Igår skulle Jenny och jag ha träffats och vältrat oss i vin och tal om mäns tillkortakommanden i allmänhet och vissa namngivna kollegor och före detta kollegor i synnerhet. Samt hyllat oss själva som de förträffliga människor vi är, inte så lite bättre än alla andra faktiskt. Enligt oss själva dårå. Av detta blev det dock platt fall. Åkte till stan med bussen som går 16.09, skulle vara framme 16.38 och Jennys tåg skulle komma in 17.16 så jag tänkte att jag kliver av bussen ett par hållplatser innan så får jag en liten promenad och det kan banne mig behövas för det blir som bekant inte många steg avverkade när man jobbar hemma. Gick från näst-näst sista hållplatsen innan slutstationen till slutstationen och det kan ha varit 2 kilometer, men under tiden kom uppdateringar från Jenny om att tåget verkade ha ställts in, inga ersättningsbussar i sikte, ingen information heller för den delen och jag travade planlöst omkring i väntan på besked. Tänkte att jag kunde gå till stadsbiblioteket för det är ju alltid mysigt, men där hade det gått något brandlarm så där var man för stunden inte önskvärd. Hann se en hel del av centrala Ankeborg får jag ändå säga, men 17.24 meddelade Jenny att hon gav upp och satte sig och tog en öl på stationen och då fick jag också ge upp för även om hennes tåg skulle komma as we spoke (vilket det inte gjorde) så tar det minst 50 minuter om allt går som det ska (hennes tåg inkluderar ett byte med ytterligare potentiella förseningar) och då skulle vi knappt hinna träffas någonting eftersom lokaltrafiken lämnar en del övrigt att önska när det gäller att vara ute och rulla hatt. Såklart hade det precis gått en buss hem (går bara en i timmen på kvällen) så jag fick trava runt ytterligare några varv runt centrum för att få tiden att gå, det finns väl inget tradigare än att bara stå rätt upp och ner och vänta och att sitta i väntsalen på järnvägsstationen är inte heller direkt ett moment of joy om ni frågar mig. Jennys tåg kom iväg 18.45-ish så hon slapp i alla fall övernatta på stationen. Tydligen var det något elfel och det kan ju ingen jävel rå för såklart och jag fattar att det inte finns en stab med bussar och tillhörande chaufförer som står standby och redo att rycka ut när tågtrafiken inte mäktar rulla, men är ändå såpass bitter på Skånetrafiken för att de har tagit en vinkväll med min bästis ifrån mig. Jag behövde den här kvällen, att träffa Jenny (och dricka vin) är som en kombinerad säkerhetsventil och energiinjektion som nu togs ifrån mig. BITTERT.
Åkte hem och hade en lite improviserad/reducerad filmkväll med min man istället, vi kollade på något så vuxet och moget som Fåret Shaun, är kanske inte direkt målgruppen men jag älskar såna där leranimationer och var lite småsur pga ovanstående, så orkade verkligen inte med något tungt drama eller ond bråd död.
Idag vankas det jobb, sen är det hem och städa och sen iväg och rida och sen är det fredag och snart helg. Min man har ju planer på att åka till Köpenhamn fredag-lördag och om det blir av planerar jag att a. storstäda i skafferiet, b. kolla på (eventuellt) hela säsongen av Love is blind som alla pratar om, c. äta något gott, typ en Picadelisallad om jag hittar något ställe där de har dillpicklade morötter i urvalet, alternativt hönökaka med leverpastej och gurka vilket mycket väl kan vara nummer ett på listan över min bästa comfort food. Skafferiet, som är en sån där vanlig historia med utdragbara lådor, är i STORT behov av uppröjning, utrensning och organisering, det fanns en gång i tiden en grundordning som har havererat och nu trycker vi liksom bara in saker där det råkar få plats och det är helt omöjligt att få en överblick av vad som finns, om det finns eller hur gammalt det är. En gång för ett antal år sedan gjorde jag ett ryck och städade och organiserade om men då blev min man härsken för att han inte hittade något sen, som om han hade skulle ha gjort det innan utan att behöva riva ut halva skafferiet. Men nu har jag köpt förvaringslådor på Clas Ohlsson som BÅDE hade 30% rea plus att man fick 20 % på reapriset som medlem i CLUB CLAS som deras kundklubb heter och det var ju ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. Är extremt pepp på att genomföra denna städning och rensning, men vill inte göra det tillsammans med min man för vi har ju "rätt" olika synsätt på både vad som är ordning och reda och vad som ska slängas eller inte. Det är bättre att han bara får komma hem och konstatera faktum, hehe. Får väl ta smällen om han härsknar till den här gången också, hehe.
Jag tror att du och jag har en annorlunda syn pa "att vältra sig i vin", hehe. Hoppas ni far till en kväll snart i alla fall.
SvaraRaderaJag minns nostalgiskt den matkällare mina föräldrar hade i huset, där mamma förvarade sylt, saft och allt möjligt gott.
Hade jag kunnat skulle jag vilja ha ett skafferi i min lägenhet. Det tillsammans med ett större städskap (varför byggs de alltid sa sma sa att man inte far plats med städattiraljer samt en dammsugare?). Men tydligen kan man inte fa allt man önskar sig här i världen. Ett i-lands-problem av större matt :).
/Annika
PS. En jag känner valde bort skafferiet och lät i stället bygga en walk-in-closet. Hal i huvudet om du fragar mig.
Min högsta dröm (i alla fall när det kommer till boende) är att ha ett sånt där skafferi man kan gå in i. Har aldrig haft det (förutom hemma hos mina föräldrar) och lär väl aldrig få det heller med mindre än att jag/vi faktiskt köper ett hus där det finns och det känns ju liiite ansträngt att flytta från ett ställe där man stortrivs bara för att det inte har ens drömskafferi. Hade jag haft ett så hade jag väl hellre skurit upp pulsådrorna med en stekspade än att bygga om den till walk-in-closet, HUR KORKAD FÅR MAN BLI?
Radera