska vara domarsekreterare. Vi har inte jättemånga starter så om det inte rasslar till väldeliga ikväll och imorgon förmiddag så lär det väl inte ta så lång tid. Sen får jag väl hem och packa för jag ska åka till Norge på måndag kväll. All work and no fun, osv. 

Neverendingstoooory

 Uppdatering

Through the circle fast and slow

Igår skulle jag ingenstans efter jobbet, det kändes skönt. Känner mig rätt sleten och nu har det blivit sådär mycket igen. I helgen ska jag springa lopp på lördagen och sen har vi Pay & Ride i stallet på söndagen. På måndag har jag möte med tillsynsmyndigheten på dagen och på kvällen åker jag till Norge för att besöka fabriken där tisdag och onsdag. Kommer hem  sent på onsdag kväll, sen är det jobb som vanligt på torsdagen och på kvällen är det styrelsemöte i stallet och sådär håller det på. 

Efter jobbet åkte jag och hämtade ut paketet med min wifi-förstärkare som ju skulle vara så enkel och bra.  Enligt dom själva alltså. Bara att sätta i ett urtag nära routern, ladda ner en app på telefonen och så skulle allt gå som en dans. Det gjorde det såklart INTE. Kunde inte få det lilla aset att ansluta till det trådlösa nätverket så efter kanske åtta tappra försök som alla slutade i uppgivet vredesmod så gav jag fan i det. Ska testa igen när jag är mer i harmoni med själen och världsalltet och hela skiten, för det är jag inte just nu. Och att ligga i sängen i Flickrummet™ och kolla på Varuhuset ligger väl kanske inte jättehögt upp på Maslows behovstrappa, det kunde bara vara trevligt att kunna göra det någon gång utan att tömma hela surfpotten p g a död wifi-punkt just exakt där. 

Tränade tabata och yinyoga, sen satt jag mest och surade med telefonen. Spelade spel och dumsurfade istället för att göra något vettigt i stil med läsa en bok. Gick och lade mig tidigt, läste, somnade. Kände mig som kon i Ur en kos dagbok om någon mot förmodan minns den. 

Idag regnar det! Kom en liten skur igår eftermiddag när jag var ute med hundarna, sen var det kvavt och uppehåll resten av kvällen. Men nu smattrar det mot rutorna på ett höstigt och trevligt sätt. Det var ju inte en dag för tidigt om man säger så. 

The years passed by, the times have changed, I grew to be a man

När jag körde hem från stallet i måndags lyssnade jag lite på sportradion och då var det uppsnack inför  herrarnas VM-kval i fotboll borta mot Kosovo, en match som i det närmaste beskrevs som knappt värd att spela eftersom Sverige i princip redan hade vunnit eftersom Kosovo var en sådan blåbärsnation och Sverige uppenbarligen fortfarande lever på meriter från när de grävde brons i USA 1994. Och så förlorade de med 2-0! Sånt tycker jag (som inte är fotbollsintresserad) är jätteroligt på ett rätt så skadeglatt sätt. Fast det är väl inte spelarna själva som framställer sig som världsbäst utan sportjournalisterna, tänker jag. Men ändå. Herrlandslaget i fotboll: aldrig bra när det gäller. 

Skulle registrera mig för att sälja Newbody åt ridklubben och då var man tvungen att fylla i sitt personnummer. Och det kunde man minsann inte fylla i med fritext, utan fick bläddra i en kalender. Men det korkade var att det inte fanns pilar för årtal, utan man var tvungen att klicka sig bakåt en månad i taget från dagens datum. Jag orkade SANNERLIGEN inte klicka 57 x 12 gånger för att hamna på rätt födelseår, så nu har Newbody en registrerad säljare som är 3 månader gammal. Barnarbete när det är som bäst. 

Har filat på ett arbetsbetyg till A1 men är inte nöjd med hur man  ska formulera sig när man inte är nöjd men inte heller får skriva något som är negativt? Det finns ju som koder för det där, om man till exempel skriver att arbetet "har utförts till vår belåtenhet" så betyder det i själva verket att man presterat en bra bit under medel. Vilket jag tycker är ett helt sjukt sätt att uttrycka det på, och det är väl dessutom inte säkert att alla presumtiva arbetsgivare känner till att det förhåller sig på det viset? Känns också skitdumt att skriva något som jag aldrig i helvetet skulle uttala högt. Vi är ju långt ifrån belåtna. Fick då en snilleblixt och ställde frågan till chat-GPT och fick då tipset att skriva att personen ifråga "utfört sina arbetsuppgifter i enlighet med anställningsavtalet". Det var ju knastertorrt och avsevärt stramare än "till vår belåtenhet", så det fick det bli. Ha!

Igår skulle jag träna intervaller efter jobbet och NATURLIGTVIS var det 25 grader varmt och stekande sol. Tror ALDRIG det har gått så dåligt, känts så motigt och varit så jobbigt som igår, var typ helt slut efter kanske 500 meter. Har liksom ingen vilja när det känns som att kroppen väger ett ton och man långsamt kokas till döds i sin egen svett. Tog mig runt min 6-kilometersrunda men det var fan i mig snudd på med livet som insats. Note to self: GE FAN I att springa när det är över 20 grader. Men jag ska ju springa ett litet lopp på lördag och ville ju ha en bra känsla inför det. Ha. Ha. Ha. 

Åkte hem, gick en runda med hundarna, tränade pilates och yinyoga och sedan var det dags för stallet och när jag kom hem därifrån så var det läggdags. Idag ska jag i alla fall ingenstans! Ska hämta en grej jag beställt som i den bästa av världar ska förstärka wifi-signalen, det är lite si och så med den i mitt Flickrum™. Det funkar bra vid skrivbordet, men när jag ligger i sängen en halv meter därifrån och kanske vill slötitta på ett par avsnitt av Varuhuset på Öppet Arkiv på telefonen så får jag hux flux nästa morgon varningsmeddelanden om att jag förbrukat si och så mycket data. Som om jag vore en himla tonåring! Få se om den här lilla manicken från NetOnNet hjälper upp situationen. 

Och ska det aldrig bli svalare? Är så djävla trött på 25 grader och sol just nu, längtar efter krispig höstluft och att ha jacka. Nu ser väl i och för sig prognosen för de närmaste dagarna ut som att det ska vara mer för årstiden rimliga 17-18 grader, men det tror jag  först när jag ser det. Om jag hade fått en krona för varje gång väderprognosen utlovat regn och det inte blev det den här sommaren så hade jag kunnat säga upp mig och leva på räntan. 

Till stallet istället, v 37 2025, pt 2

Eftersom det var uteritt i måndags så antog jag att det var uteritt på schemat även som igår, för vi sa i måndags att det här var nog sista veckan, sedan blir det för mörkt. Det var uteritt, men vi red inte i skogen utan skrittade en runda på asfalt och sedan jobbade vi på stora utebanan resten av tiden. 

Hade Köttbullen och vi fick rida rätt självständigt. Jag valde därför att galoppera henne ganska tidigt och det var nog ett lyckat koncept. Tror hon dels behöver det för att komma igång, dels att hon behöver galoppera ganska mycket och helst då utan att det kommer andra hästar som kan vara i vägen, hon behöver liksom bara få rulla på. Så tack för det, stora utebanan. Hon blev rätt fin, men tyvärr har hon börjat sätta vinterpäls redan och blir också ganska fort trött, och K vill inte klippa henne så länge de sover ute och det ska de väl göra några veckor till. 

Om ett par veckor ska det vara träning för tränare, jag är i valet och kvalet för om jag ska anmäla mig eller ej. Det är rätt mycket nu på helgerna och just den helgen ska min man åka till Köpenhamn och då hade det varit GÖTT att bara vara hemma och skrota och inte ha några tider att passa. Å andra sidan är det ju alltid kul att rida för tränare. Eller kul är kanske inte rätt ord, NYTTIGT är väl en mer passande beskrivning. Aja, jag får se hur jag gör. 

Slut på den såkallade friden

 Uppdatering

I danced in the morning when the world was young

Igår började jag beta av min megalånga to-do-lista som i stort sett legat orörd sedan jag kom tillbaks från semestern. FÖR TRE VECKOR SEDAN. Så brukar det sannerligen inte gå till, men å andra sidan brukar man inte heller få besked om att företaget ska läggas ner sådär hux flux utan några som helst förvarningar. Så det är som det är, men den här känslan av lamslagenhet och overklighet kan ju inte få pågå i evigheter, så nu är det back in business och stenhårt arbete som gäller framöver. 

Efter jobbet susade jag hem, gick ut med hundarna och tränade sedan ett pass med kettlebells. Upplägget var 15 sekunders övning och 15 sekunders vila och så tror jag det var 12 olika övningar gånger tre som  liksom gick i ett. Jag har bara en kettlebell och det kändes som att den var för lätt? för när passet var klart så kändes det som att jag nog hade lite mer att ge, och jag pustade inte alls lika mycket som Sanna och Jenny. Nu såg jag inte vad de hade för vikt på sina kettlebells, men gissningsvis avsevärt tyngre än min blygsamma 6-kilosvikt för de är ju ändå f d elitidrottare. Har ju dock fått itutat i mig av tusen  av varandra oberoende fysioterapeuter att om man känner att man har mer att ge när repetitiorna är slut så har man antingen för lätt vikt eller gör för få repetitioner. Får väl åka förbi Biltema någon dag och se om det inte är läge att investera i en som är lite tyngre. 

Ja, det var väl ungefär allt som hände igår bortsett från stallet tur och retur. Idag blir det väl något liknande, fast med intervallträning istället för Vibes. Over & out. 

Till stallet istället, v 37 2025, pt 1

Igår fick jag Älskling, hurra! Mindre hurra när det visade sig att det stod uteritt på schemat. Fast uteritt med K innebar att vi red en runda i skogen själva ungefär halva tiden, och sedan avslutade vi på banan, så det var ändå helt okej. 

Det gick bra i skogen, men på banan ville Älskling inte riktigt ställa igenom till vänster, så det fick jag/vi jobba en hel del med. Det var svårt, eftersom hon är envis men samtidigt känslig och trycker man på för mycket så springer hon bara iväg. Men till slut förstod vi varandra och hon blev riktigt fin, såklart var lektionen då också över. Fick avsluta på topp i alla fall, det är ju huvudsaken. Vi red ingen särskild övning utan vi höll till på stora utebanan och fick cirkla fritt runt de hinder och stockar och annat som står där, böjda spår och mycket övergångar var väl det generella temat. 

Terapeuten

Har läst Terapeuten av B.A. Paris. Har tidigare läst Bakom stängda dörrar av samma författare, tyckte den var okej men inte mer än så. Detta är handlingen:

Alice och Leo flyttar in i ett nyrenoverat hus på The Circle, ett grindsamhälle med exklusiva hus, det är allt som de har drömt om. Men skenet kan bedra. 
När Alice lär känna sina grannar upptäcker hon en förödande, kuslig hemlighet om sitt nya hem, och hon börjar känna ett starkt band till Nina, den terapeut som bodde i huset före henne. 
Alice blir besatt av att försöka pussla ihop vad som hände två år tidigare. Men ingen vill prata om det. Hennes grannar har hemligheter och inget är lika perfekt som det verkar ...

Jag tyckte väl att även den här boken var okej, men inte mer än så. Det kom en (för mig) överraskande twist i slutet som piggade upp, men i övrigt kändes Alices besatthet inte speciellt trovärdig och Alices och Leos förhållande kändes inte heller speciellt trovärdigt och hela grejen med grannarna och de inbördes relationerna där kändes inte heller specellt trovärdigt och det kändes mest av allt som att det var väldigt många ord för att få det här inte speciellt trovärdiga att framstå som trovärdigt. Den här boken får tre hårstrån av fem möjliga.  

Allting är ett korståg, tralala

I fredags var A2 ledig och eftersom A1 fortfarande var sjuk så sa jag att jag skulle göra hennes jobb, som ju delvis är mina gamla arbetsuppgifter. Har nog inte jobbat med dom sedan...2018 kanske? så ibland kändes det lite som att vara ny på jobbet. Mest för att saker inte längre ligger på samma ställe som de alltid gjort, själva arbetsuppgifterna skulle jag nog kunna utföra i sömnen. Men det gick bra, allt flöt på och inga problem uppstod.

Det var svinvarmt så efter jobbet bestämde jag mig för att det fick bli promenad istället för intervaller. Fast sen gick solen i moln och jag fick feeling och körde intervaller i alla fall. Det tråkiga var bara att jag hade en t-shirt i bomull som ju då blev dyngsur av svett. Hade som väl var en tröja att byta med, fast långärmad och det var kanske inte EXAKT vad jag behövde när svetten flödade. Men man tager vad man haver. 

Åkte sedan till stallet för drop in-ridning. Träffade min gamla kompis E, vi hängde jämt förr i tiden med från början stallet och hästarna som minsta gemensamma nämnare, men också många och långa vinkvällar där i stort sett alla världsproblemen löstes. Sedan blev umgänget mer sporadiskt när jag flyttade från stan, och det var mycket i livet rent allmänt för oss båda, sen bytte hon ridskola så när jag började hänga i stallet igen så var hon inte kvar där. Men nu så kanske vi kan hitta tillbaks till varandra även om mycket vatten har runnit under många broar och varken hon eller jag är på samma plats längre som vi var då. Vi får väl se vad det blir av det hela.  

Testade en ny sport-bh som jag köpt på internet, den visade sig ha jättekonstig passform så att det blev som ett stort sjok tyg framtill. Så går det när man köper billigt och av okänt märke. Har ett par jättebra sport-bh:ar men någon gång måste de ju också tvättas så jag kände jag behövde utöka sortimentet. Blev då för SNÅL för att köpa Swegmark, tycker det är  snudd på okristligt med 600 kronor för en bh, men efter fredagens ridpass kände jag att livet är för kort för att inte ha en bra sport-bh så när jag kom hem beställde jag två stycken även om det svider i plånboken. Eller kanske mest i den småländska själen. 

I lördags gick jag en långpromenad, sedan var jag tvungen att ta tag i de där baljorna med ved som min man ställt in i carporten vedporten eftersom de blockerade tunnorna med hönsmat. Städade sedan i hönshuset och sedan var det dags för lunch. Bestämde mig för att skippa den planerade träningen p g a trött, plus att jag ju faktiskt ändå hade varit aktiv hela förmiddagen. Låg på soffan och läste, men fick sedan lite feeling och tränade i alla fall, ett pass tabata och ett pass yinyoga efter det. Plus fotrehab som jag glömt att göra på fredagen. 

Igår gick jag min vanliga kuperade söndagspromenad. Tänkte på skapelseberättelsen, den tror jag ju inte på men om man hade gjort det så föreställer jag mig att Herren gjorde själva grovjobbet på sex dagar och sen blev det dags för finliret som jag antar utgick från Mellanöstern och sedan jobbade Han sig vidare åt alla håll. Någon gång på dag 33 eller så kanske Han var framme vid det som skulle bli södra Sverige. Man kan föreställa sig att Herren vid det laget var ganska trött på att bara hålla på att skapa hela dagarna och att Han lade ut sina skisser lite hur som haver för landskapet Skåne. Det blev inte alls särskilt bra och Herren vredgades och knycklade ihop ritningar som inte alls stämde med hur Han tänkt sig, och så fick det bli Linderödsåsen med omnejd. Sedan tog Gud en ostmacka eller något så att blodsockret kom i balans och Han kunde lägga ut sina ritningar platt och fint och Herren såg att det var gott och så blev det Söderslätt av det hela. Så tror jag det gick till när Gud designade Skåne, och chat-GPT håller med. 

En ny arbetsvecka tornar nu upp sig. Har svinmycket att göra, samtidigt som det är hela det här pisset med A1 som hänger som ett djävla ok över mina axlar för allt tyder på att hon kommer att komma till jobbet idag. Oklart i vilken sinnesstämning, men har ju svårt att föreställa mig att den skulle vara god. Jaja. Vi får väl se vad det här landar någonstans. 

Till stallet istället, v 36 2025, pt 3

Kände för att avsluta arbetsveckan med ett ridpass och då är det ju så himla finurligt att drop in-ridningen är just på fredagseftermiddagarna. Och nu har jag hyrt ett skåp i stallets omklädningsrum så att jag kan ha ett ombyte ridkläder där så jag kan bestämma mig under dagen istället för att attans vad kul det skulle ha varit men nu är ju ridkläderna hemma, alternativt släpa med sig ridkläder och sen inte riktigt ha lust ändå.

Fick Köttbullen. Vi red på stora utebanan, vilket jag kanske inte direkt hatar, men i alla fall inte gillar jättemycket. Fast nu var vi tio stycken så det var väl bra att det gick att sprida ut sig lite. Vi red en markarbetsövning med trav- och galoppbommar, det gick ändå rätt hyfsat. Köttbullen har ju lite svårt att koordinera galoppbommar och bryter då av till trav när det inte stämmer för henne. Men idag höll hon minsann galoppen hela tiden! Även när vi klonkade i bommarna så det hördes över halva Ankeborg. Tycker generellt att vi hittade ett skapligt framåtläge även om det blev tungt mot slutet. Hon har också börjat sätta vinterpäls så det spelar säkert också in på orken. Aja. Nöjd med detta! 

Senaste nytt i dramadrottningens rike

 Uppdatering 

Suit and tie

Dagarna går, man märker inte av att det är september för igår var det 27 grader varmt. 

Igår var jag och handlade efter jobbet och passade också på att lösa in några småvinster på skraplotter som jag köpte från stallet i december förra året. Såg nämligen att sista dag för inlösning var 30/9 och dagarna bara rinner ju iväg och det hade varit surt om de återgick till Svenska Spel eller vad som nu händer med de lotter som inte blir inlösta. Det var ju (tyvärr) såklart inga miljoner det rörde sig om, men 325 kronor är ju ändå en slant. Fick frågan om jag ville ha nya lotter men sa att jag heller ville ha pengarna och trodde att man kunde få dom insatta på sitt betalkort eller nåt, men nehe, det var cash i näven som fick hämtas från en annan kassa för i spelkassan fanns inga kontanter. Kände HATET från personalen. Åkte sedan till Jula och köpte motorolja som på något vis kändes som gratis eftersom jag betalade kontant (man kan inte säga att det var gratis pga vinst för jag köpte lotter för säkert 700 kr pga orkade inte hålla på och sälja som det egentligen var tänkt). Minns hur det var på den tiden när man ständigt gick omkring med en plånbok full (eller nåja) med mynt och sedlar och det kändes som fejk att betala med kort. Och också när man blev irriterad när det var kö till kassan och någon idiot skulle betala med kort eftersom det tog sån tid eftersom transaktionen i sig tog evigheter och det också skulle skrivas ut ett litet kvitto som skulle signeras och lämnas tillbaka. Nu är man väl mer irriterad när det kommer någon och ska betala kontant och ska stå och fumla med det istället för att bara blippa kortet och få kvittot direkt i Kivra. 

Åkte hem, släpade mig ut med hundarna upp i skogen. Pratade i telefon med min bror sista delen av promenaden samt under den efterföljande städningen, så det blev lite lättsammare. Orkade inte fixa med veden pga värmen så jag tränade ett pass pilates och sedan blev det soffa och bok tills det var läggdags.

Har sovit som en kratta i natt, gissningsvis p g a värmen men också för att jag drömde att jag dejtade en man som bodde i en lägenhet eller om det var ett hus, där exakt ALLT inomhus var målat i mörkbrunt och  var rätt sunkigt och dessutom påminde han obehagligt mycket om en person jag halvdejtade ett tag för åttahundra miljoner år sen som verkligen var en loser av episka mått men det var en form av rebound-situation som nu återkom i drömform och som inte gjorde mig direkt uppåt när jag vaknade. 

Idag ska jag sköta A2:s jobb eftersom A1 fortfarande är sjuk och A2 skulle vara ledig. Sen får det fan i mig bli ordning på torpet med mitt eget jobb från och med nästa vecka, har vad som känns som en miljard olästa mail som alla innehåller någon form av arbetsuppgift som jag måste börja ta tag i och bocka av. Fick i alla fall svar från Arbetsmiljöverket att de inte kommer att genomföra någon inspektion hos oss, så åtminstone en sak mindre att bekymra sig över. Men övrigt måste börja rulla från och med måndag för nästa vecka igen är det först möte med vår tillsynsmyndighet och sen ska jag åka till Norge måndag kväll och vara där tisdag och onsdag, så jag måste vara någorlunda i fas med allt innan dess.

Idag är planen intervallträning efter jobbet om det inte blir för varmt, annars promenad, och därefter drop in-ridning. Sen blir det helg! Inga direkta planer, mer än att jag ska fixa med veden dårå. Sen får vi se vad som kommer att hända med A1, mer om det i låst inlägg.  

And you can shriek until you're hollow, or whisper it the other way

Igår hade jag möte med min chef, sånt där avstämningsmöte vi har varannan vecka för att stämma av vad som händer och hur det går. Tog upp situationen avseende dramadrottningen, det gjorde jag ju för ett par veckor sedan och då sa han direkt att det där är en fråga för HR och frågan ligger ju där nu, men jag uppdaterade honom om senaste händelseförloppet och han skulle då försöka ta ett snack med HR och få fram något konkret vad som händer. För från HR har jag inte hört ett knyst. Utgår från att de INTE har  pratat med A1 för då skulle jag nog ha hört något om det via A2. 

Jobbade på, men det är splittrat och jag har rätt svårt att fokusera. Tycker jag ligger back med allt, men tänker att jag ska ta nya tag nästa vecka oavsett vad som händer. Trust the process, osv. Imorgon ska A2 vara ledig och eftersom A1 fortfarande är sjuk så har jag lovat att sköta hennes jobb. Som ju är mitt gamla, så det kan jag förhoppningsvis utföra lite med vänstran och få lite gjort av mitt eget samtidigt. 

Efter jobbet igår åkte jag till stallet för att hänga med snygga brandmän, hehe. Nej, skämt åsido, det var räddningstjänsten som var där för att öva på att hantera djur och lära sig lite om hur hästar fungerar. Alla var supertrevliga och intresserade och ställde frågor om allt mellan himmel och jord, så det var verkligen roligt. 

Kom hem ett par timmar senare än jag brukar och eftersom Skalman är mitt mellannamn så tyckte jag allting blev uppfuckat kring när och var och hur med promenad och träning och mat. Fick det gjort, men det kändes fel, hehe. Av den tänkta filmkvällen blev det inget för min man fick feeling och skulle måla fönster när han kom hem, och eftersom han kan ha oerhört lång startsträcka innan han blir färdig att komma igång med saker på sin to do-lista så var det sannerligen inte läge att stå i vägen för det. Låg i soffan och läste och dumscrollade istället. 

Idag är det jobb, sen handla och hem och ut med hundarna och därefter städa. Om jag orkar ska jag också fixa lite med ved som behöver staplas om för att det ska bli plats för annat, annars får det bli i helgen. Nu: jobbelijobb. 

In the bars, with the men who play guitars

I måndags körde jag ju ett hantelpass för armar och axlar, förväntade mig träningsvärk men kände inget som i går morse vilket var konstigt med tanke på att jag efter passet knappt klarade av att lyfta ett glas vatten. Men sen smög det sig på under dagen, så idag kan jag meddela att jag är lagom mör eftersom jag också har lite känningar här och var efter två ganska tuffa ridpass två dagar på rad. 

Igår regnade det hela dagen! Utom förstås när jag skulle springa intervaller efter jobbet, då var det bara varmt och fuktigt i luften och kändes allmänt jobbigt. Hela den här situationen med dramadrottningen tar  enormt mycket på mitt välbefinnande, kan liksom inte se någon väg ur det hela oavsett hur utgången av den här konflikten blir. Får hon rätt så kommer hon ändå att vara som ett åskmoln p g a att någon (dvs jag) ifrågasatt henne, får hon inte rätt kommer hon att bli vansinnig p g a det. 

Åkte hem, gick ut med hundarna, tränade pilates och avverkade det sista passet på 30-dagarsyogautmaningen. Så vad tycker jag nu efter 7+30 dagar av daglig yoga? Just nu känner jag nog mest att det inte riktigt är någonting för mig. Känns som att det är lite för många övningar som jag inte kan göra ordentligt. Kan till exempel inte sitta i hjältens position p g a artrosen i knäna och det oavsett hur jag försöker stoppa in kuddar och filtar och grejer för att avlasta, det GÅR INTE. Det närmaste jag kan åstadkomma är att halvstå på knä på ett sätt som varken är avslappnat eller trevligt, plus att varje gång jag gör det så tänker jag på när min son (som har Aspergers syndrom och då hade specifika historiska personer som sitt specialintresse) var kanske 5-6 år och klädde ut sig till konstnären Henri de Toulouse-Lautrec genom att ställa sig på knä med ett par vuxenskor framför knäna så att benen framstod som jättejättekorta. Skrattar fortfarande åt det även om det kanske är på gränsen till lyteskomik. Framför allt är det väl inget som hör hemma när man ska träna yoga och vara lite andlig och tacksam och kärleksfull och sådär. Och varenda gång det är någon form av solhälsning eller annan övning där man först ska stå i nedåtgående hund och lyfta ena benet för att sedan ta ett stort kliv fram och placera foten bredvid handen så får jag a. ont i axlarna, b. kan inte ens kliva fram halvvägs till handen. Och jag fattar såklart att det ser olika ut för alla, men det gör att jag bara känner mig klumpig och stel och allmänt misslyckad. Kanske rätt åt mig som fortfarande skrattar åt Toulouse-Lautrecs ben när jag tänker på det. 

Yinyogan däremot! Det känner jag verkligen är, kanske inte "min grej" för det är ju positioner som är utmanande där också för det här måndagsexemplaret till kropp (ja, "duvan", jag tittar på dig nu) , men i alla fall till största delen både görbart och också rätt mysigt. Så det kommer jag att fortsätta med, men just nu lägger jag övrig yoga på hyllan. Eller i alla fall all yoga där det liksom förutsätts att man är rörlig och spänstig. 

Idag ska jag ha möte med min chef som vi har varannan vecka för att stämma av hur det går med allt. Oftast har vi inte så mycket att tala med varandra om, men nu är det ju hela den här pissiga situationen med dramadrottningen som behöver lyftas upp till bordet. Vad nu min chef ska kunna göra åt saken, det är ju liksom inte som att normala spelregler följs och att man kan diskutera och komma fram till en lösning som man kan med normala människor. 

En bra sak med att rida både måndagar och tisdagar är att det känns som att onsdagen blir lite "ledig dag" även om det är vanlig jobbdag, bara för att jag inte behöver åka iväg någonstans och planera och förhålla mig till tider utifrån det. Så idag är det det. Ledig dag alltså. Eller eftermiddag och kväll åtminstone.  Ska försöka återinföra rutinen med filmkväll på onsdagar, det rann liksom ut i sanden nu under semestern men det är väl dags att ta tag i det igen. Känns som att vi lite gått om varandra på senaste tiden så det kan nog vara bra att ha lite fasta punkter i tillvaron. Over & out. 

 

Till stallet istället, v 36 2025, pt 2

Igår var jag mentalt inställd på att rida Cowboyhästen och hade någon slags plan för hur jag skulle ta mig an henne, men istället fick jag Köttbullen. Har inte ridit Köttbullen sedan sent i våras, så länge har vi nog aldrig haft uppehåll från varandra förut. 

Det gick bra! Det gick faktiskt väldigt bra, hon knogade på så fint och gjorde vad hon skulle och jag hade till och med tid att tänka på min sits och lite såna grejer. Varför red du inte så här igår? undrade instruktör K, och då tyckte hon väl inte att måndagens insats var sådär jättemycket att hänga i julgranen. Det tyckte väl inte jag heller, även om jag tyckte Älskling blev fin på slutet. 

Mot slutet av lektionen kändes Köttbullen väldigt trött och hängde sig i handen så att det kändes som att jag hade två fulla Ica-kassar i tyglarna. Jag var själv väldigt trött (Köttbullen är inte beredd att lämna sin komfortzon utan tungt vägande skäl), så jag bråkade inte med henne om det utan längde ut tygeln och lät henne mest lulla på de sista minuterna. Vi red en övning som gick ut på att rida på raka spår, vilket man skulle kunna tro är lätt men det är det inte när man ska rida på hörnlinjen och K står vid bokstaven man är på väg mot och frågar Är hon rak nu? och man tror det men då är det väl fan alltid någon bog eller bakdel som inte är där den ska. 

Häxan trillade av! Såg inte riktigt vad som hände för jag hade ryggen mot. Det var när vi höll på att trava av och hennes sadel gled på något mystiskt sätt runt och plötsligt låg hon på marken. Men hon bara reste sig och satt upp igen. Man får ändå ge henne att hon är seg, hon är i alla fall 75+. 

And the drama goes on and on and on

 And the drama goes on and on and on

I'm on the side of snake-eyes tossed against the side of seven

Det är kanske inte jättekul på jobbet just nu, men så skönt när inte dramadrottningen är där, man får väl passa på att njuta så länge friden nu varar. Jag knogar ju på med mitt, igår slog mig en tanke: vi är totalt fem stycken som får behålla våra jobb, men två av dom har inte sina kontor här. De andra två har båda två fyllt 60 i år. Tänk om de går i pension kanske redan vid 62 (eller när man nu kan börja ta ut sin pension), ska jag då sitta här (eller det lär ju inte bli exakt HÄR, mest sannolikt  blir det väl ett kontorshotell någon annanstans) helt allena? Deras roller kommer ju såklart att finnas kvar, men när det inte längre är kopplat till själva fabriken så kan ju efterträdarna i princip sitta var som helst. Jaja, den dagen den sorgen. Inte för att det gör mig något direkt SÅ, för de människor jag jobbar mest ihop med sitter ju ändå inte här, tänker mer rent praktiskt att företaget kanske inte är så sugen på ett hyra ett kontor för EN person. Om det nu blir så alltså. De kanske väljer att jobba till de är 70, det vet man ju inte heller. 

Efter jobbet åkte jag till Biltema och köpte en varmluftspistol till min man. På hans anmodan. Hatar att göra den typen av ärenden "på väg hem" eftersom jag bara vill åka raka vägen hem och påbörja min egentid, men det är väl priset man får betala när man är den som har bilen och han trälar på i kollektivtrafiken. Gick i alla fall väldigt smidigt, hade kollat upp på nätet att jag skulle ha siktet inställt på VERKTYG 26 så jag slapp irra omkring och leta, scanningen i snabbkassan fungerade och det var ingen kö dit så jag tror inte det tog mer än tre minuter från det att jag parkerade till det att jag satt bakom ratten igen. Susade hem, gick ut med hundarna, avverkade sedan ett hantelpass för armar och axlar med Vibes så att det kändes som att jag efteråt knappt orkade lyfta vattenglaset när jag skulle dricka. Berodde nog i och för sig mest på att jag är klen, inte att det var ett så himla tufft pass. Hade förväntat mig träningsvärk idag, men känner än så länge inget. Det kommer kanske under dagen. 

Hann slöa i soffan en stund innan det var dags att byta om och åka till stallet. Behövde inte släppa ut några hästar för Älskling skulle gå lektionen efteråt och då skulle man ju kunna passa på att åka raka vägen hem, men istället stod S och jag kvar och babblade om allt möjligt så jag var ändå inte hemma förrän 21. Duschade, gick strategiskt och lade mig i Flickrummet™ eftersom min man redan sov. Hade som vanligt svårt att komma ner i varv och har inte sovit jättebra, det är situationen med dramadrottningen som gnager mig. Vaknade någon gång av att det regnade. Det regnade fortfarande när jag gick upp, hurra! Ett riktigt regn och inte någon fjösig liten skur som knappt märks. 

Idag är det jobb, sedan intervallträning och så ridning ikväll. Det är väl alla planer so far. 

Till stallet istället, v 36 2025, pt 1

Igår fick jag Älskling och  tänkte något i stil med att nu ska det väl kännas lite BRA för en gångs skull, men då visade det sig att Älskling hade någon slags häst-pms och inte alls var på humör för att bli riden. Okej, hon var inte på långa vägar så trilsk och motvillig som Köttbullen kan vara när hon tycker livet suger, men att säga att det gick BRA var kanske att ta i. Skyller på att jag fortfarande inte hittat alla knapparna på Älskling, har ju ändå inte ridit henne SÅ mycket. Hon blev fin på slutet, men vägen dit var rätt kämpig. Vi red en övning med skänkelvikning på hörnlinjen som verkligen bara gick "sådär", funkade i skritt men i trav sköt hon ut bogen och sprang rakt fram istället. 

Och ikväll ska jag kanske rida Cowboyhästen? Ska i så fall örsöka ta mig an henne som jag skulle ha tagit mig an en unghäst och en unghäst som behöver m-y-c-k-e-t förståelse och kärlek. Det kan ju i alla fall inte gå sämre än det gjorde sist? Eller jo, allt är faktiskt möjligt. Hehe. 

Svärsonen

Har läst Svärsonen av T. M. Logan, detta är handlingen:

Abbie praktiskt taget lyser när hon presenterar sin fästman Ryan för sina föräldrar. Stilig och atletisk, framgångsrik, artig och smart. Är han inte den perfekta svärsonen? 
Abbies pappa Ed kan svära på att det är något konstigt med Ryan. Något känns riktigt fel, och han kan inte släppa det. Dotterns bröllop närmar sig snabbt och Ed beslutar sig för att göra allt som krävs för att ta reda på vad Ryan döljer, innan det är för sent. 
Ju mer han gräver i svärsonens förflutna desto mer provocerar han resten av familjen som är övertygad om att Ryan är den rätte . Men varningsklockorna i Eds huvud ringer allt starkare.

Jag tyckte den här boken var lite seg inledningsvis, och att det inte riktigt fanns täckning för de här "varningsklockorna". Såklart kan man få en dålig magkänsla, men det fanns liksom ingenting alls att gå på. Sen blev det ändå rätt spännande och oväntade vändningar men de kunde ha planterats lite bättre, likaså tycker jag att det här utportionerandet av vad som hänt i det förflutna blev lite skevt, först ingenting, sedan ingenting, och så kom allt i det närmaste på en gång. Den här boken får tre bröllopsklockor av fem möjliga. 

Helgen vecka 35, trevligt att träffas sådär i förbifarten

Inte kom jag från jobbet som jag skulle i fredags. Satt kvar och pratade med en kollega, det är lite som terapisamtal det här. Dels att vi får ventilera alla tankar som snurrar kring Nedläggningen, dels kring det pågående Dramaqueendramat. Minst en gång i timmen slår någon ut med armarna och säger Men hur faaan blev det så här? i uppgiven ton, och det kan man ju undra. To be continued, såklart.

Över till helgen. När jag äntligen kom från jobbet i fredags så åkte jag till Willys och Granngården för att handla människomat och hönsmat. Sedan hem, lasta ur, packa upp, ut med hundar, göra fotrehab, träna yinyoga. Äntligen helg! Bestämde att vi skulle ha hämtmat till kvällsmat så det fick min man ombesörja medan jag gick och duschade. Sedan åt vi och kollade på Dept. Q och sedan gick min man upp till sitt Pojkrum™ och spisade skivor medan jag tittade på ett avsnitt av Varuhuset och åt en kexchoklad innan jag kände att det var dags att kasta in handduken. 

I lördags var det dags för lopp. Tidigare i veckan funderade jag på hur fan vi egentligen tänkte där, jag och min dotter, när vi anmälde oss till ett stadslopp (när vi egentligen mest gillar trail) så djävla långt borta? Det blev jag i och för sig inte varse förrän jag skulle kolla upp hur lång tid det tog att köra och visade sit att det tog 1½ timme, jag hade tänkt att det tar väl trekvart eller nåt. Loppet startade 10.30 och man skulle ha hämtat nummerlapp senast 45 minuter innan, detvillsäga vi måste vara på plats senast 09.45, vi säger 09.30 sa min dotter för vi båda hatar att vara ute i sista minuten. Detvillsäga åka från mig senast 08.00 och hon (som skulle köra och bor 25 minuter från Nästan-Österlen) fick då köra hemifrån vid 07.30. Ställde därför klockan på 05.45 för att hinna gå en runda med hundarna innan det. Precis när jag skulle ge mig ut så messade min dotter att hon inte mådde helt hundra och därför tänkte skippa loppet. Det var inte som att jag grät Lille Skutt-tårar över det, utan bestämde mig i samma sekund för att det var helt ovärt att åka så långt själv, minst halva grejen var ju att det var kul att göra det tillsammans med henne. 

Gick ut med hundarna i en skog, gick sedan hem med dom, bytte till tjocka långbyxor och gav mig ut i en annan skog för att plocka björnbär. Plockade nog 5-6 liter med vad som kändes som livet som insats, hatar verkligen björnbärsrevor och dess taggar.

Kom hem och påbörjade arbetet med att i omgångar styckfrysa in ovan nämnda bär. Sedan låg jag på soffan och slöläste och slöscrollade på telefonen. Kom på i elfte timmen att jag glömt göra dagens yogautmaningspass, så det gjorde jag, sedan lagade jag middag och vi kollade på ett avsnitt av Dept. Q och sedan var det väl i princip läggdags. 

Igår vaknade jag vid kvart över sex och kände att jag nog lika gärna kunde gå upp. Gick min gamla vanliga kuperade söndagsrunda, kom hem och stekte pannkakor till lunch som vi åt ihop med färska björnbär. Gjorde lite yinyoga och sedan var det dags att åka till stallet för möte, sedan hem igen och så var det dags att laga middag och så var den helgen över.

Så var det måndag, ny vecka och nya friska tag. Idag ska jag täcka för en kollega som är ledig och på fredag mest sannolikt täcka för en annan kollega. Fick mail sent i går kväll att dramadrottningen fortsatt är sjuk, inte så att jag önskar henne ohälsa men det är skönt att slippa allt ståhej kring detta ett tag. Förr eller senare kommer hon ju tillbaka, men man får väl ta det när det kommer. För det kommer, det kan jag lova. För det ska ju alltid vara NÅGOT.