Igår var en alldeles ofattbart seg dag. Inte på jobbet, där fick jag gjort vad jag skulle och lite till. Projektmötet med konsulterna gick bra, jag hade förberett en lista med konkreta och bra frågor som jag fick konkreta och bra svar på och hela mötet andades professionell effektivitet. Bra gjort av mig om jag får säga det själv. Satt kvar en stund på jobbet för att tajma in när "min" galopphäst skulle starta årets första lopp och följde det på ATG live. Han vann! Lämnade jobbet, svängde inom ett par godisaffärer på vägen hem för att försöka tigga till mig sponsring till lördagens tävling genom att fråga om de möjligtvis hade någonting med lite kort datum som de kunde tänka sig att sälja lite billigare för att stötta en förenings ungdomsverksamhet, tigg tigg, fjäsk, fjäsk. På första stället var det en ungdom som jobbade och som bad mig maila ägarna för hon fick inte bestämma sånt, och på andra stället fick jag löfte om att återkomma som idag så skulle de se vad de kunde göra. Tur man inte jobbar med att fixa sponsring säger jag bara, sånt här är cirka det värsta jag vet. För många år sen satt jag i en föreningsstyrelse där någon gubbe försökte bestämma att "alla i styrelsen ska fixa två sponsorer var". Är väl ändå förhållandevis lätt om man rör sig i det lokala näringslivets topp och har nätverk och kontakter och tentaklar ute både här och där, mindre lätt när man befinner sig i botten av den lokala näringslivskedjan.
Åkte hem och gick ut med hundarna, kände mig alldeles ofattbart seg och trött. Tror lite att det berodde på att Remus var med, han är numera så gammal att han inte håller samma fart som de andra, och när han tycker att han ska nosa på något så blir det tvärstopp. Gubbhunden. Så måste det såklart få vara, men just igår kändes det jobbigt och som att vi aldrig kom någonstans för stannar en så stannar alla och nosar en så nosar alla och kissar en så kissar alla (utom jag dårå).
Kom hem, förhandlade med mig själv om min träning och kände mig som kapten Haddock i Tintin när han har en djävul på ena axeln som frestar med whisky och en ängel på andra axeln som förmanar honom att låta bli. Min djävul viskade förledande att det gör väl inget om man skippar ett träningspass någon gång då och då och du tränade ju både i måndags och igår och lockade med både soffa och glass, medan ängeln strängt påpekade att det är så det börjar när man går från att vara en tränande till en icke tränande person. Been there, done that och det funkar ju inte. Gjorde misstaget att sätta mig i soffan och snicksnacka lite med min man och då blev det ÄNNU svårare att masa sig upp, plugga i hörlurarna, dra fram pilatesmattan och köra sitt planerade tabatapass. Men jag gjorde det, även om det nog slogs svenskt rekord i pust och stön för det var hemskt vad det var jobbigt allting.
Duschade, fixade kvällsmat (ej glass) och sen var det dags för filmkväll. Vi började kolla på en fantasyfilm som hette Damsel och som var, tja, sådär. Är det inte konstigt att alla fantasyfilmer och serier utspelar sig på medeltiden? undrade jag och lanserade teorin att om fantasy hade utspelats i modern tid hade de klassats som science fiction, men min man hävdade att det inte alls var så och att det finns en genre som heter Urban Fantasy som utspelar sig i modern tid. Bad honom ge exempel på det och han svarade Stephen Kings Svarta Tornet. Det skulle jag mer vilja ha till magisk realism, men vad vet man var gränserna går?
Såg halva filmen (vi brukar låtsas att de är miniserier) och sen var det läggdags. Idag är det jobb, sen hem och städa, sen till stallet och sen hem och sova. Hodeladihodeladi hoppsan vilken dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar