Dancing Queen

Har läst Dancing Queen av Denise Rudberg, detta är handlingen:

I Denise Rudbergs polisroman Dancing Queen synas ett land som ännu inte förlorat sin oskuld, där kvinnor ska veta sin plats och där maktapparaten håller borta oliktänkande och störande element. Det är en tid då man tittar på MASH på kvällarna och dansar disco på helgerna – men där bordellhärvan, IB-affären och andra skuggverksamheter effektivt sopas under mattan.

Två kvinnliga poliser – Karin ”Kaiser” Johansson och Agneta Thorén – kliver oberoende av varandra in i ett getingbo av lögner, brott och konspirationer på högsta ort. Karin arbetar på våldsroteln och närmar sig en chefsposition efter en lång karriär inom kåren. Agneta har efter en hörselskada i samband med gisslandramat vid västtyska ambassaden tvingats till skrivbordstjänstgöring.

Året är 1976. Stockholm rustar för sommarens kungabröllop, brudparet ska dansa till Dancing Queen – men samtidigt fortsätter personer nära maktens centrum att med våld skydda sina dolda verksamheter. Ju närmare sanningen du kommer, desto fler fiender får du…

Nä, det här var verkligen ingenting för mig skulle jag säga. Tyckte handlingen var seg, dialogen förfärlig och sen blir ingenting bättre eller mer trovärdigt för att man (Denise Rudberg i det här fallet) liksom helt maniskt klistrar in typiska 70-talsattribut som kassler med ananas, Fruit of the Loom-tröjor, Hasse Tellemar och 25-öringar till telefonautomater i var och varannan mening. Tack, men nej tack säger jag till detta. Den här boken får en flaska Rosita av fem möjliga.