Majalis är tilltufsad av den stora världen och den olyckliga kärlekens grymhet när hon återvänder till föräldrahemmet från Dublin. Bakom det ombonade och bekanta anas att det inte heller hemma i tryggheten alltid varit ljust. Nu är båda föräldrarna döda och Majalis bläddrar i moderns dagbok i jakt på svar. Samtidigt bildar hon en treenighet med grannarna Stigga och Torsten för att försöka få stopp på den hotande exploateringen av marken och berget. Berget, ja. På 1600-talet brottades på samma plats en kvinna vid namn Nienna mot herrarnas råa ignorans av naturens krafter.
Förra året läste jag Folk som sår i snö och blev helt betagen. Det blev jag nu också. Älskade den från första sidan till sista även om jag - precis som med förra boken - ibland tycker att det blir lite skev balans mellan den skämtsamt raljerande tonen och en väldigt allvarligt och gripande berättande, men det funkar och är en väldigt liten petitess i det stora hela. Vet inte vilken del av berättelsen jag gillar mest, den som handlar om Majalis i nutid, den som handlar om Nienna på 1600-talet, eller Mauds dagboksanteckningar. Äh, jag behöver inte välja utan kan gilla allt lika mycket (för det gjorde jag, fast av olika anledningar). Den här boken får fem oexploaterade malmfyndigheter av fem möjliga, marsch iväg till bibblan per omgående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar