10 x Ingalls

Har plöjt igenom hela Lilla huset på prärien-serien, vilket omfattar följande böcker:

- Det lilla huset i stora skogen
- Lilla huset på prärien
- Farmarpojken
- Huset vid Plommonån
- Vid Silversjöns strand
- Den lilla staden på prärien
- Den långa vintern
- Gyllene år
- De första fyra åren
- På väg hem

Jamen vem ÄLSKADE inte Lilla huset på prärien när man var liten? Vem ville inte ha en pappa som Charles Ingalls? Reflektionen i vuxen ålder: vem vill inte ha en MAN som Charles Ingalls? Han är ju både godheten personifierad samt kan ju för helvete ALLT. Älskar också rent generellt böckerna, tycker de är  så välskrivna och jätteintressanta i väldigt många aspekter. Det enda som är lite, lite orimligt är väl att de ALLTID är (eller åtminstone framstår som) så otroligt godmodiga. För det är ju inget lätt liv de lever precis. Det är allmänt fattigt och även om det på den tiden möjligtvis var lite lättare att få tag på mark så var ändå det här nybyggarlivet en enda lång utmaning av gräshoppor och svartfåglar som äter upp skörden, torka och skyfall och bränder och hagelstormar och evighetsvintrar och sjukdomar och armod som skulle knäcka vem som helst, men familjen Ingalls bemöter det och mycket mer med en aldrig sinande mildhet och tacksamhet för det lilla, man tycker ju att Karl Oskar i Utvandrarna är lite mer rimlig när han kastar en näve hö mot himlen och häver ur sig Har du tagit det andra kan du ta det här med! Så skulle Pappa Charles aldrig göra. Och Mamma Carolines enda uppgift här i livet verkar vara att laga mat och diska och skura och feja och lappa och laga, men aldrig att man hör så mycket som en suck från hennes håll. Det är också lite, lite tjatigt att redovisa alla sånger som pappa Charles spelar på sin fiol. Men annars är det älsk för hela slanten, i alla fall de första åtta böckerna. De första fyra åren och På väg hem utgavs ju postumt och är inte riktigt i samma stil som de andra. De handlar om den vuxna Laura och hennes äktenskap med Almanzo Wilder (vars barndom skildras i Farmarpojken). Eller ja, vuxen och vuxen, i verkligheten var Laura 15 och han 25 när han började uppvakta henne, fast när han etableras som vuxen i böckerna så är detta ändrat till att han är 19 men låtsas vara 21 för att få ta ett nybygge och ett par år senare när han är 21 tror Laura att han måste vara "minst 23" eftersom han haft ett nybygge i två år. Aja, det var andra tider då.
 De första fyra åren som handlar om Lauras och Almanzos första fyra år som gifta är ganska deppig, för det är HELA TIDEN något som går fel (som det ju säkert var på den tiden), missväxt, torka, storm, difteri, barn som dör, hus som brinner ner, etc, så de hade det verkligen inte lätt. Kan ju fatta att hon inte riktigt ville skriva en roman i samma stil som Lilla huset på prärien-serien om det. På väg hem handlar om när Laura, Almanzo och deras dotter Rose flyttar från Dakota till Ozark och är egentligen bara lite oredigerade dagboksanteckningar, så som berättelse är den ju ganska platt. Fast ändå intressant. De här böckerna får reservationslöst fem präriehöns av fem möjliga.