Don't leave me waiting here, lead me to your door

Igår hade jag en anställningsintervju, två egentligen men den första var det inget konstigt med, men den andra sög verkligen musten ur mig. Så sjukt underlig och liksom obehaglig människa, vi sa efteråt att hen måste ha fått hjälp att skriva sin presentation och sitt CV för det gav intrycket att det här var en pigg och glad person som hade gjort lite av varje och som var nyfiken på att prova på något nytt, men personen jag träffade kändes nästan på gränsen till att vara någon form av psykfall. Hade en olustig känsla i kroppen efteråt som inte riktigt ville släppa, tänker att det kanske var mitt välutvecklade psykopat/sociopatfilter som aktiverades. Säg nu för fan inte att du kände att du fick jättebra kemi med hen, sa jag till min kollega  efteråt, men så var tack och lov inte fallet. Den personen blir det INTE, det var vi båda överens om. 

Åkte hem, trött som ett as dels på grund av den här synnerligen energikrävande intervjun, dels på grund av att jag sovit som en kratta på natten. Gick en promenad med hundarna, gjorde min fot-rehab, städade hälften av det som skulle städas och sköt mot mina principer upp resten till morgondagen men det var tvunget eftersom det var dags att kasta i sig ett par mackor och åka till stallet. Kom sedan hem, duschade, slängde mig i bingen och somnade som en sten.

Skönt med fredag! Idag har jag bara en intervju att beta av, sedan tänker jag försöka mig på att sluta tidigt. Vi får se hur det går med det. Har jobbat som ett as och haft långa dagar hela veckan. I helgen ska äldsta barnbarnet konfirmeras (galet!) och på söndag ska jag springa ett trail-lopp. Eller "springa". Hehe. Nästa helg är ännu mer uppbokad, men sen lättar det nog lite både på jobb- och fritidsfronten. Hoppas jag åtminstone. Hehe. Osv.