Igår hade jag flera irritationsmoment att hantera, jättestörigt. Sen min fd kollega Jättebebisen slutade i somras så har allting rörande jobbet känts extremt smooth and easy. Men nu börjar jag irritera mig på killen som är ansvarig för underhåll. Inte underhållning alltså, hehe. När Underhållskillen började så var min uppfattning att han var en sån som tar en sak i taget, stille og roligt som dansken skulle säga, och det är ju absolut inget fel i det och han kan absolut sina saker. MEN. För typ två månader sedan så bad jag Underhållskillen att sammanställa en lista över saker som ska göras i samband med att vi har underhållsstopp, för, och nu citerar jag ordagrant mig själv, vi måste anmäla vissa förändringar till kommunen och det måste man göra sex veckor innan man påbörjar. Däraf att jag måste veta det eftersom det är jag som har kontakt med kommunen rörande allting som gäller vårt tillstånd att bedriva vår verksamhet. Det är väl ändå inte så svårtolkat? Vi betyder ju "vi på jobbet", alltså ingen annan, "måste" betyder ju "måste", inte bör eller om andan faller på, "anmäla till kommunen" betyder ju "anmäla till kommunen" och vad "vissa förändringar" innebär kan ju absolut vara lite luddigt och det är därför jag vill ha in en lista så att jag kan göra bedömningen om det är sånt som ska anmälas eller ej, alternativt diskutera detta med kommunen om jag är osäker. Har jag fått någon sådan lista? Såklart inte.
Nää, vi ska inte göra några förändringar, sa Underhållskillen när jag härom veckan bad om det för tredje eller fjärde gången sedan i början av september. Sa då att jag hade hört av andra att de planerade att bygga om X och ändra på Y och lägga till Z. Ja, men det är väl inga större förändringar, vidhöll Underhållskillen när jag menade på att om man bygger om är det väl en förändring och om man ändrar så är det också en förändring och om man lägger till något som inte funnits där tidigare så är det väl OCKSÅ en förändring och jag bara jamen kan jag inte bara få listan så att jag kan diskutera med kommunen om huruvida det behöver anmälas eller ej? Jo, jo, det skulle jag få. Fick jag någon lista? Såklart inte.
Igår när vi träffades i lunchrummet så påminde jag IGEN, för kanske sjätte gången, och sa (igen) att vi måste anmäla förändringar senast sex veckor innan man ska påbörja jobbet, och fick samma sävliga påstående att det inte skulle göras några förändringar, varav jag hävdade att det visst var förändringar och förklarade att kommunen vill ha in anmälan för att de ska kunna göra en bedömning om det har någon miljöpåverkan och även om vi själva kanske inte tycker det så har de the bigger picture och är mer insatta i alla lagar och regler som finns (och det är många) och därför ska det vara på det här sättet. Jaja, de ska ha reda på så mycket, svarade Sävligheten personifierad. Svarade att det kan man ju tycka vad man vill om, men nu är det så det är och det är bara att rätta in sig i ledet. Gick från lunchrummet med RÖK bolmande ur öronen, för är det något jag hatar så är det när folk är så djävla ohjälpsamma utan orsak. Kan ju säga att jag har räddat röven på Underhållskillen mer än en gång i olika sammanhang, så han har ingen som helst anledning att bete sig på det viset mot mig. Utöver det så vet jag att han ska göra en sån lista och lämna till sin chef för att det ska finnas underlag till budgeten, så det är ju för fan bara att ge mig samma djävla lista (vilket jag också har påtalat utan resultat). Ska ta det via hans chef om jag inte fått listan senaste på fredag, men tycker FAN inte det ska behövas. Vuxna människor? GAAH.
Nästa irritationsmoment var detta: har ju erbjudit mig att hjälpa till med stallets hemsida, och det togs positivt emot och sedan visade det sig att det var ett par till som var intresserade så vi skulle vara en liten grupp och så skulle vi ha ett litet möte tillsammans med hen som hittills skött hemsidan om hur vi tänkte oss det hela. Och så var det en stackare som tog på sig att kalla till möte och kom med några förslag på datum varav ett var som på torsdag och två var nästa vecka. Svarade att jag kunde som på torsdag och en av datumen nästa vecka men inte det andra, och så svarade den andra att hon kunde bara som på torsdag för de skulle resa bort under höstlovet. Torsdag it is då, tänkte jag, men då kom hen som hittills skött hemsidan (HSHSH) och kunde INTE. Den stackars sammankallande kom då med förslag på nya datum veckan därpå, och jag svarade att jag kunde och HSHSH svarade att ena datumet hade hon ridlektion och det andra datumet slutade hon klockan 17 och "ville helst hem och äta innan men funkar inget annat så får det väl bli då" i en martyraktig ton. Alltså, det går väl för fan att ta med sig en djävla MACKA om man nu är så känslig. GAAAH.
Slutligen: när jag skulle hem från stallet igår så var det vägarbete på avfarten från motorvägen. Så här: för några år sedan byggdes motorvägen ut så att den numera går (tror jag) hela vägen från Ankeborg till Malmö. Tidigare var det motorväg från Ankeborg och någon mil söderut och sedan var det vanlig väg eller vad man ska kalla det. Om man ska till Nästan-Österlen så måste man därför nuförtiden svänga av motorvägen där den tidigare tog slut, för att komma på det som numera heter "gamla vägen". Jaha, igår var det i alla fall vägarbete på avfarten och den var stängd. Det fattar jag ju att sånt måste göras ibland, vad som var irritationsmomentet var 1. det fanns ingen information om detta NÅGONSTANS innan som det brukar göra, typ "avfart xx är avstängd, välj annan väg/följ orange vägvisning" utan detta blev ett faktum först när man kom fram till avfarten, och då var det ju för sent eftersom man inte kan vända på motorvägen. 2. det stod en gubbe och hejdade VARJE BIL som skulle svänga av och frågade vart de skulle och när man då, som i mitt fall, sa att jag skulle till Nästan-Österlen så svarade han (i mina öron) triumferande att då fick jag åka ända till xx-rondellen och vända, "eller så får du stå här och vänta en halvtimme eller så tills vi är klara här". Det hade jag ju ingen lust med, så jag fick först åka 18 kilometer söderut, för att sedan vända och åka drygt en mil norrut och sedan trixa mig hem på småvägar så fulla av hjortar att det kändes som ett riskmoment att köra fortare än 50 km/h. Var fan inte hemma förrän JÄTTESENT. Hade det funnits en skylt hade jag kunnat köra ett annat håll hem som visserligen är lite längre, men inte flera MIL längre. GAAAAAH.
Tur att Jenny och jag ska ut och dricka vin ikväll. Det behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar