Marianne Lindberg De Geer är en ivrig läsare av dagböcker. Det mesta hon fick tag i var oftast skrivet av manliga författare, i och för sig intressanta, men detta faktum inspirerade henne att ge sig i kast med en egen.
Hur skulle hennes anteckningar, som påbörjades den 10 januari 2020, skilja sig i innehåll och fokus från männens?
Det hon inte visste när hon började skriva var att fonden till boken skulle komma att bli den värsta pandemin sedan spanska sjukan 1918.
I samklang med sitt bildkonstnärskap försöker Lindberg De Geer i Tvära kast orientera sig i samtidens flöden, såväl i det privata som i den kulturella sfären, och väjer inte för att i skarpa ordalag klä funderingarna och reaktionerna i text.
Hur skulle hennes anteckningar, som påbörjades den 10 januari 2020, skilja sig i innehåll och fokus från männens?
Det hon inte visste när hon började skriva var att fonden till boken skulle komma att bli den värsta pandemin sedan spanska sjukan 1918.
I samklang med sitt bildkonstnärskap försöker Lindberg De Geer i Tvära kast orientera sig i samtidens flöden, såväl i det privata som i den kulturella sfären, och väjer inte för att i skarpa ordalag klä funderingarna och reaktionerna i text.
Jag måste erkänna att jag hittills faktiskt inte har vetat så mycket om Marianne Lindberg De Geer annat än att hon har varit ihop med Björn Afzelius och är gift med Carl Johan De Geer och det är ju rätt så deppigt att man bara känner till en kvinna som ett bihang till en man. Kan förvisso inte jättemycket om några samtida konst/kulturpersonligheter, men från och med nu tror jag att jag ska börja beskriva Carl Johan De Geer som "han som är gift med Marianne Lindberg De Geer" istället för "han som skrev kuken på svenska flaggan och var med i Tårtan", för att det ska bli lite rättvist.
Hur som helst. Anledningen till att jag valde den här boken trots avsaknad av kulturellt kapital var att det visade sig att min mamma, som tydligen regelbundet spelar boule med Mariannes bror, hade läst Utan hänsyn och tyckt att den var riktigt bra. Det var kö på den på bibblan men så hittade jag den här istället. Och jag tyckte den var riktigt bra! Jag ska väl erkänna att jag inte riktigt hängde med i vem exakt alla personer var, för jag är ju inte så kulturellt bevandrad dårå, men jag gillade sättet hon skriver. Tycker också det var en lysande skildring av pandemin ur ett perspektiv som jag aldrig riktigt behövt förhålla mig till (var ju otroligt lite i karantän) och en härlig blandning av högt och lågt, dödsångest och fotbollsresultat om vartannat. Den här boken får fyra kaniner av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar