fredag 9 februari 2024

Till stallet istället, v 6 2024, pt 2

Så var det torsdag och dressyr och Köttbulledags igen. Nuförtiden går ju Köttbullen i regel lektionen innan, vilket betyder att jag har lite fri lek medan de andra ryktar och sadlar och tränsar. Hittills har jag använt den fria leken till att titta på lektionen innan, men igår kom jag på att jag ju faktiskt kunde utnyttja den tiden till att packa höpåsar istället för att behöva göra det efter lektionen. SMART (men ändå trög som inte kommit på det förrän nu). Såg därför inte Köttbullens lektion, men ridlärare V rapporterade att hon hade lekt med tanken att ta fram en långpisk (obs, det skulle aldrig hända i verkligheten) för Köttbullen hade varit EXTREMT seg och knappt bemödat sig med att trava ens en gång trots att skänklarna på barnet som satt på gick som lärkvingar. Så det var med andra ord en lat och tjurig lektionsponny som väntade mig, och inte blev det bättre av att vi skulle rida i skritt, trav och galopp på volter som skulle ökas och minskas och samtidigt skulle man rida inåtställd, rakställd och utåtställd. DET. VAR. JOBBIGT. Fick väl fram Köttbullen lite bättre än vad barnet fick och till slut blev hon också ganska fin i formen, men direkt arbetsvillig var hon inte. Ett par gånger försökte hon helt sonika dra från volten genom att spänna halsen, köra ut ytterbogen och bara marschera rakt ut på spåret, men för det mesta gjorde hon ändå vad hon skulle om än inte speciellt entusiastiskt. Högergaloppen var a pain in the ass, men i vänstergaloppen gick hon till och med i form kanske ett halvt varv på volten eller så, vilket för att vara Köttbullen är någon form av världsrekord. Önskar det blev vår snart så att Köttbullen kan bli klippt för hon är lurvigare än ett utegångsfår just nu, och det gör ju henne inte piggare om man säger så. 

1 kommentar:

  1. Jag kom att tänka pa en gang när en kompis och jag var kanske 7-8 ar gamla. Hennes farfar satte upp oss pa ardennerhästen han hade för att vi skulle fa rida. Lättklädda var vi och hjälmar var väl knappt uppfunna pa den tiden :). Tor som hästen hette drog iväg som en avlöning i galopp direkt till stallet. Vi hade förstas ingenting att sätta emot. Haha, sa var det med den ridturen.
    /Annika

    SvaraRadera