Cry no more tears

Igår när jag slog upp min jobbkalender så var den i princip helt tom, bara våra dagliga morgonmöten (som varar max 15 minuter) och ett möte med Projektgruppen på torsdag. Blockerade snabbt som ögat hela veckan med tid för Projektet som jag ligger rätt så mycket back med och deadline för Q3 är typ 10 oktober, så nu gäller det att ligga i. Det hindrade såklart inte min chef från att ringa och ge mig ett nytt projekt att jobba med, ett av hans egna som han slet ikke hade tid til. Vi hann också lite snabbt diskutera en vision jag har, som det visade sig att vi delade så det ska vi jobba vidare med när vi får tid. När det nu blir. 

Efter jobbet åkte jag till Granngården och köpte hönsmat, sedan hem och ut med hundarna. Solen stekte och jag ångrade att jag en tunn fleecejacka ovanför min långärmade tröja, men tio minuter senare öppnade himlen sina portar och släppte ut en rejäl regnskur så när jag kom hem igen fick jag hänga exakt vartenda klädesplagg på tork. Mår du dåligt? undrade min man när han kom hem för jag hade dragit på mig ett par pyjamasbyxor och en fodrad flanellskjorta och det associerade han tydligen till någon form av sjukdomsbild. 

Tränade det där passet med kettlebell och hantlar som jag skulle ha tränat förra veckan. Det gick rätt bra, hade min nya 10-kilos kettlebell och det var ju lite skillnad att svinga den jämfört med 6 kilo, så när jag tränade yinyoga efteråt så droppade svetten ner i mattan på ett sätt som man kanske inte vanligtvis förknippar med YIN. Passet inleddes med malasana som jag FAN inte klarar av, kan inte sitta på huk pga  att jag inte kan böja knäna så mycket utan det blir som bäst nån slags variant av jägarvila som inte alls är möjlig att slappna av i. Sen var den en annan position som hette JAPANEN, som jag inte heller kunde göra eftersom jag inte kan sitta på knä och jag inte heller kan lägga så mycket tyngd på tårna. Ska väl inte säga att passet var bortkastat för jag gjorde nån annan övning istället, men det tar lite på mig mentalt att känna mig så djävla begränsad. 

Åkte sedan till bibblan för att lämna böcker. Hade fyra reserverade böcker att hämta ut, ALLA på 14-dagarslån och tjocka var de med. Här gäller det att lägga upp en strikt läsplan och hålla sig till den och inte bli sittandes och dumscrolla på telefonen. 

Åkte till stallet för teori, det var foderlära igen vilket ju kändes lite sådär eftersom det i princip var samma som i tisdags, men det är klart att hela teoriplanen kan ju inte anpassas för att jag rider två gånger i veckan. Och foderlära är ju en hel vetenskap så där finns väl mycket kvar att lära. Förr slängde man bara åt hästarna ett fång hö och en skopa havre och så var det bra med det, inte en tanke på torrsubstanshalt och smältbart råprotein och underhållsbehov. Oklart om allt var bättre förr? för jag tycker att nuförtiden hör man bara om hästar som har magsår och problem med tänderna och låsningar både här och där, men det var kanske lika vanligt förr och bara att man inte begrep bättre. Eller så är det också en effekt av samtiden?

Idag är det en ny dag. Inledde dagen med att städa ur A1:s rum på jobbet. Hon tog i princip bara med sig sina personliga tillhörigheter och lät resten vara, och det har verkligen inte rått direkt pedantisk ordning därinne om man säger så. På gränsen till äckligt skulle jag vilja säga, så idag tog jag mig samman och skurade av det värsta. Så att man i alla fall kan gå förbi den öppna dörren (A1 hade alltid dörren stängd så på den tiden slapp man se eländet) utan att känna att det snudd på är en sanitär olägenhet. 

Idag ska jag jobba, sedan springa, sedan rida. Däremellan äta och läsa, antar jag om jag ska hinna med mitt tighta lässchema. Over & out.