"Du betalar dina böter själv"

I onsdags hade vi AW så jag ilade från jobbet, körde iväg och gjorde min lilla intervallträning, dock inte 8-kilometersrundan utan en annan som är 5,5 km. Körde hem, blaskade av mig svetten och lufsade ner till busshållplatsen för att ta bussen tillbaka in till stan. 

Det stod några ungdomar vid hållplatsen och när bussen kom så gick de på först och jag kom som nummer fyra. Hörde att busschauffören sa någonting om böter, men tänkte att det hade väl inget med mig att göra men när jag stod och fipplade med telefonen för att den QR-kod som numera är bussbiljett skulle kunna läsas av i det som förr i världen var en automat där man stämplade sin pappersremsa så hörde jag tydligt meningen Du betalar dina böter själv, sagt av busschauffören och tydligen riktat till mig eftersom ungdomarna redan hade gått och satt sig. Tänkte först att det var något med biljetten, men precis då så kom det upp en Trevlig resa ✔ i displayen som ett tecken på att jag blidkat Skånetrafikens biljettgudar. 

- Ursäkta, sa du till mig? frågade jag.
- Du betalar dina böter själv, upprepade busschauffören.
- Jaja, sa jag (för vad ska man säga? - Nej, jag har en förmyndare som sköter sånt åt mig?).

- Ja, det är bältestvång på bussen, fortsatte busschauffören. 

- Ja, det vet jag väl, sa jag och gick och satte mig för det var fler som skulle på och bussen var redan sen som den är. Hade god lust att INTE ta på mig bältet bara för att visa...ja jag vet inte vad jag ville uppnå med det egentligen. Demonstrera att jag inte är någon mes som gör vad man blir tillsagd? Till saken hör att jag, till skillnad från många andra skulle jag vilja säga, ALLTID tar på mig bältet när jag åker buss (vilket jag såklart gjorde även denna gång). Men det vet ju såklart inte busschauffören, tror knappast att det sitter någon bild på mig som Årets Bälteshjälte i det gemensamma busschaufförsfikarummet som jag inte ens vet om det existerar. Men varför börja orera om böter innan man ens hunnit gå och sätta sig och ha en chans att frivilligt sätta på sig nämnda bälte? Och varför just till MIG? Har ju svårt att föreställa mig att just jag skulle utstråla en aura av laglöshet (även om tanken piggade upp). Eller så var det något som busschauffören bara behövde få ur sig och jag var den enda som verkade tillräckligt menlös och ofarlig att ge sig på (en tanke som inte piggade upp det minsta).  

Aja. Kom till stan, drumlade in på O'Leary's och tillbringade några timmar tillsammans med samma kollegor jag redan tillbringat åtta timmar tidigare på dagen med. Det var väl okej, men inte mer än så. Rätt många pendlar och skulle ta bilen sen och satt med sina alkoholfria öl och blev inte mer i gasen än i lunchrummet på jobbet. 19.30 tackade jag för mig för att hinna med bussen 19.47 för nästa går inte förrän 20.47 och även om jag skulle vara ledig dagen därpå så kände jag att det var rätt lagom att komma hem vid halvniotiden och gå och lägga sig i vanlig tid. Var nära att bara marschera raka vägen därifrån, men kom på att jag kanske måste betala för mig också, haha. 

Igår var jag alltså ledig. Gick upp, åt frukost, gick en promenad med hundarna innan jag lastade in dom i bilen och åkte iväg för att gå spårprov med taxarna. Det hade regnat och blåst jättemycket på natten, så förhållandena var inte helt enkla. Tror i alla fall det gick bra, men det får man inte veta förrän på söndag. Upplägget är att hela tävlingen pågår i fyra dagar (men man går bara prov en av dagarna) och sista dagen samlas alla domarna för att gemensamt gå igenom alla ekipage och utse provbästa hund utifrån en bedömning och poängsättning som är så invecklad att jag inte har brytt mig om att ens försöka förstå den. Spelar ju heller ingen roll, för det är ju domaren som dömer och bestämmer. 

Kom hem vid lunchtid, åt lunch och sen var tanken att jag skulle passa på att göra en helvetes massa saker eftersom ju ändå var LEDIG. Började med städningen för man vill ju ha undan det tråkigaste. Men efter att ha städat klart så var jag så djävla trött (det var kanske spänningen efter spårproverna som släppte?) att jag gick och lade mig på soffan och sov en timme, och sen var det plötsligt inte alls särskilt mycket tid kvar innan det var dags att byta om och åka till stallet. Jaja. 

Idag är det fredag! Ska jobba, springa intervaller och sedan hem och koka blomkålssoppa eftersom både jag och min man köpte varsitt blomkålshuvud till extrapris, ovetandes om att den andra också gjort det. Använde hälften av det ena till potatis- och blomkålspuré förra helgen, men det är fortfarande ett och ett halvt huvud kvar så nu blir det soppa. Mmm, soppa. Hittills har det varit lite för varmt, inget riktigt soppväder, men nu börjar temperaturen bli lite mer höstig och vad passar då bättre än en god soppa? Plus att man sen har helgens luncher fixade. Mmm. 

Planerna för helgen är annars inga, utom att jag ska åka till spårskogen på söndag för att få reda på hur det har gått i tävlingen, tror inte jag har någonting med toppstriden att göra men jag är egentligen mest bara intresserad av att få kvalitetsbedömning 1, vilket man får om hunden spårat visat utmärkt spårförmåga, klarat spåret självständigt i ett för eftersök lämpligt tempo och inom maxtiden, samt har ett godkänt skottprov. Tre sådana behövs för att hunden ska få titeln Svensk Viltspårchampion. Laban har två och alltså nu chans på sin tredje etta, som man säger. Remus är redan champion så honom anmälde jag bara mest för att han skulle få göra något kul. Plus att det ju ändå är lite kul med tävling. Tänker jag i alla fall alltid när jag anmäler mig. Sen brukar den där kulheten dala i omvänd proportion mot antalet dagar som återstår, så några dagar innan så börjar jag nästan hoppas på att det ska hända något så att tävlingen ska ställas in och på själva tävlingsdagen verkar det vara den sämsta idén som jag någonsin haft, JAG SKA ALDRIG MER ANMÄLA MIG TILL NÅGONTING. Sen när allt är över är det kul igen, nästan oavsett hur det har gått för man lär sig ju alltid något nytt, och när nästa tävlingsdatum fladdrar upp så verkar det alltid vara en god idé att anmäla sig, och sådär håller det på. Utan tvivel är man inte riktigt klok, som det heter.