Åh nej, Sverige-Ungern 32-25

Var sjukt taggad inför Sveriges match men fick dessvärre bevittna en fullständig massaker där Ungern briljerade och inte speciellt mycket alls, nästsn inget, gick Sveriges väg. Tur det bara är gruppspel och tur att Sverige redan har en vinst och bör vinna nästa match som är mot Turkiet. Annars hade EM varit över för Sverige nästan innan det ens hade börjat. Aja, bara att bita ihop och hoppas på att svenskorna samlar sig. Är ju i alla fall inte första gången Sverige har spelat dåligt i gruppen och sen ändå knycklat sig vidare. Hoppas på det.

Hurra, Sverige-Nordmakedonien 28-18

Jaha, så var handbolls-EM för damer igång och Sverige mötte Nordmakedonien i premiärmatchen och det gick ju geschwint eller vad det heter, även om det var lite VÄL mycket tekniska fel i inledningen för att jag skulle känna mig helt nöjd. Det hade för all del Nordmakedonien också, så direkt orolig behövde man ju aldrig vara. Oron börjar imorgon, lördag, då Sverige ska möta Ungern. På hemmaplan, ungrarnas alltså. Det kan nog bli en betydligt tuffare nöt att knäcka, men so far so good. 

You wanna know if I can dance

Igår var en jobbmässigt bra dag. I onsdags kände jag mig ju som en disktrasa efter jobbet, dödstrött och släpade mig fram som om jag var hundrafemtio år gammal och kände mig liksom helt omotiverad till allt. Men igår gick jag en rask promenad och städade innan jag åkte till stallet och kände mig hela tiden skärpt och alert och vaken. Skillnaden var att igår fick jag sitta och jobba med Projektet relativt ostört hela dagen, istället för att behöva sitta på möten och lyssna på när Tröggubbens chef daltar med honom. Det var säkert andra faktorer som spelade in också, t ex bättre nattsömn och en dag närmare helgen, men jag tror att det var den största bidragande orsaken. Plus att jag känner sån allmän stress över att känna att jag aldrig hinner göra något ordentligt och då är det rent generellt svårt att ha tålamod.

 Your spirit animal should be the goose, sa jag till en kollega förra veckan när vi pratade om hur man ska förhålla sig till när folk beter sig som idioter, och när vi rett ut vad jag egentligen menade, för hon trodde först jag sa ghost så det blev helt förvirrat, så enades vi om att det är modellen. Lätt att säga, ibland väldigt svårt att vara. Tror jag ska printa ut en bild på en gåsajävel och sätta upp på mitt kontor som en påminnelse att man (tyvärr) inte kan ändra andra människor utan bara sitt eget sätt att förhålla sig till dom. 

Nästa vecka ska min chef åka på tjänsteresa till Frankrike tillsammans med högsta R&D-chefen, och skulle då "bearbeta" honom lite till angående om någon i hans team ska ta över rollen som laboratoriechef. Sa på skoj till min chef att han kunde hälla i R&D-chefen en massa franskt rödvin så att han skulle bli medgörlig, men det är väl inte så det fungerar. Vi får väl se hur det går. Känner mig på ett sätt lite taskig mot mitt team som jag nu i hemlighet försöker lobba för att någon annan ska ta över, fast det har ju ingenting med dom att göra, och så som läget är nu så är jag taskig mot mig själv. Plus att jag faktiskt aldrig har bett om att få bli laboratoriechef, det var den förre högste R&D-chefen som helt enkelt bara bestämde att jag skulle vara det och jag trodde i min enfald att det liksom var ett slags erbjudande som jag skulle få tacka ja eller nej till, men det var inte för inte som den förre högste R&D-chefen gick under namnet Gudfadern. På det sättet fick jag ju möjlighet att både höja min lön och komma loss från i alla fall merparten av det operativa arbetet i labbet, så det var såklart inte bara dåligt. Men nu har förutsättningarna ändrats så mycket att det inte längre känns hållbart. Jaja, nog om det. 

Fredag idag! Ska på besök till Fotspecialisten nu på förmiddagen, sen ska jag jobba lite till och sedan tänker jag väl köra min vanliga fredagsrutin med stavgång efter jobbet, sen hem och så koka soppa till kvällsmat. Jag och min man är "mellan serier" så det blir kanske kvällens aktivitet, att hitta något nytt vi kan följa tillsammans. Inga specifika planer i helgen förutom att jag ska plantera de där äppelträden. Och så har ju HANDBOLLS-EM börjat! Mmm.   

Till stallet istället, v 48 2024, pt 2

De senaste veckorna har Köttbullen inte gått lektionen innan utan stått i boxen med utetäcke på för mig att göra i ordning. Det gillar jag, för det är ju lite där relationen etableras och man kan känna av, vilket humör är hon på idag? (Hon är ju sto, så det är lite upp och ner, hehehe). Tycker det blir så...opersonligt att ta över en häst som någon annan ridit, som att allt går på löpande band. Fast det är ju så det är när man rider på ridskola.
De senaste veckorna har hon istället gått lektionen efter vår, och då skulle man ju kunna tro att hon är pigg och utvilad när jag ska rida henne men vete fan om jag tycker det är så stor skillnad? Igår kändes hon rätt tung och seg i början, fast det blev bättre sen. Vi red övningar med mycket volter i trav och galopp och det är ju sånt hon behöver för att lossna. Önskar bara att hon skulle lossna i galoppen också, tror på riktigt att hon faktiskt inte förstår vad man menar när man försöker rida ihop henne i galoppen, precis som hon för flera år sedan inte förstod vad man menade när man försökte rida ihop henne i skritt och trav. Sen har ju galoppen varit så svår i sig så man, jag, har ju liksom inte krävt något av henne där mer än att hon först ska fatta galopp för hjälperna och sedan hålla igång galoppen. Det stadiet har vi ju passerat nu och jag tycker att hon är i ett bra framåtläge, så nu ska väl bara polletten ramla ner vad gäller formen. Nästa helg ska jag rida för tränare igen, då får jag kanske lite mer verktyg att jobba med. 

Sharpen your senses and turn the knife

Igår TAPPADE jag det lite på jobbet. Förra veckan lämpade jag ju över till Tröggubben att hålla i ett möte som ingår i hans ansvarsområden. Det "var han ju inte förbedd på" så då fick han i uppdrag att kalla till ett nytt möte så att han skulle ha möjlighet att förbereda sig. Helt rimligt ändå. Sen kom TG:s chef med det enligt mig helt orimliga förslaget att jag skulle "hjälpa honom" med det, vilket jag gjorde på så sätt att jag hänvisade till mappen där allt underlag finns. 

Sen kom det såklart inte någon mötesinbjudan, vilket jag visste att det inte skulle göra, och idag hade vi uppföljningsmöte av vårt kontrollprogram där det här är en punkt. Frågade då TG vänligt ifall han hade en tanke kring när nästa möte kring detta skulle vara, för förra mötet var i januari och nu är det snart december och "två gånger per år" är ju ändå lite underförstått att det ska vara lite jämnt utspritt över året, inte en gång i december och en gång i januari och sen inget resten av året. TG hade ingen plan, vilket jag också visste att han inte skulle ha. Då bröt TG:s chef in och bara Men kan du inte kalla till ett möte där du och jag och TG sätter oss ner tillsammans så att du kan förklara för honom vad det är meningen att han ska göra på de här mötena?

Jag nästan dog, ska man behöva ha ett möte för att förklara för en vuxen karl hur man håller i ett möte?  Även om man aldrig har hållit i ett möte själv så har han ju suttit med på hundratals möten som letts av någon (oftast mig) och det är väl ändå bara att försöka göra likadant om man nu inte vill ha ett eget upplägg?
Sa (rätt så svalt och syrligt) att nu vill jag inte vara sån, men det här ärendet ingår faktiskt inte i min befattningsbeskrivning, det är TG:s ansvar och det är inte så att jag sitter inne med något himla facit hur det här ska göras, utan det är väl enligt mig upp till den som är ansvarig för uppgiften, detvillsäga TG, hur det hela ska läggas upp och allt underlag som behövs finns i den mapp som jag tidigare hänvisat till. Men TG:s chef bara malde på om att vi skulle ha ett möte för att "stötta TG i det här" och där andemeningen liksom var att så länge ingenting blir gjort i det här specifika ärendet så var det liksom MITT fel då? Bara för att jag inte går med på att vi ska ha ett möte som går ut på att jag ändå får göra jobbet till slut, eller tala om för TG exakt och steg för steg hur han ska göra, vilket tidsmässigt skulle ta minst dubbelt så lång tid som om jag gjort det själv från början, men det är väl så det fungerar med strategisk inkompetens, som jag är helt övertygad om är vad TG:s agenda går ut på. Synd bara att han har fått med sin chef på det, nu har hon liksom gått in i rollen som att hon är hans morsa och det är SÅ pinsamt, speciellt som TG (som är en man i 60-årsåldern) har börjat med att pjata bajnspjåk näj det äj något han inte föjståj jiktigt. Det är så pinsamt att man inte vet vart man ska ta vägen. 

De här uppföljningsmötena är för övrigt en visa. Long story short: Vi har ett kontrollprogram med ett antal kontroller som ska göras, de flesta månadsvis, några kvartalsvis, några enstaka en eller två gånger per år. Det är TG som är övergripande ansvarig för att se till att de här kontrollerna görs, sedan är det lite olika personer som utför själva kontrollerna. De här olika personerna har av okänd anledning med tiden satt lite i system att göra dessa kontroller mot slutet av månaden, vilket till slut 99 gånger av 100 slutade med att  så fort det kom något annat emellan så "glömde" man kontrollerna och så gled det över till ny månad utan att någon kontroll gjordes. För kanske ett och ett halvt år sedan införde jag (som inte ens har något med det att göra men eftersom det är jag som ansvarar för att hela vår verksamhet bedrivs i enlighet med vårt tillstånd och kontrollerna är en del av villkoren i tillståndet så ligger det så att säga i mitt intresse att det här sköts) att kontrollerna skulle göras första halvan av månaden, sedan skulle vi ha ett uppföljningsmöte vecka 3 i varje månad och gå igenom dokumentationen och se till att allting var i ordning. Det togs väl emot "sådär", men då sa jag att den som har ett bättre förslag att säkerställa att det här blir gjort är välkommen att genomföra det, men så länge ingen har det så är det så här vi får göra.  Sen kallade jag till möten, och den dagen det är möte går jag in i systemet och kontrollerar dokumentationen för att förbereda. Och 99 gånger av 100 har jag sedan fått flytta mötet för att antingen är alla kontroller inte gjorda eller så saknas dokumentation. Det är så DJÄVLA tröttsamt, jag har tagit upp det med vår VD och han har haft "ett snack" med de inblandade och det har väl blivit lite bättre, men det känns verkligen inte stabilt. Avslutade av den anledningen ovan nämnda möte med att säga något i stil med Kan vi nu inför nästa år enas om att vi respekterar det som vi gemensamt bestämt*, att kontrollerna ska utföras den första halvan av månaden, så att vi kan ha de här uppföljningsmötena som planerat och inte behöver flytta fram dom hela tiden? Hann väl inte mer än säga meningen klart förrän TG:s (och de andras) chef högg in med att hon hade minsann "avsatt fokustid" till de andra i deras kalendrar så det här skulle minsann bli gjort. Ja, fast det blir det ju inte? Och sen är jag inte dödsimponerad över att vuxna karlar måste ha en morsa som "lägger in fokustid" i deras kalendrar för att de ska sköta sina jobb?

 Och det var väl lite här jag tappade det, så jag ringde vår VD efteråt och bara TG är ansvarig för att kontrollprogrammet följs och då ska först TG:s chef "avsätta fokustid" i andras kalendrar för att de (TG och två andra karlar som utför större delen av kontrollerna) ska få en påminnelse om att de ska göra sina uppgifter, och sen ska jag avsätta tid för att följa upp så att det blir gjort och sen har vi inte haft ETT ENDA uppföljningsmöte som inte har fått bokas om minst en gång för att saker inte är klara i tid, det fungerar ju för faaan sämre nu än vad det gjorde när vi inte hade någon uppföljning överhuvudtaget! Eldade på en god stund till i samma anda, VD sa att jag fick väl ta det med TG:s chef och jag bara Ja, men hen slänger ju tillbaks det på mig så att det handlar om att jag är ohjälpsam när jag inte gör TG:s jobb. Jag tycker redan att jag gör ganska mycket som egentligen ingår i TG:s ansvarsområden men det finns en bortre parentes för det och där är jag nu!

VD sa att han skulle "ta en sittning" med TG och hans chef. Kanske blir det bättre, kanske inte, vi får väl se. Vet att både TG och TG:s chef har ENORM respekt från VD så när det kommer från honom så finns det liksom en helt annan bäring i det än när det kommer från mig, även om jag backar upp det med  hänvisningar till lagkrav och liknande så att det verkligen ska framgå att det inte är för mitt höga nöjes skull som saker ska göras. Medan det räcker om VD:n harklar sig lite så släpper alla allt de har för händer och ilar till undsättning. Samtidigt är vår VD lite konflikträdd, så det beror ju lite på hur det framförs. Han avslutade i alla fall vårt samtal med att lite skämtsamt säga att han "skulle gå och starta fönen". Det är (hoppas jag verkligen) en hänvisning till uttrycket "att få en hårtork", som vi lite skämtsamt slänger oss med ibland. Att få en hårtork inneär att någon skriker så mycket på en att håret liksom blåser bakåt. Händer väl bara på tecknad film, men men. Ett uttryck som (tydligen) kommer från hockeyvärlden. Hoppas i alla fall att han, VD:n alltså, verkligen menade det (om än inte bokstavligt) och inte syftade på att han ville gå och fixa till sin frisyr litegrann. 

Hade också möte med min chef och tog för hundrade gången upp hur jobbigt det är att jobba cirka 150 % och framför allt att det inte finns någon lösning i sikte. För mig hade det känts 150 % bättre om så bara ansvarsbiten låg hos någon annan, även om det inte är den som tar tid, problemet är ju bara att alla som eventuellt skulle kunna ha det ansvaret har inte tillräckligt med erfarenhet och hur ska man bygga upp erfarenhet om det inte ska få ta tid, osv osv osv. Jag sitter ju tyvärr inte inne med någon lösning, har bara sagt att jag jättegärna finns som bollplank (får dock uttrycka mig lite annorlunda när jag talar med min chef eftersom han är dansk och att BOLLA på danska är något helt annat än på svenska), men jag vill att någon annan är drivande i allt det som just nu undantagslöst tar vägen förbi mitt bord för att jag ska  börja dra i och koordinera och hålla på och som tar fokus från det jag egentligen ska göra.

Min chef är mycket förstående, men han är tyvärr inte  han som bestämmer utan det är högste R&D-chefen och han är inte på något vis en oresonabel människa, men han är tyvärr inte heller professor Dumbledore som kan svinga sitt trollspö och utdela 50 extrapoäng till Gryffindor om han känner för det utan även han har ju en budget att förhålla sig till. Och budgeten är kopplad till den nya affärsplanen och den är inte godkänd än och om någon tror att det går snabbt och smidigt att få igenom en affärsplan i en expanderande internationell koncern så är svaret NEJ. Eller i alla fall inte i vår. 

Åkte hem från jobbet och kände mig manglad, trött, utschasad. Gick en promenad med hundarna, gav fan i att träna tabata som jag hade planerat och lade mig på soffan istället. Sen kom min man hem och vi kollade vidare på Sherlock Holmesfilmen som vi började titta på förra veckan. Den var ändå lite bättre än jag trodde.  Ja, sen var det läggdags och sen vaknade jag klockan 03.30 med hjärnan i full spinn som om det inte fanns någon morgondag. Men det gjorde det och här sitter jag nu och förväntas prestera. Då kör vi. 

* Det kanske inte per definition är ett gemensamt beslut, men jag har efterlyst bättre förslag och det var det ingen som hade, och då frågade jag om alla var eniga i att vi skulle göra så här, och det var ingen som sa nej, och då har man ju ändå accepterat det. 

They died with blazing guns

Igår satt jag hela dagen och jobbade fokuserat i Excel, mitt näst bästa efter att göra flödesscheman. Min chef ringde och ville att jag skulle kolla upp en grej som inte stämde, jag hittade felet direkt. En av mina superkrafter är att skumma igenom stora mängder text eller siffror eller whatever och blixtsnabbt kunna hitta det jag söker eller saker som avviker från mönstret. Tror jag hade blivit en fantastisk polis, inte precis i fält men en sån där som sitter behind the scenes och går igenom folks bankkontoutdrag eller telefonlistor och hittar samband som knyter dom till brott. Fast sånt där kanske görs av AI nuförtiden? 

Efter jobbet susade jag iväg till  Ö&B och köpte två chokladkalendrar till mina barnbarn samt dasspapper (till mig och min man) som råkade vara på supermegaextrapris. Åkte därifrån vidare till Granngården och införskaffade två såna här Gorilla flexikorgar. Brukar ju ta hem gödsel när jag är i stallet och tidigare har jag haft två hinkar, men nu har den ena spruckit i botten och dom här flexikorgarna är ju fantastiska och kan användas till exakt allt. Har till exempel en som jag har till fotbad, jättesmidigt att bara ta i handtagen och bära iväg när den ska tömmas, inget som måste balanseras med båda händerna och med vatten som skvimpar över som en direkt följd av det. Med tanke på hur smidigt det är så är det sorgligt att jag inte fotbadar lite oftare, men det är ju en annan historia. 

Hem, ut med hundarna, packa i ordning en kasse med ovan nämnda kalendrar, plus radions och tv:ns kalender som jag köpt tidigare (det är tradition att jag köper den åt min dotter och barnbarnen), ner i källaren för att rota fram en gammal damejeanne som stått där och samlat damm i 15 år och som min dotter skulle få, samt paketera om den där förbannade frökalendern till min mamma. Fick äta kvällsmat redan klockan 15.30 p g a kvällens schema. Åkte sedan till Coop för att skicka den där förbannade frökalendern till min mamma, jag hämtade ju ut den förra veckan men eftersom den ändå inte kunde överlämnas som det var tänkt så har jag lite tänkt att det var skitsamma, jag fixar det sen. Tills jag kom på att herregud, det är ju den 1 december på söndag och då kan det ju vara klädsamt att den är på plats. Men nu är den om inte på väg så i alla fall överlämnad i PostNords ömma händer. Sen iväg till stallet för möte innan ridningen. Min dotter var med på samma möte så efter det så lastade vi över damejeannen och kalendrarna och några doftljus som jag köpt men inte gillat doften av från min bil till hennes och så åkte hon hem och jag stannade kvar för ridning samt fylla ovan nämnda flexikorgar med gödsel, för nu i helgen ska äppelträden ner i jorden, bättre sent än aldrig, och då kan det nog inte skada att blanda ut vår extremt magra sandjord med lite av det bruna guldet. Sen hem, lasta ur, duscha och gå och lägga sig. Frös som en hund och kunde inte somna på ett bra tag så när klockan ringde i morse kändes det som att jag hade sovit högst en kvart. Idag ska jag dock bara jobba,  promenera med hundarna, träna tabata och sen ha filmkväll med min man så det ska väl låta sig göras. Hejpåre. 

Till stallet istället, v 48 2024, pt 1

Igår var det lite manfall i dressyrtisdagsgruppen, instruktör K var sjuk och ett par personer var borta, kanske av andra skäl i och för sig för så här i november-december vet man aldrig med folk, det känns som att det är julbord och fester och måstegrejer exakt hela tiden. 
Vi hade instruktör N istället och övningen var en evighetsbana som var: trava över två bomserier på ena långsidan, vända rätt upp vid C och rida skänkelvikning i slalom mellan koner på medellinjen, sedan fatta galopp och galoppera/hoppa över två upphöjda bommar på andra långsidan. Fick beröm för mina händer!  Det har jag nog aldrig fått förut, förvisso inte heller kritik men man vet ju bara om det som sägs. Men instruktör N tyckte jag hade en bra buren hand, stadig kontakt men ändå lätt och följsam. Detta är faktiskt någonting jag har jobbat mycket med för jag har en tendens att låta handen falla omkull så att det ser ut som att man är ute och kör en kundvagn på Maxi. Sen tycker jag det är olika lätt på olika hästar lite beroende på hur de är byggda och hur väl de svarar på tygeltagen. Men i alla fall. Kul att höra. I helgen fick jag beröm för min sits också, det var en ridkompis som sa Du sitter väldigt fint, det ser ut som att du är skolad i den rätta sitsen. Det kan jag ju inte påstå att jag tycker att jag är, men det var ju ändå roligt att höra. Fortsätter det så här kanske jag blir rent mallig. Alla instruktörer har ju sina käpphästar när det gäller sitsen och jag har ju hört andra få sina fiskar varma om armbågar som sticker ut och ryggar som behöver rätas på och hälar som ska trampas ner, men det är faktiskt rätt sällan som jag får höra något. Fast jag har nog mer tänkt att de (instruktörer som ett kollektiv) tänker (om mig) att jag är lite av ett hopplöst fall som det inte är mödan värt att börja härja med. När jag började rida i Återvändargruppen så sa hon som var instruktör där att hon tyckte att jag hade "en väldigt bra och naturlig lodrät sits". Det var nog första gången jag hört någon säga något positivt om min sits överhuvudtaget, men sen tänkte jag att hon kanske sa så mest för att vara snäll och för att inte skrämma bort en. Hehe.  

Köttbullen kändes i alla fall fin. Hon/vi gjorde fina, balanserade galoppfattningar i skritt efter skänkelvikningarna och det har ju inte på något sätt kommit gratis för oss, så jag var helnöjd. Hon bjöd på fint framåt rent allmänt och tyckte förstås att det var kul att ta ett par skutt. Det tyckte väl inte jag var lika kul, men ett par upphöjda bommar klarar ju till och med jag av att galoppera över utan att tycka att det är jetelezkigt. 

En bondes död

Har läst En bondes död av Negar Naseh och David Sandström, detta är handlingen:

En bonde hittas ihjälfrusen på sin gård i Västerbotten. När utredaren Marita Widmark anländer till sin barndomstrakt i Brännliden snubblar hon över det olösta fallet. Tillsammans med Bahar, en ung kollega vid Umeåpolisen, börjar hon nysta i gåtan. I takt med att utredningen växer blottläggs bygdens skuggsidor: Konflikterna, utanförskapet och laglösheten. Brott uppklaras, domar faller men frågan förblir: Vem har att vinna på en bondes död?

Jag tyckte inledningsvis väldigt mycket om den här boken, det var fint språk, vardagliga skildringar som man kunde känna igen sig i (man är ju ändå rätt trött på såna där försupna supersnutar som är DE ENDA som kan lösa ett fall) och ett hyggligt tempo och kul att huvudkaraktären är en kvinna i 60-årsåldern (även om jag störde mig på den lilla detaljen att exakt alla såkallade hemvändarromaner verkar innehålla att det måste finnas någon snygg f d skolkamrat eller ett ex som blivit kvar och som bara råkar vara singel som de hemvändande kan sexa lite med, det är väl ändå inte realistiskt?). Men efter ett tag tappade berättelsen lite styrfart tyckte jag. Det var så himla många människor och detaljer och det kändes inte heller 100 % realistiskt att så mycket polisiära resurser kunde läggas på ett avskrivet fall bara sådär. Fast å andra sidan så hade det ju inte blivit någon bok då. Ja, men jag tyckte väl ändå om den mer än vad jag inte tyckte om den. Den får tre och en halv västerbottensostar av fem möjliga. 

Kanske snart utblottad(-ish)?

För ett tag sen blev jag ju så himla exalterad p g a att jag ska få ett nytt bankkort, eller rättare sagt för att jag trodde att jag skulle behöva ringa banken och krångla och ha mig när allt jag behövde göra var att logga in på internetbanken och där låg det redan en beställning och puttrade och där jag var på steg 4, "kortet tillverkas" där steg 5 var LEVERANS och det skulle ske den 25, stod det på internetbanken i torsdags förra veckan. Kom på det idag, att det var ju den 25 igår (eller jag visste om att det var den 25 igår också, men tänkte inte på att det var LEVERANSDAGEN) så jag loggade in och då har dom flyttat fram leveransdag till på fredag. På mitt kort står det "valid thru 12/24" och först tänkte jag att det betydde "till och med december 2024" men sen tänkte jag att det kanske innefattar december också? och nu har jag googlat och inte blivit ett dugg klokare, men eventuellt upphör mitt kort att gälla på lördag och då irriterar jag mig på att banken stöddigt skriver att  "nytt kort levereras till dig i god tid innan det gamla upphör gälla" och så ska det nya levereras den 29 när det eventuellt, ganska sannolikt, upphör att gälla den 30. 

Oavsett, exakt hur lång tid kan det ta ett tillverka ett sketet plastkort? På den gamla goda tiden när man hade såna där vita patientbrickor så tillverkades dom ju på vårdcentralen på ingen tid alls, tjoff in med en plastbit och så tryck till och så hade man det i handen innan man hann säga "bakterieinfektion". Är kanske lite mer pill med ett bankkort som har magnetremsor och chip och kod och grejer, men det är väl ändå inget djävla HANTVERK? Eller? Va? Va? Va? Tur man ändå har lite cash undanstoppat i gömmorna, för det ska ju levereras av Post-Djävla-Nord och då känns det som att vad som helst kan hända. 

Your TV screen is filled with snow

Igår gjorde jag ett flödesschema över hur en process skulle kunna se ut. Nämnda process, i nuläget inte alls implementerad, har stötts och blötts på alla möjliga nivåer i organisationen och det känns alltid som att vi kommer till vägs ände och att det är heeelt omöjligt att förändra. Jag ritade upp hur jag tyckte att det skulle fungera, det finns väl inte ett problem i världen som inte går att lösa genom att rita upp ett flödesschema? Plus att jag älskar djupt och innerligt att sitta och knåpa med pilar och boxar och flytta omkring och skapa ORDNING OCH REDA, skulle lätt kunna syssla med det 40 timmar i veckan. Presenterade mitt flödesschema för min projektledare och hon bara öste beröm och superlativ över det och i förlängningen mig, så det var lite kul. 

På tal om 40 timmar i veckan så såg jag igår att vår VD hade ett möte inbokat som idag med den något kryptiska titeln "Lab SWE". Kan ju inte vara något annat än mitt labb som avses tycker jag, men han har inte sagt något till mig om att han ska ha ett möte som handlar om det och jag är ju definitivt inte inbjuden. Jag vill ju som bekant inte ha rollen som labbchef längre, jag har tagit upp det med min chef vid flera tillfällen men det går trögt. Min svaga förhoppning var att det skulle handla om detta, men när jag klickade i en massa andra människors kalendrar, typ: han som jag tycker är lämpad att ta över rollen som labbchef, hans chef, min chef, vår VD:s chef (som också är min chefs högsta chef) och lite annat löst folk  så hittade jag ändå ingen som verkade vara inbjuden till samma möte. SKUMT? Vad handlar detta om? Känns inte så sannolikt att VD ska sitta och ha möte med sig själv? Tyvärr är han inte på plats den här veckan och nästa vecka ska han åka till Kina så jag lär väl aldrig få veta det. 

Igår var det 14 grader varmt ute, men knappast inne, det kändes väldigt ruggigt och jag gick runt och småfrös hela dagen och det var också en skum känsla att man i slutet av november kan öppna ytterdörren och gå ut och känna att det nästan känns varmare ute än inne. Åkte hem efter jobbet, tog med hundarna på promenad, körde ett benpass och låg sedan i soffan och diskuterade Sagan om ringen-problematik med min man. Varför har ens Frodo en trädgårdsmästare, det är ju inte som att han har "ett jobb"? (Min mans svar: han är rik, han behöver inte arbeta). Varför fick inte hoberna några ringar av Sauron? (Min mans svar: de är för betydelselösa, de har inget som Sauron har nytta av). Fast med tanke på att det var hober som i slutändan knäckte Saurons makt så kan man ju knappast kalla dom betydelselösa, men det var väl inget han kunde förutspå, vilket i sig är konstigt med tanke på hur mycket övernaturliga tricks han ändå hade på repertoaren. Tycker faktiskt att hela Saurons affärsidé är rätt bräcklig, men jaja. Det är så kul att diskutera med LOTR-fans, för de blir så otroligt harmsna och förtrytsamma när man ifrågasätter Tolkiens verk. 

Gick och lade mig tidigt men kunde inte somna så nu sitter man här som en trasig kratta och ska  försöka åstadkomma något vettigt. Efter jobbet idag ska jag nästna bara precis hem och vända och sedan till stallet, först på möte och sedan rida. Och sen hem, duscha och ner i bingen. Hodeladihodeladihoppsanvilkendag. 

Natthuset

Det här är en bok som jag inte kommer att läsa färdigt: Natthuset av Jo Nesbø. Det här är handlingen:

Efter att hans föräldrar omkommit i en husbrand skickas 14-årige Richard till sina släktingar i den avlägsna hålan Ballantyne. Men allt är inte vad det verkar vara i staden: Richard betraktas som utböling och när klasskamraten Tom försvinner får Richard skulden. Den enda som tror på honom är Karen, klassens populäraste tjej. Hon får Richard att spåra det telefonnummer som Tom ringde, innan han försvann, till ett övergivet hus i Spegelskogen.

Jag har läst rätt många av Jo Nesbøs böcker, gillade dom i början men blev mot slutet VÄLDIGT trött på Harry Hole. Det här var ju något annat, och det stod också att det skulle vara "en gastkramande roman som för tankarna till Stephen Kings klassiska skräckberättelser". Det gjorde det INTE, enligt mig. Det var bara en djävligt konstig och rörig berättelse där man inte visste vad som var sanning och vad som var fantasier eller psykoser och hela upplägget kändes bara otroligt irriterande. Störde mig på exakt allt till slut, så det var lika bra att ge upp. Den här boken får en överkorsad telefonkiosk av fem möjliga. 

Bow down and hear our cry

I fredags slutade jag vid lunch, åkte iväg och gick drygt 9 km stavgång, sedan vidare till Willys för att handla. När jag gick in på Willys sken solen. När jag gick ut från Willys snöade det och då var det ju inte som att jag hade varit därinne i flera timmar precis.

Åkte hem, släppte ut hundarna i trädgården, försökte locka ut hönsen ur hönsgården, men de stirrade surt på snön som hunnit lägga sig på gräsmattan och vägrade. Jag kände som och med dom. Gick in, tände en brasa i kaminen, tillbringade kvällen i soffan och kollade färdigt på Tunna blå linjen medan snön vräkte ner på ett nästan oanständigt sätt. Hade det inte varit för att väderprognosen utlovat en hel drös plusgrader redan om ett par dagar hade jag blivit deppig. 

Gick och lade mig tidigt, hade ställt klockan på 06.00 och sen var det upp och ut med hundarna i snön. Får ge en eloge till den lokala snöröjningen för det var plogat och grusat på gångvägarna så inga problem med att promenera inne i byn. Någon skrev en liten hyllning i byns sån där "Allt som händer"-Facebookgrupp och genast var det någon som istället började gnöla på att det var dåligt plogat på vägarna. Att folk aldrig kan vara nöjda med något? Sen var jag själv mindre nöjd, för min plan var att vara i stallet 08.30 och jag hade en uppfart och en gårdsplan att skotta för att kunna ta mig dit. 45 stressiga minuter senare rullade jag hemifrån och var i stallet 08.40 för det går ju inte att blåsa på i 90 km/h precis. Jag är världens mesigaste när det kommer till vinterkörning, men hamnade bakom en bil som inte ens höll 30 km/h som jag till slut var tvungen att köra om för annars hade jag väl inte varit framme förrän till kvällen. Vägarna var sådär, dock helt farbara om man tog det lilla lugna. 

Red, hängde lite i stallet och kollade på andra, susade sedan hemåt. Solen sken och det hade börjat töa så det mesta av snöblasket på vägarna var borta så det gick bra att köra. Svängde inom bibblan och hämtade böcker, sedan åkte jag till det lokala gatuköket och köpte en hamburgare till lunch. Sen hem, in i duschen och så landa i soffan och kolla på handboll, Sverige-Polen, uppladdning inför damernas EM som börjar nu på torsdag. En match som Sverige vann överlägset, 38-22 tror jag, så det var inte ens  det minsta spännande. 

Min man var ju i KÖBENHAON med en kompis, så jag hade EGENTID. Gör inte så himla mycket med den här egentiden, det är bara gött att liksom gå hemma och måsla och vara i sin egen bubbla. Satte på Sagan om Ringen och slökollade på den, har ju sett den säkert 5-6 gånger men den tål att ses igen. Saker som man alltid kan fundera på är: 1. Varför inte Sauron, i striden mot Isildur, gjorde sig osynlig med hjälp av Ringen? Då hade han ju vunnit kampen plättlätt. 2. Varför fick människorna nio ringar men dvärgarna och alverna bara sju respektive tre? 3. Alvernas ringar vidrördes enligt uppgift inte av Sauron så därför hade han ingen makt över deras ringar, men varför blev inte dvärgarna också ringvåldnader om nu människorna blev det p g a deras ringars inneboende ondska? 4. Varför vaktade inte Sauron Domedagsberget lite bättre? Känns ju väldigt märkligt att han, som kan följa Ringens väg genom hela djävla Midgård med hjälp av miljoners miljarders andra sammansvurna ondskefulla varelser, inte skulle ställa ut nån djävla VAKT där det var som mest kritiskt för Ringens och i förlängningen hans egen överlevnad? One does not simply walk into Mordor, my ass. 

Igår traskade jag ut på kanske den tråkigaste promenaden i år, jag gick helt enkelt 6 kilometer rakt norrut, vände och gick samma väg hem igen. Annars går jag ju alltid rundor, men här fick man välja mellan att gå där det var plogat eller att pulsa fram i blötsnö, jag väljer det förra alla dagar i veckan. Kom hem igen, tränade ett pass pilates, tillbringade sedan större delen av eftermiddagen på soffan med returmatch Sverige-Polen där Polen spelade upp sig betydligt och det slutade med uddamålsseger för Sverige. Sen kom min man hem från KÖBENHAON och vi åt middag och hängde i soffan och kollade på skräp-tv. Det var den helgen det. Nästa helg är det ta mig fan första advent, GALET. Nu har jag en hyggligt hektisk vecka framför mig så det är väl bara att tuta och köra. 

Till stallet istället, v 47 2024, pt 3

I lördags var det dags att rida för tränare, minns inte riktigt när jag gjorde det senast? Tror inte det blev något av i våras p g a allmänt strul i klubben, så kanske förra hösten? Det här är i alla fall en välrenommerad dressyrtränare som klubben har ett samarbete med, så hon brukar komma ett par gånger per termin och vem som helst får anmäla sig och vara med även på ridskolans hästar. Man rider två och två i 45 minuter, ska ha skrittat fram självständigt innan och sen är det 45 EFFEKTIVA minuter med individanpassad träning. Jag fick jobba mycket med galoppen, för det är ju det som Köttbullen behöver träna på, och fick lite tips på vägen hur jag ska tänka och göra. Precis som du gör i traven ska du göra i galoppen, så lätt att säga, så OTROLIGT svårt att göra för även om Köttbullen numera kan galoppera på och hålla galoppen varv på varv (förr bröt hon av till trav i varje hörn eller så fort hon närmade sig en annan häst), så tar hon varje försök till att börja plocka plocka med tyglarna som en förhållning. Tränaren tyckte ändå att det hade "hänt en hel del" med Köttbullen sedan sist, "nu KAN hon ju galoppera långsamt och då har man något att börja jobba med". Så det är bara att kriga vidare. Trötta var vi båda två. Nöjd var kanske mest jag som var, Köttbullen gillade nog mest att få gå ut i hagen och rulla sig i snön efteråt. Här är vi alla olika, hehe. Har anmält mig till nästa tillfälle också, som är på söndag om två veckor. Kämpa, kämpa! 

To do: vila

Igår snöade det lite, stora fluffiga Hollywoodflingor och eftersom det hade regnat dagen innan och sedan frusit så var det snudd på med livet som insats som man gick ut eftersom det finns isfläckar under det här fluffiga som man då inte ser. 

Jobbade på med mina flödesscheman och en presentation till en utbildning jag ska hålla i på måndag. Väntar fortfarande på att Tröggubben ska kalla till ett möte som jag skickade över till honom i tisdags. Om jag var han så hade jag börjat med att boka in själva mötet för då vet man ju sedan hur lång tid man har på sig att förbereda sig, men alla är vi ju olika. Väntar också på att han ska svara på minst två mail från mig från tidigare i veckan, det har han inte heller gjort. Eller rättare sagt, om jag mailar en fråga till honom så brukar han svara så halvdant att det i princip alltid kräver en komplettering och när jag ber om det så svarar han inte. Tror hans hjärna fungerar som att han nu tycker att han har gjort sitt? Men det är helt OBEGRIPLIGT att någon i nådens år 2024 kan komma undan med att "jag är inte så bra på det där med data". Okej att alla inte kan vara datahackers, och okej att Tröggubben är närmare 60, men hallå? Jag är faktiskt bara ett par år yngre och jag har fan varit tvungen att lära mig både det ena och det andra som ligger utanför komfortzonen. Min chef liksom bara förutsätter att jag fixar det, medan Tröggubbens chef daltar med honom som om han vore ett spädbarn. Urk. 

Efter jobbet åkte jag till affären, hämtade mina två äppelträd som jag beställt för tusen år sedan. Passar ju ypperligt nu när det är snö och minusgrader, NOT. Men det ska ju bli mildare nästa vecka så då får jag se till att få dom i jorden. Åkte hem, släppte ut hönsen i trädgården eller rättare sagt öppnade för dom, för de är extremt skeptiska till snön och vill inte lämna hönsgården. Tog hundarna på en promenad som inte var speciellt mysig pga halkan. Annars var det skönt väder, kallt men soligt och friskt. Kom hem igen, städade, bytte lakan i sängarna och åt kvällsmat, bytte om och åkte till stallet. Hem igen, in i duschen och så var det läggdags. 

Idag ska min man åka till Köpenhamn på bromance-helg med sin kompis så det vankas EGENTID. Mmm. Har inga direkta planer förutom rida för tränare imorgon förmiddag (vilket jag skulle ha gjort oavsett om han var hemma eller ej), men sen är väl planen att jag bara ska ägna mig åt att elda i kaminen, ligga på soffan, läsa och kolla på serier. Idag ska jag försöka sluta lite tidigare, köra mitt stavgångspass, handla och så åka hem och BARA VARA. Eftersom den här veckan jobbmässigt har varit rätt stressig så tänker jag att det kan behövas. 

Till stallet istället, v 47 2024, pt 2

Igår var temat galopparbete, för de senaste två torsdagarna har vi jobbat mycket med trav. Det är inget jag ens har reflekterat över, men det är ju bra med omväxling och är det någon som behöver stärka sig i galoppen så är det ju Köttbullen. Först red vi en övning som var så här: Galoppera rakt upp på medellinjen, enkelt byte och sedan fortsätta varannan gång åt höger och varannan gång åt vänster. Det gick jättebra i höger varv, men varje gång jag skulle fatta vänster galopp så blev det höger hur tydlig jag än försökte vara i hjälpgivningen. Det gick dock bra att fatta vänster galopp på spåret, så det var väl något med att hon inte kunde ta hjälp av väggen antar jag. Men det blev väldigt fina fattningar, så jag är ändå nöjd. Nästa övning var att rida förvänd galopp på en båge och det lyckades vi med en gång och då tänkte jag att det var nog bara för att jag bara satt och inte gjorde någonting, men trots att jag ansträngde mig att bara sitta och göra ingenting de kommande gångerna så bytte hon ändå galopp i slutet av bågen. Aja, man kan ju inte lyckas med allt. Tredje övningen var vända halvt igenom i galopp och sedan förvänd galopp längs med långsidan och helst genom hörnet och kortsidan också. Långsidan gick bra, med facit i hand skulle jag ha nöjt mig med det, men jag skulle såklart prova att se om det gick genom hörnet också, och det gjorde det inte. Men man får väl tänka att det ändå är positivt att hon byter galopp istället för att bryta av till trav. Också positivt att hon kunde göra väldigt fina och balanserade galoppfattningar FRÅN SKRITT. Yay. Nu hoppas jag att vi får några nyttiga aha-upplevelser när vi ska rida för tränare på lördag. Detvillsäga imorgon. GULP. 

Det går sakta men säkert mot helg

Min mastodontmötesdag igår blev lite luftigare än planerat eftersom mittenmötet blev inställt med kort varsel. Eller rättare sagt flyttat, till måndag eftermiddag och då kan jag inte vara med. Det är lite surt, för jag brukar kunna fixa och trixa och få till det och är mycket mån om att ingen ska gnöla om att jag aldrig kan vara med på eftermiddagsmöten och i förlängningen kanske tvinga mig att jobba vanliga kontorstider, vilket i min värld är lika med ett öde värre än döden, men den här gången gick det inte att lösa. Det här mötet har av olika skäl bokats om tre eller fyra gånger redan, p g a att andra inte kunnat och en stund efter att jag mailat och sagt att jag inte kunde vara med på mötet så blev det flyttat till början av december. Oj vad långt till dess, hann jag tänka innan jag insåg att det bara var ett par veckor. Herregud. 

Knogade på med Projektet, djupandades ett tag för det är SÅ MYCKET som inte handlar om Projektet och som är som lösa trådar överallt och man vet liksom inte var man ska börja nysta för att få struktur. Kom på att jag skulle göra en instruktion för en grej i form av ett flödesschema, och blev så nöjd med mig själv som kom på den uppgiften. ÄLSKAR att göra flödesscheman, blir helt lugn i själen av att sitta och flytta runt med rutor och pilar. Alternativt sitta och knåpa statistik och formler och tabeller och diagram i Excel. Mmmm...Excel. 

Efter jobbet åkte jag till en skoaffär som ligger bredvid Willys för att köpa skosnören till min man. Han ska åka till Köpenhamn med en kompis över helgen och eftersom det har blivit lite vinter nu (buuuu) så tänkte han ha sina kängor, som tydligen saknade skosnören och eftersom det är jag som har bilen så blir det också jag som åker på att uträtta den här typen av ärenden. De ska vara 190 cm, MINST! var instruktionen jag fått, och det lät ju skitlångt, två meter nästan, men jag vet av egen erfarenhet att det är väldigt sällan som skosnören är för långa, snarare tvärtom. Det var dock inget den här skoaffären hade i sin affärsidé, för de längsta skosnörena som fanns i deras sortiment var 120 cm, så det var bara att bege sig därifrån med ogjort ärende. Du får gå till en skoaffär i Köpenhamn, där är nog utbudet lite större sa jag till honom senare, och med det fick han låta sig nöja. 

Åkte sedan till ett bageri och köpte en liten tårta för det var min mans födelsedag igår. Tänkte köpa en Budapestrulle för det är hans favorit, men det fanns ingen så det fick bli någon slags variant av Williamstårta i en liten behändig storlek som gav cirka fyra normalstora tårtbitar. Svängde sedan vidare inom Coop hemma i byn och hämtade min mammas frökalender som nu äntligen behagat dyka upp till ingen nytta längre, åkte hem, gick ut med hundarna med livet som insats för gårdagens snö hade töat och sedan frusit igen så det var verkligen glashalt på sina ställen. Kom hem igen, panikletade länge och väl efter en bok av Arthur Machen som jag köpt för längesen som en tänkt framtida present till min man eftersom han är ett stort fan av H P Lovecraft (och H P Lovecraft i sin tur var ett stort fan av Arthur Machen) och som jag lagt "på ett bra ställe". Jag har tre-fyra såna där Bra Ställen (en låda i mitt sängbord, ett skåp i kattvinden på min sida av sovrummet, en låda i en skänk i matrummet och så förstås i mitt Flickrum™), där min man aldrig är och rotar, men den fanns inte någonstans där. Och eftersom hans andra present, den där nostalgi-spel-konsolaktiga saken som jag beställde för evigheter sedan men som fastnade i den polska tullen, fortfarande är spårlöst försvunnen så vore det ju tråkigt om hans present bara blev tomma ord om internethandel i allmänhet och PostNord i synnerhet och inte ens ett par skosnören kunde uppbringas. Men till slut hittade jag den, boken alltså, intryckt i garderoben där jag har mina ridkläder, så det fanns alltså ett femte Bra Ställe. PUH. 

Sen kom min man hem och eftersom det var onsdag och inget möte i sikte så var det filmkväll och eftersom det var hans födelsedag så fick han välja och då blev det Sherlock Holmes. Han fick sin bok och ett kuvert med skraplotter och Binglottersuppesittarkvällslotter (som vi "råkar" sälja i stallet just nu, nöden har ingen lag) och blev glad för båda. Vi åt tårtan och det var något av det mäktigaste jag ätit i tårtväg. Jag tog ändå bara en pytteliten bit, men orkade inte ens äta  hela den och av den bit jag lämnade så är jag helt övertygad om att man skulle kunna stoppa ner den i en tjugolitersspann med vatten, mixa med en stavmixer och mätta en hel by i Afrika i en vecka, så söt och näringstät var den. 

Från det ena till det andra, för ett tag sedan fick jag ett mail från Specsaver (där jag prenumererar på månadslinser och betalningen är kopplad till mitt bankkort) att "ditt betalkort är på väg att upphöra att gälla". Kollade och det gick ut i december 2024 och då djävlar är det väl hög tid att få ett nytt? Måste erkänna att jag inte har koll på hur tätt inpå man brukar få ett nytt kontra bäst-före-datum, för det brukar ju bara dimpa ner i brevlådan och så är det lite nervöst för man tror inte att det ska funka så enkelt som att det aktiveras första gången det används utan man (i alla fall jag) tror att det kommer att någon betalterminal på Willys kommer att bröla ut KÖP MEDGES EJ när man står där med full kundvagn i fredagsrusningen. Har i och för sig aldrig hänt, men det betyder ju inte att det aldrig kommer att hända. 

Jag älskar när saker och ting går smidigt och helst automatiskt, men nähä, ska man nu vara tvungen att ringa banken och börja härja om att man ska ha nytt kort? Började lite smått med att logga in på internetbanken och nämen hejsan hoppsan, där fanns visst en rubrik som hette "dina kortbeställningar" där man i fem steg kunde följa processen för när man får nytt bankkort. Jag var nu tydligen i steg 4, vilket var "kortet tillverkas" och nästa steg är LEVERANS, vilket beräknas ske på måndag. Och det alldeles utan att jag behövt göra ett smack. Halleluja! Nu ska i och för sig leveransen göras med PostNord, så vi ska väl inte ropa hej förrän bankkortet ligger i brevlådan, men den som lever får se. 

Dagen avslutades med att jag fick ett sms om att mina äppelträd fanns att hämta på Schenkers utlämningsställe i byn, det var ju oerhört passande nu när det är minusgrader och snö på marken (och var det inte det jag förutspådde?), men redan efter helgen ska det bli mildare så då kan man nog peta ner dom i jorden hoppas jag. Ja, det var väl allt så här långt från den misslyckade shoppingens gudinna. 

Guaranteed to blow your mind

Igår efter jobbet så svepte jag hem, släppte ut hönsen i trädgården, tog med hundarna ut på en powerwalk, överraskades av ett bistert novemberregn med inslag av snö. Kom hem vid typ kvart över tre, då hade alla hönsen gått in i hönsgården igen och höll på att göra sig i ordning för natten. Det är såna tider nu. Stängde hönsgården, gick in och hängde upp alla mina kläder på tork. Körde ett benpass, slappade sedan i soffan tills det var dags att åka till stallet. Tittade ut, då var det VITT på marken och snön vräkte ner. Vad ända in i helvete? Jaja, det var ju inte mycket att göra åt saken. Åkte in till stan och där regnade det istället. Nu i morse hade en del av snön (men inte allt) regnat bort. Brr. 

Testade det där silverfolietäcket på vindrutan i natt och nej, jag behövde inte skrapa men helt ärligt så tror jag inte att jag hade behövt göra det i alla fall eftersom det var "runt nollan", så det återstår att se om jag fått valuta för mina 129 kronor eller vad det nu var jag betalade.

Idag har jag en monsterdag på jobbet med tre mastodontmöten som i det närmaste bara klickar i varandra utan rast och ro. Alla är av karaktären att de dels hålls på engelska och dels handlar om grejer som är svåra att greppa ens på svenska så jag kommer väl att vara lagom mosig i planeten när den här dagen är över. Ska sen hem och fira min man som fyller år idag. Hans present är fortfarande på villovägar efter att ha fastnat i den polska tullen, så han får en bok och skraplotter så länge. Verkar som att min mammas frökalender, som danska PostNord söp bort, nu har landat på Coop hemma i byn, fast nu måste jag ju ombesörja ytterligare en frakt hem till min mamma. SUCK OCH STÖN. Aja, det får jag ta en annan dag, nu ska jag först och främst överleva denna. 

Till stallet istället, v 47 2024, pt 1

Igår när jag hade ridit så fick jag känslan av att det var torsdag, aah, gött, fredag imorgon och så kom jag på att det bara var tisdag. Har uppenbarligen inte vant mig vid dressyrtisdagar med Köttbullen, men igår var det alltså en sån. Hon kändes mindre fast i högersidan igår än hon gjorde förra veckan. Kan också ha att göra med att vi värmde upp självständigt i skritt med mycket volter och framdelsvändningar så att hon lossnade lite mer. Själva övningen var öppna längs med långsidan och där KÄMPAR vi, ååh vad Köttbullen tycker det är svårt. Och jag med, för jag får så sällan något kvitto på att hjälpgivningen är korrekt, för även om den är det så tycker Köttbullen att hon ska göra annorlunda p g a att det är jobbigt för henne. Nu red du bogen in nästan hela långsidan, hojtade instruktör K till mig och jag svarade halvt bittert och halvt på skoj att det var väl kul att det i alla fall hände NÅGOT och att hon inte bara vek halsen och traskade rakt fram. Jaja. Hon kändes i alla fall trevlig i formen och några gånger kände jag att hon riktigt  arbetade med hela kroppen på ett sätt som kändes mäktigt. Sen är ju galoppen vad den är, vet snart inte vad jag ska göra för att få henne att gå i form men det gäller väl att fortsätta jobba med framåtläget och tänka att det kommer av sig själv när bjudningen finns där. Kanske?  

På lördag ska jag rida för en extern tränare, det kan bli spännande. Det har ju ändå hänt väldigt mycket med Köttbullen de här åren jämfört med när hon var ny och verkligen såg ut som en liten köttbulle med en kort, tjock och spikrak hals som pekade rätt upp i skyn och det inte ens gick att rida henne på en volt utan att det kändes som att hon skulle välta omkull eftersom hon hade så dålig balans. Nu är ju skillnaden  ändå milsvid, måste man säga, men som alltid finns det gott om utrymme för förbättringar. 

No more Mrs Nice Girl

Ni vet Tröggubben? Efter många om och men fick jag ju pressat fram en befattningsbeskrivning där hans ansvar och befogenheter framgick, och idag skulle vi ha ett möte angående ett av hans ansvarsområden . Det var jag som hade kallat till detta möte, det är saker som ska gås igenom två gånger per år enligt vårt kontrollprogram, och jag tänkte att nu är det sista gången som jag kallar till dessa möten, i fortsättningen får Tröggubben göra det själv. 

När mötet började saknades Tröggubben. Ja, det här är ju lite TG:s möte så jag tänker att vi väntar in honom, sa jag och hoppades lite att han inte skulle dyka upp för i så fall kunde jag skicka ett syrligt mail till honom och be honom kalla in till ett nytt möte och då skulle pucken automatiskt landa hos honom.  Men TG:s chef ringde upp honom så han anslöt och bad om ursäkt för att han hade glömt bort. 

Ja, TG, jag tänker att det här är ju ditt möte så jag lämnar över ordet till dig, sa jag och möttes först av en kompakt tystnad. Är det mitt möte? sa han förvånat. Ja TG, [mötets innehåll] ingår i dina arbetsuppgifter, så det här är ditt ansvarsområde, svarade jag neutralt. Jaha, men det var TG inte alls beredd på, svamlade han och tog för säkerhets skull om det ett par gånger. Vill du kalla till ett möte vid en senare tidpunkt så att du får en chans att förbereda dig? frågade jag mild som en vårbris i tonen, och det ville han, sa han. Jamen Yours Truly, kan inte du hjälpa TG med det? bröt TG:s chef in, och jag svarade med lite mer höstliga vindar att all information och allt underlag finns i den och den mappen där och där, och då kunde väl inte ens TG:s chef med att säga mer för kalla till ett möte ska väl ändå folk kunna i detta nådens år 2024. 

Hur taskig var jag nu? frågade jag min kollega och vapendragare Stefan efter mötet, och han sa att jag hade varit "en nia". NÄE? protesterade jag, för jag hade minsann både vinnlagt mig om ordval och tonläge, varpå Stefan svarade På en skala mellan 1 och 81. Så det var väl inte så farligt då, haha. Nä, men allvarligt. Nu får det FAN I MIG vara slutdaltat med gubbar.  To be continued, I guess. 

C'est la vie

 Förra veckan var jag inom Jula för att köpa motorolja och snappade då åt mig en sån där silvrig matta som man kan lägga på vindrutan för att slippa skrapa när frosten besudlat den med sin trista uppenbarelse. Förra vintern vittnade en kollega om dess förträfflighet, mattan alltså, inte frostens, och då tänkte jag att en sån ska jag också skaffa. Sen blev det inte av men nu så. T'nkte jag förra veckan alltså. Och i natt var det minusgrader! Fast då låg mattan i carporten och gjorde exakt ingen nytta alls medan jag fick skrapa så jag fick mjölksyra. Det är ju en sak att skrapa rutorna när det är sån där fluffig rimfrost, ett drag så är det borta, men när det är is som i det närmaste integrerats med glaset och man tar i så man spränger blodkärl utan att det märks någon större skillnad så är det fan i mig inte roligt alls. Stod och skrapade i en evighet och svor över sakers tillstånd i allmänhet och vintern i synnerhet medan bilen sprutade ut mättade kolväten i atmosfären, men till sist kom jag iväg. En sådan start på dagen vill man ju inte direkt ha. Ser  i alla fall fram mot att testa silvermattan för nu ska det bli lite kallare. Så kallt att jag faktiskt igår gjorde ett  offentligt tillkännagivande att jag nog "snart" skulle börja använda strumpor. Får frågan cirka en gång om dagen om jag inte fryser om fötterna, och det har jag inte gjort hittills. Fast just igår började det kännas lite småkyligt så nu är det nog snart dags. 

Känner att jag inte direkt är på topp nu. Blev irriterad över att det igår eftermiddag skickades ut inbjudan till "julbord" som inte är ett julbord utan en personalaktivitet där det först ska spelas flipper och sedan ätas en trerätters middag. Nästa torsdag, som om det inte behövdes någon framförhållning överhuvudtaget, och jag råkar veta att det här datumet ändå har varit bestämt sedan länge men det ska liksom hållas på det, och sen ska det vara superhemligt vad man ska göra för alla utom den inre kretsen runt platschef och VD. Och det irriterar mig, som om man inte skulle ha något bättre för sig än att hänga med folk man träffar vareviga dag vare sig man vill eller ej. 

Just flippergrejen stör mig, för ett par på jobbet är svinduktiga och till och med tävlar i det (visste inte ens att det var möjligt men där ser man) och jag vet att de har tjatat om att vi ska göra det som en personalaktivitet, och det är väl helt okej även om det känns som att det är BARA för att de ska få stila, men det är väl lika okej som att de som är superbra på att köra gocart tycker att vi ska ha DET som en personalaktivitet, det har vi också gjort ett antal gånger under årens lopp. Vet inte hur många gånger jag har föreslagit turridning men det blir nobben direkt. Jag har inget behov av att stila på hästryggen utan det handlar mer om principen att vissa får gehör för sina förslag, andra inte. Jaja. Som TUR är så  var denna personalaktivitet på kvällstid så den är frivillig, det ska mer än en trerätters middag och flipperspel för att jag ska avstå mina dressyrtorsdagar med Köttbullen. Obs, tycker egentligen det är skitkul med flipper, det är sammanhanget som jag väljer att avstå från. 

Jaja. Nu är det först jobbelijobb och sen är det ju tisdag. Dressyrtisdag! Jiihaaaa! 

Hon som blev kvar

Har läst Hon som blev kvar av Riley Sager, detta är handlingen: 

När familjen Hope brutalt mördas 1929 tror alla att sjuttonåriga Lenora Hope är den skyldiga, men polisen lyckas aldrig bevisa det. Lenora förnekar brottet och efter den dagen sätter hon aldrig mer sin fot utanför Hope's End, herrgården på klippkanten där massakern skedde.

Året är nu 1983 och vårdbiträdet Kit McDeere anländer till det förfallna Hope's End för att ta hand om Lenora efter att hennes förra sköterska försvunnit mitt i natten. Den sjuttioåriga Lenora sitter i rullstol och kan inte längre prata efter att ha drabbats av flera slaganfall. För att kommunicera med Kit använder hon sig av en gammal skrivmaskin och en kväll skriver hon: "Jag vill berätta allt för dig."

I takt med att Lenora skriver om händelserna som ledde fram till mordet på hennes familj blir det allt tydligare att det ligger mycket mer bakom än vad folk vet. Och snart börjar Kit misstänka att Lenora kanske inte berättar hela sanningen för henne, och att den till synes sköra gamla kvinnan egentligen är betydligt farligare än vad hon ger sken av ...

Den här boken beskrevs som "en stämningsfull bladvändare", men njaa, kände jag väl efter att ha läst den. Tyckte det var en rätt seg berättelse, utom i slutet då tempot skruvades upp och twisterna avlöste varandra men på ett sätt som gjorde att det till slut bara kändes som att folk bytte platser och roller och alla var släkt med varandra. Slutet kändes också lite VÄL too much, plus att alla inblandade som var kvar från 1929 faktiskt var helt orimligt vitala för att samtliga vara 70+. Den här boken får tre äldreboenden av fem möjliga.  

Om en månad är det Lucia (tänkte jag för några dagar sedan)

Kan liksom inte ta in att tiden går så djävla fort? För några dagar sedan tänkte jag på Lucia, inte för att det firandet är någon stor grej för mig men det var i alla fall en tanke som sipprade genom hjärnan, och då var det plötsligt bara en månad kvar dit? Och har det varit Lucia så är det inte långt till jul, nyår och sedan är det 2025. Vart tog 2024 ens vägen? Galet. 

I fredags knogade jag mig igenom en rätt så mödosam arbetsdag, inte för att det hände något speciellt men jag vet inte, i vissa avseenden känns det som ständig uppförsbacke. Man vill göra ett bra jobb, men får inte förutsättningar om man inte jobbar 60-timmarsvecka och det är jag inte sugen på. Medan andra kan lulla runt och på sin höjd göra halvmediokra insatser och inte bry sig ett dugg. Inte för att jag vill göra halvmediokra insatser, men det irrirerar mig att man går omkring med känslan av att man själv måste leverera på topp medan vissa knappt gör sitt jobb och ändå kommer undan med allt. 

Efter jobbet så gick jag 9 kilometer stavgång, åkte och handlade, åkte hem med en svag förhoppning om att Post Djävla Nord hade levererat en "brevavisering" med var den här förbannade frökalendern skulle kunna finnas för upphämtning, men såklart var brevlådan lika tom som hjärnorna på dom som styr PostNord (eller vem man nu ska skylla på). Vi fick istället ta till plan B, detvillsäga överlämna en blomma och ett kort där vi totade ihop följande vers:

Nu när du 80 år fylla
Och hemma har fullt på var hylla
Det är snart är advent
Och med denna present
Kan du nästa år också förgylla

Ut ur det följde en lång diskussion om det var en limerick, vilket jag med bestämdhet hävdar att det inte är eftersom en limerick enligt mig ska innehålla ett ortsnamn, men min ena systerson googlade och enligt Wikipedia så räcker det att det "bör" innehålla. Men Wikipedia, där kan ju vem som helst gå in och ändra...invände jag. Vad heter det om det inte är limerick då? frågade nämnda systerson och jag drog till med jambisk vers för det lät väl ändå som något som hade med något att göra. Fast där hade jag fel och fick backa. 
Ja, vid det här laget var det ju alltså lördag och jag och min dotter befann oss hemma hos min syster för ovan nämnda kalas. Blev väl rätt så lyckat, men det var drygt med all bilkörning, åkte hemifrån klockan 7 på morgonen, var hemma 7 på kvällen och bilkörningen tog 7 av de 12 timmarna. DRYGT, var väl bara känslan när kvällen kom och det enda man orkade göra var att gå och lägga sig, men hellre det än sova över för då brukar det bli så att hela söndagen också skramlar iväg på ingenting.  

Igår var det långpromenad och sen hände väl inte så värst mycket mer den dagen och nu är det måndag och ny arbetsvecka och jag är måttligt pepp. Pratade med min kollega i Projektets CORE TEAM som består av henne och mig och projektledaren, och beklagade mig över att inga arbetsuppgifter någonsin tas ifrån mig och att jag inte vill vara labbchef längre. Hon frågade om jag behövde jobba över mycket, och det beror ju på vad man jämför med. Det är ju inte som back in the days, när jag i betydligt större omfattning jobbade operativt och med saker som måste vara klara varje dag. Då hade jag betald övertid och då hände det flera år att jag slog i taket på 200 timmar. Nu jobbar jag nästan bara strategiskt (och har ingen betald övertid), men med så himla många olika grejer att det känns som att allt blir hafs och nödlösningar ändå, i alla fall om jag försöker hålla på 40-timmarsvecka. Ingen kul känsla. Men jaja. Man får spotta i nävarna och kämpa vidare. 

Äras den som äras bör, eller nåt

I början av september, samtidigt som jag hade min monster-influensa, hade vi en slags produktrevision på jobbet. Jag brukar vara involverad i alla kvalitets- och miljörevisioner och hade så varit också i denna  även om det inte direkt hör till mina ansvarsområden. Hade jag inte protesterat så hade jag säkert åkt på att ansvara även för denna, men nu slog jag bakut och hävdade att detta sen gammalt var ett R&D-ärende och därför inte mitt ansvar, och till slut puttades huvudansvaret över på en kollega i Tyskland som visserligen inte heller tillhör R&D (om någon undrar vad våra R&D-personer egentligen sysslar med i vår organisation så är vi många som står i den kön och ställer samma fråga).

Jaha, men inte ens Gud Fader kan medverka på en revision med 39 graders feber och det kunde inte heller jag, även om jag genomförde ett kraxigt Teamsmöte (utan kamera, goddamnit!) med den tyske kollegan (fortsättningsvis kallad TK) för att ge vad som mycket väl skulle kunna ha varit några famous last words (eftersom jag i princip var, eller åtminstone kände mig, på gränsen till döende), men kanske snarare sista råd och klargöranden inför vad som komma skulle. Revisionen genomfördes, vi fick tre avvikelser som alla var helt rimliga och nu har TK och jag jobbat med att släcka en av dom och en annan person som vi kan kalla AP har fixat de två andra. En tredje person, faktiskt från R&D och som vi för enkelhetens skull kan kalla TP, har också deltagit i arbetet såtillväga att han haft lite mailkontakt med revisionsfirman innan revisionen, samt messat mig privat när jag var sjuk att jag MÅSTE KONTAKTA TK ASAP, dock har han inte  direkt deltagit i det praktiska arbetet vare sig före eller efter revisionen, men alla bäckar små ger ju till slut en stor å av goda arbetsinsatser (får man ju hoppas i alla fall). 

Igår kom det efterlängtade beskedet att revisionsfirman accepterade våra korrigeringar och att revisionen var godkänd. TK och jag har samma chef, men han, TK alltså, är också insyltad med någon tysk högsta hönschef, lite oklart hur men jag antar att han är det på samma sätt som jag i vissa avseenden måste sylta in mig med vår VD. TK skickade ut ett mail till lite alla möjliga att nu var allt klart och tyske högstahönschefen svarade: Really great, thanks everybody and a special thanks to TK, AP and TP. Jamen här synliggör vi ju allas arbete, eller kanske inte. Inte så att de här personerna inte förtjänar cred, men det känns ju halvpissigt att inte ens bli omnämnd annat än i den stora anonyma massan av "everybody", speciellt som jag har lagt betydligt fler timmar på korrigerande arbete än vad i alla fall TP har gjort. 
Som väl var svarade min chef All credit for this goes to TK and Yours Truly. HAHAHA. Inte för att jag tror att högstahönschefen bryr sig, men det är ju i alla fall skönt att ens egen chef ser något av vad man gör. 

For better and for worse

Igår gick hela dagen i ett, först jobbelijobb från arla till särla och efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, städade, åkte till stallet, red, hade styrelsemöte direkt efter ridningen och satt med på ett megalångt möte, var hemma KVART I ELVA. Ej okej, men det här var förhoppningsvis det sista mötet med personalen för om två veckor tillträder den nya verksamhetschefen och då blir det hon som håller i personalmötena istället för styrelsen och då blir det förhoppningsvis både bättre och enklare på alla sätt och vis för alla inblandade. 

Har sånt djävla OFLYT med näthandlande just nu, i vanliga fall tycker jag att det är toppen eftersom jag hatar att gå i affärer, men nu har följande hänt på väldigt kort tid:

1. Ni minns att jag skulle beställa ett äppelträd? Hittade sedan ett annat ställe där frakten kostade lite mer rimliga 199 kronor istället för många hundratals bistra riksdaler. Beställde ett Aroma och ett Transparent Blanche, efter ett tag fick jag ett mail att Aroma var slut för säsongen och inte skulle återkomma förrän till våren och kunde jag tänka mig någon annan sort istället? Ville helst plantera trädet nu i höst så att det är lite etablerat innan våren, så jag mailade tillbaks och skrev att om Ingrid Marie fanns så kunde jag ta det istället. Har fått NOLL respons på det och det var ändå i början av veckan. Får väl leverans lagom tills att snön kommer eller nåt. 

2. Imorgon ska vi ju fira min mammas 80-årsdag och för ett tag sen ringde min syrra och undrade om vi ändå inte skulle fixa någon form av present? Även om mamma har sagt att hon ingenting vill ha så...något symboliskt? Kom på att jag sett reklam för en frökalender, alltså en adventskalender med 24 olika sorters fröer, och mamma tycker om att odla så det kom vi fram till var väl en bra idé. Eftersom den bra idén var min så blev det också min uppgift att fixa. Beställde för ett par veckor sedan, det var en dansk firma som utlovade snabb leverans men då var såklart danska PostNord inblandade och nu har de fuckat upp allt i vanlig ordning, påstått att de "försökt leverera men att det inte varit möjligt" (utan någon vidare motivering) och nu är det ingen som riktigt vet var försändelsen är, men igår fick jag ett mail där jag blivit utlovad "en brevavisering". Har jag RIKTIG DJÄVLA TUR så kommer "brevaviseringen" idag, men mer sannolikt på måndag, så FUCK YOU djävla PostNord för att jag nu måste skicka min mammas födelsedagspresent och betala ännu mer pengar till svenska PostNord.

3. Har beställt något slags nostalgi-spel-konsol-aktigt till min man, som fyller år på onsdag nästa vecka, för minst en månad sen och det utlovades snabb leverans och var INTE från Kina så det kanske man skulle kunna tro på? Men hela skiten fastnade i den polska tullen istället, så det enda jag fått är beklagande mail om "massiva förseningar". 

4. Äldsta barnbarnet önskade sig en tröja i julklapp, som enligt uppgift på hemsidan fanns "in stock" så jag beställde men sen fick jag ett beklagande mail att det tyvärr var fel och den var slut. JAHAPP. 

Känns inte som att något går min väg just nu, i alla fall inte i detta avseende. Vet inte om universum försöker säga mig något här? I såna fall, UT MED SPRÅKET! 

Till stallet istället, v 46 2024, pt 2

Igår var det Köttbullstorsdag och planen var att vi skulle rida öppna och sluta. Köttbullen hade en sån dag när hon satt väldigt mycket fast i högersidan och med facit i hand så tror jag det hade varit bättre att bara rida henne på volter och ställa igenom ordentligt, för det kändes som att hon var på gång när vi red volt innan vi skulle in i öppnan respektive slutan, men sen tjorvade allt ihop sig i själva övningen. Förmodligen på grund av att jag inte är korrekt i hjälpgivningen för då blir det rörigt i det lilla Köttbullshuvudet och då väljer hon att istället bita sig fast i bettet, köra ut bogen och gå rakt fram. Men jaja. Man får väl fokusera på det positiva och det var att vi fick till väldigt fina galoppfattningar med, från min sida, väldigt små hjälper. Har ju en tendens att överarbeta galoppfattningarna och liksom vilja hjälpa till med hela kroppen och då släpper jag stödet och så blir det...ja, kanske inte pannkaka av alltihop, men vackert är det inte. 

Annars var väl den stora händelsen (som därmed inte sagt att det var särskilt roligt) att Häxan tappade det och visade lite av sina gamla takter. Häxan har en egen sadel och ett eget träns som hon använder och de senaste gångerna har den häst hon rider gått lektionen innan och då blir det ju lite bökigt. Jag har ju också mitt eget träns med Kimblewickbett till Köttbullen och går hon lektionen innan, vilket hon rätt ofta gör, så brukar jag be barnet som ridit om hjälp att tränsa om när hästarna står uppställda på medellinjen i väntan på antingen ny ryttare eller att de ska gå in i stallet, och det är aldrig några problem. Den hästen Häxan rider tar dom dock in i stallet eftersom både sadel och träns ska bytas. Förra veckan kom mamman till barnet som ridit in i ridhuset och pratade med instruktör V och jag hörde inte riktigt allt som sades, men fattade det som att mamman hade upplevt att Häxan hade bossat omkring med barnet på ett i både barnet och mammans ögon otrevligt sätt (ingenting som gör mig förvånad) att hon (barnet) skulle göra ditt och hämta datt, och mamman ville veta "vad som gällde" när det skulle bytas utrustning. Hörde inte vad instruktör V svarade, men jag tror något i stil med att den som väljer att ha annan utrustning får väl ansvara för det (rimligt). Igår var det en som ramlade av (från Köttbullen! fast det var inget som "hände" utan bara att ungen tappade balansen efter ett hinder) och lektionen innan vår blev därför lite försenad och sånt har ju Häxan noll och ingen förståelse för. Sen fattade jag det som att barnet som ridit hästen som Häxan skulle ha bara hade lämnat över hästen till Häxan utan att vare sig sadla och tränsa av, vilket kanske inte precis är höjden av hjälpsamhet men samtidigt: som man ropar i skogen får man svar, och jag tycker inte att det är superkonstigt att man inte är jättesugen på att hjälpa någon som bossat runt med en veckan innan. Häxan kom in i ridhuset och var TOPP TUNNOR över detta, och instruktör V menade på att det där med att byta sadel och träns var ju lite hennes eget projekt och det fick hon väl ansvara för själv och inte låta gå ut över någon annan och då blev Häxan ännu argare. Hörde ju inte exakt vad som sades, men nöjd var Häxan i alla fall inte. Here we go again alltså, förmodligen är detta inom kategorin To Be Continued. 

Gotta keep on moving

Igår hade jag möte med min chef, det har vi ungefär en halvtimme ungefär en gång varannan vecka och då brukar jag berätta lite om vad jag jobbar med och han berättar lite vad han jobbar med, eller kommer med feedback och input till det jag jobbar med. När vi hade medarbetarsamtal för kanske tre veckor sen så tog jag ju upp att jag vill bli av med laboratoriedelen av min tjänst för att få den, min tjänst alltså, mer renodlad och ge mig möjlighet att fokusera på Projektet, som slutar vara projekt och övergår i skarpt läge vid årsskiftet. Det finns en person inom R&D som jag anser vara klippt och skuren för detta, plus att strukturen på flera andra labb i koncernen ser ut så att det är en R & D-person som ansvarar för motsvarande det team som jag ansvarar för, så det borde ju inte vara några konstigheter. Min chef lovade då att tala med R&D-chefen och sen har jag egentligen inte hört mer än att de inte kom fram till något och att han, min chef alltså, skulle fortsätta bearbeta R&D-chefen. Frågade igår hur det gick med den saken och det gick väl SÅDÄR, för R&D-chefen var rädd att "det skulle bli för mycket" för den specifika R&D-personen. Är det inte någon som skulle kunna tänka sig att det kan bli för mycket för MIG? morrade jag ilsket, och min chef lovade att ta det en vända till, plus tala med sin chef som också är R&D-chefens chef, men det är väl tveksamt om jag någonsin ska få göra något annat än att äta mitt bröd i mitt anletes svett. Projektledaren har varit på semester några veckor, är väl tillbaks på måndag tror jag så vi får väl se hur det går.

Jobbade, kom hem, gick ut i hönshuset och där hade musen från igår gjort ett litet mysigt bo i säcken med strö till hönsen, vilket fick mig att misstänka att det kanske inte var Musse utan snarare Mimmi Pigg som skulle befolka om inte hela världen så åtminstone hönshuset med sin avkomma.  Gick ut med hundarna och när jag kom hem igen släppte jag in Tage i hönshuset (obs, den delen där inte hönsen är), men det verkade som att Mimmi hade tagit sitt pick och pack och flyttat någon annanstans, för i hönshuset var hon i alla fall inte kvar. Hoppas hon förstod vinken i alla fall, en enstaka mus ser jag inte som problematisk, men en muskoloni: tack, men nej tack. 

Medan jag var ute och gick funderade jag på om jag skulle klä om inför kvällens möte med Arbete- och välfärdsnämndens presidium, för det lät ju alldeles otroligt högtidligt, nästan som att det skulle närvara kungligheter och då kanske det inte var passande att komma såsandes i en outfit som i det närmaste för tankarna till gängkriminalitet. Mötet skulle börja 18.30 men jag och min stallkompis hade bestämt att vi skulle träffas 18.15 utanför för ingen av oss hade varit där förut eller visste exakt vart vi skulle, och plötsligt var klockan 17.45 och då fanns det ingen tid att stå och vela med kläder så det fick bli samma Adidasbyxa och hoodie som jag haft på mig hela dagen. Det var ju ändå en träff för föreningar, så så himla uppsnofsat kunde det väl ändå inte vara, tänkte jag och det var det inte heller. Det hade kommit några återbud så vi var bara tre föreningar representerade så det blev rätt så informellt och avslappnat. Hemma igen 20.30 nånting, så det var bara att hoppa in i duschen och sen i säng. Idag är det dressyrtorsdag och efter det ska vi ha möte med personalen, så det lär bli sent. Men imorgon är det i alla fall fredag. Längtar redan efter söndagen, eftersom lördagen kommer att innebära 6 timmar i bil och jag hatar att åka bil. Men ibland får man väl bara gilla läget. 

Tröttsamt

Igår kände jag Näe, jag får fan börja jobba med något annat, det här är ju HELT DJÄVLA ORIMLIGT, för så känner jag ibland, och ibland rätt starkt. Jag har just nu SVINMYCKET att göra med Projektet plus mina vanliga arbetsuppgifter, men nu drällde det in en ett par reklamationer som tog en omväg om mitt bord. Det hör inte direkt till mina arbetsuppgifter, men de som har det som sina arbetsuppgifter är relativt nyanställda och det är klart att det är ju inte lätt att veta hur man ska göra eller tycka till om något som man egentligen inte kan något om. Men allt mitt blir så djävla splittrat och jag blir GALEN på alla mail som bara dräller in där man blir cc:ad för minsta lilla grej med en mer eller mindre outtalad förväntan på att man ska engagera sig och hålla sig uppdaterad. 

Enda positiva igår var en dansk som kom på besök och honom har vi försökt dressera att han alltid ska ha med sig BRUNSVIGER och det hade han igår. Mums. Det var väl det bästa som hände på jobbet, annars var det mest piss om jag ska vara ärlig. 

Åkte hem, bilen klagade på att lufttrycket i däcken var otillfredsställande och jag muttrade över att den är så djävla känslig. Åkte till macken för att fylla på, då var det bara 1 bar eller kPa eller vad det nu är för enhet som används, i ett av däcken jämfört med 2 i övriga. Så det fanns kanske fog för den klagan ändå. 

Kom hem, släppte ut hönsen, gick ut med hundarna, jobbade i tanken med att den här veckan får bli GOOD ENOUGH när det gäller träning. I måndags var jag så trött efter att ha jobbat i stallet att jag bara orkade gå en liten promenad, men det är väl okej för dagen innehåll ju ändå ett rejält mått fysisk aktivitet. Igår gick jag visserligen en runda på drygt 5 kilometer plus tränade ett pass pilates, men jag kommer inte att komma upp i målet "promenera ett maraton i veckan" den här veckan för på lördag ska vi, detvillsäga jag, min dotter och barnbarnen, åka upp till min syrra och fira mamma som har fyllt 80. Efter mycket velande så bestämde vi oss för att bara åka upp över dagen, även om det är träligt för det tar drygt 3 timmar dit och lika lång tid hem så det blir mycket bilåkande för att äta en lunch och en tårta, men men.  Nu fick det bli så här. Så den dagen blir det ju inte någon direkt fysisk aktivitet och definitivt inga långpromenader som ju lite är förutsättningarna för att klara målet. Mina promenader i veckan snittar kanske på 5-6 kilometer utom på torsdagar för då hinner jag bara gå en liten runda, men sen på helgerna går jag ju minst en mil varje dag. Bortsett från den veckan när jag var sjuk i början av september så har jag legat stadigt på 42+ kilometer i veckan hela året. Men den här veckan kommer det inte att funka och det är ju löjligt att nästan känna lite stress över det, så det fick jag bearbeta tills jag landat i GOOD ENOUGH. 

Gick ut i hönshuset för att mata hönsen, då pep det iväg en mus som rotade omkring i säcken med strö. Gick sedan till carporten vedporten för att fylla på spannen med hönsmat (som står i tunnor där) och hörde ett prassel som jag först trodde var en mus till, men då låg det väl en katt och jäste överst på en vedtrave. Är du inte på liiiite fel plats, borde du inte vara någon annanstans och göra lite nytta? frågade jag surt i tanken, men katten bara glodde malligt på mig som om den var regent över konungariket vedtraven jag dess fotliga undersåte som inte på något vis ens i tanken kunde kräva att katten skulle vara ute och fånga möss istället för att ligga där och lata sig. 
Stod en god stund i hönsgården och försökte få de små, detvillsäga unghönsen, att fatta att man kan GÅ IN I HÖNSHUSET, för det vill de verkligen inte fatta. Hönsluckan sitter ganska högt upp eftersom hönshuset står på plintar p g a att det är byggt i en sluttning, men alla andra kycklingar har liksom bara lärt sig det utan att man behövt göra något. Men de här: icke. Nu har ett par av dom i alla fall testat att gå uppför landgången eller vad man ska kalla den. Man kan ju inte anklaga de andra hönsen för att vara samarbetsvilliga, för de tycker lite att unghönsen är inkräktare och schasar bort dom. Så den här "träningen" måste vara när de äldre har satt sig tillrätta på sittpinnarna, problemet är bara att då vill de  yngre också gå och lägga sig, så det är ett rätt litet spann man har att jobba på. Aja, det löser sig. Nu ska jag jobba. Ikväll ska jag på möte i något som heter något så pampigt som "Arbete- och välfärdsnämndens presidium", de har bjudit in lite föreningar som har fått bidrag och så vill de veta hur man har använt pengarna. Vi skickar dit någon som kan snacka, vi skickar Yours Truly sa vår ordförande entusiastiskt, och så fick det bli. Har förberett noll saker att säga, men är ju rätt van att skjuta från höften så det ska säkert gå bra.  Hoppas jag i alla fall. 

Till stallet istället, v 46 2024, pt 1

Igår var det dressyrtisdag för bästa instruktör K. Gillar gruppen väldigt mycket också, jag tycker även mycket om min torsdagsgrupp men vi är ju bara fyra varav en är Häxan, som är svårgillad. Har ju aldrig gillat henne och även om hon bara är kanske en tiondel så påfrestande som hon var när hon var i sin krafts dagar (nu är hon 75 + men ont krut förgås som bekant inte så lätt) så är hon ändå irriterande. Det är inte det att hon inte hör och tar till sig instruktioner för det kan man ju inte hjälpa att man hör dåligt och man kan faktiskt ha överseende med att någon i den åldern inte riktigt hänger med i svängarna, utan det är mer hennes sätt att till exempel stanna mitt på spåret när hon inte fattar vad man ska göra, och sedan bete sig som att det var alla andra som gjorde fel, när i själva verket alla andra alltid säger oj, herregud, jag råkade vara i vägen, förlåt förlåt. Och det är ju okej, för alla har ju varit den som råkat komma i vägen för någon annan. Men Häxan glor på en som om hon vore drottningen av ett anrikt och världsomspännande imperium och man själv en tarvlig undersåte som råkat befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. Hon har liksom ett sånt sätt att tala till folk, fast hon har också ett annat sätt som hon till exempel använder när hon pratar med instruktör V eller andra som (jag tror) att hon känner att hon kan ha nytta av att känna eller vara på god fot med. Insmickrande är väl ett ord som beskriver det senare och då kan Häxan säkert upplevas som jättetrevlig. Inget jag själv har upplevt dock eftersom jag inte tillhör kategorin människor som ingår i det konceptet. Hahaha.

Men nu kom jag visst helt ifrån ämnet. Fick Köttbullen. På torsdagarna har vi ju alltid samma hästar, men i den här gruppen verkar de byta runt litegrann? Fattar inte konceptet riktigt, men det är ju aldrig någon konkurrens om Köttbullen så i det avseendet behöver jag inte vara orolig. Gårdagens övning var "bogen in". Köttbullen kärvade rätt mycket i högersidan, ville inte ställa igenom åt det hållet och hängde sig på bettet i det varvet så att det kändes som att högersidan var gjord av cement, och då blev jag stum i högerhanden och det gjorde ju inte saken bättre. Det blev bättre sen när hon blev mer lösgjord och i vänstervarvet var hon jättefin, men bogen in ville sig inte riktigt. Men det var säkert mitt fel som krånglade till det för henne, upplever att hon har lite problem när det blir för mycket information. Jaha, ska jag gå rakt fram? Nähä, menar du att jag ska jag gå åt sidan? Nämen vad fan vill du egentligen, ska jag vara ställd inåt men ändå gå rakt fram, det är ju skitjobbigt och kan du BESTÄMMA DIG NÅGON GÅNG? känns det som att hon tänker ibland. Men man får kämpa på med kommunikationen. Hade några härliga moments där hon kändes som en dröm, men det var som vanligt bara korta stunder. Men det är  ju dom man lever för. 

Pojke slukar universum

Har läst Pojke slukar universum av Trent Dalton och det ska du också göra, det är banne mig en order. Detta är handlingen:

I en fattig förort till 1980-talets Brisbane försöker 12-årige Eli följa sitt hjärta och förstå vad som krävs för att bli en bra människa. Men ständigt kaos och hot, främst i form av knarkkungen Tytus Broz, gör livet svårt. Men även annat komplicerar Elis liv, som den första kärleken, viljan att rädda sin mamma och en dag bli en riktig journalist som får skriva om allt han ser och allt som händer.
Tillsammans med sin selektivt stumma bror ger sig den brådmogne Eli ut på en förortsodyssé fylld av kärlek, försoning och vedergällning efter att deras familj har splittrats av en knarkkung.

Om man är lat, alternativt ej läskunnig, kan man se den här som serie på Netflix, det var så jag upptäckte boken. I vanliga fall läser man kanske boken först och sen ser man filmen/serien och i nio fall av tio blir man besviken. Den här serien är dock boken ganska trogen, så jag hade nog inte blivit så besviken om jag sett den efter att ha läst boken istället för tvärtom. Nu hade jag ju inga direkta förväntningar på serien, så det blev bra ändå. Men boken! Läs den för farao! Ett språk som inte liknar något annat, en berättelse som inte liknar något annat, sorglig, rolig, spännande, gripande, den har ALLT. Känns som något av det bästa jag läst på länge. Den här boken får fem rejäla kriminalreportrar av fem möjliga. SCHAS TILL BIBBLAN MED ER ALLIHOP. 

Keep looking for something I can't get

Jaha, då var man återbördad till verkligheten igen då? I fredags jobbade jag som ett hjon, kände sug efter att sluta tidigare men det gick inte för jag har vansinnigt mycket att göra plus att jag hade tid bokad hos Laserkvinnan och p g a logistiken så tjänar man inget på att sluta tidigare när tid är bokad där. Fick i alla fall välbehövlig massage/laserbehandling och det var ju inte dumt. Kom hem strax innan 16, gick ut på en seg promenad med hundarna, lyssnade på Magnus Härenstams sommarprat från 1981 som handlade om när han var på Norra Latins sommarhem. Är ju p g a Peter Pohls böcker lite besatt av Södra Latins sommarhem och det här kändes ju lite som samma upplägg. Minus pennalismen, men den kanske inte  fanns eller passade sig i ett sommarprat.  Hur som helst, värt att lyssna på, finns i SR-appen. 

På lördagen vaknade jag sent, för att vara mig i alla fall, vid 8.30-ish. Åt frukost, gick en lång (17,6 km!) promenad i härligt höstväder, slöade sedan på soffan med en bok. Såg två avsnitt av Tunna blå linjen. Lagade pastasås med spenat och en bit varmrökt lax som legat i frysen och blängt på mig sedan förra julen, den blev helt okej. Åt och såg ett avsnitt av The Gentlemen och sen var det väl i stort sett läggdags. 

I söndags sov jag också länge-för-att-vara-mig, gick upp vid åtta men det kändes som att jag mycket väl skulle kunna ha legat kvar och slumrat ett bra tag till, trots att jag var i säng vid typ 21.30, somnade vid 22-ish. Tio timmars sömn och man känner sig ändå inte utvilad, är det hösten, omställningen till vintertid, mörkret, livet? Ingen aning. Gick upp, åt frukost, tog med mig hundarna ut på promenad. Kom hem, städade hönshuset, bar lite ved, stekte pannkakor till lunch, damp ner i soffan lagom tills världscupen i hoppning började. Svår bana där den ena efter den andra valde att utgå och bara fem stycken gick vidare till omhoppning. Varav en svensk (Petronella)! Sen gick det inte så bra för henne i själva omhoppningen, två bommar ner men femma är ju verkligen inte fy skam. 

Igår var jag ledig från jobbet för att jobba i stallet för en som i vanliga fall jobbar där skulle operera ut en visdomstand och när ekonomin ser ut som den gör så får man ju försöka trolla med knäna. Och har man som jag en miljon sparade semesterdagar så kan man ju offra en av dom och samtidigt göra En God Gärning, tänkte jag. Mocka, släpa 25-kilosbalar med spån, packa och bära höpåsar, byta täcken samt gå med hästar till hagar blev ett rätt skapligt fyspass. Var hemma vid 14-tiden, rätt mör. Tog ut hundarna på en liten, med betoning på liten, runda, låg sedan i soffan och läste och dumsurfade resten av dagen.  

Nu är det tisdag fast det känns som måndag. Trodde jag skulle vakna med jordens träningsvärk, men än så länge känner jag mest att jag är stel i ländryggen. Det kommer kanske under dagen. Glor i min kalender, fattar inte hur jag ska få ihop allting men det löser sig väl på något sätt. Ikväll är det ridning, det blir kul hoppas jag. Over & out. 

Before I even argue

Det r mycket nu. Jag försöker ju bli av med delar av min tjänst, det är för mycket att både jobba med Projektet och vara laboratoriechef, som jag för övrigt blev mot min vilja. Så här var det: Min dåvarande högsta chef, även kallad Gudfadern, sa i något sammanhang för ett antal år sedan att I framtiden ser jag gärna att du tar ett större ansvar för laboratoriet eller något i den stilen, och jag kontrade med Och vilken av alla mina miljoner ansvarsområden som jag redan har tycker du att jag ska plocka bort? Då kontrade han med att jag skulle få ett eget team och resurser att förfoga över och sen blev det väl inte mer sagt om det där och då, och jag trodde väl lite att det här var ett erbjudande som jag skulle få fundera över och tacka ja eller nej till, men någon vecka senare råkade jag läsa i en jobbannons att den sökande skulle rapportera till our laboratory manager och så mitt namn dårå. Såattehjahapp, det var det. Sen fick jag ett eget team och resurser att förfoga över också, och den biten har blivit bra, och det kommer att bli hur bra som helst när de får lite mer kött på benen. Men för min del känns det som att jag är den sämsta laboratoriechefen ever eftersom Projektet äter upp nästan all min tid. Men ändå ska man finnas där i labbvärlden, vara engagerad och bli involverad och cc:ad och KEPT IN THE LOOP och det gör att allting blir så djävla splittrat. Igår satt jag nästan hela dagen och förberedde en utbildning som jag ska hålla för resten av labbpersonalen, och jag höll på att drunkna för det är så mycket i det som är sånt som jag bara  VET p g a 20+ års erfarenhet men som är skitsvårt att lära ut för det finns ingen logik utan vissa saker "bara är så". Ohmygod. Det sinnessjuka är att vi ska byta affärssystem om ungefär ett år och efter det kommer allt detta att vara åtminstone delvis död kunskap, men jag pallar inte att vara den enda som kan  affärskritisk processtyrning och ska jag någonsin bli av med laboratoriechefsdelen så måste andra också lära sig detta. Och förresten så har det talats om byte av affärssystem i många år men sen kommer det alltid något emellan som gör att det får skjutas på framtiden så det där att det ska bli av nästa vinter kan man ju eventuellt ta med en nypa salt. 

När jag var nästan klar för dagen så kom en kollega som har det lite tufft just nu och ville prata och det finns ju inget man kan göra för att hjälpa, men man kan ju åtminstone ge av sin tid och låna ett öra, så det gjorde jag. Kom därför hem senare än planerat, hann bara gå en kort runda med hundarna och sen var det städning, kvällsmat och så iväg till ridningen, sen hem, duscha och lägga sig. När jag gick ut för att stänga i hönsgården så hittade jag inte Christine Perfects kycklingar, som nu är snart 3 månader så de är ju inte så mycket kycklingar längre och Christine Perfect själv har övergett dom för ett bra tag sen. Varken dessa eller Ulrikas gäng, som är en månad äldre, har fattat det där med att gå in i hönshuset på natten utan de övernattar ute i hönsgården. Tidigare har de suttit på en vägg på ett typ vindskydd, men den senaste tiden har de börjat sitta i buskar precis som Ulrikas gäng. Nu såg jag dom alltså inte, men jag hade ingen ficklampa med mig och det är ju i princip kolsvart klockan 17.00 nuförtiden. Stängde hönsgården och höll tummarna för att de i alla fall hade gått in, det brukar de ju göra men man vet ju aldrig, de kanske hade fått för sig att börja övernatta i någon buske ute i trädgården istället? Inne i hönshuset var de i alla fall inte (hade en svag förhoppning om att i alla fall dom skulle ha fattat galoppen och gått in med de andra, men nejdå). När jag kom hem från stallet var jag därför tvungen att gå ner och leta lite till, då hittade jag dom uppflugna i en buske inne i hönsgården men väldigt högt upp. Jag hade spanat i ungefär midjehöjd, för det är där de brukar sitta, men nu hade Christines ungar fått för sig att de skulle övernatta precis under nättaket. Jaja, slutet gott allting gott. 

Idag är det fredag! Ska jobba, handla, åka till Laserkvinnan på behandling och sedan hem, ut med hundarna och sen inte göra ETT ENDA DUGG MER än att möjligen äta hämtmat och glo på tv. Känns som en bra plan. I helgen har jag inget planerat, ska försöka röja lite bland kläder och skor men vi får se. På måndag ska jag vara ledig från jobbet och istället jobba i stallet. Känns lite som att man ska på PRAO, haha. 

Till stallet istället, v 45 2024, pt 2

Igår genomförde/genomled (för det var väldigt jobbigt) ett u-n-d-e-r-b-a-r-t dressyrpass på Köttbullen där hon kändes alldeles otroligt mjuk, genomsläpplig och samarbetsvillig. För att vara henne i alla fall. Vi red en övning som var: trav på spåret, sedan skänkelvikning från en hörnpassering in till X, därefter trav över upphöjda bommar, fortsatt skänkelvikning på samma diagonal till nästa hörn, därefter trav på kortsidan, galoppfattning, över två galoppbommar med varierat antal galoppsprång, avbrott till trav innan hörnpasseringen, trav på kortsidan och så skänkelvikning från nästa hörnpassering och sådär höll det på. ASJOBBIGT, sa Köttbullen som redan gått en lektion, men hon gjorde ändå jobbet och även om hennes motorik inte är den bästa så kändes det ändå som att hon var ambitiös och ville göra rätt. Hon var så fin i formen att jag (väldigt korta stunder för det var ju en övning där det alltid hände saker) bara satt och njöt. Galoppfattningarna var också väldigt fina och balanserade. Mmmm. Ska leva länge på den här lektionen. 

Through the storm we reach the shore

Jamen DET ÄR MYCKET NU. Den här veckan är eller har jag varit iväg varenda kväll och ikväll är det ju dressyrtorsdag med Köttbullen så det blir inte heller någon ligga-hemma-på-soffan-och-ta-det-lugnt-kväll. Men i helgen kanske? Hoppas. Sen ska jag väl inte klaga på för allt jag är iväg på är ju roliga grejer utom möjligtvis gårdagens styrelsemöte. Inte för att det var tråkigt, men det är ju tunga puckar att skyffla omkring på sin obetalda fritid: personalansvaret, den dålig ekonomin, skadade hästar, vi har för lite hästar och huuuuur får vi in mer pengar? Våra dressyrtorsdagar ligger risigt till, för nu är det ett par som har slutat och någon har bytt grupp så nu är vi bara fyra och jag vet inte riktigt var break even ligger, men kanske någonstans där?  Så vi får väl se hur det blir nästa termin, buhu. 

Gick en rask promenad efter jobbet, körde ett benpass och sen läste jag en stund innan det var dags att bege sig till stallet och styrelsemötet. Var hemma 22.15! Ej gynnsamt för skönhetssömnen, kan jag väl säga. Men nu får man kriga vidare, over & out. 

Playing to win, but you lose just the same

Igår tog jag itu med Monsterprotokollet, kom rätt långt men blev inte klar för jag var tvungen att vara med på en workshop rörande Projektet som åt upp en bra bit av förmiddagen och mina eftermiddagar är ju inte mycket att tala om eftersom jag slutar så tidigt. Men idag ska jag väl bli klar med den lilla surdegen i alla fall. Efter jobbet åkte jag hem, gick en promenad med hundarna och pratade i tur och ordning i telefon med min mamma, min bror och min syrra. Var svintrött för jag hade sovit dåligt på natten, ville egentligen mest gå hem och ta en powernap men min bror och jag pratade om Jonas Colting (det gör vi oroväckande ofta) som i sin tur pratar om SMÅ SEGRAR, och min lilla seger igår var väl att jag gick en längre runda istället för att gå hem och gubbsova på soffan. 

Sen googlade jag på äppelträd för vi ska plantera två nya, ett med sommaräpplen för det har vi inget, och ett vinteräpple för det vi har är skitgammalt och nu i år har det (till hönsens stora förtjusning) knäckts p g a tyngden av alla äpplen. Har varit runt på lokala plantskolor men där är det rätt så utplockat och jag hittade inga sorter som jag ville ha, så nu var det dags att se vad INTERNET hade att erbjuda. Massor, visade det sig. Tyvärr visade det sig också att det är pissdyrt att frakta äppelträd. Hade klickat hem två sorter på någon sajt, de kostade väl en femhundring styck men sen när jag kom till kassan så kostade det helt plötsligt över 2000 spänn när frakten var inräknad och då fick jag kalla fötter och avbröt. 

Träningen går sådär den här veckan. I måndags skulle jag åka och möta upp min man och fick lite tight med tid så då bestämde jag mig för att träna pilates (som tar 30-40 minuter) istället för tabata (som tar cirka en timme) som jag egentligen planerat, och tanken var då att jag skulle köra tabata som igår då. Men efter min lite-längre-än-planerat-promenad så blev det lite tight med tid för jag skulle ju till stallet sen, så det blev ingen träning (fast 7,5 km promenad och ridning får väl ändå vara good enough tänker jag). Och ikväll är det styrelsemöte. 

I stallet igår så kom valberedningen farande och undrade om inte jag kunde tänka mig att sitta som ordförande nästa år. HM, svår fråga som jag bad att få tänka på. Vet att nuvarande ordförande inte vill sitta kvar som  just ordförande, och när vi nu ändå enligt mig är en hyfsat vettig styrelse som vill hyfsat samma saker så är det ju bättre att ta den posten själv än att riskera att få in någon djävla tomte som kan ställa till med vad som helst, been there done that. Men samtidigt: ordförande är en post som förpliktigar bra mycket mer än att vara ordinarie ledamot som jag är nu. Så jag ska fundera. Det är ju ändå rätt långt till årsmötet. Säger man nu och sen vips är det februari. Aja, det löser sig. 

Till stallet istället, v 45 2024, pt 1

Igår blev det Köttbullstisdag för instruktör K, hurra! Vet inte om Köttbullen jublade över att behöva dras med mig ytterligare en dag i veckan, men hon skötte sig hyfsat. Vi hade sitsträning, och började med den där vidriga övningen där man ska hålla benen rakt ut och lyfta knäna. Alltså, den gick väl an att göra när man var barn, men nu är det fan i mig nästan omöjligt. Är stel i höfterna, får ont i ländryggen och på det hela taget begriper jag inte riktigt vad den ska vara bra för, men man ifrågasätter ju inte vad ridläraren säger, det är sen gammalt. Sen fick vi äntligen börja rida på riktigt. Köttbullen kändes jättefin i skritt och trav. Vi red en övning där vi red på C-volten i trav och varje gång vi passerade medellinjen skulle man göra en övergång till skritt utan att använda tyglarna. DET är Köttbullens paradgren kan man väl säga, hon är verkligen inte nödbedd till att sakta av, problemet är bara att få igång henne igen lite snärtigt efter 2-3 steg i skritt. Men det gick rätt bra ändå. Sen red vi på volten med skänkelvikning på öppna delen och utåtställda hästar på den slutna delen, det var jobbigt men gick ändå rätt bra tyckte jag. Sen skulle vi fatta galopp från skritt och då låste det sig i huvudet på Köttbullen, förmodligen för att hon började bli trött och för att jag var otydlig i hjälpgivningen och sen fastnade vi i vårt gamla vanliga att jag vill för mycket och hon vill inte alls. Och inte kunde jag peta med spöet på bogen för att hjälpa henne för vi red utan stigbyglar och varje gång jag försökte peta så petade jag på stigbygeln istället för på bogen. Till slut tog jag stigbyglarna, travade ett par varv runt spåret och började om och då gick det bra. 

Hoppas jag får fortsätta med Köttbullen även på tisdagarna, det kommer nog att göra skillnad på sikt med två rejäla dressyrpass per vecka istället för ett. Det är ju ingen konkurrens i min nya grupp, men sen beror det väl på hur hon går i övrigt också. Vi får se, vi får se.